1 Mosebok 27
Svenska 1917
27 När Isak hade blivit gammal och hans ögon voro skumma, så att han icke kunde se, kallade han till sig Esau, sin äldste son, och sade till honom: »Min son!» Han svarade honom: »Vad vill du?»
2 Då sade han: »Se, jag är gammal och vet icke när jag skall dö.
3 Så tag nu dina jaktredskap, ditt koger och din båge, och gå ut i marken och jaga villebråd åt mig;
4 red sedan till åt mig en smaklig rätt, en sådan som jag tycker om, och bär in den till mig till att äta, på det att min själ må välsigna dig, förrän jag dör.»
5 Men Rebecka hörde huru Isak talade till sin son Esau. Och medan Esau gick ut i marken för att jaga villebråd till att föra hem,
6 sade Rebecka till sin son Jakob: »Se, jag har hört din fader tala så till din broder Esau:
7 'Hämta mig villebråd och red till åt mig en smaklig rätt, på det att jag må äta och sedan välsigna dig inför HERREN, förrän jag dör.'
8 Så hör nu vad jag säger, min son, och gör vad jag bjuder dig.
9 Gå bort till hjorden och hämta mig därifrån två goda killingar, så vill jag av dem tillreda en smaklig rätt åt din fader, en sådan som han tycker om.
10 Och du skall bära in den till din fader till att äta, på det att han må välsigna dig, förrän han dör.»
11 Men Jakob sade till sin moder Rebecka: »Min broder Esau är ju luden, och jag är slät.
12 Kanhända tager min fader på mig, och jag bliver då av honom hållen för en bespottare och skaffar mig förbannelse i stället för välsignelse.»
13 Då sade hans moder till honom: »Den förbannelsen komme över mig, min son; hör nu allenast vad jag säger, och gå och hämta dem åt mig.»
14 Då gick han och hämtade dem och bar dem till sin moder; och hans moder tillredde en smaklig rätt, en sådan som hans fader tyckte om.
15 Och Rebecka tog Esaus, sin äldre sons, högtidskläder, som hon hade hos sig i huset, och satte dem på Jakob, sin yngre son.
16 Och med skinnen av killingarna beklädde hon hans händer och den släta delen av hans hals.
17 Sedan lämnade hon åt sin son Jakob den smakliga rätten och brödet som hon hade tillrett.
18 Och han gick in till sin fader och sade: »Min fader!» Han svarade: »Vad vill du? Vem är du, min son?»
19 Då sade Jakob till sin fader: »Jag är Esau, din förstfödde. Jag har gjort såsom du tillsade mig; sätt dig upp och ät av mitt villebråd, på det att din själ må välsigna mig.»
20 Men Isak sade till sin son: »Huru har du så snart kunnat finna något, min son?» Han svarade: »HERREN, din Gud, skickade det i min väg.»
21 Då sade Isak till Jakob: »Kom hit, min son, och låt mig taga på dig och känna om du är min son Esau eller icke.»
22 Och Jakob gick fram till sin fader Isak; och när denne hade tagit på honom, sade han: »Rösten är Jakobs röst, men händerna äro Esaus händer.»
23 Och han kände icke igen honom, ty hans händer voro ludna såsom hans broder Esaus händer; och han välsignade honom.
24 Men han frågade: »Är du verkligen min son Esau?» Han svarade: »Ja.»
25 Då sade han: »Bär hit maten åt mig och låt mig äta av min sons villebråd, på det att min själ må välsigna dig.» Och han bar fram den till honom, och han åt; och han räckte honom vin, och han drack.
26 Därefter sade hans fader Isak till honom: »Kom hit och kyss mig, min son.»
27 När han då gick fram och kysste honom, kände han lukten av hans kläder och välsignade honom; han sade: »Se, av min son utgår doft, lik doften av en mark, som HERREN har välsignat.
28 Så give dig Gud av himmelens dagg och av jordens fetma och säd och vin i rikligt mått.
29 Folk tjäne dig, och folkslag falle ned för dig. Bliv en herre över dina bröder, och må din moders söner falla ned för dig. Förbannad vare den som förbannar dig, och välsignad vare den som välsignar dig!»
30 Men när Isak hade givit Jakob sin välsignelse och Jakob just hade gått ut från sin fader Isak, kom hans broder Esau hem från jakten.
31 Därefter tillredde också han en smaklig rätt och bar in den till sin fader och sade till sin fader: »Må min fader stå upp och äta av sin sons villebråd, på det att din själ må välsigna mig.»
