馬可福音 5
Chinese Standard Bible (Traditional)
在格拉森驅趕汙靈
5 他們來到湖[a]的對岸，進了格拉森[b]人的地方。 2 耶穌剛下船，就有一個被汙靈附身的人，從墓地迎著他來。 3 這個人住在墓地裡，沒有人能捆住他，就是用鐵鏈也不行。 4 他經常被腳鐐和鐵鏈捆起來，然而他總是掙斷鐵鏈、打碎腳鐐。沒有人能制伏他。 5 不管黑夜白晝，他常常在墓地和山上喊叫，又用石頭砍自己。
6 他遠遠地看見耶穌，就跑過去，向他下拜， 7 大聲喊叫說：「至高神的兒子耶穌，我與你有什麼關係？我藉著神懇求你，不要折磨我！」 8 這是因為耶穌對他說：「你出來，汙靈！離開這個人！」
9 耶穌問他：「你叫什麼名字？」
他回答說：「我名叫『軍團』，因為我們眾多。」 10 他一再央求耶穌不要把它們趕出那個地方。
11 當時，那裡有一大群豬正在附近的山上吃食。 12 那些汙靈[c]就央求耶穌，說：「求你打發我們到豬群裡，好讓我們進入豬裡面去吧！」 13 耶穌[d]准許了它們，汙靈就出來，進入豬裡面。那群豬約有兩千頭，牠們從山崖衝到湖裡，在湖裡淹死了。 14 那些放豬的人就逃跑了，去把這事傳到城裡城外。於是人們就來[e]看發生了什麼事。 15 他們來到耶穌那裡，看見那曾經有鬼魔附身的，就是被『軍團』所附的那個人，穿著衣服，神志清醒地坐著，他們就懼怕起來。 16 那些看見的人，把發生在有鬼魔附身的人身上和有關豬群的事，都告訴了大家。 17 他們就開始央求耶穌離開他們的地區。
18 耶穌上船的時候，那曾被鬼魔附身的人懇求他，要與他在一起。 19 耶穌沒有答應，卻對他說：「你回家去吧，到你的親友那裡，告訴他們主為你做了什麼，以及他怎樣憐憫你。」 20 於是那個人離開了，開始在德卡波利斯地區傳揚耶穌為他做了什麼樣的事。眾人都感到驚奇。
少女復活、婦人痊癒
21 耶穌又上船渡到對岸。有一大群人聚集到他那裡，他就留在湖邊。 22 這時候，來了一個名叫睚魯的會堂主管。他一見到耶穌，就俯伏在耶穌腳前， 23 迫切地懇求他，說：「我的小女兒快要死了。求你來按手在她身上，好讓她得救治，能活下去。」
24 耶穌就與他一起去，有一大群人跟隨耶穌，並擁擠他。 25 有一個婦人，患了十二年的血漏病。 26 她在許多醫生手裡受了很多苦，花盡了她所有的一切，沒有任何效果，反而倒變得更嚴重了。 27 她聽說了耶穌的事，就夾在人群中，從後面摸了一下耶穌的衣服， 28 原來她想：「只要我摸到他的衣服，就會得救治。」 29 立刻，她的血漏就止住了，她也感覺到身體從病痛中痊癒了。
30 耶穌自己裡面立刻知道有能力從他而出，就在人群中轉過身來，問：「誰摸了我的衣服？」
31 他的門徒們對他說：「你看這群人擁擠著你，你還問『誰摸了我』嗎？」
32 可是耶穌環視周圍，要知道是誰做了這事。 33 那婦人知道發生在自己身上的事，就懼怕起來，戰戰兢兢地上前俯伏在耶穌面前，把真實情況全告訴了他。 34 耶穌對她說：「女兒，你的信救了你，平平安安地去吧。你從病痛中痊癒了吧！」
35 耶穌還在說話的時候，有些人從會堂主管的家裡來，對睚魯[f]說：「你的女兒已經死了，何必再麻煩老師呢？」
36 耶穌卻當做沒聽見他們所說的話，對會堂主管說[g]：「不要怕，只要信！」 37 然後他除了彼得、雅各和雅各的弟弟[h]約翰以外，不准別的人跟著。 38 他們來到會堂主管的家裡，耶穌看見一片混亂，有人哭泣，有人哀號。 39 耶穌進去對他們說：「為什麼慌亂哭泣呢？孩子不是死了，而是睡了。」
40 他們就譏笑耶穌。耶穌把他們都趕出去，只帶著孩子的父母和一起來的人，進入孩子所在的地方[i]。 41 他握著孩子的手，對她說：「塔利達，庫莫！[j]」——這翻譯出來就是「小女孩，我吩咐你起來！」 42 那女孩隨即起來，開始走動。她那時十二歲。大家立刻目瞪口呆，大為驚訝。 43 耶穌鄭重地吩咐他們，不要讓任何人知道這事，又吩咐給孩子吃東西。
Footnotes
- 馬可福音 5:1 湖——原文直譯「海」；指「加利利湖（海）」。
- 馬可福音 5:1 格拉森——有古抄本作「格達拉」。
- 馬可福音 5:12 那些汙靈——原文直譯「它們」；有古抄本作「所有的鬼魔」。
- 馬可福音 5:13 有古抄本附「立刻」。
- 馬可福音 5:14 來——有古抄本作「出來」。
- 馬可福音 5:35 對睚魯——輔助詞語。
- 馬可福音 5:36 耶穌卻當做沒聽見他們所說的話，對……說——有古抄本作「耶穌聽見他們所說的話，就立刻對……說」。
- 馬可福音 5:37 弟弟——原文直譯「兄弟」。
- 馬可福音 5:40 孩子所在的地方——有古抄本作「孩子躺著的地方」。
- 馬可福音 5:41 塔利達，庫莫！——亞蘭文詞語的音譯。
Markus 5
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Jesus befriar en man som är besatt av onda andar
(Matt 8:28-34; Luk 8:26-37)
5 Så kom de över till andra sidan sjön, till området kring Gerasa[a]. 2 När Jesus steg ur båten kom en man emot honom från gravplatsen. Han var besatt av en oren ande 3 och levde bland gravarna. Numera gick det inte att binda honom ens med kedjor. 4 Man hade flera gånger försökt binda både hans händer och fötter, men varje gång hade han slitit sönder kedjorna och fotbojorna. Ingen kunde rå på honom. 5 Dag och natt höll han till bland gravarna eller uppe bland bergen och skrek och skar sönder sig själv med stenar.
6 Mannen hade fått syn på Jesus redan då han var långt borta och kom nu rusande och föll ner för honom. 7 ”Lämna mig ifred, Jesus, du den högste Gudens Son! Svär inför Gud att inte plåga mig!” skrek han, 8 för Jesus hade just befallt: ”Far ut ur mannen, du orena ande.”
9 Jesus frågade nu: ”Vad heter du?” Han svarade: ”Jag heter legion[b], för vi är många.” 10 Och gång på gång bad han att Jesus inte skulle köra bort dem ifrån området.
11 Där gick en stor svinhjord och betade på berget. 12 Andarna tiggde därför och bad: ”Skicka iväg oss till svinen, så att vi kan fara in i dem”, 13 och Jesus lät dem få som de ville. Då lämnade de orena andarna mannen och for in i svinen, och hela hjorden på omkring 2 000 svin störtade utför bergssluttningen och drunknade i sjön.
14 Herdarna som vaktat svinen sprang till staden och till landsbygden och berättade alltihop, och folket gick då ut för att ta reda på vad som hade hänt. 15 När de kom fram till Jesus fick de se mannen som varit besatt av legionen sitta där, påklädd och fullständigt normal, och de blev förskräckta. 16 Ögonvittnena berättade vad som hade hänt med den besatta mannen och hur det hade gått för svinen. 17 Men då bad folket Jesus att lämna deras område.
18 När han steg i båten, bad mannen som varit besatt att han skulle få följa med Jesus. 19 Men Jesus ville inte ta med honom. ”Gå hem till de dina”, sa han, ”och berätta för dem vad Herren har gjort med dig, och hur han förbarmade sig över dig.”
20 Då gick mannen iväg och berättade i hela Tiostadsområdet[c] vad Jesus hade gjort med honom. Alla häpnade.
Jesus botar en kvinna med blödningar och uppväcker en död flicka
(Matt 9:18-26; Luk 8:41-56)
21 När Jesus hade åkt tillbaka till andra sidan sjön, samlades mycket folk omkring honom. Och medan han var där på stranden, 22 kom en synagogföreståndare som hette Jairos dit. Så fort han fick syn på Jesus, föll han ner framför honom 23 och vädjade: ”Min lilla dotter håller på att dö. Jag ber dig, kom och lägg händerna på henne så att hennes liv kan räddas.” 24 Jesus gick genast med honom, följd av mycket folk som trängde på från alla håll.
25 Där fanns också en kvinna, som under tolv års tid lidit av blödningar. 26 Hon hade plågats mycket och behandlats av många läkare, men trots att hon gjort slut på allt hon ägde, hade hon inte blivit bättre, utan snarare sämre. 27 Nu hade hon hört om Jesus och trängde sig fram bakom honom i folksamlingen och rörde vid hans mantel, 28 för hon sa: ”Om jag bara får röra vid hans kläder så kommer jag att bli frisk.” 29 Och så snart hon rört vid honom, stannade blödningen och hon kände att hon var befriad från sitt lidande.
30 Jesus märkte genast att det hade gått ut kraft från honom, och han vände sig om och frågade: ”Vem rörde vid mina kläder?”
31 Hans lärjungar sa till honom: ”Folk tränger ju på från alla håll, självklart måste någon ha rört vid dig!” 32 Men Jesus såg sig omkring för att få reda på vem som hade gjort det.
33 Kvinnan blev förskräckt,[d] eftersom hon visste vad som hade hänt med henne, men hon kom darrande fram och föll ner för Jesus och berättade hur allt hade gått till. 34 Då sa Jesus till henne: ”Min dotter, din tro har gjort dig frisk[e]. Gå i frid! Bli helad från ditt lidande!”
35 Medan Jesus fortfarande talade, kom det en budbärare från synagogföreståndarens hus och meddelade: ”Din dotter har dött. Det är ingen idé att du stör Mästaren längre.” 36 Men Jesus brydde sig inte om deras ord, utan sa till synagogföreståndaren: ”Var inte rädd! Tro bara.” 37 Sedan lät han bara Petrus, Jakob och Johannes, Jakobs bror, följa med.
38 När de kom fram till synagogföreståndarens hem, såg Jesus en upprörd skara som grät och klagade högljutt. 39 Och han gick in till dem och sa till dem: ”Varför gråter ni och är så upprörda? Flickan är inte död, hon sover.” 40 Då hånskrattade de åt honom, men han körde ut dem allihop och tog med sig flickans föräldrar och lärjungarna och gick in i rummet där flickan låg. 41 Så tog han flickan i handen och sa till henne: ”Talita koum![f]” (det betyder: Lilla flicka, jag säger dig, ställ dig upp!) 42 Och flickan, som var tolv år gammal, reste sig genast upp och började gå omkring. De blev mycket häpna, 43 men Jesus förbjöd dem att berätta för någon vad som hade hänt. Sedan sa han åt dem att ge flickan något att äta.
Footnotes
- 5:1 Andra handskrifter: Gedara eller Gergesa. Jfr Matt 8:28. Området var icke-judiskt.
- 5:9 Legion var en romersk arméavdelning på 6 000 man.
- 5:20 Tiostadsområdet, eller Dekapolis som det hette på grekiska, var ett stadsförbund mellan tio städer, som alla utom en låg öster om floden Jordan.
- 5:33 Jfr Matt 9:22 med not.
- 5:34 Den grekiska verbformen kommer från samma ord som rädda, frälsa.
- 5:41 Talita koum är arameiska, ett av de språk som talades i Israel på den här tiden, och antagligen Jesus och lärjungarnas modersmål. Sannolikt kunde de flesta av dem dessutom hebreiska och grekiska och möjligen latin.
Mark 5
King James Version
5 And they came over unto the other side of the sea, into the country of the Gadarenes.
2 And when he was come out of the ship, immediately there met him out of the tombs a man with an unclean spirit,
3 Who had his dwelling among the tombs; and no man could bind him, no, not with chains:
4 Because that he had been often bound with fetters and chains, and the chains had been plucked asunder by him, and the fetters broken in pieces: neither could any man tame him.
5 And always, night and day, he was in the mountains, and in the tombs, crying, and cutting himself with stones.
6 But when he saw Jesus afar off, he ran and worshipped him,
7 And cried with a loud voice, and said, What have I to do with thee, Jesus, thou Son of the most high God? I adjure thee by God, that thou torment me not.
8 For he said unto him, Come out of the man, thou unclean spirit.
9 And he asked him, What is thy name? And he answered, saying, My name is Legion: for we are many.
10 And he besought him much that he would not send them away out of the country.
11 Now there was there nigh unto the mountains a great herd of swine feeding.
12 And all the devils besought him, saying, Send us into the swine, that we may enter into them.
13 And forthwith Jesus gave them leave. And the unclean spirits went out, and entered into the swine: and the herd ran violently down a steep place into the sea, (they were about two thousand;) and were choked in the sea.
14 And they that fed the swine fled, and told it in the city, and in the country. And they went out to see what it was that was done.
15 And they come to Jesus, and see him that was possessed with the devil, and had the legion, sitting, and clothed, and in his right mind: and they were afraid.
16 And they that saw it told them how it befell to him that was possessed with the devil, and also concerning the swine.
17 And they began to pray him to depart out of their coasts.
18 And when he was come into the ship, he that had been possessed with the devil prayed him that he might be with him.
19 Howbeit Jesus suffered him not, but saith unto him, Go home to thy friends, and tell them how great things the Lord hath done for thee, and hath had compassion on thee.
20 And he departed, and began to publish in Decapolis how great things Jesus had done for him: and all men did marvel.
21 And when Jesus was passed over again by ship unto the other side, much people gathered unto him: and he was nigh unto the sea.
22 And, behold, there cometh one of the rulers of the synagogue, Jairus by name; and when he saw him, he fell at his feet,
23 And besought him greatly, saying, My little daughter lieth at the point of death: I pray thee, come and lay thy hands on her, that she may be healed; and she shall live.
24 And Jesus went with him; and much people followed him, and thronged him.
25 And a certain woman, which had an issue of blood twelve years,
26 And had suffered many things of many physicians, and had spent all that she had, and was nothing bettered, but rather grew worse,
27 When she had heard of Jesus, came in the press behind, and touched his garment.
28 For she said, If I may touch but his clothes, I shall be whole.
29 And straightway the fountain of her blood was dried up; and she felt in her body that she was healed of that plague.
30 And Jesus, immediately knowing in himself that virtue had gone out of him, turned him about in the press, and said, Who touched my clothes?
31 And his disciples said unto him, Thou seest the multitude thronging thee, and sayest thou, Who touched me?
32 And he looked round about to see her that had done this thing.
33 But the woman fearing and trembling, knowing what was done in her, came and fell down before him, and told him all the truth.
34 And he said unto her, Daughter, thy faith hath made thee whole; go in peace, and be whole of thy plague.
35 While he yet spake, there came from the ruler of the synagogue's house certain which said, Thy daughter is dead: why troublest thou the Master any further?
36 As soon as Jesus heard the word that was spoken, he saith unto the ruler of the synagogue, Be not afraid, only believe.
37 And he suffered no man to follow him, save Peter, and James, and John the brother of James.
38 And he cometh to the house of the ruler of the synagogue, and seeth the tumult, and them that wept and wailed greatly.
39 And when he was come in, he saith unto them, Why make ye this ado, and weep? the damsel is not dead, but sleepeth.
40 And they laughed him to scorn. But when he had put them all out, he taketh the father and the mother of the damsel, and them that were with him, and entereth in where the damsel was lying.
41 And he took the damsel by the hand, and said unto her, Talitha cumi; which is, being interpreted, Damsel, I say unto thee, arise.
42 And straightway the damsel arose, and walked; for she was of the age of twelve years. And they were astonished with a great astonishment.
43 And he charged them straitly that no man should know it; and commanded that something should be given her to eat.
Copyright © 2011 by Global Bible Initiative
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.