Johannes döparens död

(Mark 6:14-29; Luk 9:7-9)

14 Efter ett tag fick tetrarken Herodes^[a] höra vad man berättade om Jesus, ² och han sa då till sina tjänare: ”Det måste vara Johannes döparen som har uppstått från de döda. Det är därför sådana krafter verkar i honom.”

³ Herodes hade nämligen arresterat Johannes och låtit binda honom och kasta honom i fängelse på grund av Herodias, hans bror Filippos hustru. ⁴ Johannes hade sagt rent ut till Herodes: ”Det är inte tillåtet för dig att leva ihop med henne.” ⁵ Helst hade Herodes velat döda Johannes, men han var rädd för folket, som ansåg att Johannes var en profet.

⁶ Men när Herodes hade sin födelsedag, dansade Herodias dotter inför gästerna. Herodes blev så förtjust ⁷ att han svor att ge henne vad hon än begärde. ⁸ Hennes mor fick henne då att säga: ”Jag vill ha Johannes döparens huvud på ett fat.” ⁹ Kungen blev ledsen, men på grund av sitt löfte och för gästernas skull, gav han order om att hon skulle få det. ¹⁰ Därför halshöggs Johannes i fängelset, ¹¹ och man lade hans huvud på ett fat och gav det till flickan, som i sin tur bar det till sin mor.

¹² Efteråt kom Johannes lärjungar och hämtade kroppen och begravde den. Sedan gick de till Jesus och berättade vad som hade hänt.

Jesus ger mat åt mer än 5 000 personer

(Mark 6:32-44; Luk 9:10-17; Joh 6:1-13)

¹³ Då Jesus fick höra vad som hade hänt åkte han iväg med en båt till en öde plats för att vara för sig själv. Men folket i städerna fick reda på det och följde efter honom till fots.

¹⁴ När Jesus steg ur båten och fick se allt folk som hade samlats, kände han medlidande med dem och botade dem som var sjuka.

¹⁵ På kvällen kom sedan hans lärjungar fram till honom och sa: ”Det är redan sent, och det här är ödemark. Skicka iväg folket, så att de kan gå till byarna och köpa sig mat.” ¹⁶ Men Jesus svarade: ”Det behövs inte. Ge dem mat, ni själva!” ¹⁷ De sa: ”Allt vi har är fem bröd och två fiskar.” ¹⁸ ”Ge dem till mig”, sa han.

¹⁹ Sedan bad han människorna att slå sig ner i gräset, och han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och tackade Gud för dem. Efter det bröt han bröden i bitar och gav dem till sina lärjungar, som delade ut dem till folket. ²⁰ Alla åt och blev mätta, och efteråt samlade man upp det som var över, och det blev tolv fulla korgar. ²¹ Det var omkring 5 000 män som hade ätit, förutom kvinnor och barn.

Jesus går på vattnet

(Mark 6:45-51; Joh 6:16-21)

²² Genast efter detta bad Jesus sina lärjungar att sätta sig i båten och åka i förväg över till andra sidan sjön. Själv stannade han kvar för att se till att folket började vandra hemåt. ²³ Och sedan han gjort det, gick han upp på ett berg för att be. Där var han sedan ensam när det blev kväll.

²⁴ Under tiden hade båten råkat i svårigheter långt ute på sjön. Det blåste upp, och båten kämpade mot vågorna i motvinden. ²⁵ Strax innan det började ljusna kom sedan Jesus till dem, gående på vattnet. ²⁶ Då hans lärjungar fick se honom gå på sjön blev de förskräckta, för de trodde det var ett spöke, och de skrek av rädsla.

²⁷ Men Jesus talade genast till dem och sa: ”Lugna er, det är jag. Var inte rädda.”

²⁸ Då svarade Petrus honom: ”Herre, om det verkligen är du, så säg till mig att komma till dig på vattnet.” ²⁹ ”Ja”, sa Jesus. ”Kom!”

Petrus klev då över båtkanten och började gå på vattnet mot Jesus. ³⁰ Men när han såg hur det blåste blev han rädd och började sjunka. ”Rädda mig, Herre!” skrek han. ³¹ Och genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom.

”Så lite tro du har!” sa Jesus. ”Varför tvivlade du?” ³² Sedan steg de i båten, och i samma stund lade sig vinden. ³³ De som var i båten föll då ner för Jesus och sa: ”Du är verkligen Guds Son!”

Jesus botar alla som rör vid honom

(Mark 6:53-56)

³⁴ När de hade åkt över sjön, kom de till Gennesaret, ³⁵ och där blev Jesus genast igenkänd av människorna på platsen. De skickade bud i hela området, och snart kom folk dit med alla sina sjuka. ³⁶ Man bad att de åtminstone skulle få röra vid tofsen på hans mantel. Och alla som gjorde det blev friska.