Jakob återvänder till Betel

35 ”Flytta nu till Betel och bosätt dig där”, sa Gud till Jakob. ”Bygg där ett altare åt den Gud som visade sig för dig när du flydde från din bror Esau.”

² Då befallde Jakob hela sin familj och alla han hade med sig: ”Gör er av med avgudarna som ni har med er, rena er och ta på er rena kläder! ³ Vi ska nämligen gå till Betel, där jag ska bygga ett altare åt den Gud, som besvarade mina böner när jag var i nöd och som var med mig på min resa.” ⁴ Då gav de Jakob alla sina avgudar och sina örhängen^[a], och han grävde ner alltsammans under terebinten^[b] nära Shekem. ⁵ Sedan började de sin vandring igen. Gud satte skräck i människorna i städerna runt omkring, så att ingen förföljde Jakobs söner.

⁶ Slutligen kom Jakob och alla han hade med sig fram till Lus, det nuvarande Betel, i Kanaans land. ⁷ Där reste Jakob ett altare som han kallade El Betel^[c]. Det var ju i Betel som Gud hade visat sig för honom när han flydde från sin bror.

⁸ Strax därefter dog Rebeckas barnsköterska Debora. Hon begravdes under eken i dalen nedanför Betel och den kom att heta Gråteken.

⁹ När Jakob återvände från Paddan Aram, visade sig Gud för honom igen och välsignade honom. ¹⁰ Och Gud sa till honom: ”Du ska inte längre heta Jakob utan Israel^[d].” Så gav han honom namnet Israel. ¹¹ Gud talade vidare till honom: ”Jag är Gud den Väldige. Var fruktsam och föröka dig! Av dig ska det bli ett stort folk, ja, många folk. Många kungar ska finnas bland dina ättlingar, ¹² och jag ska ge dig det land som jag gav till Abraham och Isak. Jag ska också ge det till dina ättlingar.”

¹³ Så lämnade Gud honom och steg upp igen från den plats där han talat med Jakob. ¹⁴ Jakob reste en sten på platsen där Gud hade visat sig för honom. Han hällde ett dryckesoffer och olja på den. ¹⁵ Jakob kallade platsen Betel, eftersom Gud hade talat till honom där.

Rakel och Isak dör

¹⁶ De lämnade Betel och reste mot Efrata. Medan de fortfarande hade en bit kvar till Efrata, blev det dags för Rakel att föda. Förlossningen blev mycket svår. ¹⁷ Under den svåra förlossningen sa barnmorskan till henne: ”Var inte rädd! Du får en son till.” ¹⁸ Men Rakel var döende, och i sin sista stund gav hon honom namnet Ben-Oni^[e], men hans far kallade honom Benjamin^[f].

¹⁹ Rakel dog alltså och begravdes nära vägen till Efrata som numera kallas Betlehem. ²⁰ Jakob reste en minnessten vid hennes grav och den står där än i dag.

²¹ Sedan reste Israel vidare och slog läger bortom Migdal-Eder. ²² Medan han bodde där i landet, låg Ruben med Bilha, sin fars bihustru, och Israel fick veta det.

Jakobs söner

(1 Krön 2:1-2)

Jakob hade tolv söner:

²³ Leas söner: Ruben, Jakobs förstfödde, Simon, Levi, Juda, Isaskar och Sebulon.

²⁴ Rakels söner: Josef och Benjamin.

²⁵ Rakels slavinna Bilhas söner: Dan och Naftali.

²⁶ Leas slavinna Silpas söner: Gad och Asher.

Dessa var Jakobs söner, som föddes i Paddan Aram.

²⁷ Slutligen kom Jakob fram till sin far Isak vid Mamre i Kirjat-Arba, som nu kallas Hebron, där Abraham och Isak hade bott. ²⁸ Isak blev 180 år, ²⁹ sedan dog han och förenades med sina förfäder, gammal och mätt på livet. Hans söner Esau och Jakob begravde honom.