路加福音 6
Chinese Union Version Modern Punctuation (Simplified)
人子是安息日的主
6 有一个安息日,耶稣从麦地经过。他的门徒掐了麦穗,用手搓着吃。 2 有几个法利赛人说:“你们为什么做安息日不可做的事呢?” 3 耶稣对他们说:“经上记着大卫和跟从他的人饥饿之时所做的事,连这个你们也没有念过吗? 4 他怎么进了神的殿,拿陈设饼吃,又给跟从的人吃?这饼除了祭司以外,别人都不可吃。” 5 又对他们说:“人子是安息日的主。”
在安息日治病
6 又有一个安息日,耶稣进了会堂教训人。在那里有一个人右手枯干了。 7 文士和法利赛人窥探耶稣在安息日治病不治病,要得把柄去告他。 8 耶稣却知道他们的意念,就对那枯干一只手的人说:“起来,站在当中!”那人就起来站着。 9 耶稣对他们说:“我问你们,在安息日行善、行恶,救命、害命,哪样是可以的呢?” 10 他就周围看着他们众人,对那人说:“伸出手来!”他把手一伸,手就复了原。 11 他们就满心大怒,彼此商议怎样处治耶稣。
挑选十二门徒
12 那时,耶稣出去上山祷告,整夜祷告神。 13 到了天亮,叫他的门徒来,就从他们中间挑选十二个人,称他们为使徒。 14 这十二个人有西门,耶稣又给他起名叫彼得,还有他兄弟安得烈,又有雅各和约翰,腓力和巴多罗买, 15 马太和多马,亚勒腓的儿子雅各和奋锐党的西门, 16 雅各的儿子[a]犹大和卖主的加略人犹大。 17 耶稣和他们下了山,站在一块平地上。同站的有许多门徒,又有许多百姓,从犹太全地和耶路撒冷,并推罗、西顿的海边来,都要听他讲道,又指望医治他们的病。 18 还有被污鬼缠磨的,也得了医治。 19 众人都想要摸他,因为有能力从他身上发出来,医好了他们。
论福
20 耶稣举目看着门徒,说:“你们贫穷的人有福了!因为神的国是你们的。 21 你们饥饿的人有福了!因为你们将要饱足。你们哀哭的人有福了!因为你们将要喜笑。 22 人为人子恨恶你们,拒绝你们,辱骂你们,弃掉你们的名以为是恶,你们就有福了! 23 当那日,你们要欢喜跳跃,因为你们在天上的赏赐是大的。他们的祖宗待先知也是这样。
论祸
24 “但你们富足的人有祸了!因为你们受过你们的安慰。 25 你们饱足的人有祸了!因为你们将要饥饿。你们喜笑的人有祸了!因为你们将要哀恸哭泣。 26 人都说你们好的时候,你们就有祸了!因为他们的祖宗待假先知也是这样。
论爱仇敌
27 “只是我告诉你们这听道的人:你们的仇敌,要爱他;恨你们的,要待他好。 28 咒诅你们的,要为他祝福;凌辱你们的,要为他祷告。 29 有人打你这边的脸,连那边的脸也由他打;有人夺你的外衣,连里衣也由他拿去。 30 凡求你的,就给他;有人夺你的东西去,不用再要回来。 31 你们愿意人怎样待你们,你们也要怎样待人。 32 你们若单爱那爱你们的人,有什么可酬谢的呢?就是罪人也爱那爱他们的人。 33 你们若善待那善待你们的人,有什么可酬谢的呢?就是罪人也是这样行。 34 你们若借给人,指望从他收回,有什么可酬谢的呢?就是罪人也借给罪人,要如数收回。 35 你们倒要爱仇敌,也要善待他们,并要借给人不指望偿还。你们的赏赐就必大了,你们也必做至高者的儿子,因为他恩待那忘恩的和作恶的。 36 你们要慈悲,像你们的父慈悲一样。 37 你们不要论断人,就不被论断。你们不要定人的罪,就不被定罪。你们要饶恕人,就必蒙饶恕[b]。 38 你们要给人,就必有给你们的,并且用十足的升斗,连摇带按、上尖下流地倒在你们怀里。因为你们用什么量器量给人,也必用什么量器量给你们。”
责人之心责己
39 耶稣又用比喻对他们说:“瞎子岂能领瞎子?两个人不是都要掉在坑里吗? 40 学生不能高过先生,凡学成了的不过和先生一样。 41 为什么看见你弟兄眼中有刺,却不想自己眼中有梁木呢? 42 你不见自己眼中有梁木,怎能对你弟兄说‘容我去掉你眼中的刺’呢?你这假冒为善的人!先去掉自己眼中的梁木,然后才能看得清楚,去掉你弟兄眼中的刺。
两种果树
43 “因为没有好树结坏果子,也没有坏树结好果子。 44 凡树木看果子就可以认出它来。人不是从荆棘上摘无花果,也不是从蒺藜里摘葡萄。 45 善人从他心里所存的善就发出善来,恶人从他心里所存的恶就发出恶来;因为心里所充满的,口里就说出来。
两等根基
46 “你们为什么称呼我‘主啊,主啊’,却不遵我的话行呢? 47 凡到我这里来,听见我的话就去行的,我要告诉你们他像什么人。 48 他像一个人盖房子,深深地挖地,把根基安在磐石上,到发大水的时候,水冲那房子,房子总不能摇动,因为根基立在磐石上[c]。 49 唯有听见不去行的,就像一个人在土地上盖房子,没有根基,水一冲,随即倒塌了,并且那房子坏得很大。”
Lucas 6
La Biblia de las Américas
Jesús, Señor del día de reposo
6 (A)Y aconteció que un día de reposo[a] Jesús[b] pasaba por unos sembrados, y sus discípulos arrancaban y comían espigas(B), restregándolas entre las manos. 2 Pero algunos de los fariseos dijeron: ¿Por qué hacéis lo que no es lícito en el día de reposo(C)? 3 Respondiéndoles Jesús, dijo: ¿Ni siquiera habéis leído lo que hizo David(D) cuando tuvo hambre, él y los que con él estaban; 4 cómo entró en la casa de Dios, y tomó y comió los panes consagrados[c], que a nadie es lícito(E) comer sino solo a los sacerdotes, y dio también a sus compañeros? 5 Y les decía: El Hijo del Hombre es Señor del día de reposo.
Jesús sana al hombre de la mano seca
6 (F)Y[d] en otro día de reposo entró en la sinagoga y enseñaba(G); y había allí un hombre que tenía la[e] mano derecha seca[f]. 7 Y los escribas y los fariseos observaban atentamente a Jesús[g] para ver si sanaba en el día de reposo, a fin de encontrar de qué acusarle(H). 8 Pero Él sabía lo que ellos estaban pensando[h](I), y dijo al hombre que tenía la mano seca[i]: Levántate y ven acá[j]. Y él, levantándose, se le acercó[k]. 9 Entonces Jesús les dijo: Yo os pregunto: ¿es lícito en el día de reposo hacer bien o hacer mal; salvar una vida o destruirla? 10 Y después de mirarlos a todos a su alrededor, dijo al hombre[l]: Extiende tu mano. Y él lo hizo así, y su mano quedó sana[m](J). 11 Pero ellos se llenaron de ira[n], y discutían entre sí qué podrían hacerle a Jesús.
Jesús escoge a los doce apóstoles
12 En[o] esos días Él se fue al monte(K) a orar(L), y pasó toda la noche en oración a Dios. 13 Cuando se hizo de día, (M)llamó a sus discípulos y escogió doce de ellos, a los que también dio el nombre de apóstoles(N): 14 Simón, a quien también llamó Pedro, y Andrés su hermano; Jacobo[p] y Juan; Felipe y Bartolomé; 15 Mateo(O) y Tomás; Jacobo[q], hijo de Alfeo, y Simón, al que llamaban el Zelote; 16 Judas, hijo de Jacobo[r], y Judas Iscariote, que llegó a ser traidor. 17 Descendió(P) con ellos y se detuvo en un lugar llano; y había una gran multitud(Q) de sus discípulos, y una gran muchedumbre del pueblo, de toda Judea, de Jerusalén y de la región costera de Tiro y Sidón(R), 18 [s]que habían ido para oírle y para ser sanados de sus enfermedades; y los que eran atormentados por espíritus inmundos eran curados. 19 Y toda la multitud procuraba tocarle(S), porque de Él salía un poder(T) que a todos sanaba.
