Liknelsen om kungasonens bröllop

22 Jesus talade än en gång till dem i liknelser: ² "Himmelriket är likt en kung som höll bröllop för sin son. ³ Han sände ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma. ⁴ Då sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till de inbjudna: Jag har gjort i ordning min måltid. Mina oxar och min gödboskap är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet! ⁵ Men de brydde sig inte om det utan gick sin väg, en till sitt jordbruk, en annan till sina affärer. ⁶ De andra grep hans tjänare och misshandlade och dödade dem. ⁷ Då blev kungen vred och skickade ut sina trupper och lät döda mördarna och brände ner deras stad. ⁸ Sedan sade han till sina tjänare: Allt är klart för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga. ⁹ Gå därför till vägskälen och bjud till bröllopet alla som ni träffar på. ¹⁰ Tjänarna gick då ut på vägarna och samlade alla de mötte, både onda och goda, och bröllopssalen fylldes med gäster.

¹¹ När kungen kom in för att se sina gäster, lade han märke till en man som inte var klädd i bröllopskläder. ¹² Han sade till honom: Min vän, hur har du kommit in utan bröllopskläder? Mannen teg. ¹³ Då sade kungen till tjänarna: Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför! Där skall man gråta och skära tänder. ¹⁴ Ty många är kallade, men få är utvalda."

Skatt till kejsaren

¹⁵ Då gick fariseerna och överlade om hur de skulle kunna fälla honom för något som han sade. ¹⁶ De sände till honom sina lärjungar tillsammans med herodianerna,^[a] som skulle säga: "Mästare, vi vet att du är ärlig och ger en rätt undervisning om Guds väg^[b] och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika. ¹⁷ Säg oss nu: Vad anser du? Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren eller är det inte tillåtet?" ¹⁸ Jesus märkte deras ondska och frågade: "Varför försöker ni snärja mig, ni hycklare? ¹⁹ Visa mig det mynt som man betalar skatten med." De räckte honom en denar, ²⁰ och han frågade dem: "Vems bild och inskrift är detta?" ²¹ De svarade: "Kejsarens". Då sade han till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud." ²² När de hörde detta, blev de mycket förvånade. Och de lämnade honom och gick sin väg.

De dödas uppståndelse

²³ Samma dag kom det fram några sadduceer till Jesus - de påstår att det inte finns någon uppståndelse - och frågade honom: ²⁴ "Mästare, Mose har sagt: Om någon dör barnlös, skall hans bror gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror. ^{[c] 25} Nu fanns det bland oss sju bröder. Den förste gifte sig och dog, och då han inte hade några barn, lämnade han sin hustru efter sig åt sin bror. ²⁶ På samma sätt gick det med den andre och den tredje och till slut med alla sju. ²⁷ Sist av alla dog hustrun. ²⁸ Vem av de sju skall hon vara hustru till vid uppståndelsen? Alla var ju gifta med henne."

²⁹ Jesus svarade dem: "Ni tar fel och förstår varken Skriften eller Guds makt. ³⁰ Ty vid uppståndelsen gifter man sig inte och blir inte bortgift, utan man är som änglarna i himlen. ³¹ Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni inte läst vad Gud har sagt till er: ³² Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud?^[d] Han är inte en Gud för döda utan för levande." ³³ När folket hörde detta, häpnade de över hans undervisning.

Det viktigaste budet

³⁴ Fariseerna hörde att Jesus hade gjort sadduceerna svarslösa och samlades kring honom. ³⁵ En av dem, en laglärd, ville sätta honom på prov och frågade: ³⁶ "Mästare, vilket är det största budet i lagen?" ³⁷ Han svarade: "Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. ^{[e] 38} Detta är det största och främsta budet. ³⁹ Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv. ^{[f] 40} På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna."^[g]

Vad anser ni om Messias?

⁴¹ Medan fariseerna var samlade, frågade Jesus dem: ⁴² "Vad anser ni om Messias? Vems son är han?" De svarade honom: "Davids". ⁴³ Då sade han till dem: "Hur kan då David, driven av Anden, kalla honom Herre och säga: ⁴⁴ Herren sade till min Herre:^[h] Sätt dig på min högra sida, tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.^{[i] 45} Om nu David kallar honom sin Herre, hur kan då Messias vara Davids son?"^{[j] 46} Ingen kunde svara honom ett ord, och från den dagen vågade ingen längre fråga honom.