32 Hans fader Isak frågade honom: »Vem är du?» Han svarade: »Jag är Esau, din förstfödde son.»
33 Då blev Isak övermåttan häpen och sade: »Vem var då den jägaren som bar in till mig sitt villebråd, så att jag åt av allt, förrän du kom, och sedan välsignade honom? Välsignad skall han ock förbliva.»
34 När Esau hörde sin faders ord, brast han ut i högljudd och bitter klagan och sade till sin fader: »Välsigna också mig, min fader.»
35 Men han svarade: »Din broder har kommit med svek och tagit din välsignelse.»
36 Då sade han: »Han heter ju Jakob, och han har nu också två gånger bedragit mig. Min förstfödslorätt har han tagit, och se, nu har han ock tagit min välsignelse.» Och han frågade: »Har du då ingen välsignelse kvar för mig?»
37 Isak svarade och sade till Esau: »Se, jag har satt honom till en herre över dig, och alla hans bröder har jag givit honom till tjänare, och med säd och vin har jag begåvat honom; vad skall jag då nu göra för dig, min son?»
38 Esau sade till sin fader: »Har du då allenast den enda välsignelsen, min fader? Välsigna också mig, min fader.» Och Esau brast ut i gråt.
39 Då svarade hans fader Isak och sade till honom: »Se, fjärran ifrån jordens fetma skall din boning vara och utan dagg från himmelen ovanefter.
40 Av ditt svärd skall du leva, och du skall tjäna din broder. Men det skall ske, när du samlar din kraft, att du river hans ok från din hals.»
41 Och Esau blev hätsk mot Jakob för den välsignelses skull som hans fader hade givit honom. Och Esau sade vid sig själv: »Snart skola de dagar komma, då vi få sörja vår fader; då skall jag dräpa min broder Jakob.»
42 När man nu berättade för Rebecka vad hennes äldre son Esau hade sagt, sände hon och lät kalla till sig sin yngre son Jakob och sade till honom: »Se, din broder Esau vill hämnas på dig och dräpa dig.
43 Så hör nu vad jag säger, min son: stå upp och fly till min broder Laban i Haran,
44 och stanna någon tid hos honom, till dess din broders förbittring har upphört,
45 ja, till dess din broders vrede mot dig har upphört och han förgäter vad du har gjort mot honom. Då skall jag sända åstad och hämta dig därifrån. Varför skall jag mista eder båda på samma gång?»
46 Och Rebecka sade till Isak: »Jag är led vid livet för Hets döttrars skull. Om Jakob tager hustru bland Hets döttrar, en sådan som dessa, någon bland landets döttrar, varför skulle jag då leva?»
1 Mosebok 27
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Isak välsignar Jakob i stället för Esau
27 På äldre dagar när Isak var halvblind, kallade han en dag till sig sin äldste son Esau.Min son? sa Isak.Ja, far, svarade Esau.
2-4 Isak fortsatte: Jag är en gammal man nu och väntar på att dö vilken dag som helst. Ta din båge och dina pilar och gå ut på fälten och skjut något vilt åt mig och laga till det på det sätt som jag tycker bäst om. Då ska jag ge dig, min förstfödde son, de välsignelser som tillhör dig, innan jag dör.
5 Men Rebecka hörde samtalet, så när Esau gick ut på fälten för att jaga efter villebråd,
6-7 ropade hon på sin son Jakob och berättade för honom vad hans far hade sagt till brodern.
8-10 Gör nu precis som jag säger till dig, sa Rebecka. Gå ut till hjorden och hämta hit två unga getter, så ska jag laga till din fars favoriträtt. Ta därefter maten till din far, och när han har njutit av måltiden kommer han att välsigna dig i stället för Esau, innan han dör.
11-12 Så lätt lurar man honom inte, sa Jakob. Tänk på hur hårig Esau är och hur slät min hud är! Vad händer om min far känner på mig? Han kommer att tro att jag driver med honom och kommer att förbanna mig i stället för att välsigna mig!
13 Låt hans förbannelse komma över mig, käre son, sa Rebecka. Gör bara som jag säger. Gå ut och hämta getterna!
14 Jakob följde därför sin mors råd och hämtade de två killingarna, och hon lagade till en rätt av dem som hon visste att Isak tyckte om.
15 Sedan tog hon Esaus bästa kläder, som fanns där i huset, och sa till Jakob att sätta dem på sig.
16 Hon gjorde också ett par handskar av hårigt skinn från de unga getterna och satte ett band av skinn runt hans hals.
17 Sedan gav hon honom köttet, som nu hade fått en doft av vilt, och lite nybakat bröd.
18 Jakob bar tallriken med maten till rummet där hans far låg.Far, sa han.Ja, svarade Isak. Vilken av mina söner är det, Esau eller Jakob?
19 Det är din äldste son, Esau, ljög Jakob. Jag har gjort som du sa till mig. Här är det utsökta viltet, som du bad mig om. Sitt upp och ät, så att du kan välsigna mig av hela ditt hjärta!
20 Hur kunde du fånga något så snabbt, min son? undrade Jakob.Därför att Herren, din Gud, sände det i min väg, svarade Jakob.
21 Då sa Isak: Kom hit till mig. Jag vill känna på dig och vara säker på att det är Esau!
22 Jakob gick fram till sin far, som kände på honom.Rösten är Jakobs, men händerna är Esaus, konstaterade Isak.
23 Men han lät övertyga sig och gav Jakob sin välsignelse.
24 Är du verkligen Esau? undrade Isak igen.Ja, naturligtvis, svarade Jakob.
25 Kom då hit med köttet, så ska jag äta det och välsigna dig av allt mitt hjärta, sa Isak. Jakob gick fram till Isak med maten, och Isak åt. Han drack också av det vin som Jakob hade haft med sig.
26 Kyss mig, min son, sa Isak sedan. Jakob kysste honom på kinden, och när Isak kände lukten av hans kläder blev han slutligen övertygad och utbrast:
27-29 Lukten hos min son är den goda lukten från jorden och fälten, som Herren har välsignat. Gud ska alltid ge dig rikligt med regn för din gröda och goda skördar av säd och nytt vin. Många folk ska tjäna dig. Du ska vara dina bröders herre, och alla deras barn ska buga sig djupt inför dig. De som förbannar dig ska vara förbannade, och alla de som välsignar dig ska vara välsignade.
30 När Isak hade välsignat Jakob och denne knappt mer än hunnit lämna rummet, kom Esau tillbaka från sin jakt.
31 Han hade också lagat till sin fars favoriträtt och gick in till honom med den.Far, här är jag med viltet, sa han. Sätt dig upp och ät, så att du kan ge mig dina bästa välsignelser!
32 Vem är det som kommer? undrade Isak.Det är ju jag, Esau, din äldste son, sa Esau.
33 Då blev Isak mycket förvånad och frågade:Men vem var det då som just var här med viltet som jag åt, den som jag gav min välsignelse, en välsignelse jag inte kan ta tillbaka?
34 Esau började gråta bittert och snyfta högt: O, min far, välsigna också mig!
35 Din bror var här och lurade mig. Nu har han stulit din välsignelse, konstaterade Isak.
36 Inte undra på att de kallar honom bedragare! Först tog han min förstfödslorätt, och nu har han stulit min välsignelse. Har du inte sparat en enda välsignelse åt mig? frågade Esau.
37 Då sa Isak: Jag har gjort Jakob till din herre, och du och hela din släkt ska vara hans tjänare. Jag har försett honom med överflöd av vete och vin. Vad finns det kvar som jag kan ge åt dig?
38 Finns det inte en enda välsignelse kvar åt mig? Far, välsigna mig också, bad Esau och brast i gråt.Då sa Isak till sist:
39-40 Ditt liv kommer inte att bli lätt och på intet sätt fyllt av överflöd. Du ska arbeta dig fram med hjälp av ditt svärd. Under en tid kommer du att tjäna din bror, men du kommer slutligen att skaka dig loss från honom och bli fri.
41 Esau hatade Jakob för det han hade gjort mot honom och sa för sig själv: Min far kommer snart att vara borta, och då ska jag döda Jakob.
42 Men någon fick reda på hans planer och talade om det för Rebecka. Hon sände då bud efter Jakob och berättade för honom att Esau hade hotat honom till livet.
43 Så här ska du göra, sa hon. Fly till din morbror Laban i Haran,
44 och stanna hos honom tills din brors vrede har lagt sig
45 och tills han glömt vad du har gjort. Då ska jag meddela dig. Varför ska jag förlora er båda två på en enda dag?
46 Sedan sa Rebecka till Isak: Jag är dödstrött på de hetitiska flickorna här i trakten. Jag dör hellre än att jag ser Jakob gifta sig med en av dem.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica