Add parallel Print Page Options

Såsom Kristi tjänare och såsom förvaltare av Guds hemligheter, så må man anse oss.

Vad man nu därutöver söker hos förvaltare är att en sådan må befinnas vara trogen.

För mig betyder det likväl föga att I -- eller överhuvud någon mänsklig domstol -- sätten eder till doms över mig. Ja, jag vill icke ens sätta mig till doms över mig själv.

Ty väl vet jag intet med mig, men därigenom är jag icke rättfärdigad; det är Herren som sitter till doms över mig.

Dömen därför icke förrän tid är, icke förrän Herren kommer, han som skall draga fram i ljuset vad som är fördolt i mörker och uppenbara alla hjärtans rådslag. Och då skall var och en undfå av Gud den berömmelse som honom tillkommer.

Detta, mina bröder, har jag nu för eder skull så framställt, som gällde det mig och Apollos; ty jag vill att I skolen i fråga om oss lära eder detta: »Icke utöver vad skrivet är.» Jag vill icke att I skolen stå emot varandra, uppblåsta var och en över sin lärare.

Vem säger då att du har något företräde? Och vad äger du, som du icke har fått dig givet? Men har du nu fått dig givet vad du har, huru kan du då berömma dig, såsom om du icke hade fått det dig givet?

I ären kantänka redan mätta, I haven redan blivit rika; oss förutan haven I blivit sannskyldiga konungar! Ja, jag skulle önska att I verkligen haden blivit konungar, så att vi kunde få bliva edra medkonungar.

Mig tyckes nämligen att Gud har ställt oss apostlar här såsom de ringaste bland alla, såsom livdömda män; ett skådespel hava vi ju blivit för världen, för både änglar och människor.

10 Vi äro dårar för Kristi skull, men I ären kloka i Kristus; vi äro svaga, men I ären starka; I ären ärade, men vi äro föraktade.

11 Ännu i denna stund lida vi både hunger och törst, vi måste gå nakna, vi få uppbära hugg och slag, vi hava intet stadigt hemvist,

12 vi måste möda oss och arbeta med våra händer. Vi bliva smädade och välsigna likväl; vi lida förföljelse och härda dock ut;

13 man talar illa om oss, men vi tala goda ord. Vi hava blivit såsom världens avskum, såsom var mans avskrap, och vi äro så ännu alltjämt.

14 Detta skriver jag, icke för att komma eder att blygas, utan såsom en förmaning till mina älskade barn.

15 Ty om I än haden tio tusen uppfostrare i Kristus, så haven I dock icke många fäder; det var ju jag som i Kristus Jesus genom evangelium födde eder till liv.

16 Därför förmanar jag eder: Bliven mina efterföljare.

17 Just för denna saks skull sänder jag nu till eder Timoteus, min älskade och trogne son i Herren; han skall påminna eder om huru jag går till väga i Kristus, i enlighet med den lära jag förkunnar allestädes, i alla församlingar.

18 Nu är det väl så, att somliga hava blivit uppblåsta, under förmenande att jag icke skulle komma till eder.

19 Men om Herren så vill, skall jag snart komma till eder; och då skall jag lära känna, icke dessa uppblåsta människors ord, utan deras kraft.

20 Ty Guds rike består icke i ord, utan i kraft.

21 Vilketdera viljen I nu: skall jag komma till eder med ris eller i kärlek och saktmods ande?

Ledare och tjänare

Ni ska därför se på Apollos och mig som Kristi tjänare, som förmedlar Guds välsignelser genom att förklara Guds hemligheter.

Det viktigaste för en tjänare är att göra precis vad hans herre säger till honom.

Kan man säga det om mig? Har jag varit en tjänare? Nåja, jag bryr mig inte om vad ni tänker i det fallet, eller vad någon annan tänker. Jag litar inte ens på mitt eget omdöme när det gäller detta.

Mitt samvete är rent, men inte ens det är ett slutgiltigt bevis. Det är Herren själv som måste granska mig och avgöra det.

Se därför till att ni inte drar förhastade slutsatser om någon enda människa. Vänta tills Herren återvänder. Då ska han ställa oss fram i ljuset, så att alla kan se precis hur var och en av oss har det i djupet av vårt innersta. Då får alla veta med vilka motiv vi har arbetat för Gud. Då ska Gud ge var och en det beröm som han förtjänar.

Jag har använt mig och Apollos som exempel för att visa att ni inte får följa människor. Ni får inte berömma er mera av den ene av lärarna än av den andre.

Varför är ni så stolta? Vad har ni, som inte Gud har gett er? Och om allt ni har kommer från Gud, varför ser ni er då själva som så betydelsefulla, som om ni hade uträttat något av er själva?

Ni tycks tro att ni redan har all den andliga mat ni behöver. Ni är mätta och andligt nöjda. Ni har blivit rika och uppför er som kungar. Jag skulle önska att ni redan satt på era troner, så att vi fick sitta där tillsammans med er. Men tyvärr har den tiden inte kommit än, då vi ska regera tillsammans.

Ibland tror jag att Gud har satt oss apostlar sist i raden. Jag känner mig som en dödsdömd fånge som väntar på avrättning och som visas upp i slutet av segrarens triumftåg, uttittad av både människor och änglar.

10 Tron har gjort Paulus och Apollos till dårar, säger ni, men naturligtvis är ni själva visa och förståndiga kristna! Vi är svaga, men det är inte ni! Er tänker man väl om, medan man skrattar åt oss.

11 Vi får gå hungriga och törstiga. Vi har inte ens tillräckligt med kläder för att hålla oss varma. Vi blir skickade hit och dit, några egna hem har vi inte.

12 Vi arbetar hårt med våra händer för att förtjäna vårt uppehälle. Vi välsignar dem som förbannar oss. Vi har tålamod med dem som sårar oss.

13 Vi svarar vänligt när man talar illa om oss. Hela tiden har vi behandlats som om vi bara var till besvär, och det enklaste skulle vara att vara av med oss.

14 Jag skriver inte detta för att få er att skämmas, utan för att varna er och ge er råd, kära barn.

15 För även om ni har tiotusen andra, som undervisar er om Kristus, så har ni ändå inte många fäder. Det var jag som blev er far i Jesus Kristus. Jag var den förste som berättade för er om honom och som fick er att ta emot honom.

16 Jag ber er att ta mig till föredöme.

17 Det egentliga skälet till att jag sänder Timotheos till er är att hjälpa er att göra detta. För han är en av dem som jag har vunnit för Kristus, ett älskat och pålitligt Guds barn. Han kommer att påminna er om hur jag undervisar i alla de församlingar som jag besöker.

18 Jag vet att några av er har blivit högfärdiga, och tror att jag är rädd för att komma och ta itu med er.

19 Men jag ska komma - och det snart - om Herren tillåter, och då ska jag ta reda på om dessa högfärdiga människor bara är stora i orden eller om de verkligen har Guds kraft.

20 Guds rike är inte bara ord, det är att leva i Guds kraft.

21 Vilket väljer ni? Ska jag komma med straff och tillrättavisning, eller ska jag komma med stilla kärlek och mildhet?