1 Korinthierbrevet 14
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Profetia och tungotal
14 Låt kärleken vara ert främsta mål, men be om de speciella gåvor som den helige Ande ger, och särskilt om gåvan att profetera.
2 Om din gåva är att tala i tungor, det vill säga tala på ett språk som du inte har lärt dig, så talar du till Gud och inte till människor, eftersom de inte kan förstå dig. Du talar genom Andens kraft, men allt du säger är en hemlighet.
3 Men den som profeterar förkunnar Guds budskap. Han hjälper andra att växa i Herren och uppmuntrar och tröstar dem.
4 En person som talar i tungor får alltså själv hjälp till att växa i Anden, men den som profeterar kommer med budskap från Gud, och bygger upp hela församlingen.
5 Jag önskar att ni alla hade gåvan att tala i tungor, men jag önskar ännu mer att ni alla kunde profetera och förkunna Guds budskap. Det är nämligen en större och mer användbar utrustning än att tala på okända språk, om du inte efteråt kan tolka vad du har sagt, så att de andra också kan få någon nytta av det.
6 Kära vänner, tänk er att jag själv skulle komma till er och tala på ett språk som ni inte förstod. Till vilken nytta skulle det vara? Men om jag på ett språk som ni förstår, talar om vad Gud har visat mig och berättar om det jag känner till och om vad som ska hända och om de stora sanningarna i Guds ord - så är det vad ni behöver och det kommer att hjälpa er.
7 Om ett instrument, en flöjt eller en harpa, ger ifrån sig toner som inte kan skiljas från varandra, hur ska man då kunna höra vilken melodi som spelas? Ingen kan känna igen en melodi, spelad på en flöjt, om inte varje ton ljuder klart.
8 Och om en trumpetsignal är otydlig, vem gör sig då färdig till strid?
9 Hur ska en människa då kunna förstå vad du menar, om du talar till henne på ett främmande språk? Det är som att prata i tomma luften.
10 Jag antar att det finns tusentals andra språk än mitt i världen. Alla är användbara för dem som förstår dem,
11 men mig säger de ingenting. Om någon talar till mig på ett språk jag inte förstår så är vi främlingar för varandra.
12 Eftersom ni är så ivriga att få den helige Andes gåvor, så be honom om de bästa. De som kan bli till verklig hjälp för hela församlingen.
13 Om någon har fått gåvan att tala okända språk, så bör han också be om gåvan att uttyda och tolka det han säger, så att alla kan förstå.
14 För om jag ber på ett språk som jag inte förstår, så ber min ande, men jag vet inte själv vad jag säger.
15 Hur ska jag då göra? Jag ska be på båda sätten. Jag kan tala i tungor, men också be på mitt modersmål. Jag kan sjunga i anden men också på mitt eget språk, så att jag förstår den lovprisning som jag för fram.
16 För om du talar tungomål och prisar och tackar Gud enbart med anden, hur ska då de som inte förstår dig kunna lovprisa Gud tillsammans med dig? Hur ska de kunna förena sig med dig i tacksägelse, när de inte vet vad du säger?
17 Det finns inget att invända mot att du tackar Gud på det sättet, men de andra människorna som är närvarande får ingen hjälp av det.
18 Jag tackar Gud för att jag talar i tungor mer än någon av er.
19 Men i offentliga gudstjänster talar jag hellre fem ord som människor kan förstå och få hjälp av än tiotusen ord i tungor på ett okänt språk.
20 Kära bröder, var inte naiva när det gäller att förstå detta. Ni ska vara lika oskyldiga som barn i fråga om allt ont, men när det gäller förståndet ska ni vara fullvuxna.
21 Det står i de gamla Skrifterna att Gud ska sända män från andra länder till att tala till sitt folk på främmande språk, men inte ens då ska de lyssna.
22 Att be på ett okänt språk för inte människor till tro, men det profetiska talet övertygar och skapar tro.
23 Anta att en som inte tror kommer till församlingen och hör er tala på olika språk. Nog kommer han att tro att ni är galna.
