马可福音 12
Chinese New Version (Traditional)
佃戶的比喻(A)
12 耶穌又用比喻對他們說：“有一個人栽種了一個葡萄園，四面圍上籬笆，挖了一個壓酒池，蓋了一座瞭望臺，然後租給佃戶，就遠行去了。 2 到了時候，園主派了一個僕人到佃戶那裡，向佃戶收取葡萄園一部分的果子。 3 佃戶抓住他，打了他，放他空手回去。 4 園主再派另外一個僕人到他們那裡，他們打傷了他的頭，並且侮辱他。 5 園主又派另一個去，他們就把他殺了。後來又派去許多僕人，有的給他們打了，有的給他們殺了。 6 還有一個，就是園主的愛子，最後園主派他到那裡去，說：‘他們必尊敬我的兒子。’ 7 那些佃戶卻彼此說：‘這是繼承產業的；來，我們殺了他，產業就是我們的了。’ 8 於是抓住他，把他殺了，扔在葡萄園外。 9 這樣，葡萄園的主人要怎麼辦呢？他要來除掉那些佃戶，把葡萄園租給別人。 10 你們沒有念過這段聖經嗎：
‘建築工人所棄的石頭，
成了房角的主要石頭；
11 這是主所作的，
在我們眼中看為希奇。’”
12 他們知道他這比喻是針對他們說的，就想要捉拿他，但因為害怕群眾，只好離開他走了。
以納稅的事問難耶穌(B)
13 後來，他們派了幾個法利賽人和希律黨的人到耶穌那裡去，要找他的把柄來陷害他。 14 他們來到了，就對他說：“老師，我們知道你為人誠實，不顧忌任何人，因為你不徇情面，只照著真理把 神的道教導人。請問納稅給凱撒可以不可以？我們該納不該納呢？” 15 耶穌看出他們的假意，就對他們說：“你們為甚麼試探我呢？拿一個銀幣來給我，讓我看看。” 16 他們就拿來了。耶穌問他們：“這是誰的像，誰的名號？”他們回答他：“凱撒的。” 17 耶穌說：“凱撒的應當歸給凱撒， 神的應當歸給 神。”他們就對他十分驚奇。
人復活後不娶不嫁(C)
18 撒都該人向來認為沒有復活的事，他們來到耶穌那裡，問他： 19 “老師，摩西曾寫給我們說：‘如果一個人死了，留下妻子，沒有兒女，他的弟弟就應當娶他的妻子，為哥哥立後。’ 20 從前有兄弟七人，頭一個娶了妻子，死了，沒有留下孩子； 21 第二個娶了她，也沒有留下孩子，就死了；第三個也是這樣。 22 那七個人都沒有留下孩子，最後那女人也死了。 23 到了復活的時候，他們都要復活，她是哪一個的妻子呢？因為七個人都娶過她。” 24 耶穌對他們說：“你們錯了，不正是因為你們不明白聖經，也不曉得 神的能力嗎？ 25 因為人從死裡復活以後，也不娶，也不嫁，而是像天上的天使一樣。 26 關於死人復活的事，摩西的經卷中荊棘篇上， 神怎樣對他說：‘我是亞伯拉罕的 神，以撒的 神，雅各的 神’，你們沒有念過嗎？ 27 他不是死人的 神，而是活人的 神。你們是大錯特錯了！”
最重要的誡命(D)
28 有一個經學家，聽到他們的辯論，覺得耶穌回答得好，就來問他：“誡命中哪一條是第一重要的呢？” 29 耶穌回答：“第一重要的是：‘以色列啊，你要聽！主我們的 神是獨一的主。 30 你要全心、全性、全意、全力，愛主你的 神。’ 31 其次是：‘要愛人如己。’再沒有別的誡命比這兩條更重要的了。” 32 那經學家對耶穌說：“老師，是的，你說的很對， 神是獨一的，除了他以外再沒有別的 神。 33 我們要用全心、全意、全力去愛他，並且要愛人如己，這就比一切燔祭和各樣祭物好得多了。” 34 耶穌見他回答得有智慧，就對他說：“你距離 神的國不遠了。”從此再也沒有人敢問他了。
大衛稱基督為主(E)
35 耶穌在殿裡教訓人，說：“經學家怎麼說基督是大衛的子孫呢？ 36 大衛自己被聖靈感動卻說：
‘主對我的主說：
你坐在我的右邊，
等我把你的仇敵放在你的腳下（有些抄本作“等我使你的仇敵作你的腳凳”）。’
37 大衛自己既然稱他為主，他又怎麼會是大衛的子孫呢？”群眾都喜歡聽他。
耶穌叫人提防經學家(F)
38 耶穌教導人的時候，說：“你們要提防經學家，他們喜歡穿長袍走來走去，喜歡人在市中心向他們問安， 39 又喜歡會堂裡的高位，筵席上的首座。 40 他們吞沒了寡婦的房產，又假裝作冗長的禱告。這些人必受更重的刑罰。”
窮寡婦的奉獻(G)
41 耶穌面對銀庫坐著，看著大家怎樣把錢投入庫中。許多有錢的人投入很多的錢。 42 後來，有一個窮寡婦來投入了兩個小錢，就是一個銅錢。 43 耶穌把門徒叫過來，對他們說：“我實在告訴你們，這窮寡婦投入庫裡的，比眾人投的更多。 44 因為他們都是把自己剩餘的投入，這寡婦是自己不足，卻把她一切所有的，就是全部養生的，都投進去了。”
Mark 12
King James Version
12 And he began to speak unto them by parables. A certain man planted a vineyard, and set an hedge about it, and digged a place for the winefat, and built a tower, and let it out to husbandmen, and went into a far country.
2 And at the season he sent to the husbandmen a servant, that he might receive from the husbandmen of the fruit of the vineyard.
3 And they caught him, and beat him, and sent him away empty.
4 And again he sent unto them another servant; and at him they cast stones, and wounded him in the head, and sent him away shamefully handled.
5 And again he sent another; and him they killed, and many others; beating some, and killing some.
6 Having yet therefore one son, his wellbeloved, he sent him also last unto them, saying, They will reverence my son.
7 But those husbandmen said among themselves, This is the heir; come, let us kill him, and the inheritance shall be ours.'
8 And they took him, and killed him, and cast him out of the vineyard.
9 What shall therefore the lord of the vineyard do? he will come and destroy the husbandmen, and will give the vineyard unto others.
10 And have ye not read this scripture; The stone which the builders rejected is become the head of the corner:
11 This was the Lord's doing, and it is marvellous in our eyes?
12 And they sought to lay hold on him, but feared the people: for they knew that he had spoken the parable against them: and they left him, and went their way.
13 And they send unto him certain of the Pharisees and of the Herodians, to catch him in his words.
14 And when they were come, they say unto him, Master, we know that thou art true, and carest for no man: for thou regardest not the person of men, but teachest the way of God in truth: Is it lawful to give tribute to Caesar, or not?
15 Shall we give, or shall we not give? But he, knowing their hypocrisy, said unto them, Why tempt ye me? bring me a penny, that I may see it.
16 And they brought it. And he saith unto them, Whose is this image and superscription? And they said unto him, Caesar's.
17 And Jesus answering said unto them, Render to Caesar the things that are Caesar's, and to God the things that are God's. And they marvelled at him.
18 Then come unto him the Sadducees, which say there is no resurrection; and they asked him, saying,
19 Master, Moses wrote unto us, If a man's brother die, and leave his wife behind him, and leave no children, that his brother should take his wife, and raise up seed unto his brother.
20 Now there were seven brethren: and the first took a wife, and dying left no seed.
21 And the second took her, and died, neither left he any seed: and the third likewise.
22 And the seven had her, and left no seed: last of all the woman died also.
23 In the resurrection therefore, when they shall rise, whose wife shall she be of them? for the seven had her to wife.
24 And Jesus answering said unto them, Do ye not therefore err, because ye know not the scriptures, neither the power of God?
25 For when they shall rise from the dead, they neither marry, nor are given in marriage; but are as the angels which are in heaven.
26 And as touching the dead, that they rise: have ye not read in the book of Moses, how in the bush God spake unto him, saying, I am the God of Abraham, and the God of Isaac, and the God of Jacob?
27 He is not the God of the dead, but the God of the living: ye therefore do greatly err.
28 And one of the scribes came, and having heard them reasoning together, and perceiving that he had answered them well, asked him, Which is the first commandment of all?
29 And Jesus answered him, The first of all the commandments is, Hear, O Israel; The Lord our God is one Lord:
30 And thou shalt love the Lord thy God with all thy heart, and with all thy soul, and with all thy mind, and with all thy strength: this is the first commandment.
31 And the second is like, namely this, Thou shalt love thy neighbour as thyself. There is none other commandment greater than these.
32 And the scribe said unto him, Well, Master, thou hast said the truth: for there is one God; and there is none other but he:
33 And to love him with all the heart, and with all the understanding, and with all the soul, and with all the strength, and to love his neighbour as himself, is more than all whole burnt offerings and sacrifices.
