26 (A) Den kvinna som var mor till barnet som levde sade då till kungen, för hennes hjärta brann av kärlek till sonen: ”Min herre, ge henne barnet som lever, döda det inte!” Men den andra sade: ”Det ska varken vara mitt eller ditt. Hugg ni!”

Read full chapter

26 Barnets mor, som naturligtvis älskade sin son, utropade då: Nej, Ers Majestät! Ge henne barnet i stället. Döda det inte!Nej, varken du eller jag ska ha honom, sa den andra kvinnan. Dela honom mellan oss i stället!

Read full chapter

26 Men då sade den kvinna vilkens son det levande barnet var till konungen -- ty hennes hjärta upprördes av kärlek till sonen -- hon sade: »Hör mig, herre; given henne det levande barnet; döden det icke.» Men den andra sade: »Må det vara varken mitt eller ditt; huggen det itu.»

Read full chapter

13 (A) för han som straffar blodsdåd
        kommer ihåg dem,
    han glömmer inte
        de svagas rop.

Read full chapter

13 Han lyssnar noga till dem som ropar till honom om rättvisa, och han hämnas mord. Han bryr sig om människor i svårigheter, när de ropar till honom om hjälp.

Read full chapter

13 Ty han som utkräver blodskulder har kommit ihåg dem; han har icke förgätit de betrycktas klagorop.

Read full chapter

10 (A) Även om bergen viker bort
        och höjderna vacklar,
    så ska min nåd inte vika från dig
        eller mitt fridsförbund vackla,
    säger Herren din förbarmare.

Read full chapter

10 Om så bergen rämnar och höjderna förflyttar sig, ska min kärlek ändå aldrig lämna dig. Mitt löfte om frid ska aldrig brytas, säger Herren, han som visar dig barmhärtighet.

Read full chapter

10 Ja, om än bergen vika bort och höjderna vackla, så skall min nåd icke vika ifrån dig och mitt fridsförbund icke vackla, säger HERREN; din förbarmare.

Read full chapter