Onda anslag mot Jesus

26 När Jesus hade avslutat hela detta tal, sade han till sina lärjungar: ² "Ni vet att det om två dagar är påsk.^[a] Då skall Människosonen bli utlämnad till att korsfästas." ³ Översteprästerna och folkets äldste samlades nu i översteprästen Kajfas palats. ⁴ De planerade att gripa Jesus med list och döda honom. ⁵ Men de sade: "Inte under högtiden så att det uppstår oro bland folket."

En kvinna smörjer Jesus

⁶ När Jesus befann sig i Simon den spetälskes hus i Betania, ⁷ kom en kvinna fram till honom. Hon hade en alabasterflaska med mycket dyrbar olja och hällde ut den över hans huvud, där han låg till bords. ⁸ När lärjungarna såg det, blev de upprörda och sade: "Varför detta slöseri? ⁹ Det där hade man kunnat sälja för mycket pengar och ge åt de fattiga." ¹⁰ Jesus märkte det och sade till dem: "Varför oroar ni kvinnan? Hon har gjort en god gärning mot mig. ¹¹ De fattiga har ni alltid hos er, men mig har ni inte alltid. ¹² När hon hällde ut denna olja över min kropp, gjorde hon det inför min begravning. ¹³ Amen säger jag er: Överallt i hela världen, där detta evangelium predikas, skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne."

Judas förråder Jesus

¹⁴ Sedan gick en av de tolv, han som hette Judas Iskariot, till översteprästerna ¹⁵ och sade: "Vad vill ni ge mig om jag utlämnar honom åt er?" Då vägde de upp trettio silvermynt^[b] åt honom. ¹⁶ Och från det ögonblicket sökte han efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.

Den sista påskalammsmåltiden

¹⁷ Första dagen i det osyrade brödets högtid gick lärjungarna fram till Jesus och frågade: "Var vill du att vi skall ställa i ordning, så att du kan äta påskalammet?" ¹⁸ Han svarade: "Gå in i staden till den och den och säg till honom: Mästaren säger: Min stund är nära. Hos dig vill jag äta påskalammet med mina lärjungar." ¹⁹ Lärjungarna gjorde som Jesus hade befallt dem och redde till påskalammet.

²⁰ På kvällen låg Jesus till bords med de tolv. ²¹ Medan de åt, sade han: "Amen säger jag er: En av er kommer att förråda mig." ²² Då blev de mycket bedrövade och började fråga honom, den ene efter den andre: "Inte är det väl jag, Herre?" ²³ Han svarade: "Den som doppade handen i skålen tillsammans med mig, han skall förråda mig. ²⁴ Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd. Det hade varit bättre för honom att han inte hade blivit född." ²⁵ Judas, han som skulle förråda honom, sade: "Rabbi, inte är det väl jag?" Jesus svarade: "Du har själv sagt det."

Den första nattvarden

²⁶ Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: "Tag och ät. Detta är min kropp." ²⁷ Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem och sade: "Drick alla av den. ²⁸ Ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som är utgjutet för många till syndernas förlåtelse. ²⁹ Jag säger er: Från denna stund kommer jag inte att dricka av det som vinstocken ger, förrän på den dag då jag dricker det nytt tillsammans med er i min Faders rike." ³⁰ När de hade sjungit lovsången,^[c] gick de ut till Oljeberget.

Jesus förutsäger Petrus förnekelse

³¹ Då sade Jesus till dem: "Denna natt skall ni alla överge mig. Ty det står skrivet: Jag skall slå herden, och fåren i hjorden skall skingras. ^{[d] 32} Men när jag har uppstått, skall jag gå före er till Galileen." ³³ Petrus svarade honom: "Även om alla andra överger dig, så skall jag inte göra det." ³⁴ Jesus sade till honom: "Amen säger jag dig: Denna natt, innan tuppen gal, skall du tre gånger förneka mig." ³⁵ Petrus svarade honom: "Om jag än måste dö med dig, skall jag aldrig förneka dig." Så sade också alla de andra lärjungarna.

Jesus i Getsemane

³⁶ Sedan gick Jesus med dem till en plats som heter Getsemane, och han sade till lärjungarna: "Sitt här, medan jag går dit bort och ber." ³⁷ Han tog med sig Petrus och Sebedeus båda söner. Ängslan och ångest kom över honom, ³⁸ och han sade till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna kvar här och vaka med mig." ³⁹ Och han gick lite längre bort, föll ner på ansiktet och bad: "Min Fader, om det är möjligt, låt denna kalk gå ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill."

⁴⁰ När han kom tillbaka till lärjungarna och fann att de sov, sade han till Petrus: "Kunde ni då inte vaka en kort stund med mig? ⁴¹ Håll er vakna och be, så att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt." ⁴² Sedan gick han bort för andra gången och bad: "Min Fader, om denna kalk inte kan tas ifrån mig, utan jag måste dricka den, så ske din vilja." ⁴³ Han kom tillbaka och fann ännu en gång att de sov, så tunga av sömn var deras ögon. ⁴⁴ Då lämnade han dem och gick åter bort och bad för tredje gången med samma ord. ⁴⁵ Sedan gick han till lärjungarna och sade till dem: "Ni sover nu och vilar er. Se, stunden har kommit, då Människosonen skall överlämnas i syndares händer. ⁴⁶ Stig upp, låt oss gå. Se, han som förråder mig är nu här."

Jesus fängslas

⁴⁷ Medan han talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en folkhop med svärd och påkar, utskickad av översteprästerna och folkets äldste. ⁴⁸ Förrädaren hade gett dem ett tecken och sagt: "Den som jag kysser, han är det, grip honom." ⁴⁹ Och han gick genast fram till Jesus och sade: "Var hälsad, rabbi", och kysste honom. ⁵⁰ Jesus sade till honom: "Min vän, varför är du här?" Då gick de fram och grep Jesus och höll fast honom. ⁵¹ En av dem som var med Jesus förde handen till sitt svärd, drog det och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom örat. ⁵² Då sade Jesus till honom: "Stick ditt svärd i skidan! Ty alla som drar svärd skall dödas med svärd. ⁵³ Eller menar du att jag inte kan be min Fader att han nu sänder till min tjänst mer än tolv legioner^[e] änglar? ⁵⁴ Men hur skulle då Skrifterna uppfyllas, som säger att detta måste ske?" ⁵⁵ I samma stund sade Jesus till folkhopen: "Som mot en förbrytare har ni gått ut med svärd och påkar för att gripa mig. Var dag har jag suttit i templet och undervisat utan att ni grep mig. ⁵⁶ Men allt detta har skett för att profeternas skrifter skulle uppfyllas." Då övergav alla lärjungarna honom och flydde.

Jesus inför Stora rådet

⁵⁷ De som hade gripit Jesus, förde honom till översteprästen Kajfas, där de skriftlärda och de äldste hade samlats. ⁵⁸ Petrus följde Jesus på avstånd fram till översteprästens gård. Där gick han in och satte sig bland rättstjänarna för att se hur det skulle sluta. ⁵⁹ Översteprästerna och hela Stora rådet sökte nu skaffa fram något falskt vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden. ⁶⁰ Men de fann inget, trots att många falska vittnen trädde fram. Till sist kom det fram två män ⁶¹ som sade: "Han har sagt att han kan bryta ner Guds tempel och bygga upp det igen på tre dagar." ⁶² Då reste sig översteprästen och frågade honom: "Svarar du inget på det som dessa vittnar mot dig?" ⁶³ Men Jesus teg. Då sade översteprästen till honom: "Jag besvär dig vid den levande Guden, att du säger oss om du är Messias, Guds Son." ⁶⁴ Jesus sade till honom: "Du själv sade det. Men jag säger er: Härefter skall ni se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln." ⁶⁵ Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: "Han har hädat. Behöver vi några fler vittnen? Se, ni har nu hört hädelsen. ⁶⁶ Vad anser ni?" De svarade: "Han är skyldig till döden." ⁶⁷ Och de spottade honom i ansiktet och slog honom med knytnävarna. Andra gav honom piskrapp ⁶⁸ och ropade: "Profetera för oss, Messias! Vem var det som slog dig?"

Petrus förnekar Jesus

⁶⁹ Petrus satt ute på gården. En tjänsteflicka kom då fram till honom och sade: "Du var också tillsammans med Jesus från Galileen." ⁷⁰ Men han nekade inför alla och sade: "Jag vet inte vad du menar." ⁷¹ När han sedan gick ut i porten, fick en annan tjänsteflicka se honom, och hon sade till dem som var där: "Den där mannen var tillsammans med Jesus från Nasaret." ⁷² Han nekade igen och svor på det: "Jag känner inte den mannen." ⁷³ Strax därefter kom de som stod där fram till Petrus och sade: "Visst är du också en av dem. Ditt uttal avslöjar dig." ⁷⁴ Då började han förbanna och svära: "Jag känner inte den mannen." Och strax gol tuppen. ⁷⁵ Då kom Petrus ihåg det ord som Jesus hade sagt: "Innan tuppen gal, skall du tre gånger förneka mig." Och han gick ut och grät bittert.