Las bienaventuranzas
20 Volviendo su vista hacia sus discípulos, decía: Bienaventurados(U) vosotros los pobres, porque vuestro es el reino de Dios(V). 21 Bienaventurados los que ahora tenéis hambre, porque seréis saciados. Bienaventurados los que ahora lloráis, porque reiréis. 22 Bienaventurados sois cuando los hombres os aborrecen, cuando os apartan de sí(W), os colman de insultos(X) y desechan vuestro nombre como malo, por causa del Hijo del Hombre. 23 Alegraos en ese día y saltad(Y) de gozo, porque he aquí, vuestra recompensa es grande en el cielo, pues sus padres trataban[t] de la misma manera a los profetas(Z). 24 Pero ¡ay de vosotros los ricos(AA)!, porque ya estáis recibiendo todo vuestro consuelo(AB). 25 ¡Ay de vosotros, los que ahora estáis saciados[u]!, porque tendréis hambre. ¡Ay de vosotros, los que ahora reís!, porque os lamentaréis y lloraréis. 26 ¡Ay de vosotros, cuando todos los hombres hablen bien de vosotros!, porque de la misma manera trataban[v] sus padres a los falsos profetas(AC).
El amor verdadero y su recompensa
27 Pero a vosotros los que oís, os digo: amad a vuestros enemigos; haced bien a los que os aborrecen(AD); 28 bendecid a los que os maldicen; orad por los que os vituperan(AE). 29 (AF)Al que te hiera en la mejilla, preséntale también la otra; y al que te quite la capa[w], no le niegues tampoco la túnica. 30 A todo el que te pida, dale, y al que te quite lo que es tuyo, no se lo reclames. 31 Y así como queréis que los hombres os hagan, haced con ellos de la misma manera(AG). 32 Si amáis a los que os aman, ¿qué mérito tenéis? Porque también los pecadores aman a los que los aman(AH). 33 Si hacéis bien a los que os hacen bien, ¿qué mérito tenéis? Porque también los pecadores hacen lo mismo. 34 Si prestáis(AI) a aquellos de quienes esperáis recibir, ¿qué mérito tenéis? También los pecadores prestan a los pecadores para recibir de ellos la misma cantidad. 35 Antes bien, amad a vuestros enemigos, y haced bien(AJ), y prestad no esperando nada a cambio[x], y vuestra recompensa será grande, y seréis hijos del Altísimo(AK); porque Él es bondadoso para con los ingratos y perversos. 36 Sed misericordiosos, así como vuestro Padre es misericordioso.
El juicio hacia los demás
37 (AL)No juzguéis, y no seréis juzgados; no condenéis, y no seréis condenados; perdonad[y], y seréis perdonados(AM). 38 Dad, y os será dado; medida buena, apretada, remecida y rebosante, vaciarán en vuestro regazo(AN). Porque con la medida con que midáis, se os volverá a medir(AO).
39 Les dijo también una parábola: ¿Acaso puede un ciego guiar a otro ciego? ¿No caerán ambos en un hoyo(AP)? 40 Un discípulo no está por encima de su maestro(AQ); mas todo discípulo, después de que se ha preparado bien, será como su maestro[z]. 41 ¿Y por qué miras la mota[aa] que está en el ojo de tu hermano, y no te das cuenta de la viga que está en tu propio ojo? 42 ¿O cómo puedes decir a tu hermano: «Hermano, déjame sacarte la mota[ab] que está en tu ojo», cuando tú mismo no ves la viga que está en tu ojo? ¡Hipócrita! Saca primero la viga de tu ojo y entonces verás con claridad para sacar la mota[ac] que está en el ojo de tu hermano. 43 (AR)Porque no hay árbol bueno que produzca fruto malo, ni a la inversa[ad], árbol malo que produzca fruto bueno. 44 Pues cada árbol por su fruto se conoce. Porque los hombres no recogen higos de los espinos, ni vendimian uvas de una zarza(AS). 45 El hombre bueno, del buen tesoro de su corazón saca lo que es bueno; y el hombre malo, del mal tesoro saca lo que es malo(AT); porque de la abundancia del corazón habla su boca(AU).
Los dos cimientos
46 ¿Y por qué me llamáis: «Señor, Señor(AV)», y no hacéis lo que yo digo? 47 (AW)Todo el que viene a mí y oye mis palabras y las pone en práctica[ae], os mostraré a quién es semejante: 48 es semejante a un hombre que al edificar una casa, cavó hondo[af] y echó cimiento sobre la roca; y cuando vino una inundación, el torrente[ag] dio con fuerza contra aquella casa, pero no pudo moverla porque había sido bien construida. 49 Pero el que ha oído y no ha hecho nada, es semejante a un hombre que edificó una casa sobre tierra, sin echar cimiento; y el torrente dio con fuerza contra ella y al instante se desplomó, y fue grande la ruina de aquella casa.