24 Däremot om ni alla profeterar, så kan era vittnesbörd övertyga hans samvete om att han är en syndare.
25 Hans hemliga tankar kommer att bli kända, och han kommer att falla ner på sina knän och tillbe Gud och förklara att Gud verkligen finns där ibland er.
Regler för gudstjänsten
26 Mina bröder, låt oss nu sammanfatta vad jag har sagt. När ni kommer tillsammans bör det fungera på det sättet att några sjunger, andra undervisar eller berättar något som Gud har låtit dem förstå, andra talar tungomål eller uttyder någon annans tungotal. Men allt som görs måste vara nyttigt för alla och tjäna till att bygga upp dem i tron på Herren.
27 Inte fler än två eller högst tre bör tala på okända språk,
28 och om ingen som kan tolka finns närvarande bör de inte tala högt. De kan tala tyst för sig själva och för Gud, men inte offentligt.
29-30 Två eller tre kan profetera, om de har gåvan, men bara en i taget, medan de andra lyssnar. Om någon får ett budskap eller en uppenbarelse från Herren ska den som då talar sluta.
31 På det sättet kan alla som har profetians gåva få tala, den ene efter den andre, och alla kommer att lära sig något och bli uppmuntrade och hjälpta.
32 Kom ihåg att en person som har ett budskap från Gud, också har kraft att behärska sig själv eller att vänta på sin tur.
33 Gud tycker inte om när det är oordning. Han vill att det ska råda harmoni i församlingen.
34 Kvinnorna bör vara tysta under sammankomsterna. De ska inte vara med i diskussionerna, för de är enligt Skriften underordnade männen.
35 Om de undrar över något kan de fråga sina män efteråt i hemmet, för det är olämpligt för kvinnor att ta till orda i församlingen.
36 Håller ni inte med mig? Tror ni att kunskapen om Guds vilja börjar och slutar med er korinthier? Ja, då har ni misstagit er!
37 Ni som gör anspråk på att ni har profetians gåva liksom andra gåvor från den helige Ande borde vara de första att förstå att vad jag säger är en befallning från Herren själv.
38 Men om någon fortfarande inte håller med mig så måste vi lämna honom i hans okunnighet.
39 Därför, kära vänner i tron, var angelägna om att bli profeter, så att ni kan förkunna Guds budskap klart, men säg aldrig att det är fel att tala i tungor.
40 Se till att allt sker värdigt och med ordning.
1 Korinthierbrevet 14
Svenska 1917
14 Faren efter kärleken, men varen ock ivriga att undfå de andliga gåvorna, framför allt profetians gåva.
2 Ty den som talar tungomål, han talar icke för människor, utan för Gud; ingen förstår honom ju, han talar i andehänryckning hemlighetsfulla ord.
3 Men den som profeterar, han talar för människor, dem till uppbyggelse och förmaning och tröst.
4 Den som talar tungomål uppbygger allenast sig själv, men den som profeterar, han uppbygger en hel församling.
5 Jag skulle väl vilja att I alla taladen tungomål, men ännu hellre ville jag att I profeteraden. Den som profeterar är förmer än den som talar tungomål, om nämligen den senare icke därjämte uttyder sitt tal, så att församlingen får någon uppbyggelse.
6 Ja, mina bröder, om jag komme till eder och talade tungomål, vad gagn gjorde jag eder därmed, såframt jag icke därjämte genom mitt tal meddelade eder antingen någon uppenbarelse eller någon kunskap eller någon profetia eller någon undervisning?
7 Gäller det icke jämväl om livlösa ting som giva ljud ifrån sig, det må nu vara en flöjt eller en harpa, att vad som spelas på dem icke kan uppfattas, om de icke giva ifrån sig toner som kunna skiljas från varandra?
8 Likaså, om den signal som basunen giver är otydlig, vem gör sig då redo till strid?
9 Detsamma gäller nu för eder; om I icke med edra tungor frambringen begripliga ord, huru skall man då kunna förstå vad I talen? Då bliver det ju ett tal i vädret.
10 Det finnes här i världen olika språk, vem vet huru många, och bland dem finnes intet vars ljud äro utan mening.
11 Men om jag nu icke förstår språket, så bliver jag en främling för den som talar, och den som talar bliver en främling för mig.
12 Detta gäller ock för eder; när I ären ivriga att undfå andliga gåvor, så må eder strävan efter att dessa hos eder skola överflöda hava församlingens uppbyggelse till mål.
13 Därför må den som talar tungomål bedja om att han ock må kunna uttyda.
14 Ty om jag talar tungomål, när jag beder, så beder visserligen min ande, men mitt förstånd kommer ingen frukt åstad.
15 Vad följer då härav? Jo, jag skall väl bedja med anden, men jag skall ock bedja med förståndet; jag skall väl lovsjunga med anden, men jag skall ock lovsjunga med förståndet.
16 Eljest, om du lovar Gud med anden, huru skola de som sitta på de olärdas plats då kunna säga sitt »amen» till din tacksägelse? De förstå ju icke vad du säger.
17 Om än din tacksägelse är god, så bliva de andra dock icke uppbyggda därav. --
18 Gud vare tack, jag talar tungomål mer än I alla;
19 och dock vill jag hellre i församlingen tala fem ord med mitt förstånd, till undervisning jämväl för andra, än tio tusen ord i tungomål.
20 Mina bröder, varen icke barn till förståndet; nej varen barn i ondskan, men varen fullmogna till förståndet.
21 Det är skrivet i lagen: »Genom människor med främmande tungomål och genom främlingars läppar skall jag tala till detta folk, men icke ens så skola de höra på mig, säger Herren.»
22 Alltså äro »tungomålen» ett tecken, ej för dem som tro, utan för dem som icke tro; profetian däremot är ett tecken, ej för dem som icke tro, utan för dem som tro.
23 Om nu hela församlingen komme tillhopa till gemensamt möte, och alla där talade tungomål, och så några som vore olärda komme ditin, eller några som icke trodde, skulle då icke dessa säga att I voren ifrån edra sinnen?
24 Om åter alla profeterade, och så någon som icke trodde, eller som vore olärd komme ditin, då skulle denne känna sig avslöjad av alla och av alla utrannsakad.
25 Vad som vore fördolt i hans hjärta bleve då uppenbart, och så skulle han falla ned på sitt ansikte och tillbedja Gud och betyga att »Gud verkligen är i eder».
26 Vad följer då härav, mina bröder? Jo, när I kommen tillsammans, så har var och en något särskilt att meddela: den ene har en psalm, den andre något till undervisning, en annan åter någon uppenbarelse, en talar tungomål, en annan uttyder; allt detta må nu ske så, att det länder till uppbyggelse.
27 Vill man tala tungomål, så må för var gång två eller högst tre få tala, och av dessa en i sänder, och en må uttyda det.
28 Är ingen uttydare tillstädes, så må de tiga i församlingen och tala allenast för sig själva och för Gud.
29 Av dem som vilja profetera må två eller tre få tala, och de andra må döma om det som talas.
30 Men om någon annan som sitter där får en uppenbarelse, då må den förste tiga.
31 Ty I kunnen alla få profetera, den ene efter den andre, så att alla bliva undervisade och alla förmanade;
32 och profeters andar äro profeterna underdåniga.
33 Gud är ju icke oordningens Gud, utan fridens.
34 Såsom kvinnorna tiga i alla andra de heligas församlingar, så må de ock tiga i edra församlingar. Det är dem icke tillstatt att tala, utan de böra underordna sig, såsom lagen bjuder.
35 Vilja de hava upplysning om något, så må de hemma fråga sina män; ty det är en skam för en kvinna att tala i församlingen. --
36 Eller är det från eder som Guds ord har utgått? Eller har det kommit allenast till eder?
37 Om någon menar sig vara en profet eller en man med andegåva, så må han ock inse att vad jag skriver till eder är Herrens bud.
38 Men vill någon icke inse detta, så vare det hans egen sak.
39 Alltså, mina bröder, varen ivriga att undfå profetians gåva och förmenen ej heller någon att tala tungomål.
40 Men låten allt tillgå på höviskt sätt och med ordning.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica