骑驴进耶路撒冷

11 耶稣和门徒将近耶路撒冷,快到橄榄山附近的伯法其和伯大尼两个村庄时,祂派了两个门徒, 对他们说:“你们去前面的村庄,一进村就会看见一头从来没有人骑过的驴驹拴在那里,你们把它解开牵来。 若有人问你们为什么这样做,就说,‘主要用它,很快会把它送回来。’” 他们进了村子,果然看见有一头驴驹拴在街道旁一户人家的门外,就上前解开它。 旁边站着的几个人就问他们:“你们为什么要解开这头驴驹?”

门徒依照耶稣的吩咐回答,那些人就让他们牵走了。 他们把驴驹牵到耶稣面前,将自己的外衣搭在驴背上,耶稣就骑了上去。 很多人把衣服铺在路上,有人将田间的树枝砍下来铺在路上。 大家前呼后拥,高声欢呼:

“和散那[a]
奉主名来的当受称颂!
10 那将要来临的我祖大卫的国度当受称颂!
和散那归于至高之处的上帝!”

11 耶稣进了耶路撒冷,来到圣殿,巡视各处。那时天色已晚,耶稣便和十二门徒出城前往伯大尼。

咒诅无花果树

12 第二天,他们离开伯大尼后,耶稣饿了。 13 祂远远看见有一棵枝叶茂盛的无花果树,就走过去找果子吃。到了树下,却什么也找不到,只有满树的叶子,因为当时不是收无花果的季节。 14 祂对那棵树说:“愿无人再吃你的果子!”祂的门徒都听见了这句话。

洁净圣殿

15 他们来到耶路撒冷后,耶稣进入圣殿,赶走了里面做买卖的人,推翻了兑换钱币之人的桌子和卖鸽子之人的凳子, 16 不准人抬着货物穿过圣殿。 17 祂教导他们说:“圣经上不是记载‘我的殿必称为万民祷告的殿’吗?你们竟把它变成了贼窝。”

18 祭司长和律法教师听到这番话后,就策划如何杀害耶稣,只是有些怕祂,因为百姓都对祂的教导感到惊奇。 19 到了傍晚,耶稣和门徒去了城外。

无花果树的教训

20 早上,他们又经过那棵无花果树,看见它连根都枯了。 21 彼得想起昨天发生的事,就对耶稣说:“老师,你看!昨天你咒诅的无花果树已经枯了。”

22 耶稣说:“要对上帝有信心。 23 我实在告诉你们,不论何人,只要有信心,毫不疑惑,就是对这座山说,‘从这里挪开,投进大海里!’也必定为他成就。 24 所以我告诉你们,你们祷告时无论求什么,只要相信已经得到了,就必得到。 25 你们站着祷告的时候,若想起有人得罪了你们,就要饶恕他。这样,你们天上的父也会饶恕你们的过犯。 26 你们如果不饶恕别人,你们天上的父也不会饶恕你们的过犯。[b]

质问耶稣的权柄

27 他们再次回到耶路撒冷。耶稣在圣殿里行走的时候,祭司长、律法教师和长老上前质问祂: 28 “你凭什么权柄做这些事?谁授权给你了?”

29 耶稣说:“我也要问你们一个问题,你们回答了,我就告诉你们我凭什么权柄做这些事。 30 约翰的洗礼是从天上来的还是从人来的?请回答我!”

31 他们彼此议论说:“如果我们说‘是从天上来的’,祂一定会问,‘那你们为什么不信他?’ 32 如果我们说‘是从人来的’,又怕触怒百姓,因为他们都相信约翰真的是先知。” 33 于是,他们回答说:“我们不知道。”耶稣说:“我也不告诉你们我凭什么权柄做这些事。”

Footnotes

  1. 11:9 和散那”原意是“拯救我们”,此处有“赞美”的意思。
  2. 11:26 有些古卷无此节。

Entering Jerusalem on a Colt

11 1-3 When they were nearing Jerusalem, at Bethphage and Bethany on Mount Olives, he sent off two of the disciples with instructions: “Go to the village across from you. As soon as you enter, you’ll find a colt tethered, one that has never yet been ridden. Untie it and bring it. If anyone asks, ‘What are you doing?’ say, ‘The Master needs him, and will return him right away.’”

4-7 They went and found a colt tied to a door at the street corner and untied it. Some of those standing there said, “What are you doing untying that colt?” The disciples replied exactly as Jesus had instructed them, and the people let them alone. They brought the colt to Jesus, spread their coats on it, and he mounted.

8-10 The people gave him a wonderful welcome, some throwing their coats on the street, others spreading out rushes they had cut in the fields. Running ahead and following after, they were calling out,

Hosanna!
Blessed is he who comes in God’s name!
Blessed the coming kingdom of our father David!
Hosanna in highest heaven!

11 He entered Jerusalem, then entered the Temple. He looked around, taking it all in. But by now it was late, so he went back to Bethany with the Twelve.

The Cursed Fig Tree

12-14 As they left Bethany the next day, he was hungry. Off in the distance he saw a fig tree in full leaf. He came up to it expecting to find something for breakfast, but found nothing but fig leaves. (It wasn’t yet the season for figs.) He addressed the tree: “No one is going to eat fruit from you again—ever!” And his disciples overheard him.

15-17 They arrived at Jerusalem. Immediately on entering the Temple Jesus started throwing out everyone who had set up shop there, buying and selling. He kicked over the tables of the bankers and the stalls of the pigeon merchants. He didn’t let anyone even carry a basket through the Temple. And then he taught them, quoting this text:

My house was designated a house of prayer for the nations;
You’ve turned it into a hangout for thieves.

18 The high priests and religion scholars heard what was going on and plotted how they might get rid of him. They panicked, for the entire crowd was carried away by his teaching.

19 At evening, Jesus and his disciples left the city.

20-21 In the morning, walking along the road, they saw the fig tree, shriveled to a dry stick. Peter, remembering what had happened the previous day, said to him, “Rabbi, look—the fig tree you cursed is shriveled up!”

22-25 Jesus was matter-of-fact: “Embrace this God-life. Really embrace it, and nothing will be too much for you. This mountain, for instance: Just say, ‘Go jump in the lake’—no shuffling or hemming and hawing—and it’s as good as done. That’s why I urge you to pray for absolutely everything, ranging from small to large. Include everything as you embrace this God-life, and you’ll get God’s everything. And when you assume the posture of prayer, remember that it’s not all asking. If you have anything against someone, forgive—only then will your heavenly Father be inclined to also wipe your slate clean of sins.”

His Credentials

27-28 Then when they were back in Jerusalem once again, as they were walking through the Temple, the high priests, religion scholars, and leaders came up and demanded, “Show us your credentials. Who authorized you to speak and act like this?”

29-30 Jesus responded, “First let me ask you a question. Answer my question and then I’ll present my credentials. About the baptism of John—who authorized it: heaven or humans? Tell me.”

31-33 They were on the spot, and knew it. They pulled back into a huddle and whispered, “If we say ‘heaven,’ he’ll ask us why we didn’t believe John; if we say ‘humans,’ we’ll be up against it with the people because they all hold John up as a prophet.” They decided to concede that round to Jesus. “We don’t know,” they said.

Jesus replied, “Then I won’t answer your question either.”

Jesus rider in i Jerusalem på en åsna

(Matt 21:1-9; Luk 19:28-38; Joh 12:12-15)

11 När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage och Betania, som låg vid Olivberget, skickade Jesus iväg två av sina lärjungar och sa till dem: ”Gå till byn som ligger framför er. Där inne kommer ni genast att hitta en ungåsna stå bunden, en som ingen har ridit på ännu. Ta den och led hit den. Och om någon frågar vad ni håller på med så säg bara: ’Herren behöver den, men han kommer snart att lämna den tillbaka.’ ”

De gav sig då iväg och hittade en ungåsna som stod bunden vid en port på bygatan. Och medan de höll på att lösgöra den, sa några som stod där: ”Vad gör ni? Tar ni åsnan?” Men de svarade som Jesus hade sagt, och då lät man dem gå.

De ledde sedan åsnan till Jesus, lade sina mantlar på den, och Jesus satte sig på den. Många bredde ut sina mantlar på vägen, och andra strödde ut gröna kvistar från träden runt omkring.[a] Och både de som gick framför Jesus och de som gick efter ropade:

”Hosianna!

Välsignad är han som kommer i Herrens namn![b]

10 Välsignat är vår fader Davids kommande rike!

Hosianna i höjden!”

11 Så red han in i Jerusalem och gick till templet. Där såg han på allt, men eftersom det redan var sent gick han därifrån till Betania med de tolv.

Jesus rensar templet

(Matt 21:18-22)

12 Nästa morgon, när de var på väg från Betania, blev Jesus hungrig. 13 Då fick han se att det lite längre bort fanns ett fikonträd med gröna blad, och han gick dit för att se om det fanns någon frukt på det. Men när han kom dit fann han bara blad. Fikonens tid var nämligen inte inne.[c] 14 Då sa Jesus till trädet: ”Aldrig mer i evighet ska någon äta frukt från dig!” Och hans lärjungar hörde det.

Templet rensas

(Matt 21:12-16; Luk 19:45-47; Joh 2:13-16)

15 När de kom fram till Jerusalem gick han in i templet och drev ut köpmännen och deras kunder. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stånden för dem som sålde duvor, 16 och han stoppade alla som försökte bära varor över tempelplatsen.[d]

17 Sedan undervisade han dem och sa: ”Står det inte skrivet: ’Mitt hus ska kallas ett bönehus för alla folk?’ Men ni har gjort det till ett rövarnäste.”[e]

18 När översteprästerna och de skriftlärda fick höra detta, började de göra upp planer på hur de skulle bli av med honom. Men de var rädda för honom, eftersom alla människor var så imponerade av hans undervisning.

19 På kvällen lämnade sedan Jesus och hans lärjungar staden.

Jesus förklarar att hans lärjungar kan be om stora ting

(Matt 21:20-22; 6:14)

20 När de nästa morgon gick förbi fikonträdet igen, såg de att det hade vissnat ända från roten. 21 Då kom Petrus ihåg det och sa: ”Rabbi[f], har du sett? Fikonträdet som du förbannade har vissnat!”

22 Då sa Jesus till dem: ”Ni måste tro på Gud. 23 Sannerligen säger jag er: om någon säger till det här berget: ’Upp med dig och kasta dig i havet!’ och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det ska ske som han säger, då kommer det att bli så. 24 Jag säger er därför att vad ni än ber om i er bön i tron att ni får det, så ska ni få det. 25 Men när ni står och ber till Gud ska ni först förlåta dem ni har något emot. Då ska också er Fader i himlen förlåta er era överträdelser.[g]

De judiska ledarna ifrågasätter Jesus fullmakt

(Matt 21:23-27; Luk 20:1-8)

27 Så kom de tillbaka till Jerusalem, och medan Jesus gick omkring i templet kom översteprästerna och de skriftlärda och folkets ledare fram till honom. 28 De frågade honom: ”Vad har du för fullmakt att göra detta? Vem har gett dig den fullmakten att göra det?”

29 Jesus sa: ”Jag vill också ställa en fråga till er. Om ni svarar på den ska jag tala om för er vad jag har för fullmakt att göra detta. 30 Var Johannes dop från himlen eller från människorna? Svara mig!”

31 De började genast diskutera med varandra och sa: ”Om vi säger att det var från himlen, så kommer han att fråga varför vi inte trodde på honom. 32 Men kan vi säga att det var från människor?” Det vågade de inte för folket, eftersom alla ansåg att Johannes faktiskt var en profet. 33 Därför svarade de till slut: ”Vi vet inte.”

Då sa Jesus till dem: ”I så fall säger inte jag heller vad jag har för fullmakt att göra detta.”

Footnotes

  1. 11:8 Åsnan var en symbol för att Jesus tillhörde kung Davids ätt, och genom att han red på en åsna gick det i uppfyllelse som förutsagts i Sak 9:9. Mantlarna var en kunglig hyllning.
  2. 11:9 Hosianna är ett hebreiskt hyllningsord som betyder Herre, fräls oss! Se vidare not till Matt 21:9.
  3. 11:13 Jfr Matt 21:19 med not.
  4. 11:16 Köpmännen sålde djur som skulle användas till offer i templet.
  5. 11:17 Se Jes 56:7 och Jer 7:11.
  6. 11:21 Se not till 9:5.
  7. 11:25 En del handskrifter har med en extra vers 26 Men om ni inte förlåter, kommer er Fader i himlen inte att förlåta er era överträdelser. Jfr Matt 6:15.