Footnotes
- Lucas 6:1 Muchos mss. dicen: El segundo primer día de reposo
- Lucas 6:1 Lit., El
- Lucas 6:4 Lit., los panes de la proposición
- Lucas 6:6 Lit., Y sucedió que
- Lucas 6:6 Lit., y estaba su
- Lucas 6:6 O, enjuta, o, paralizada
- Lucas 6:7 Lit., El
- Lucas 6:8 Lit., sus pensamientos
- Lucas 6:8 O, enjuta, o, paralizada
- Lucas 6:8 Lit., ponte en medio
- Lucas 6:8 Lit., se puso en pie
- Lucas 6:10 Lit., le dijo
- Lucas 6:10 Lit., restaurada
- Lucas 6:11 Lit., insensatez
- Lucas 6:12 Lit., Y sucedió que en
- Lucas 6:14 O, Santiago
- Lucas 6:15 O, Santiago
- Lucas 6:16 O, Santiago
- Lucas 6:18 Algunas versiones comienzan el vers. 18 en: y los que eran
- Lucas 6:23 Lit., hacían
- Lucas 6:25 Lit., que habiendo sido llenados
- Lucas 6:26 Lit., hacían
- Lucas 6:29 O, el manto
- Lucas 6:35 O, sin desesperarse
- Lucas 6:37 Lit., soltad o libertad
- Lucas 6:40 O, alcanzará el nivel de su maestro
- Lucas 6:41 O, paja
- Lucas 6:42 O, paja
- Lucas 6:42 O, paja
- Lucas 6:43 Lit., ni también
- Lucas 6:47 Lit., hace
- Lucas 6:48 Lit., cavó y ahondó
- Lucas 6:48 Lit., río, y así en el vers. 49
Lukas 6
Svenska Folkbibeln
Sabbatens Herre
6 En sabbat tog Jesus vägen genom ett sädesfält, och hans lärjungar ryckte av ax, som de gnuggade i händerna och åt. 2 Några av fariseerna sade då: "Varför gör ni det som inte är tillåtet på sabbaten?" 3 Jesus svarade dem: "Har ni inte läst vad David gjorde, när han och hans följeslagare var hungriga, 4 hur han gick in i Guds hus och tog skådebröden och åt och gav sina män? De bröden fick endast prästerna äta." 5 Och han tillade: "Människosonen är sabbatens Herre."
6 En annan sabbat gick han in i synagogan och undervisade. Där fanns en man vars högra hand var förtvinad. 7 De skriftlärda och fariseerna iakttog Jesus noga för att se, om han skulle bota någon på sabbaten. De ville få något att anklaga honom för. 8 Men han visste vad de tänkte och sade till mannen med den förtvinade handen: "Stig upp och kom hit." Då reste han sig och gick fram. 9 Jesus sade till dem: "Jag frågar er: Är det på sabbaten mera tillåtet att göra gott än att göra ont, att rädda liv än att döda?" 10 Och han såg sig omkring på dem alla och sade till mannen: "Räck ut din hand." Mannen gjorde det och hans hand var nu frisk. 11 Men de blev fullständigt ursinniga och började diskutera med varandra vad de kunde göra med Jesus.
Jesus utser tolv apostlar
12 Vid den tiden gick Jesus upp på berget för att be, och han bad hela natten till Gud. 13 När det blev dag, kallade han till sig sina lärjungar och valde ut bland dem tolv, som han kallade apostlar: 14 Simon, som han gav namnet Petrus, och hans bror Andreas, Jakob och Johannes, Filippus och Bartolomeus, 15 Matteus och Thomas, Jakob, Alfeus son, och Simon som kallades "ivraren",[a] 16 Judas, Jakobs son, och Judas Iskariot, han som blev förrädare.
JESU SLÄTTPREDIKAN (Kap 6:17-49)
17 Jesus gick ner tillsammans med dem och stannade på en slätt. Där var en stor skara lärjungar och mycket folk från hela Judeen och Jerusalem och från kuststräckan vid Tyrus och Sidon. 18 De hade kommit för att höra honom och bli botade från sina sjukdomar. Också de som plågades av orena andar blev botade. 19 Och allt folket ville röra vid honom, eftersom kraft gick ut från honom och botade alla.
