路加福音 7
Chinese Contemporary Bible (Simplified)
百夫长的信心
7 耶稣向众人讲完道后，进了迦百农。 2 当时，有一个百夫长很赏识的奴仆病了，生命垂危。 3 百夫长听说耶稣的事，就托几位犹太人的长老去请耶稣来医治他的奴仆。 4 他们便来恳求耶稣，说：“这位百夫长值得你帮助， 5 因为他爱我们的同胞，为我们建造会堂。” 6 耶稣就跟他们去了。
快抵达时，那百夫长又请几位朋友去见耶稣，对祂说：“主啊，不用劳驾，我不配让你亲自来我家。 7 我自认不配见你的面，只要你一句话，我的奴仆必定康复。 8 因为我有上司，也有部下。我命令我的部下去，他就去；要他来，他就来。我吩咐奴仆做什么事，他一定照办。”
9 耶稣听了这番话，感到惊奇，转身对跟从祂的百姓说：“我告诉你们，就是在以色列，我也从未见过有这么大信心的人。”
10 派去的几位朋友回到百夫长家里，发现那奴仆已经痊愈了。
寡妇的独子起死回生
11 过了不久[a]，耶稣去拿因城，随行的有门徒和一大群人。 12 耶稣快到城门口时，从城里走出一队送殡的人，死者是一个寡妇的独子，有许多城中的人陪着她。 13 耶稣看见那寡妇，怜悯之心油然而生，就对她说：“不要哭！” 14 随即上前按住抬尸架，抬的人停了下来。耶稣说：“年轻人，我吩咐你起来！” 15 那死者就坐了起来，并开口说话。耶稣把他交给他母亲。
16 在场的人惊惧万分，把荣耀归给上帝，说：“我们中间出了一位大先知！”又说：“上帝眷顾了祂的百姓！” 17 有关祂的这消息传遍了犹太和附近地区。
施洗者约翰的疑问
18 约翰从自己的门徒那里获悉这些事后， 19 就叫了两个门徒来，派他们去问主：“将要来的那位就是你吗？还是我们要等别人呢？”
20 他们找到耶稣，便问：“施洗者约翰派我们来请教你，‘将要来的那位就是你吗？还是我们要等别人呢？’”
21 那时，耶稣刚治好了许多患各种疾病和被鬼附身的人，又使许多瞎子得见光明。 22 耶稣便回答说：“你们回去把所见所闻告诉约翰，就是瞎子看见，瘸子走路，麻风病人得洁净，聋子听见，死人复活，穷人听到福音。 23 凡对我没有失去信心的人有福了！”
耶稣称赞施洗者约翰
24 约翰的门徒离去后，耶稣对众人谈论约翰，说：“你们从前去旷野要看什么呢？看随风摇动的芦苇吗？ 25 如果不是，你们到底想看什么？是看穿绫罗绸缎的人吗？那些衣着华丽、生活奢侈的人住在王宫里。 26 你们究竟想看什么？看先知吗？是的，我告诉你们，他不只是先知。 27 圣经上说，‘看啊，我要差遣我的使者在你前面为你预备道路。’这里所指的就是约翰。 28 我告诉你们，凡妇人所生的，没有一个比约翰大，但上帝国中最微不足道的也比他大。”
29 众百姓和税吏听了这番话，都承认上帝是公义的，因为他们接受了约翰的洗礼。 30 但那些法利赛人和律法教师没有接受约翰的洗礼，拒绝了上帝为他们所定的旨意。
31 主又说：“我用什么来比拟这个世代的人呢？他们像什么呢？ 32 他们就如街头上戏耍的孩童——彼此呼叫，
“‘我们吹娶亲的乐曲，
你们不跳舞；
我们唱送葬的哀歌，
你们不哭泣。’
33 施洗者约翰来了，禁食禁酒，你们就说他被鬼附身了； 34 人子来了，又吃又喝，你们就说，‘看啊，祂是个贪吃好酒之徒，与税吏和罪人为友！’ 35 然而，智慧会在追求智慧的人身上得到验证。”
罪妇的悔改
36 有一个法利赛人请耶稣到他家里吃饭，耶稣应邀赴宴。 37 那城里住着一个女人，生活败坏。她听说耶稣在那法利赛人家里吃饭，就带了一个盛满香膏的玉瓶进去。 38 她站在耶稣背后，挨着祂的脚哭，泪水滴湿了祂的脚，就用自己的头发擦干，又连连亲祂的脚，并抹上香膏。
39 请耶稣的法利赛人看在眼里，心想：“如果这人真的是先知，就该知道摸祂的是谁，是个什么样的女人，她是个罪人。”
40 耶稣对他说：“西门，我有话跟你说。”
西门答道：“老师，请说。”
41 耶稣说：“有一个债主借给一个人五百个银币，又借给另一个人五十个银币。 42 二人都没有能力还债，这位债主就免了他们的债务。你想，哪一位会更爱债主呢？”
43 西门答道：“我相信是那个被免去较多债的人。”
44 耶稣说：“你判断得对！”随后转向那女人，继续对西门说：“你看见这女人了吗？我到你家里来，你没有拿水给我洗脚，这女人却用她的眼泪洗我的脚，还亲自用头发擦干。 45 你没有亲吻我，但我进来以后，这女人却不停地吻我的脚。 46 你没有用油为我抹头，这女人却用香膏抹我的脚。 47 所以我告诉你，她众多的罪都被赦免了，因此她的爱深切；那些获得赦免少的，他们的爱也少。”
48 耶稣对那女人说：“你的罪都被赦免了。”
49 同席的人彼此议论说：“这人是谁？竟然能赦免人的罪！”
50 耶稣又对那女人说：“你的信心救了你，平安地走吧！”
