1 Mosebok 48
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
48 En kort tid därefter fick Josef en dag reda på att hans far låg på sitt yttersta. Han tog därför med sig sina två söner Manasse och Efraim och gick för att besöka honom.
2 När Jakob hörde att Josef hade kommit dit, samlade han all sin styrka och satte sig upp i sängen för att hälsa på honom
3 och sa till honom:Gud, den allsmäktige, visade sig för mig i Lus i Kanaans land och välsignade mig
4 och sa till mig: 'Jag ska göra dig till ett stort folk, och jag ska ge Kanaans land till dig och dina barnbarn som en evig besittning.'
5 Därför adopterar jag nu dina två söner, Efraim och Manasse, som föddes här i Egyptens land innan jag kom hit, och de ska få ärva mig på samma sätt som Ruben och Simeon.
6 Men de andra barnen som du får ska bli dina egna, och de ska ärva Efraims och Manasses del från dig.
7 Din mor Rakel dog nämligen efter det att hon fött bara två barn, när jag kom från Paddan-Aram. Vi var inte långt ifrån Efrat och jag begravde henne där, på vägen till Betlehem.
8 Sedan såg Israel på de två pojkarna och sa: Är det dessa två?
9 Ja, svarade Josef. Detta är mina söner, som Gud har gett mig här i Egypten.Israel sa: För fram dem till mig så ska jag välsigna dem.
10 På grund av sin höga ålder kunde Israel knappt se. Därför tog Josef pojkarna till honom, så att han kunde kyssa och omfamna dem.
11 Israel sa till Josef: Jag trodde aldrig att jag skulle få se dig igen, men nu har Gud låtit mig få se dina barn också.
12-13 Josef tog pojkarna från Israels famn och bugade sig djupt med ansiktet mot marken. Så förde han fram pojkarna till Israel, med Efraim på sin högra sida och Manasse på sin vänstra framför Israels högra hand.
14 Men Israel lade armarna i kors när han sträckte ut dem för att lägga händerna på pojkarnas huvud, så att hans högra hand vilade på den yngre pojken Efraims huvud och hans vänstra hand på den äldre pojken Manasses huvud. Detta gjorde han avsiktligt.
15 Sedan välsignade han Josef med denna välsignelse: Gud, mina förfäder Abrahams och Isaks Gud, den Gud som har varit min herde hela livet, ska välsigna dessa pojkar underbart.
16 Han är den ängel som har skyddat mig från all skada. Dessa pojkar ska hedra mitt namn och min fader Abrahams och Isaks namn, och de ska bli ett mäktigt folk.
17 Men Josef blev upprörd och stött när han såg att hans far hade lagt sin högra hand på Efraims huvud. Därför lyfte han den för att lägga den på Manasses huvud i stället.
18 Far, du har din högra hand på fel huvud! sa han. Detta är den äldste, lägg din högra hand på honom!
19 Men Israel vägrade. Jag vet vad jag gör, min son, sa han. Manasse ska bli ett stort folk, men hans yngre bror ska bli ett ännu större.
20 Därför välsignade Jakob pojkarna denna dag med orden: Israels folk ska välsigna varandra genom att säga: 'Gud ska göra dig lika framgångsrik som Efraim och Manasse.' Han satte alltså Efraim före Manasse.
21 Sedan sa Israel till Josef: Jag ska snart dö, men Gud kommer att vara med dig och föra dig tillbaka till Kanaan, dina förfäders land.
22 Och jag har gett det utvalda Sikems land till dig i stället för till dina bröder. Det är den del av landet som jag tog från amoreerna med svärd och båge.
1 Moseboken 48
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Manasse och Efraim
48 En tid därefter fick Josef höra att hans far var sjuk. Han tog med sig dit sina två söner Manasse och Efraim. 2 När Jakob hörde att hans son Josef hade kommit, samlade han all sin styrka och satte sig upp i sängen 3 och sa till honom:
”Gud den Väldige visade sig för mig i Lus i Kanaans land. Han välsignade mig 4 och sa till mig: ’Jag ska göra dig fruktsam, och du ska bli till ett stort folk, och jag ska ge Kanaans land till dig och dina ättlingar som egendom för all framtid.’ 5 Dina två söner, Efraim och Manasse, som föddes här i Egyptens land innan jag kom hit, ska vara mina, och de ska få ärva mig på samma sätt som Ruben och Simon[a]. 6 Men de andra barnen som du får ska bli dina egna, och de ska kallas efter sina bröders namn i deras arvedel av landet[b]. 7 När jag kom från Paddan Aram, dog Rakel ifrån mig i Kanaans land medan vi ännu var en bit från Efrata. Jag begravde henne där invid vägen till Efrata.” Efrata heter numera Betlehem.
8 Sedan såg Israel på de två pojkarna och sa: ”Vilka är dessa?” 9 Josef svarade sin far: ”De är mina söner som Gud har gett mig här.” Israel sa: ”För fram dem till mig så ska jag välsigna dem!” 10 På grund av sin höga ålder kunde Israel knappt se. Därför tog Josef pojkarna till honom, så att han kunde kyssa och omfamna dem.
11 Israel sa till Josef: ”Jag trodde aldrig att jag skulle få se dig igen, men nu har Gud till och med låtit mig få se dina barn.”
12 Josef tog pojkarna från Israels knä[c] och bugade sig djupt med ansiktet mot marken. 13 Så förde han fram pojkarna till Israel, med Efraim på sin högra sida och Manasse på sin vänstra, så att Manasse hamnade framför Israels högra hand och Efraim framför hans vänstra. 14 Men Israel sträckte ut sin högra hand och lade den på Efraims huvud, och sin vänstra hand på samma sätt på Manasses huvud, alltså korsade han sina händer, fastän Manasse var den förstfödde.
15 Sedan välsignade han Josef och sa:
”Gud, som mina fäder Abraham och Isak levde i gemenskap med,
Gud, som har varit min herde hela livet,
16 ängeln som löst mig från allt ont,
må välsigna dessa pojkar.
De ska kallas efter mitt namn och mina fäder Abrahams och Isaks namn.
Må de föröka sig så att de blir ett stort folk!”
17 Men när Josef såg att hans far hade lagt sin högra hand på Efraims huvud, tyckte han inte om det. Därför lyfte han sin fars hand för att flytta den från Efraims huvud och lägga den på Manasses huvud i stället. 18 ”Far, gör inte så”, sa han. ”Detta är den äldste, lägg din högra hand på honom!” 19 Men Israel vägrade. ”Jag vet vad jag gör, min son”, sa han. ”Av Manasse ska det bli ett folk, också han ska bli stor, men hans yngre bror ska bli ännu större, och av hans ättlingar ska det bli många folk.”
20 Så välsignade han pojkarna denna dag med orden:
”Israels[d] folk ska välsigna varandra genom att säga:
’Gud ska göra dig lik Efraim och Manasse.’ ”
Han satte alltså Efraim före Manasse.
21 Sedan sa Israel till Josef: ”Jag ska snart dö, men Gud kommer att vara med er och föra er tillbaka till era förfäders land. 22 Och jag ger dig nu, utöver det jag ger till dina bröder, en utvald bergsrygg[e] som jag tog från amoréerna med svärd och båge.”
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.