Saligprisningar och verop
20 Jesus lyfte blicken, såg på sina lärjungar och sade: "Saliga är ni som är fattiga, er tillhör Guds rike. 21 Saliga är ni som nu hungrar, ni skall bli mättade. Saliga är ni som nu gråter, ni skall skratta. 22 Saliga är ni, när människor hatar er och stöter bort er, när de hånar och smutskastar er,[b] allt för Människosonens skull. 23 Gläd er på den dagen, ja, hoppa av glädje! Ty se, er lön blir stor i himlen. På samma sätt gjorde deras fäder med profeterna.
24 Men ve er, ni rika! Ni har fått ut er tröst. 25 Ve er, ni som nu är mätta! Ni kommer att hungra. Ve er, ni som nu skrattar! Ni kommer att sörja och gråta. 26 Ve er, när alla människor talar väl om er! På samma sätt gjorde deras fäder med de falska profeterna.
Älska era fiender
27 Men till er som lyssnar säger jag: Älska era fiender och gör gott mot dem som hatar er. 28 Välsigna dem som förbannar er och be för dem som förorättar er. 29 Om någon slår dig på den ena kinden, så vänd också den andra kinden till. Och om någon tar ifrån dig manteln, så låt honom också ta din livklädnad. 30 Ge åt var och en som ber dig, och om någon tar ifrån dig vad som är ditt, så kräv det inte tillbaka. 31 Allt vad ni vill att människor skall göra er, det skall ni göra dem. 32 Om ni älskar dem som älskar er, skall ni ha tack för det? Också syndare älskar dem som visar dem kärlek. 33 Och om ni gör gott mot dem som gör gott mot er, skall ni ha tack för det? Så handlar också syndare. 34 Och om ni lånar åt dem som ni hoppas skall betala tillbaka, skall ni ha tack för det? Också syndare lånar åt syndare för att få tillbaka vad de lånat ut. 35 Nej, älska era fiender, gör gott och ge lån utan att hoppas få igen något. Då skall er lön bli stor, och ni skall vara den Högstes barn, eftersom han är god mot de otacksamma och onda. 36 Var barmhärtiga så som er Fader är barmhärtig.
Flisan och bjälken
37 Döm inte, och ni skall inte bli dömda. Fördöm inte, och ni skall inte bli fördömda. Förlåt, och ni skall bli förlåtna. 38 Ge, och ni skall få. Ett gott mått, packat, skakat och rågat skall Gud ge er[c] i famnen. Ty med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er."
39 Han gav dem också en liknelse: "Kan väl en blind leda en blind? Faller då inte båda i gropen? 40 En lärjunge är inte förmer än sin lärare, och när någon har blivit fullärd blir han som sin lärare. 41 Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga? 42 Hur kan du säga till din broder: Broder, låt mig ta bort flisan ur ditt öga, när du inte ser bjälken i ditt eget öga? Du hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga! Då kommer du att se så klart att du kan ta bort flisan ur din broders öga.
Av frukten känner man trädet
43 Det finns inte något bra träd som bär dålig frukt, inte heller något dåligt träd som bär bra frukt. 44 Ett träd känner man igen på frukten. Inte plockar man väl fikon från tistlar eller vindruvor från törnbuskar? 45 En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, och en ond människa bär fram det som är ont ur sitt hjärtas onda förråd. Ty vad hjärtat är fullt av, det talar munnen.
Liknelsen om de två husbyggarna
46 Varför kallar ni mig 'Herre, Herre', när ni inte gör vad jag säger? 47 Den som kommer till mig och lyssnar till mina ord och handlar efter dem - vem han är lik, det skall jag visa er. 48 Han liknar en man som byggde ett hus och grävde djupt och lade grunden på klippan. När floden sedan kom, vräkte den sig mot huset, men den kunde inte skaka det, eftersom det var välbyggt. 49 Men den som lyssnar och inte handlar liknar en man som byggde ett hus på marken utan att lägga någon grund. Floden vräkte sig mot huset som genast rasade, och förödelsen blev stor för det huset."
Footnotes
- Lukas 6:15 ivraren Se not till Matt 10:4.
- Lukas 6:22 smutskastar er Ordagrant: "smutskastar ert namn".
- Lukas 6:38 Gud ge er Ordagrant: "man ge er". Det obestämda "man" används ofta för att ange Guds egen handling. Så även i 12:20, 48.
Copyright © 2011 by Global Bible Initiative
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln