1 Mosebok 29
Svenska Folkbibeln
Jakob kommer till Laban
29 Sedan fortsatte Jakob sin färd till Österlandet. 2 Där fick han se en brunn på fältet och vid den låg tre fårhjordar, ty ur den brunnen brukade man ge hjordarna vatten. Stenen som låg över brunnens öppning var stor. 3 Därför brukade man först samla alla hjordarna där och sedan vältra bort stenen från öppningen till brunnen och ge fåren vatten. Därefter lade man tillbaka stenen på sin plats över brunnens öppning. 4 Jakob frågade männen: "Mina bröder, varifrån är ni?" De svarade: "Vi är från Haran." 5 Då sade han till dem: "Känner ni Laban, Nahors son?" "Ja", svarade de. 6 Han frågade dem vidare: "Står det väl till med honom?" De svarade: "Ja. Se, där kommer hans dotter Rakel med fåren." 7 Jakob sade: "Det är ju ännu full dag och det är inte tid än att samla in boskapen. Ge fåren vatten och för dem ut på bete igen." 8 Men de svarade: "Vi kan inte göra det förrän alla hjordarna har samlats och man har vältrat bort stenen från brunnens öppning. Då ger vi fåren vatten."
9 Medan han talade med dem kom Rakel dit med sin fars får, ty hon brukade vakta dem. 10 När Jakob fick se sin morbror Labans dotter Rakel komma med Labans får, gick han fram och vältrade bort stenen från öppningen till brunnen och gav sin morbror Labans får vatten. 11 Jakob kysste Rakel och brast i gråt. 12 Han berättade för Rakel att han var hennes fars släkting och att han var Rebeckas son. Då sprang hon i väg och berättade detta för sin far. 13 När Laban fick höra om sin systerson Jakob skyndade han sig emot honom, tog honom i famn och kysste honom och förde honom in i sitt hus. Jakob berättade för Laban allt som hade hänt honom. 14 Och Laban sade till honom: "Du är verkligen av samma kött och blod som jag!" Så stannade han hos honom en månad.
Jakob tar tjänst hos Laban
15 Laban sade till Jakob: "Du är ju min släkting. Skall du arbeta åt mig för ingenting? Säg mig vad du vill ha i lön." 16 Laban hade två döttrar. Den äldre hette Lea och den yngre Rakel. 17 Leas ögon var matta, men Rakel var välväxt och vacker att se på. 18 Och Jakob älskade Rakel. Därför sade han: "Jag vill arbeta åt dig i sju år för Rakel, din yngre dotter." 19 Laban svarade: "Det är bättre att jag ger henne till dig än till någon annan. Stanna kvar hos mig." 20 Så arbetade Jakob i sju år för Rakel, men för honom var det bara som några dagar eftersom han älskade henne.
21 När tiden hade gått sade Jakob till Laban: "Ge mig min hustru, för nu är tiden inne. Låt mig gå in till henne." 22 Då samlade Laban allt folket på orten och ordnade en fest. 23 Men när kvällen kom tog han sin dotter Lea och förde henne till honom, och han gick in till henne. 24 Och Laban gav sin slavinna Silpa till tjänsteflicka åt sin dotter Lea. 25 På morgonen fick Jakob se att det var Lea. Då sade han till Laban: "Vad har du gjort mot mig? Var det inte för Rakel jag arbetade hos dig? Varför har du bedragit mig?" 26 Laban svarade: "Här på orten brukar man inte ge bort den yngre före den äldre. 27 Fullfölj nu Leas bröllopsvecka. Sedan skall vi ge dig den andra också mot att du arbetar åt mig i sju år till." 28 Jakob gick med på detta och fullföljde hennes bröllopsvecka. Sedan gav han honom sin dotter Rakel till hustru. 29 Och Laban gav sin slavinna Bilha till tjänsteflicka åt sin dotter Rakel. 30 Så gick Jakob in till Rakel också, och han älskade Rakel mer än Lea. Sedan arbetade han hos honom i sju år till.
Jakobs barn
31 Men när Herren såg att Lea var försmådd, gjorde han henne fruktsam medan Rakel var ofruktsam. 32 Lea blev havande och födde en son som hon gav namnet Ruben,[a] ty hon sade: " Herren har sett mitt lidande. Nu kommer min man att älska mig."
33 Och hon blev åter havande och födde en son. Då sade hon: " Herren har hört att jag är försmådd. Därför har han gett mig denne också." Och hon gav honom namnet Simeon.[b]
34 Hon blev havande på nytt och födde en son. Då sade hon: "Nu skall väl ändå min man hålla sig till mig. Jag har ju fött tre söner åt honom." Därför fick han heta Levi.[c]
35 Ännu en gång blev hon havande och födde en son. Då sade hon: "Nu vill jag tacka Herren." Därför gav hon honom namnet Juda.[d] Sedan slutade hon upp att föda.
Footnotes
- 1 Mosebok 29:32 Ruben Hebr. "se, en son", snarlikt ett hebreiskt ord för "han har sett mitt lidande".
- 1 Mosebok 29:33 Simeon anknyter till det hebreiska ordet för "höra".
- 1 Mosebok 29:34 Levi anknyter till det hebreiska ordet för "hålla sig till".
- 1 Mosebok 29:35 Juda anknyter till det hebreiska ordet för "tacka".
1 Mosebok 29
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Jakob möter Rakel
29 Jakob reste vidare och kom slutligen till Österlandet.
2 På avstånd fick han syn på tre fårhjordar. De låg vid en brunn på det öppna fältet och väntade på att bli vattnade, men en tung sten täckte brunnen.
3 Seden var att stenen inte togs bort förrän alla hjordar fanns på plats. Efter det att man vattnat dem rullades stenen tillbaka över brunnens öppning.
4 Jakob gick fram till herdarna och frågade dem var de bodde.I Haran, svarade de.
5 Känner ni någon som heter Laban, Nahors sonson? Visst gör vi det.
6 Hur mår han? Han mår bra, och det går utmärkt för honom. Titta, där kommer hans dotter Rakel med fåren.
7 Varför ger ni inte djuren vatten, så att de kan gå tillbaka till betet? frågade Jakob. De kommer att bli hungriga om ni låter dem vara stilla så här tidigt på dagen!
8 Vi rullar inte bort stenen och börjar vattna dem förrän alla herdarna har kommit hit med sina djur, svarade de.
9 Medan detta samtal pågick, kom Rakel med sin fars får, för hon tjänstgjorde också som herde.
10 Eftersom hon var hans kusin - dotter till hans morbror - och eftersom fåren var hans morbrors, gick Jakob fram till brunnen och rullade bort stenen och gav fårhjorden vatten.
11 Sedan kysste Jakob Rakel och började gråta!
12-13 Han förklarade att han var hennes kusin och son till hennes faster Rebecka. Hon sprang och berättade det för sin far Laban, och så snart han hörde om Jakobs ankomst, skyndade han sig ut för att möta honom och omfamnade honom och tog honom med sig hem. Sedan berättade Jakob sin historia.
14 Tänk, du är ju mitt eget kött och blod, utbrast Laban.
Rakel och Lea
15 När Jakob hade varit där ungefär en månad,sa Laban en dag till honom: Även om du är min släkting, ska du inte arbeta för mig utan betalning. Hur mycket vill du ha?
16 Laban hade två döttrar, Lea och hennes yngre syster Rakel.
17 Lea hade vackra ögon, men Rakel var på alla sätt en skönhet.
18 Jakob hade blivit förälskad i Rakel. Därför sa han till hennes far: Om du ger mig Rakel till hustru så ska jag arbeta för dig i sju år.
19 Det går jag med på! svarade Laban. Jag ger henne hellre till dig än till någon utanför familjen.
20 Alltså tillbringade Jakob de följande sju åren hos Laban och arbetade för honom för att få Rakel. Tiden gick fort för han var förälskad i henne.
21 Slutligen kom den dag då det var dags för bröllop.Jag har uppfyllt min del av kontraktet, sa Jakob till Laban. Ge mig nu min hustru, så att jag kan ligga med henne.
22 Då inbjöd Laban alla männen i trakten för att fira tilldragelsen med en stor fest.
23 När det senare på kvällen hade blivit mörkt tog Laban Lea och förde henne till Jakob, och han låg med henne.
24 Laban gav Lea en av sina tjänsteflickor som hette Silpa.
25 På morgonen upptäckte Jakob att det var Lea han legat med.Vad är detta för något? utbrast Jakob. Jag arbetade sju år för Rakel! Vad menar du med det här bedrägeriet?
26 Det är inte vår sed att gifta bort den yngre dottern före den äldre, svarade Laban.
27 Vänta tills brudveckan är över, så kan du få Rakel också, om du lovar att arbeta för mig ytterligare sju år!
28 Jakob gick med på detta, och när veckan var över fick han också Rakel till hustru.
29 Laban gav Rakel Bilha som tjänsteflicka.
30 Jakob låg också med Rakel, som han älskade mer än Lea, och han stannade och arbetade för Laban i ytterligare sju år.
Jakobs söner
31 Eftersom Herren såg att Jakob inte älskade Lea lät han henne få barn, medan Rakel inte kunde få några.
32 Lea blev alltså med barn och födde en son som fick namnet Ruben (se, en son), för hon sa: Herren har sett min belägenhet, men nu kommer min make att älska mig.
33 Hon blev snart med barn igen och födde en son till och kallade honom Simeon (Herren har hört mig), för hon sa: Herren hörde att jag inte fick någon kärlek, och han gav mig ytterligare en son.
34 Ännu en gång blev hon med barn och födde en son och kallade honom Levi (tillgivenhet), för hon sa: Nu kommer väl ändå min man att visa mig tillgivenhet, eftersom jag har gett honom tre söner!
35 Än en gång blev hon med barn och födde en son och kallade honom Juda (lovsång), för hon sa: Nu vill jag prisa Herren! Sedan fick hon inga fler barn.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica