Liknelsen om såningsmannen

4 ^(A) Sedan började han undervisa vid sjön igen. Då samlades så mycket folk runt honom att han steg i en båt och satt i den ute på sjön medan allt folket stod på stranden. ^2 (B) Han lärde dem mycket i liknelser, och i sin undervisning sade han till dem:

^3 (C) "Lyssna! En såningsman gick ut för att så. ⁴ När han sådde föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det. ⁵ En del föll på stenig mark där det inte hade mycket mylla, och det kom upp snabbt eftersom det inte hade djup jord. ⁶ Men när solen steg sveddes det, och eftersom det saknade rot vissnade det bort. ⁷ En del föll bland tistlar, och tistlarna sköt upp och kvävde det så att det inte gav någon skörd. ⁸ Men en del föll i god jord, och det sköt upp och växte och gav skörd, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt^[a]." ⁹ Och han sade: "Hör, du som har öron att höra med!"

^10 (D) När han blev ensam, frågade de tolv och de andra som var med honom om liknelserna. ¹¹ Då sade han till dem: "Ni har fått del i Guds rikes hemlighet. Men de som står utanför får allt i liknelser, ^12 (E) för att de ska se och se och ändå inte se, och höra och höra och ändå inte förstå, så att de inte vänder om och får förlåtelse."^[b]

Liknelsens innebörd

¹³ Han sade sedan till dem: "Förstår ni inte den här liknelsen? Hur ska ni då kunna förstå några liknelser alls? ¹⁴ Såningsmannen sår ordet. ¹⁵ De vid vägen är de hos vilka ordet sås, men när de hör det kommer genast Satan och tar bort ordet som är sått i dem. ¹⁶ De som sås på stenig mark är de som genast tar emot ordet med glädje när de hör det, ¹⁷ men de har ingen rot inom sig utan tror bara för en tid. När de sedan möter lidande eller förföljelse för ordets skull så kommer de genast på fall. ¹⁸ Hos andra sås säden bland tistlar. Det är de som hör ordet, ^19 (F) men världsliga bekymmer, bedräglig rikedom och begär efter annat kommer in och kväver ordet så att det blir utan frukt. ²⁰ Men de hos vilka säden faller i god jord, det är de som hör ordet och tar emot det och bär frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt."

^21 (G) Han sade också till dem: "Ett ljus^[c] bärs väl inte in för att sättas under skäppan^[d] eller under bänken^[e]? Sätter man det inte på hållaren? ^22 (H) Det finns inget dolt som inte ska uppenbaras, och inget gömt som inte ska bli synligt. ²³ Hör, du som har öron att höra med!"

^24 (I) Och han sade: "Var noga med vad ni hör! Med det mått som ni mäter med ska det mätas upp åt er. Och ännu mer ska ni få, ^25 (J) för den som har ska få, men den som inte har ska bli fråntagen också det han har."

Liknelsen om den växande säden

²⁶ Jesus sade: "Guds rike är som när en man sår säd i jorden. ²⁷ Han sover och stiger upp, natt blir dag och säden växer och skjuter i höjden, han vet inte hur. ²⁸ Av sig själv ger jorden gröda: först strå, sedan ax och sedan moget vete i axet. ²⁹ Och när grödan är mogen låter han genast skäran gå, för skördetiden är inne."

Liknelsen om senapskornet

^30 (K) Han sade också: "Vad ska vi likna Guds rike vid? Vilken liknelse ska vi använda? ³¹ Det är som ett senapskorn^[f]. När man sår det är det minst av alla frön på jorden. ³² Men när det blivit sått, växer det upp och blir större än alla andra köksväxter och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga."

³³ Med många sådana liknelser predikade han ordet för dem, på ett sådant sätt att de kunde förstå^[g]. ^34 (L) Han talade bara i liknelser till dem. Men när han var ensam med sina lärjungar förklarade han allt.

Jesus stillar stormen

^35 (M) På kvällen samma dag sade Jesus till sina lärjungar: "Vi far över till andra sidan." ³⁶ De lämnade folket och tog med honom i båten som han var^[h]. Även andra båtar följde med.

³⁷ Då kom en stark stormvind, och vågorna slog in i båten så att den höll på att fyllas. ³⁸ Själv låg han i aktern på en dyna och sov. De väckte honom och sade: "Mästare^[i]! Bryr du dig inte om att vi går under?" ³⁹ Han vaknade och talade strängt till vinden och sade till sjön: "Tig! Var tyst!" Då lade sig vinden och det blev alldeles stilla. ⁴⁰ Han sade till dem: "Varför är ni rädda? Har ni fortfarande ingen tro?" ^41 (N) Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: "Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder ju honom!"