Print Page Options

呼召四個門徒(A)

耶穌站在革尼撒勒湖邊,眾人擁擠他,要聽 神的道。 他看見兩隻船停在湖邊,漁夫離開船洗網去了。 他上了西門的那一隻船,請他撐開,離岸不遠,就坐下,從船上教導眾人。 講完了,就對西門說:“把船開到水深的地方,下網打魚!” 西門說:“主啊,我們整夜勞苦,毫無所得,不過,我願照你的話下網。” 他們下了網,就圈住很多魚,網幾乎裂開, 就招呼另外那隻船上的同伴來幫助,他們就來把兩隻船裝滿,甚至船要下沉。 西門.彼得看見這種情景,就俯伏在耶穌膝前,說:“主啊,離開我,因為我是個罪人。” 他和跟他在一起的人,因這網所打的魚,都十分驚駭。 10 西門的夥伴,西庇太的兒子雅各、約翰也是這樣。耶穌對西門說:“不要怕!從今以後,你要作得人的漁夫了。” 11 他們把兩隻船攏了岸,撇下一切,跟從了耶穌。

治好痲風病人(B)

12 有一次,耶穌在一個城裡,突然有一個滿身痲風的人看見他,就把臉伏在地上,求他說:“主啊!如果你肯,必能使我潔淨。” 13 耶穌伸手摸他,說:“我肯,你潔淨了吧!”痲風立刻離開了他。 14 耶穌囑咐他不可告訴任何人,“你只要去給祭司檢查,並且照著摩西所規定的,為你得潔淨獻祭,好向大家作證。” 15 但他的名聲卻越發傳揚出去,成群的人來聚集,要聽道,並且要使他們的疾病痊愈。 16 耶穌卻退到曠野去禱告。

治好癱子(C)

17 有一天,耶穌正在教導人,法利賽人和律法教師也坐在那裡,他們是從加利利和猶太各鄉村,並耶路撒冷來的;主的能力與他同在,叫他能醫病。 18 有人用床抬著一個癱子,想送進去,放在耶穌跟前。 19 因為人多,沒有辦法進去,就上了房頂,從瓦間把癱子和床往當中縋下去,正在耶穌跟前。 20 他看見他們的信心,就說:“朋友(“朋友”原文作“人”),你的罪赦了。” 21 經學家和法利賽人就議論起來,說:“這人是誰,竟然說僭妄的話?除 神一位以外,誰能赦罪呢?” 22 耶穌知道他們的議論,就對他們說:“你們心裡為甚麼議論呢? 23 說:‘你的罪赦了’,或說:‘起來行走’,哪一樣容易呢? 24 然而為了要你們知道,人子在地上有赦罪的權柄,(他就對癱子說:)我吩咐你,起來,拿起你的床,回家去吧。” 25 那人立刻當眾起來,拿著他躺過的床,頌讚 神,回家去了。 26 眾人都驚奇,頌讚 神,並且十分懼怕,說:“我們今天看見了不平常的事。”

呼召利未(D)

27 事後,耶穌出去,看見一個稅吏,名叫利未,坐在稅關那裡,就對他說:“來跟從我!” 28 他就撇下一切,起來跟從了耶穌。 29 利未在自己家裡,為他大擺筵席,有許多稅吏和別的人一起吃飯。 30 法利賽人和經學家埋怨他的門徒,說:“你們為甚麼跟稅吏和罪人一起吃喝呢?” 31 耶穌回答:“健康的人不需要醫生,有病的人才需要。 32 我來不是要召義人,而是要召罪人悔改。”

新舊的比喻(E)

33 他們說:“約翰的門徒常常禁食、祈禱,法利賽人的門徒也是這樣,而你的門徒卻又吃又喝。” 34 耶穌說:“新郎跟賓客在一起的時候,你們怎麼可以叫賓客禁食呢? 35 但日子到了,新郎要被取去,離開他們,那一天他們就要禁食了。” 36 他又對他們設個比喻說:“沒有人會從新衣服撕下一塊布,補在舊衣服上,如果這樣,不但新衣服撕破了,而且新撕下的布,也和舊的不調和。 37 也沒有人會把新酒裝在舊皮袋裡;如果這樣,新酒就會把皮袋脹破,不但酒漏掉,皮袋也損壞了; 38 人總是把新酒裝在新皮袋裡。 39 喝慣陳酒的人,就不想喝新酒,他總說陳的好。”

第一批门徒

有一次,当人群拥挤着耶稣,听神的话语[a]的时候,他正站在革尼撒勒湖边[b] 他看见湖边停着两条船,渔夫们下了船,正在洗网。 有一条船是西门的,耶稣上去,请他把船划出去,稍微离岸。耶稣就坐下来,从船上教导众人。

讲完了以后,他对西门说:“把船划到水深的地方,下网捕鱼吧。”

西门回答说:“老师,我们劳碌了一整夜,什么也没有捕到。不过按照你的话,我就下网吧。”

他们这样做了,网住了一大群鱼,渔网几乎要撑破。 他们就招呼另一条船上的伙伴来帮忙;他们过来,装满了两条船,甚至两条船都几乎要沉下去了。

西门彼得看见,就俯伏在耶稣脚[c]前,说:“主啊,离开我吧,因为我是个罪人!” 那时,他和所有与他一起的人,都对这一网捕到的鱼惊讶不已。 10 西门的伙伴,就是西庇太的儿子雅各约翰,也同样惊讶。

耶稣对西门说:“不要怕!从今以后,你将得人了[d]。” 11 他们把两条船靠了岸,舍弃一切跟从了耶稣。

洁净麻风病人

12 有一次,耶稣在一个城里,忽然有个浑身长满麻风的人,看见耶稣就把脸伏在地上,央求他说:“主啊,如果你愿意,你就能洁净我。”

13 耶稣伸出手来摸他,说:“我愿意,你洁净了吧!”麻风病立刻离开了他。 14 耶稣吩咐他不要告诉任何人,说:“只要去把自己给祭司看,并且为了你的洁净,照着摩西所吩咐的去献上祭物,好对他们做见证。”

15 耶稣的消息反而越发传开了。有一大群人聚集而来,听他传道[e],也要他们的病得痊愈。 16 耶稣却常常退到旷野去祷告。

赦罪与治病

17 就在那些日子里,有一天耶稣在教导人的时候,也有些法利赛人和律法教师坐在那里,他们是从加利利犹太地区的各村庄,以及耶路撒冷来的。主的大能与耶稣同在,使他能医病。 18 这时候,有几个人用床榻抬来一个瘫痪的人,想把他带进去放在耶稣面前。 19 但由于人多,他们没有办法[f]把他带进去,就爬上屋顶,从屋瓦中间把他和床榻一起缒到众人当中,正在耶稣面前。

20 耶稣看见他们的信心,就对瘫痪的人说:“朋友[g],你的罪孽已经被赦免了。”

21 那些经文士和法利赛人就开始想:“这个人是谁?竟说亵渎的话。除了神一位之外,谁能赦免罪呢?”

22 耶稣知道他们的意念,就对他们说:“你们心里为什么这样想呢? 23 或说‘你的罪孽已经被赦免了’,或说‘你起来走路’,哪一样更容易呢? 24 不过为要使你们知道人子在地上有赦免罪的权柄——”耶稣就对瘫痪的人说:“我吩咐你:起来,拿起你的床榻,回家去吧!”

25 那个人立刻在大家面前站了起来,拿起他所躺的床榻回家去,一路上荣耀神。 26 于是大家都惊讶不已,就不住地荣耀神,并且满怀敬畏之心说:“我们今天看到奇妙的事了!”

呼召利未

27 这些事以后,耶稣出去,看到一个名叫利未[h]的税吏,在税关坐着。耶稣对他说:“你跟从我!” 28 利未就撇下一切,站起来跟从了耶稣。

与罪人吃饭

29 利未在自己家里为耶稣预备盛大的宴席,有一大群税吏和其他人与他们一同坐席。 30 法利赛人和他们的经文士就向耶稣的门徒们抱怨,说:“你们为什么与那些税吏和罪人一起吃喝呢?”

31 耶稣对他们说:“健康的人不需要医生,有病的人才需要。 32 我来不是要召唤义人,而是要召唤罪人来悔改。”

禁食的问题

33 他们对耶稣说:“约翰的门徒们经常禁食、祈祷,法利赛人的门徒们也是如此,而你的门徒们却又吃又喝。[i]

34 耶稣对他们说:“新郎与宾客[j]在一起的时候,难道你们能叫宾客禁食吗? 35 可是日子将要来到:当新郎从他们中间被带走的时候,他们那时——在那些日子里就要禁食了。”

36 耶稣又对他们讲了一个比喻:“没有人从新衣服上撕下一块布来缝在旧衣服上,否则,他不但撕破了新衣服,而且来自新衣服的那块布与旧衣服不相称。 37 也没有人把新酒装在旧皮袋里,否则新酒会胀破旧皮袋,酒会流出来,皮袋也会糟蹋了。 38 因此,新酒必须装在新皮袋里。[k] 39 没有人喝了陈酒以后想喝新酒,因为他总说:‘还是陈酒好[l]。’”

Footnotes

  1. 路加福音 5:1 神的话语——或译作“神的道”。
  2. 路加福音 5:1 革尼撒勒湖——就是“加利利湖”。
  3. 路加福音 5:8 脚——原文直译“膝”。
  4. 路加福音 5:10 你将得人了——原文直译“你将是一个捕人的人”。
  5. 路加福音 5:15 他传道——辅助词语。
  6. 路加福音 5:19 没有办法——原文直译“找不到办法”。
  7. 路加福音 5:20 朋友——原文直译“人哪”。
  8. 路加福音 5:27 利未——就是“马太”。
  9. 路加福音 5:33 约翰的门徒们……又吃又喝。——有古抄本作“为什么约翰的门徒们……又吃又喝呢?”
  10. 路加福音 5:34 宾客——或译作“伴郎”;原文直译“新房之子”。
  11. 路加福音 5:38 有古抄本附“这样两者都保全了。”
  12. 路加福音 5:39 好——有古抄本作“更好”。

Mẻ Lưới Lạ Lùng

Một ngày kia, khi Ðức Chúa Jesus đang đứng bên bờ Hồ Ghê-nê-sa-rết, đoàn dân đông chen lấn nhau quanh Ngài để nghe lời Ðức Chúa Trời. Ngài thấy hai chiếc thuyền đang đậu bên bờ hồ; các ngư phủ đã rời khỏi thuyền và đang giặt lưới. Ngài bước vào một trong hai thuyền ấy, đó là chiếc thuyền của Si-môn, rồi Ngài xin ông cho thuyền dang xa bờ một chút. Ngài ngồi xuống và giảng dạy cho dân từ trên thuyền.

Khi giảng dạy xong, Ngài nói với Si-môn, “Hãy chèo thuyền ra chỗ nước sâu và thả lưới xuống đánh cá.”

Si-môn đáp, “Thưa Thầy, chúng con đã đánh cá vất vả suốt đêm và không bắt được con nào. Nhưng bây giờ Thầy bảo vậy, con sẽ thả các lưới xuống.”

Khi thả lưới xuống, họ bắt được rất nhiều cá đến nỗi các lưới gần đứt. Vì thế họ phải ra dấu cho các bạn chài ở chiếc thuyền khác đến giúp họ. Những người ấy đến, phụ kéo lưới lên, và đổ cá đầy hai thuyền, đến nỗi cả hai đều gần chìm.

Khi Si-môn Phi-rơ thấy vậy, ông quỳ xuống nơi chân Ðức Chúa Jesus và nói, “Lạy Chúa, xin lìa khỏi con, vì con là một kẻ tội lỗi.” Số là ông và các bạn chài của ông đều quá kinh ngạc về mẻ lưới cá họ vừa bắt được. 10 Cả Gia-cơ và Giăng hai con của Xê-bê-đê, tức các đồng bạn của Si-môn, cũng kinh ngạc như vậy.

Ðức Chúa Jesus nói với Si-môn, “Ðừng sợ. Từ nay trở đi ngươi sẽ thành tay đánh lưới người.”

11 Sau khi kéo thuyền lên bờ, họ bỏ tất cả mà theo Ngài.

Chúa Chữa Lành Người Phung

(Mat 8:1-4; Mác 1:40-45)

12 Một ngày nọ Ngài đang ở trong một thành kia; này, tại đó có một người mình đầy phung hủi. Khi thấy Ðức Chúa Jesus, người ấy sấp mặt xuống đất và cầu xin Ngài, “Lạy Chúa, nếu Ngài muốn, Ngài có thể chữa cho con được sạch.”

13 Ngài đưa tay, chạm vào người ông, và nói, “Ta muốn. Hãy sạch đi.” Ngay lập tức bịnh phung biến mất. 14 Ngài bảo ông, “Ðừng nói cho ai biết, nhưng hãy đi, trình diện với tư tế, và dâng một của lễ cho sự thanh sạch của ngươi theo như Môi-se đã truyền để làm chứng cho họ.”

15 Tuy nhiên tin tức về Ngài đã được đồn ra khắp nơi. Nhiều đoàn dân đông kéo đến để nghe Ngài giảng dạy và để được Ngài chữa lành bịnh tật. 16 Còn chính Ngài, Ngài thường rút lui vào những nơi hoang vắng để cầu nguyện.

Chúa Chữa Lành Người Bại

(Mat 9:1-8; Mác 2:1-12)

17 Một ngày kia Ngài đang giảng dạy, có những người Pha-ri-si và các thầy dạy giáo luật ngồi gần đó, những vị ấy từ các làng trong miền Ga-li-lê, miền Giu-đê, và từ Thành Giê-ru-sa-lem đến. Quyền năng của Chúa ở trong Ngài để Ngài chữa bịnh. 18 Này, người ta khiêng đến một người bị bại nằm trên cáng; họ tìm cách đem người ấy vào và đặt trước mặt Ngài. 19 Nhưng sau khi không tìm được cách nào vì đoàn dân quá đông, họ bèn lên mái nhà, gỡ tấm bửng ra, và dòng người bại nằm trên cáng xuống giữa đám đông, ngay trước mặt Ðức Chúa Jesus. 20 Thấy đức tin họ, Ngài phán, “Hỡi con, tội lỗi con đã được tha rồi.” [a]

21 Bấy giờ những thầy dạy giáo luật và những người Pha-ri-si bắt đầu thắc mắc, “Người này là ai mà lộng ngôn như thế? Ngoại trừ một mình Ðức Chúa Trời, ai có quyền tha tội?”

22 Nhưng Ðức Chúa Jesus biết ý tưởng họ, Ngài trả lời và nói với họ, “Tại sao tâm trí các ngươi thắc mắc như vậy? 23 Ðiều nào dễ hơn, nói ‘Tội lỗi của ngươi đã được tha,’ hay nói ‘Hãy đứng dậy và bước đi’? 24 Nhưng để các ngươi biết Con Người có quyền tha tội ở thế gian” –Ngài phán với người bại– “Ta bảo ngươi, hãy đứng dậy, vác cáng của ngươi, và đi về nhà.”

25 Ngay lập tức người ấy đứng dậy trước mặt họ, vác chiếc cáng ông đã nằm, đi về nhà, và tôn vinh Ðức Chúa Trời.

26 Mọi người đều kinh ngạc. Họ tôn vinh Ðức Chúa Trời và kinh hãi nói với nhau, “Hôm nay chúng ta đã thấy những việc thật lạ lùng.”

Chúa Kêu Gọi Lê-vi

(Mat 9:9; Mác 2:13-14)

27 Sau đó, Ðức Chúa Jesus đi ra và thấy một người thu thuế tên là Lê-vi, đang ngồi ở trạm thu thuế. Ngài nói với ông, “Hãy theo Ta.” 28 Ông bỏ mọi sự, đứng dậy, và theo Ngài.

Chúa Dùng Bữa với Những Kẻ Tội Lỗi

(Mat 9:10-13; Mác 2:15-17)

29 Bấy giờ Lê-vi tổ chức một tiệc thật linh đình tại nhà ông để thết đãi Ngài. Có rất đông người thu thuế và những người khác ngồi ăn với họ. 30 Những người Pha-ri-si và các thầy dạy giáo luật phàn nàn với các môn đồ Ngài rằng, “Tại sao các ông lại ăn uống với bọn thu thuế và phường tội lỗi như thế?”

31 Nhưng Ðức Chúa Jesus trả lời họ, “Không phải những người mạnh khỏe cần y sĩ nhưng những người bịnh. 32 Ta đến không phải để gọi những người công chính nhưng để gọi những kẻ tội lỗi ăn năn.”

Chúa Dạy về Sự Kiêng Ăn

(Mat 9:14-17; Mác 2:18-22)

33 Bấy giờ họ nói với Ngài, “Các môn đồ của Giăng thường kiêng ăn và cầu nguyện, các môn đồ của những thầy Pha-ri-si cũng làm thế, nhưng các môn đồ của Thầy thì vẫn ăn và uống như thường.”

34 Ðức Chúa Jesus trả lời họ, “Không lẽ các ngươi bắt các quan khách đến dự tiệc cưới phải kiêng ăn trong khi chàng rể vẫn còn ở với họ sao? 35 Sẽ có ngày chàng rể phải ra đi, bấy giờ họ sẽ kiêng ăn.”

36 Kế đó Ngài kể cho họ một ngụ ngôn, “Không ai xé một miếng vải từ chiếc áo mới để vá vào chiếc áo cũ, vì như thế áo mới sẽ rách, và miếng vải mới sẽ không hợp với chiếc áo cũ.

37 Không ai đổ rượu mới vào bầu da cũ, vì như thế rượu mới sẽ làm nứt bầu da, rượu sẽ chảy ra, và bầu rượu sẽ hư. 38 Nhưng rượu mới phải được chứa trong bầu da mới. 39 Cũng không ai sau khi uống rượu cũ lại đòi rượu mới, vì sẽ bảo, ‘Rượu cũ ngon hơn.’”

Footnotes

  1. Lu-ca 5:20 Này ngươi, các tội lỗi ngươi đã lìa khỏi ngươi

And it came to pass, that, as the people pressed upon him to hear the word of God, he stood by the lake of Gennesaret,

And saw two ships standing by the lake: but the fishermen were gone out of them, and were washing their nets.

And he entered into one of the ships, which was Simon's, and prayed him that he would thrust out a little from the land. And he sat down, and taught the people out of the ship.

Now when he had left speaking, he said unto Simon, Launch out into the deep, and let down your nets for a draught.

And Simon answering said unto him, Master, we have toiled all the night, and have taken nothing: nevertheless at thy word I will let down the net.

And when they had this done, they inclosed a great multitude of fishes: and their net brake.

And they beckoned unto their partners, which were in the other ship, that they should come and help them. And they came, and filled both the ships, so that they began to sink.

When Simon Peter saw it, he fell down at Jesus' knees, saying, Depart from me; for I am a sinful man, O Lord.

For he was astonished, and all that were with him, at the draught of the fishes which they had taken:

10 And so was also James, and John, the sons of Zebedee, which were partners with Simon. And Jesus said unto Simon, Fear not; from henceforth thou shalt catch men.

11 And when they had brought their ships to land, they forsook all, and followed him.

12 And it came to pass, when he was in a certain city, behold a man full of leprosy: who seeing Jesus fell on his face, and besought him, saying, Lord, if thou wilt, thou canst make me clean.

13 And he put forth his hand, and touched him, saying, I will: be thou clean. And immediately the leprosy departed from him.

14 And he charged him to tell no man: but go, and shew thyself to the priest, and offer for thy cleansing, according as Moses commanded, for a testimony unto them.

15 But so much the more went there a fame abroad of him: and great multitudes came together to hear, and to be healed by him of their infirmities.

16 And he withdrew himself into the wilderness, and prayed.

17 And it came to pass on a certain day, as he was teaching, that there were Pharisees and doctors of the law sitting by, which were come out of every town of Galilee, and Judaea, and Jerusalem: and the power of the Lord was present to heal them.

18 And, behold, men brought in a bed a man which was taken with a palsy: and they sought means to bring him in, and to lay him before him.

19 And when they could not find by what way they might bring him in because of the multitude, they went upon the housetop, and let him down through the tiling with his couch into the midst before Jesus.

20 And when he saw their faith, he said unto him, Man, thy sins are forgiven thee.

21 And the scribes and the Pharisees began to reason, saying, Who is this which speaketh blasphemies? Who can forgive sins, but God alone?

22 But when Jesus perceived their thoughts, he answering said unto them, What reason ye in your hearts?

23 Whether is easier, to say, Thy sins be forgiven thee; or to say, Rise up and walk?

24 But that ye may know that the Son of man hath power upon earth to forgive sins, (he said unto the sick of the palsy,) I say unto thee, Arise, and take up thy couch, and go into thine house.

25 And immediately he rose up before them, and took up that whereon he lay, and departed to his own house, glorifying God.

26 And they were all amazed, and they glorified God, and were filled with fear, saying, We have seen strange things to day.

27 And after these things he went forth, and saw a publican, named Levi, sitting at the receipt of custom: and he said unto him, Follow me.

28 And he left all, rose up, and followed him.

29 And Levi made him a great feast in his own house: and there was a great company of publicans and of others that sat down with them.

30 But their scribes and Pharisees murmured against his disciples, saying, Why do ye eat and drink with publicans and sinners?

31 And Jesus answering said unto them, They that are whole need not a physician; but they that are sick.

32 I came not to call the righteous, but sinners to repentance.

33 And they said unto him, Why do the disciples of John fast often, and make prayers, and likewise the disciples of the Pharisees; but thine eat and drink?

34 And he said unto them, Can ye make the children of the bridechamber fast, while the bridegroom is with them?

35 But the days will come, when the bridegroom shall be taken away from them, and then shall they fast in those days.

36 And he spake also a parable unto them; No man putteth a piece of a new garment upon an old; if otherwise, then both the new maketh a rent, and the piece that was taken out of the new agreeth not with the old.

37 And no man putteth new wine into old bottles; else the new wine will burst the bottles, and be spilled, and the bottles shall perish.

38 But new wine must be put into new bottles; and both are preserved.

39 No man also having drunk old wine straightway desireth new: for he saith, The old is better.

Då nu en gång folket, för att höra Guds ord, trängde sig inpå honom där han stod vid Gennesarets sjö,

fick han se två båtar ligga vid sjöstranden; men de som fiskade hade gått i land och höllo på att skölja sina nät.

Då steg han i en av båtarna, den som tillhörde Simon, och bad honom lägga ut något litet från land. Sedan satte han sig ned och undervisade folket från båten.

Och när han hade slutat att tala, sade han till Simon: »Lägg ut på djupet; och kasten där ut edra nät till fångst.»

Då svarade Simon och sade: »Mästare, vi hava arbetat hela natten och fått intet; men på ditt ord vill jag kasta ut näten.»

Och när de hade gjort så, fingo de en stor hop fiskar i sina nät; och näten gingo sönder.

Då vinkade de åt sina kamrater i den andra båten, att dessa skulle komma och hjälpa dem. Och de kommo och fyllde upp båda båtarna, så att de begynte sjunka.

När Simon Petrus såg detta, föll han ned för Jesu knän och sade: »Gå bort ifrån mig, Herre; jag är en syndig människa.»

Ty för detta fiskafänges skull hade han och alla som voro med honom betagits av häpnad,

10 jämväl Jakob och Johannes, Sebedeus' söner, som deltogo med Simon i fisket. Men Jesus sade till Simon: »Frukta icke; härefter skall du fånga människor.»

11 Och de förde båtarna i land och lämnade alltsammans och följde honom.

12 Och medan han var i en av städerna, hände sig, att där kom en man som var full av spetälska. När denne fick se Jesus, föll han ned på sitt ansikte och bad honom och sade: »Herre, vill du, så kan du göra mig ren.»

13 Då räckte han ut handen och rörde vid honom och sade: »Jag vill; bliv ren.» Och strax vek spetälskan ifrån honom.

14 Och han förbjöd honom att omtala detta för någon, men tillade: »Gå åstad och visa dig för prästen och frambär för din rening ett offer, såsom Moses har påbjudit, till ett vittnesbörd för dem.»

15 Men ryktet om honom spridde sig dess mer; och mycket folk samlade sig för att höra honom och för att bliva botade från sina sjukdomar.

16 Men han drog sig undan till öde trakter och bad.

17 Nu hände sig en dag, då han undervisade folket, att där sutto några fariséer och laglärare -- sådana hade nämligen kommit dit från alla byar i Galileen och Judeen och från Jerusalem -- och Herrens kraft verkade, så att sjuka blevo botade av honom.

18 Då kommo några män dit med en lam man, som de buro på en säng; och de försökte komma in med honom för att lägga honom ned framför Jesus.

19 Men då de för folkets skull icke kunde finna något annat sätt att komma in med honom stego de upp på taket och släppte honom tillika med sängen ned genom tegelbeläggningen, mitt ibland dem, framför Jesus.

20 När han såg deras tro, sade han: »Min vän, dina synder äro dig förlåtna.»

21 Då begynte de skriftlärde och fariséerna tänka så: »Vad är denne för en, som talar så hädiska ord? Vem kan förlåta synder utom Gud allena?»

22 Men Jesus förnam deras tankar och svarade och sade till dem: »Vad är det I tänken i edra hjärtan?

23 Vilket är lättare att säga: 'Dina synder äro dig förlåtna' eller att säga: 'Stå upp och gå'?

24 Men för att I skolen veta, att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder, så säger jag dig» (och härmed vände han sig till den lame): »Stå upp, tag din säng och gå hem.»

25 Då stod han strax upp i deras åsyn och tog sängen, som han hade legat på, och gick hem, prisande Gud.

26 Och de grepos alla av bestörtning och prisade Gud; och de sade, fulla av häpnad: »Vi hava i dag sett förunderliga ting.»

27 Sedan begav han sig därifrån. Och han fick se en publikan, vid namn Levi, sitta vid tullhuset. Och han sade till denne: »Följ mig.»

28 Då lämnade han allt och stod upp och följde honom.

29 Och Levi gjorde i sitt hus ett stort gästabud för honom; och en stor hop publikaner och andra voro bordsgäster där jämte dem.

30 Men fariséerna -- särskilt de skriftlärde bland dem -- knorrade mot hans lärjungar och sade: »Huru kunnen I äta och dricka med publikaner och syndare?»

31 Då svarade Jesus och sade till dem: »De är icke de friska som behöva läkare, utan de sjuka.

32 Jag har icke kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare, till bättring.

33 Och de sade till honom: »Johannes' lärjungar fasta ofta och hålla böner, sammalunda ock fariséernas; men dina lärjungar äta och dricka.»

34 Jesus svarade dem: »Icke kunnen I väl ålägga bröllopsgästerna att fasta, medan brudgummen ännu är hos dem?

35 Men en annan tid skall komma, och då, när brudgummen tages ifrån dem, då, på den tiden, skola de fasta.» --

36 Han framställde ock för dem denna liknelse: »Ingen river av en lapp från en ny mantel och sätter den på en gammal mantel; om någon så gjorde, skulle han icke allenast riva sönder den nya manteln, utan därtill komme, att lappen från den nya manteln icke skulle passa den gamla.

37 Ej heller slår någon nytt vin i gamla skinnläglar; om någon så gjorde, skulle det nya vinet spränga sönder läglarna, och vinet skulle spillas ut, jämte det att läglarna fördärvades.

38 Nej, nytt vin bör man slå i nya läglar. --

39 Och ingen som har druckit gammalt vin vill sedan gärna hava nytt; ty han tycker, att det gamla är bättre.»