34 And when Jesus saw that he answered discreetly, he said unto him, Thou art not far from the kingdom of God. And no man after that durst ask him any question.
35 And Jesus answered and said, while he taught in the temple, How say the scribes that Christ is the son of David?
36 For David himself said by the Holy Ghost, The Lord said to my Lord, Sit thou on my right hand, till I make thine enemies thy footstool.
37 David therefore himself calleth him Lord; and whence is he then his son? And the common people heard him gladly.
38 And he said unto them in his doctrine, Beware of the scribes, which love to go in long clothing, and love salutations in the marketplaces,
39 And the chief seats in the synagogues, and the uppermost rooms at feasts:
40 Which devour widows' houses, and for a pretence make long prayers: these shall receive greater damnation.
41 And Jesus sat over against the treasury, and beheld how the people cast money into the treasury: and many that were rich cast in much.
42 And there came a certain poor widow, and she threw in two mites, which make a farthing.
43 And he called unto him his disciples, and saith unto them, Verily I say unto you, That this poor widow hath cast more in, than all they which have cast into the treasury:
44 For all they did cast in of their abundance; but she of her want did cast in all that she had, even all her living.
Mark 12
The Message
The Story About a Vineyard
12 1-2 Then Jesus started telling them stories. “A man planted a vineyard. He fenced it, dug a winepress, erected a watchtower, turned it over to the farmhands, and went off on a trip. At the time for harvest, he sent a servant back to the farmhands to collect his profits.
3-5 “They grabbed him, beat him up, and sent him off empty-handed. So he sent another servant. That one they tarred and feathered. He sent another and that one they killed. And on and on, many others. Some they beat up, some they killed.
6 “Finally there was only one left: a beloved son. In a last-ditch effort, he sent him, thinking, ‘Surely they will respect my son.’
7-8 “But those farmhands saw their chance. They rubbed their hands together in greed and said, ‘This is the heir! Let’s kill him and have it all for ourselves.’ They grabbed him, killed him, and threw him over the fence.
9-11 “What do you think the owner of the vineyard will do? Right. He’ll come and get rid of everyone. Then he’ll assign the care of the vineyard to others. Read it for yourselves in Scripture:
That stone the masons threw out
is now the cornerstone!
This is God’s work;
we rub our eyes—we can hardly believe it!”
12 They wanted to lynch him then and there but, intimidated by public opinion, held back. They knew the story was about them. They got away from there as fast as they could.
Paying Taxes to Caesar
13-14 They sent some Pharisees and followers of Herod to bait him, hoping to catch him saying something incriminating. They came up and said, “Teacher, we know you have integrity, that you are indifferent to public opinion, don’t pander to your students, and teach the way of God accurately. Tell us: Is it lawful to pay taxes to Caesar or not?”
15-16 He knew it was a trick question, and said, “Why are you playing these games with me? Bring me a coin and let me look at it.” They handed him one.
“This engraving—who does it look like? And whose name is on it?”
“Caesar,” they said.
17 Jesus said, “Give Caesar what is his, and give God what is his.”
Their mouths hung open, speechless.
Our Intimacies Will Be with God
18-23 Some Sadducees, the party that denies any possibility of resurrection, came up and asked, “Teacher, Moses wrote that if a man dies and leaves a wife but no child, his brother is obligated to marry the widow and have children. Well, there once were seven brothers. The first took a wife. He died childless. The second married her. He died, and still no child. The same with the third. All seven took their turn, but no child. Finally the wife died. When they are raised at the resurrection, whose wife is she? All seven were her husband.”
24-27 Jesus said, “You’re way off base, and here’s why: One, you don’t know what God said; two, you don’t know how God works. After the dead are raised up, we’re past the marriage business. As it is with angels now, all our ecstasies and intimacies then will be with God. And regarding the dead, whether or not they are raised, don’t you ever read the Bible? How God at the bush said to Moses, ‘I am—not was—the God of Abraham, the God of Isaac, and the God of Jacob’? The living God is God of the living, not the dead. You’re way, way off base.”
The Most Important Commandment
28 One of the religion scholars came up. Hearing the lively exchanges of question and answer and seeing how sharp Jesus was in his answers, he put in his question: “Which is most important of all the commandments?”
29-31 Jesus said, “The first in importance is, ‘Listen, Israel: The Lord your God is one; so love the Lord God with all your passion and prayer and intelligence and energy.’ And here is the second: ‘Love others as well as you love yourself.’ There is no other commandment that ranks with these.”
32-33 The religion scholar said, “A wonderful answer, Teacher! So clear-cut and accurate—that God is one and there is no other. And loving him with all passion and intelligence and energy, and loving others as well as you love yourself. Why, that’s better than all offerings and sacrifices put together!”
34 When Jesus realized how insightful he was, he said, “You’re almost there, right on the border of God’s kingdom.”
After that, no one else dared ask a question.
* * *
35-37 While he was teaching in the Temple, Jesus asked, “How is it that the religion scholars say that the Messiah is David’s ‘son,’ when we all know that David, inspired by the Holy Spirit, said,
God said to my Master,
“Sit here at my right hand
until I put your enemies under your feet.”
“David here designates the Messiah ‘my Master’—so how can the Messiah also be his ‘son’?”
The large crowd was delighted with what they heard.
38-40 He continued teaching. “Watch out for the religion scholars. They love to walk around in academic gowns, preening in the radiance of public flattery, basking in prominent positions, sitting at the head table at every church function. And all the time they are exploiting the weak and helpless. The longer their prayers, the worse they get. But they’ll pay for it in the end.”
41-44 Sitting across from the offering box, he was observing how the crowd tossed money in for the collection. Many of the rich were making large contributions. One poor widow came up and put in two small coins—a measly two cents. Jesus called his disciples over and said, “The truth is that this poor widow gave more to the collection than all the others put together. All the others gave what they’ll never miss; she gave extravagantly what she couldn’t afford—she gave her all.”
Markus 12
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Liknelsen om mannen som arrenderade ut sin vingård
(Matt 21:33-46; Luk 20:9-19)
12 Sedan började Jesus tala till dem i liknelser: ”En man planterade en vingård. Han byggde en mur runt omkring den och grävde en grop där han kunde pressa druvorna. Han byggde också ett vakttorn. Sedan arrenderade han ut vingården till några lantbrukare medan han själv reste bort. 2 När det blev dags att skörda, sände han en av sina tjänare till lantbrukarna för att hämta en del av vingårdens skörd. 3 Men de tog fast tjänaren, misshandlade honom och skickade honom tillbaka tomhänt.
4 Ägaren sände då en annan av sina tjänare, men de slog honom i huvudet och förolämpade honom. 5 Nästa tjänare som han sände dödade de. Han sände flera andra, men en del misshandlade de, andra slog de ihjäl. 6 Till slut fanns det bara en kvar att sända, ägarens egen älskade son. Honom sände han iväg som den siste, för han tänkte: ’Honom ska de väl ändå visa respekt för.’
7 Men lantbrukarna sa till varandra: ’Här kommer arvtagaren. Kom så dödar vi honom, och då blir arvet vårt!’ 8 Så tog de fast sonen och dödade honom och slängde kroppen utanför vingården.
9 Vad ska nu vingårdsägaren göra? Jo, han kommer själv dit och dödar lantbrukarna och ger sedan vingården till andra. 10 Har ni inte läst det här stället i Skriften:
’Den sten som inte dög åt byggnadsarbetarna
har blivit en hörnsten.
11 Detta är Herrens verk
och förunderligt i våra ögon.’ ”[a]
12 De ville arrestera Jesus genast, eftersom de förstod att det var dem han syftade på i liknelsen, men de var rädda för folket. Därför lämnade de honom och gick därifrån.
Ska man betala skatt till kejsaren?
(Matt 22:15-22; Luk 20:20-26)
13 De skickade nu några fariseer och anhängare till Herodes[b] för att lura Jesus att säga något som de kunde sätta dit honom för. 14 Och de kom och sa till honom: ”Mästare, vi vet att du är uppriktig. Du låter dig inte påverkas av människor och ser inte till personen, utan lär oss i sanning Guds väg. Är det rätt eller inte att betala skatt till kejsaren. Ska vi göra det eller inte?”
15 Men Jesus förstod att de hycklade och sa: ”Varför försöker ni sätta mig på prov? Ta hit en denar så får jag titta på den.” 16 Då gav de honom ett mynt, och han frågade dem: ”Vems bild är det här, och vems underskrift?”
”Kejsarens”, svarade de.
17 ”Då så”, sa han, ”ge kejsaren det som är hans och Gud det som är Guds.” Och de blev förvånade över hans svar.
Ska de döda uppstå?
(Matt 22:23-33; Luk 20:27-40)
18 Sedan kom några saddukeer[c] till Jesus. De påstår att det inte finns någon uppståndelse, och därför frågade de:
19 ”Mästare, Mose skrev att om en man dör och lämnar efter sig hustru men inga barn, ska hans bror gifta sig med änkan och skaffa en arvtagare åt sin bror.[d] 20 Nu fanns det sju bröder. Den äldste gifte sig, men dog utan att lämna några barn efter sig. 21 Därför gifte sig bror nummer två med änkan, men dog utan att lämna några barn efter sig, likadant den tredje 22 och alla sju; inga lämnade efter sig några barn. Sedan dog också kvinnan. 23 När de nu uppstår från de döda, vems hustru blir hon då? Alla sju har ju varit gifta med henne.”
24 Jesus svarade: ”Är det inte därför ni tar så fel eftersom ni förstår varken Skriften eller Guds kraft? 25 När de döda uppstår ska de inte gifta sig eller bli bortgifta, utan vara som änglarna i himlen.
26 Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni då aldrig läst i Moseböckerna om törnbusken, där Gud säger till Mose: ’Jag är Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.’[e] 27 Gud är inte en gud för döda, utan för levande.[f] Ni tar fullständigt fel.”
Vilket bud är viktigast?
(Matt 22:34-40; Luk 10:25-28)
28 En av de skriftlärda som stod där och lyssnade till diskussionen var mycket imponerad av det svar Jesus gett, och frågade därför: ”Vilket är det viktigaste av alla buden?”
29 Jesus svarade: ”Det viktigaste budet är: ’Lyssna, Israel, Herren är vår Gud. Herren är en. 30 Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft.’[g]
31 Det näst viktigaste budet är: ’Du ska älska din medmänniska som dig själv.’[h] Inget bud är viktigare än dessa.”
32 Den skriftlärda svarade: ”Mästare, du har rätt. Det är sant att Gud är en, och det finns ingen annan. 33 Och att älska honom av hela sitt hjärta, av hela sitt förstånd och av hela sin kraft och sin medmänniska som sig själv, är viktigare än alla brännoffer och andra offer.”
34 När Jesus hörde hur klokt mannen svarade, sa han: ”Du är inte långt från Guds rike.” Och efter det vågade ingen ställa några fler frågor till honom.
Är Messias ättling till David?
(Matt 22:41-46; Luk 20:41-44)
35 När Jesus senare undervisade folket på tempelplatsen, frågade han:
”Hur kan de skriftlärda säga att Messias är Davids Son? 36 David har ju själv sagt, ledd av Anden:
’Herren sa till min Herre:
Sätt dig på min högra sida
tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.’[i]
37 David kallar honom för Herre, hur skulle han då kunna vara hans Son?”
Folkskarorna lyssnade gärna till honom.
Jesus varnar för de religiösa ledarnas dubbelmoral
(Matt 23:1-7; Luk 11:43-46; 20:45-47)
38 Han fortsatte sin undervisning:
”Akta er för de skriftlärda, som gillar att gå omkring i långa dräkter och bli hälsade på torgen, 39 ta plats på främsta raden i synagogan och sitta vid honnörsborden under festerna. 40 De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull. De kommer att straffas desto hårdare.”
En fattig änka ger allt hon har
(Luk 21:1-4)
41 Sedan gick Jesus och satte sig mittemot kammaren, där offerkistorna stod, och såg hur folk kom och lade sina pengar i dem. Många som var rika lade dit stora summor. 42 Men så kom en fattig änka och lade dit två kopparslantar, alltså ett öre.
43 Då kallade han till sig sina lärjungar och sa till dem: ”Sannerligen säger jag er: den där fattiga änkan gav mer i offerkistan än alla de andra, 44 för de gav bara en liten del av sitt överflöd. Men hon, som är så fattig, lade dit allt hon ägde, allt vad hon hade att leva på.”
Footnotes
- 12:11 Se Ps 118:22-23. Jesus förklarar här att profetiorna om Messias handlar om honom.
- 12:13 Se not till 3:6.
- 12:18 Se not till Matt 3:7.
- 12:19 Se 5 Mos 25:5-6; arvtagare syftar på en förstfödd son som skulle ärva den avlidne.
- 12:26 Se 2 Mos 3:6.
- 12:27 Gud talar om Abraham, Isak och Jakob som levande, trots att de varit döda i hundratals år.
- 12:30 Se 5 Mos 6:4-5.
- 12:31 Se 3 Mos 19:18.
- 12:36 Se Ps 110:1.
Chinese New Version (CNV). Copyright © 1976, 1992, 1999, 2001, 2005 by Worldwide Bible Society.
Copyright © 1993, 2002, 2018 by Eugene H. Peterson
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.