Footnotes
- 7:11 “过了不久”有古卷作“次日”。
Lukas 7
Svenska 1917
7 När han nu hade talat allt detta till slut inför folket, gick han in i Kapernaum.
2 Men där var en hövitsman som hade en tjänare, vilken låg sjuk och var nära döden; och denne var högt skattad av honom.
3 Då han nu fick höra om Jesus, sände han till honom några av judarnas äldste och bad honom komma och bota hans tjänare.
4 När dessa kommo till Jesus, bådo de honom enträget och sade: »Han är värd att du gör honom detta,
5 ty han har vårt folk kärt, och det är han som har byggt synagogan åt oss.»
6 Då gick Jesus med dem. Men när han icke var långt ifrån hövitsmannens hus, sände denne några av sina vänner och lät säga till honom: »Herre, gör dig icke omak; ty jag är icke värdig att du går in under mitt tak.
7 Därför har jag ej heller aktat mig själv värdig att komma till dig Men säg ett ord, så bliver min tjänare frisk.
8 Jag är ju själv en man som står under andras befäl; jag har ock krigsmän under mig, och om jag säger till en av dem: 'Gå', så går han, eller till en annan: 'Kom', så kommer han, och om jag säger till min tjänare: 'Gör det', då gör han så.»
9 När Jesus hörde detta, förundrade han sig över honom och vände sig om och sade till folket som följde honom: »Jag säger eder: Icke ens i Israel har jag funnit så stor tro.»
10 Och de som hade blivit utsända gingo hem igen och funno tjänaren vara frisk.
11 Därefter begav han sig till en stad som hette Nain; och med honom gingo hans lärjungar och mycket folk.
12 Och se, då han kom nära stadsporten, bars där ut en död, och han var sin moders ende son, och hon var änka; och en ganska stor hop folk ifrån staden gick med henne.
13 När Herren fick se henne, ömkade han sig över henne och sade till henne: »Gråt icke.»
14 Och han gick fram och rörde vid båren, och de som buro stannade. Och han sade: »Unge man, jag säger dig: Stå upp.»
15 Då satte sig den döde upp och begynte tala. Och han gav honom åt hans moder.
16 Och alla betogos av häpnad och prisade Gud och sade: Den stor profet har uppstått ibland oss» och: »Gud har sett till sitt folk.»
17 Och detta tal om honom gick ut i hela Judeen och i hela landet däromkring.
18 Och allt detta fick Johannes höra berättas av sina lärjungar.
19 Då kallade Johannes till sig två av sina lärjungar och sände dem till Herren med denna fråga: »Är du den som skulle komma, eller skola vi förbida någon annan?»
20 När mannen kommo fram till honom, sade de: »Johannes döparen har sänt oss till dig och låter fråga: 'Är du den som skulle komma, eller skola vi förbida någon annan?'»
21 Just då höll Jesus på med att bota många som ledo av sjukdomar och plågor, eller som voro besatta av onda andar, och åt många blinda gav han deras syn.
22 Och han svarade och sade till männen: »Gån tillbaka och omtalen för Johannes vad I haven sett och hört: blinda få sin syn, halta gå, spetälska bliva rena, döva höra, döda uppstå, 'för fattiga förkunnas glädjens budskap'.
23 Och salig är den för vilken jag icke bliver en stötesten.»
24 När sedan Johannes' sändebud hade gått sin väg, begynte han tala till folket om Johannes: »Varför var det I gingen ut i öknen? Var det för att se ett rör som drives hit och dit av vinden?
25 Eller varför gingen I ut? Var det för att se en människa klädd i fina kläder? De som bära präktiga kläder och leva i kräslighet, dem finnen I ju i konungapalatsen.
