马太福音 27
Chinese Standard Bible (Simplified)
提交彼拉多
27 到了清晨，所有的祭司长和民间的长老商议对付耶稣，为要处死他。 2 他们把耶稣捆起来带走，交给总督彼拉多。
犹大自缢
3 这时候，那出卖耶稣的犹大看见耶稣被定了死罪，就后悔，去把三十个银钱退还给祭司长们和长老们， 4 说：“我出卖了无辜人的血，我有罪了。”
但是他们说：“这与我们有什么关系？你自己看着办吧！”
5 犹大把银钱丢在圣所里就退了出来，去上吊自杀了。
6 祭司长们捡起银钱，说：“这既然是血钱，不可以放到圣殿奉献里。” 7 他们商议之后，就用那钱买了陶匠的一块地，做为外国人的坟地。 8 因此，那块地就被称为“血田”，直到今天。 9 这就应验了藉着先知耶利米所说的话：
“他们拿了那三十个银钱，就是那人被定的价钱，是以色列子民所定的； 10 他们用这钱买了陶匠的那块地，正如主所指示我的。”[a]
在彼拉多面前受审
11 耶稣站在总督面前，总督问他，说：“你是犹太人的王吗？”
耶稣说：“是你说的。” 12 可是当他被祭司长们和长老们控告的时候，什么都不回应。
13 彼拉多对他说：“他们控告你这么多的事，你没有听见吗？” 14 耶稣连一句话也不回答，以致总督感到非常惊奇。
耶稣或巴拉巴
15 每逢这节日，总督会照惯例，给民众释放一个他们所要的囚犯。 16 那时有一个出名的囚犯，叫巴拉巴。 17 当民众聚集的时候，彼拉多问他们：“你们要我给你们释放哪一个呢？是巴拉巴，还是那称为基督的耶稣？” 18 其实彼拉多知道他们是出于嫉妒才把耶稣交给他的。
19 彼拉多正坐在审判席上，他的妻子派人到他那里说：“这义人的事，你什么也不要管。要知道，我今天因他的缘故，在梦中受了很多苦。”
20 祭司长们和长老们挑唆众人，叫他们要巴拉巴，而除灭耶稣。 21 总督问他们，说：“这两个人中，你们要我给你们释放哪一个呢？”
他们回答说：“巴拉巴！”
22 彼拉多对他们说：“那么，我该怎么处理这称为基督的耶稣呢？”
他们都说：“把他钉上十字架！”
23 彼拉多说：“他到底做了什么恶事呢？”
但他们却越发喊叫说：“把他钉上十字架！”
24 彼拉多知道自己无济于事，反而骚乱倒要发生，就拿水在众人面前洗手，说：“流这人[b]的血，罪不在我，你们自己看着办吧！”
25 全体民众都回答说：“他的血归在我们和我们儿女的身上！” 26 于是彼拉多给他们释放了巴拉巴，然后将耶稣鞭打[c]了，把他交出去钉上十字架。
被士兵戏弄
27 那时，总督的士兵们把耶稣带进总督府，召集了全队士兵在他周围。 28 他们剥下耶稣的衣服，给他套上一件深红色的袍子， 29 用荆棘编了冠冕，戴在他的头上，又把一根芦苇放在他的右手里，然后跪在他面前，戏弄他说：“万岁，犹太人的王！” 30 接着向他吐唾沫，拿芦苇打他的头。 31 他们戏弄完了，就脱下他深红色的袍子，给他穿上他自己的衣服，然后把他带走，要钉上十字架。
被钉在罪犯之间
32 他们出去的时候，遇见一个名叫西门的古利奈人，就强迫这个人来背耶稣的十字架。 33 他们来到一个地方，叫“各各他”——这意思是“骷髅地”； 34 他们把胆汁调和的酒[d]给耶稣喝。耶稣尝了，不肯喝。 35 他们把耶稣钉上十字架以后，抽签分了他的衣服，[e] 36 然后坐在那里看守着他， 37 又在他的头上方，安了他的罪状牌，上面写道：“这是耶稣，犹太人的王。”
38 那时，有两个强盗与耶稣一起被钉十字架，一个在右边，一个在左边。 39 那些路过的人辱骂耶稣，摇着头， 40 说：“你这个要拆毁圣所、三天内又建起来的人哪，救救你自己吧！你如果是神的儿子，就从十字架上下来吧！” 41 同样，祭司长们也与经文士们和长老们[f]一起嘲笑，说： 42 “他救了别人，却不能救自己！他是[g]以色列的王！现在让他从十字架上下来吧，这样我们就信靠他！ 43 他依靠神，如果神喜悦他，就让神现在救他吧！因为他说过‘我是神的儿子。’” 44 与耶稣一起被钉十字架的强盗也同样地责骂他。
耶稣之死
45 从中午十二点[h]起，黑暗笼罩了整个大地，一直到下午三点[i]。 46 下午三点左右，耶稣大声呼叫：“以利，以利！拉玛撒巴克达尼？[j]”——这意思是：“我的神，我的神！你为什么离弃我？”[k]
47 站在那里的一些人听见了，就说：“这个人在呼唤以利亚呢！”
48 其中有一个人立刻跑去，拿了海绵蘸满了酸酒，套在芦苇上，要给他喝。 49 其他的人说：“等着吧，我们看以利亚会不会来救他。”
50 耶稣又大喊一声，就交出了灵魂。 51 忽然，圣所里的幔子从上到下裂成两半。大地震动，岩石裂开。 52 坟墓也开了，许多已睡了的圣徒的身体复活了。 53 耶稣复活以后，他们从坟墓里出来，进了圣城，向许多人显现。
54 百夫长和那些与他一起看守耶稣的人，看见地震和所发生的事，就极其惧怕，说：“这个人真是神的儿子！”
55 那里有许多妇女从远处观看，她们从加利利开始就跟随耶稣，服事他。 56 其中有茉大拉的玛丽亚、雅各和约西[l]的母亲玛丽亚，以及西庇太儿子们的母亲。
安葬
57 到了傍晚，来了一个亚利马太的财主，名叫约瑟，他自己也是耶稣的门徒。 58 他来到彼拉多面前，请求要耶稣的遗体，彼拉多就下令给他。 59 约瑟领了耶稣的遗体，用洁白的细麻布裹好， 60 安放在自己的新墓穴里，这墓穴是他凿在岩石里的。他又滚来一块大石头，堵住墓穴口，就离开了。 61 茉大拉的玛丽亚和另一个玛丽亚在那里，对着坟墓坐着。
严守坟墓
62 第二天，就是预备日的后一天，祭司长们和法利赛人在彼拉多那里聚集， 63 说：“大人，我们想起当那个迷惑人的还活着时曾经说过：‘在第三天我要复活。’ 64 所以，请你下令严密看守那坟墓，一直到第三天，免得他的门徒们来[m]把他偷走，然后对民众说他从死人中复活了，这样，那最后的迷惑就要比先前的更厉害了。”
65 彼拉多对他们说：“你们有一队卫兵，尽你们所能，严密看守吧！” 66 于是，他们带着卫兵去，用印封上墓口的[n]石头，严密看守坟墓。
Footnotes
- 马太福音 27:10 《耶利米书》32:6-9；《撒迦利亚书》11:12-13。
- 马太福音 27:24 这人——有古抄本作“这义人”。
- 马太福音 27:26 鞭打——罗马式鞭打使用的鞭子是带有碎骨头或金属尖钩的皮条，抽打时使人皮开肉绽，非常残酷。
- 马太福音 27:34 酒——有古抄本作“酸酒”。
- 马太福音 27:35 有古抄本附“这是为要应验那藉着先知所说的话：‘他们分了我的衣服，又为我的衣裳抽签。’”
- 马太福音 27:41 有古抄本附“和法利赛人”。
- 马太福音 27:42 他是——有古抄本作“如果他是”。
- 马太福音 27:45 中午十二点——原文为“第六时刻”。
- 马太福音 27:45 下午三点——原文为“第九时刻”。
- 马太福音 27:46 以利，以利！拉玛撒巴克达尼？——希伯来文词语的音译。
- 马太福音 27:46 《诗篇》22:1。
- 马太福音 27:56 约西——有古抄本作“约瑟”。
- 马太福音 27:64 有古抄本附“夜里”。
- 马太福音 27:66 墓口的——辅助词语。
Matteus 27
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Det judiska rådet vill se Jesus dömd till döden
(Mark 15:1; Luk 23:1; Joh 18:28)
27 Tidigt nästa morgon beslöt alla översteprästerna och folkets ledare att de skulle försöka få Jesus avrättad. 2 Sedan lät de binda Jesus och förde bort honom och överlämnade honom till Pilatus, den romerska landshövdingen.[a]
Judas begår självmord
(Apg 1:16-20)
3 Men när Judas, som hade förrått honom, såg att man dömt Jesus ångrade han sig. Han gick tillbaka till översteprästerna och folkets ledare med de trettio silvermynten. 4 ”Jag har syndat”, sa han, ”för jag har förrått en oskyldig människa.” ”Jaha, och vad har det med oss att göra?” svarade de. ”Det är väl ditt problem.”
5 Då slängde Judas pengarna in i templet och gick bort och hängde sig.
6 Men översteprästerna samlade ihop pengarna och sa: ”De kan inte läggas i offerkistan, för de är pengar som betalats för ett mord.” 7 Så bestämde man sig istället för att köpa Krukmakaråkern till gravplats för främlingar. 8 Det är därför denna åker fortfarande kallas ”Blodsåkern”. 9 Så gick det i uppfyllelse som förutsagts genom profeten Jeremia: ”De tog de trettio silvermynten, det pris som han värderats till av Israels folk, 10 och köpte en åker av krukmakarna, precis som Herren befallt mig.”[b]
Jesus förhörs av Pilatus
(Mark 15:2-5; Luk 23:2-5; Joh 18:29-38)
11 Jesus ställdes nu inför den romerska landshövdingen, som frågade honom: ”Är du judarnas kung?” Men Jesus svarade: ”Det är du själv som säger det.”
12 Men när översteprästerna och folkets ledare började anklaga honom svarade han inte. 13 ”Hör du inte hur mycket de anklagar dig för?” undrade Pilatus. 14 Men till landshövdingens stora förvåning svarade inte Jesus på en enda fråga.
Pilatus dömer Jesus till döden
(Mark 15:6-15; Luk 23:13-25; Joh 18:39—19:16)
15 Vid påskhögtiden brukade landshövdingen alltid frige en fånge, vem som helst som folket ville ha fri. 16 Och just då satt en ökänd brottsling i fängelset. Han hette Jesus Barabbas. 17 När folket samlades frågade Pilatus dem: ”Vem ska jag släppa fri, Jesus Barabbas eller den Jesus som kallas Messias?” 18 Pilatus visste mycket väl att de hade överlämnat Jesus åt honom för att de var avundsjuka på Jesus.
19 Medan Pilatus satt där på domstolen fick han också ett meddelande från sin hustru, som varnade honom: ”Lämna den här rättfärdige mannen ifred, för jag har haft fruktansvärda mardrömmar i natt för hans skull.”
20 Men översteprästerna och folkets ledare övertalade folket att kräva att Barabbas skulle friges och att Jesus skulle dödas. 21 Så när landshövdingen nu frågade: ”Vilken av dessa två ska jag släppa?” ropade folket: ”Barabbas!”
22 ”Vad ska jag då göra med Jesus som kallas Messias?” undrade Pilatus. ”Låt honom bli korsfäst!” sa alla.
23 ”Men vad har han gjort för ont?” frågade Pilatus. Då ropade de ännu högre: ”Låt honom bli korsfäst!”
24 Och när Pilatus till slut insåg att ingenting hjälpte och att folket när som helst kunde ställa till med upplopp, tog han vatten och tvättade sina händer inför folkmassan och sa: ”Jag är oskyldig till den här mannens blod. Ansvaret är ert!”
25 Folket skrek tillbaka: ”Låt hans blod komma över oss och våra barn!”[c]
26 Då gav Pilatus efter och släppte Barabbas, men Jesus lät han piska och överlämnade honom sedan till att korsfästas.
De romerska soldaterna hånar Jesus
(Mark 15:16-20; Joh 19:2-3)
27 Landshövdingens soldater tog honom först till residenset, där hela vaktstyrkan kallades samman. 28 De tog av honom hans kläder och satte på honom en röd[d] soldatkappa 29 och gjorde en krona av törnen och de satte den på hans huvud. Sedan satte de en käpp i hans högra hand och föll på knä inför honom och hånade honom. ”Leve judarnas kung!” ropade de. 30 De spottade på honom och tog käppen och slog honom i huvudet.
31 Efter att ha hånat honom tog de av honom kappan och satte på honom hans egna kläder och förde bort honom för att korsfästas.
Jesus korsfästs
(Mark 15:21-32; Luk 23:26-43; Joh 19:17-24)
32 På vägen dit mötte de en man från Kyrene[e] som hette Simon. Honom tvingade de att bära Jesus kors. 33 Och när de kom ut till ett ställe som kallas Golgota, (vilket betyder Skalleplatsen), 34 gav de Jesus vin blandat med galla.[f] Men när han smakade på det, ville han inte dricka.
35 Sedan korsfäste de honom och delade hans kläder mellan sig genom att kasta lott, 36 och satte sig sedan ner för att vakta honom. 37 Ovanför Jesus huvud hade man satt upp en skylt för att visa vad han anklagades för, och texten löd: Detta är Jesus, judarnas kung.
38 Samtidigt med Jesus blev också två brottslingar korsfästa, en på var sida om honom. 39 De som gick förbi hånade Jesus och skakade på huvudet 40 och sa: ”Var det inte du som skulle riva ner templet och bygga upp det igen på tre dagar? Om du är Guds Son, så rädda dig själv nu och kliv ner från korset!”
41 Även översteprästerna och de skriftlärda och folkets ledare gjorde sig lustiga över honom. 42 ”Han var bra på att rädda andra”, sa de, ”men han kan inte rädda sig själv! Skulle han vara Israels kung? Ja, om han kliver ner från korset, då ska vi tro på honom! 43 Han förlitar sig ju på Gud. Låt nu Gud rädda honom, eftersom han älskar honom.[g] Han har ju sagt att han är Guds Son.”
44 Och på samma sätt blev han hånad av de båda brottslingar som var korsfästa tillsammans med honom.
Jesus dör på korset
(Mark 15:33-41; Luk 23:44-49; Joh 19:28-30)
45 När klockan var tolv blev det mörkt över hela jorden, och mörkret varade ända fram till klockan tre. 46 Och när klockan var runt tre ropade Jesus med hög röst: ”Eli, Eli, lema sabachtani?” (det betyder: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?”).[h]
47 Några av dem som stod där hörde det och sa: ”Han ropar på Elia!”[i] 48 En av dem sprang snabbt bort och fyllde en svamp med surt vin och satte den på en käpp och höll upp den så att han kunde dricka. 49 Men de andra sa: ”Låt oss se om Elia kommer och räddar honom!”
50 Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan. 51 Och se, då brast förhänget i templet[j] i två delar, uppifrån och ända ned. Marken skakade och klipporna bröts sönder, 52 gravarna öppnade sig, och många avlidna heligas kroppar uppstod till liv. 53 De lämnade sina gravar, och när Jesus hade uppstått från de döda, gick de in i den heliga staden och visade sig för många.
54 Den romerska officeren och de soldater som höll vakt blev fruktansvärt rädda när de såg jordbävningen och allt som hände, och de ropade: ”Den mannen var verkligen Guds Son!”
55 Många kvinnor stod också en bit bort och såg på. De hade följt med Jesus från Galileen för att hjälpa honom. 56 Bland dem var Maria från Magdala och den Maria som var mor till Jakob och Josef, och modern till Sebedaios söner.
Jesus begravs
(Mark 15:42-47; Luk 23:50-56; Joh 19:38-42)
57 På kvällen kom Josef, en rik man från Arimataia, som också hade blivit en av Jesus lärjungar. 58 Han gick till Pilatus och bad om Jesus kropp, och Pilatus gav order om att den skulle lämnas till honom. 59 Josef tog då kroppen, lindade den i rent linnetyg 60 och lade den i en ny grav, som han hade låtit hugga ut i berget till sig själv. Sedan rullade han en stor sten framför ingången till graven och gick därifrån. 61 Både Maria från Magdala och den andra Maria var där och satt i närheten av graven.
Vakter placeras vid graven
62 Nästa dag, som var dagen efter förberedelsedagen[k], kom översteprästerna och fariseerna till Pilatus 63 och sa: ”Vi har kommit att tänka på att den lögnaren en gång, medan han fortfarande levde, sa att han skulle uppstå efter tre dagar. 64 Ge därför order om att graven bevakas i tre dagar, så att hans lärjungar inte kan komma och stjäla kroppen och sedan säga till alla att han har uppstått från de döda. För då skulle det senare bedrägeriet bli ännu större än det förra.” 65 Pilatus svarade: ”Jag ska ge er vakter. Bevaka sedan graven så gott ni kan.”
66 Och de gick iväg och förseglade graven och placerade ut vakter.
Footnotes
- 27:2 Det judiska rådet hade inte rätt att verkställa dödsstraff, utan måste överlämna dessa fall till de romerska myndigheterna.
- 27:10 Citatet är en blandning av Sak 11:12-13 och flera ställen i Jeremia, bl.a. Jer 19:1-13; 32:6-9.
- 27:25 Ett sätt att uttrycka att de tog på sig ansvaret för Jesus avrättning kollektivt, inklusive deras barn.
- 27:28 Den röda färgen var en symbol för kunglig makt.
- 27:32 Kyrene var en stad i Libyen.
- 27:34 Vin blandat med galla var ett narkotiskt bedövningsmedel man gav till dem som skulle korsfästas.
- 27:43 Se Ps 22:9.
- 27:46 Jesus citerar Ps 22:2 på arameiska.
- 27:47 Jfr 2 Kung 2:1-11.
- 27:51 Framför det allra heligaste, ett rum längst in i templet, platsen för Guds närvaro. Den ende som fick gå in där var översteprästen, när han en gång om året offrade blod för att folket skulle få sina synder förlåtna.
- 27:62 Dagen efter förberedelsedagen var judarnas sabbat, den sjunde dagen, alltså lördagen.
Copyright © 2011 by Global Bible Initiative
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.