26 Varför gingen I då ut? Var det för att se en profet? Ja, jag säger eder: Ännu mer än en profet är han.
27 Han är den om vilken det är skrivet: 'Se, jag sänder ut min ängel framför dig, och han skall bereda vägen för dig.'
28 Jag säger eder: Bland dem som äro födda av kvinnor har ingen varit större än Johannes; men den som är minst i Guds rike är likväl större än han.
29 Så gav ock allt folket som hörde honom Gud rätt, jämväl publikanerna, och läto döpa sig med Johannes' dop.
30 Men fariséerna och de lagkloke föraktade Guds rådslut i fråga om dem själva och läto icke döpa sig av honom.
31 Vad skall jag då likna detta släktes människor vid? Ja, vad äro de lika?
32 De äro lika barn som sitta på torget och ropa till varandra och säga: 'Vi hava spelat för eder, och I haven icke dansat; vi hava sjungit sorgesång, och I haven icke gråtit.'
33 Ty Johannes döparen har kommit, och han äter icke bröd och dricker ej heller vin, och så sägen I: 'Han är besatt av en ond ande.'
34 Människosonen har kommit, och han både äter och dricker, och nu sägen I: 'Se, vilken frossare och vindrinkare han är, en publikaners och syndares vän!'
35 Men Visheten har fått rätt av alla sina barn.»
36 Och en farisé inbjöd honom till en måltid hos sig; och han gick in i fariséens hus och lade sig till bords.
37 Nu fanns där i staden en synderska; och när denna fick veta att han låg till bords i fariséens hus, gick hon dit med en alabasterflaska med smörjelse
38 och stannade bakom honom vid hans fötter, gråtande, och begynte väta hans fötter med sina tårar och torkade dem med sitt huvudhår och kysste ivrigt hans fötter och smorde dem med smörjelsen.
39 Men när fariséen som hade inbjudit honom såg detta, sade han vid sig själv: »Vore denne en profet, så skulle han känna till, vilken och hurudan denna kvinna är, som rör vid honom; han skulle då veta att hon är en synderska.»
40 Då tog Jesus till orda och sade till honom: »Simon, jag har något att säga dig.» Han svarade: »Mästare, säg det.
41 »En man som lånade ut penningar hade två gäldenärer. Den ene var skyldig honom fem hundra silverpenningar, den andre femtio.
42 Men då de icke kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer nu att älska honom mest?»
43 Simon svarade och sade: »Jag menar den åt vilken han efterskänkte mest.» Då sade han till honom: »Rätt dömde du»
44 Och så vände han sig åt kvinnan och sade till Simon: »Ser du denna kvinna? När jag kom in i ditt hus, gav du mig intet vatten till mina fötter, men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår.
45 Du gav mig ingen hälsningskyss, men ända ifrån den stund då jag kom hitin, har hon icke upphört att ivrigt kyssa mina fötter.
46 Du smorde icke mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med smörjelse.
47 Fördenskull säger jag dig: Hennes många synder äro henne förlåtna; hon har ju ock visat mycken kärlek. Men den som får litet förlåtet, han älskar ock litet.»
48 Sedan sade han till henne: »Dina synder äro dig förlåtna.»
49 Då begynte de som voro bordsgäster jämte honom att säga vid sig själva: »Vem är denne, som till och med förlåter synder?»
50 Men han sade till kvinnan: »Din tro har frälst dig. Gå i frid.»
Luke 7
GOD’S WORD Translation
A Believing Army Officer(A)
7 When Jesus had finished everything he wanted to say to the people, he went to Capernaum. 2 There a Roman army officer’s valuable slave was sick and near death. 3 The officer had heard about Jesus and sent some Jewish leaders to him. They were to ask Jesus to come and save the servant’s life. 4 They came to Jesus and begged, “He deserves your help. 5 He loves our people and built our synagogue at his own expense.”
6 Jesus went with them. He was not far from the house when the officer sent friends to tell Jesus, “Sir, don’t bother. I don’t deserve to have you come into my house. 7 That’s why I didn’t come to you. But just give a command, and let my servant be cured. 8 As you know, I’m in a chain of command and have soldiers at my command. I tell one of them, ‘Go!’ and he goes, and another, ‘Come!’ and he comes. I tell my servant, ‘Do this!’ and he does it.”
9 Jesus was amazed at the officer when he heard these words. He turned to the crowd following him and said, “I can guarantee that I haven’t found faith as great as this in Israel.”
10 When the men who had been sent returned to the house, they found the servant healthy again.
Jesus Brings a Widow’s Son Back to Life
11 Soon afterward, Jesus went to a city called Nain. His disciples and a large crowd went with him. 12 As he came near the entrance to the city, he met a funeral procession. The dead man was a widow’s only child. A large crowd from the city was with her.
13 When the Lord saw her, he felt sorry for her. He said to her, “Don’t cry.”
14 He went up to the open coffin, took hold of it, and the men who were carrying it stopped. He said, “Young man, I’m telling you to come back to life!” 15 The dead man sat up and began to talk, and Jesus gave him back to his mother.
16 Everyone was struck with fear and praised God. They said, “A great prophet has appeared among us,” and “God has taken care of his people.” 17 This news about Jesus spread throughout Judea and the surrounding region.
John Sends Two Disciples(B)
18 John’s disciples told him about all these things. Then John called two of his disciples 19 and sent them to ask the Lord, “Are you the one who is coming, or should we look for someone else?”
20 The men came to Jesus and said, “John the Baptizer sent us to ask you, ‘Are you the one who is coming, or should we look for someone else?’ ”
21 At that time Jesus was curing many people who had diseases, sicknesses, and evil spirits. Also, he was giving back sight to many who were blind.
22 Jesus answered John’s disciples, “Go back, and tell John what you have seen and heard: Blind people see again, lame people are walking, those with skin diseases are made clean,[a] deaf people hear again, dead people are brought back to life, and poor people hear the Good News. 23 Whoever doesn’t lose his faith in me is indeed blessed.”
Jesus Speaks about John(C)
24 When John’s messengers had left, Jesus spoke to the crowds about John. “What did you go into the desert to see? Tall grass swaying in the wind? 25 Really, what did you go to see? A man dressed in fine clothes? Those who wear splendid clothes and live in luxury are in royal palaces. 26 Really, what did you go to see? A prophet? Let me tell you that he is far more than a prophet. 27 John is the one about whom Scripture says,
‘I am sending my messenger ahead of you
to prepare the way in front of you.’
28 I can guarantee that of all the people ever born, no one is greater than John. Yet, the least important person in God’s kingdom is greater than John.
29 “All the people, including tax collectors, heard John. They admitted that God was right by letting John baptize them. 30 But the Pharisees and the experts in Moses’ Teachings rejected God’s plan for them. They refused to be baptized.
31 “How can I describe the people who are living now? What are they like? 32 They are like children who sit in the marketplace and shout to each other,
‘We played music for you,
but you didn’t dance.
We sang a funeral song,
but you didn’t cry.’
33 John the Baptizer has come neither eating bread nor drinking wine, and you say, ‘There’s a demon in him!’ 34 The Son of Man has come eating and drinking, and you say, ‘Look at him! He’s a glutton and a drunk, a friend of tax collectors and sinners!’
35 “Yet, wisdom is proved right by all its results.”
A Sinful Woman Receives Forgiveness
36 One of the Pharisees invited Jesus to eat with him. Jesus went to the Pharisee’s house and was eating at the table.
37 A woman who lived a sinful life in that city found out that Jesus was eating at the Pharisee’s house. So she took a bottle of perfume 38 and knelt at his feet. She was crying and washed his feet with her tears. Then she dried his feet with her hair, kissed them over and over again, and poured the perfume on them.
39 The Pharisee who had invited Jesus saw this and thought, “If this man really were a prophet, he would know what sort of woman is touching him. She’s a sinner.”
40 Jesus spoke up, “Simon, I have something to say to you.”
Simon replied, “Teacher, you’re free to speak.”
41 ⌞So Jesus said,⌟ “Two men owed a moneylender some money. One owed him five hundred silver coins, and the other owed him fifty. 42 When they couldn’t pay it back, he was kind enough to cancel their debts. Now, who do you think will love him the most?”
43 Simon answered, “I suppose the one who had the largest debt canceled.”
Jesus said to him, “You’re right!” 44 Then, turning to the woman, he said to Simon, “You see this woman, don’t you? I came into your house. You didn’t wash my feet. But she has washed my feet with her tears and dried them with her hair. 45 You didn’t give me a kiss. But ever since I came in, she has not stopped kissing my feet. 46 You didn’t put any olive oil on my head. But she has poured perfume on my feet. 47 That’s why I’m telling you that her many sins have been forgiven. Her great love proves that. But whoever receives little forgiveness loves very little.”
48 Then Jesus said to her, “Your sins have been forgiven.” 49 The other guests thought, “Who is this man who even forgives sins?”
50 Jesus said to the woman, “Your faith has saved you. Go in peace!”
Footnotes
- 7:22 “Clean ” refers to anything that Moses’ Teachings say is presentable to God.
Chinese Contemporary Bible Copyright © 1979, 2005, 2007, 2011 by Biblica® Used by permission. All rights reserved worldwide.
Copyright © 1995, 2003, 2013, 2014, 2019, 2020 by God’s Word to the Nations Mission Society. All rights reserved.