路加福音 24
Chinese Contemporary Bible (Traditional)
耶穌死裡復活
24 週日黎明時分，幾位婦女帶著預備好的香料來到墳前， 2 發現墓口的大石頭已經滾到旁邊， 3 便進去，卻沒有看見主耶穌的遺體。 4 正在猜疑之間，突然有兩個衣服發光的人站在旁邊， 5 她們嚇得俯伏在地。那兩個人對她們說：「你們為什麼在死人中找活人呢？ 6 祂不在這裡，已經復活了！記住祂在加利利對你們說的話， 7 『人子必須被交在罪人的手中，被釘在十字架上，在第三天復活。』」
8 她們想起耶穌的話來， 9 便離開墓地回去把事情的經過告訴十一個使徒和其他人。 10 這些婦女就是抹大拉的瑪麗亞、約亞娜、雅各的母親瑪麗亞及其他人。
11 大家聽了都不相信，認為是無稽之談。 12 彼得卻起身跑到墓地，屈身往墓裡張望，只見細麻布在那裡，他便離開了，對發生的事大惑不解。
耶穌的顯現
13 同一天，有兩個門徒前往離耶路撒冷十一公里的以馬忤斯村， 14 一路談論著最近發生的一切事。 15 正談論的時候，耶穌走過來和他們同行。 16 可是，他們認不出耶穌。
17 耶穌問他們：「你們一路上在談論什麼？」
他們停下腳步，滿面愁容， 18 其中一個叫革流巴的說：「難道在耶路撒冷作客的人中，只有你不知道近日發生的大事嗎？」
19 耶穌問：「什麼事？」
他們說：「就是拿撒勒人耶穌的事。祂本來是個先知，在上帝和百姓面前言談舉止充滿力量。 20 我們的祭司長和官長卻把祂押去判了死刑，釘在十字架上。
21 「我們一直希望祂就是要拯救以色列的那位。還有，今天是事發後的第三天， 22 我們當中有幾位婦女一早到耶穌的墳墓， 23 發現耶穌的遺體不見了，回來說天使曾向她們顯現並告訴她們耶穌已經復活了。
24 「後來我們有幾個人親自去墳墓察看，果然像她們所說的，耶穌的遺體不見了。」
25 耶穌對他們說：「無知的人啊！為什麼遲遲不肯相信先知的話呢？ 26 基督豈不是要先這樣受害，然後進入祂的榮耀嗎？」
27 耶穌接著從摩西和眾先知的記載開始，把有關自己的經文都向他們講解明白。
28 快到以馬忤斯村時，耶穌好像還要繼續前行。 29 他們極力挽留祂，說：「天快黑了，時候不早了，跟我們一同住宿吧。」耶穌就和他們一起進村住下。
30 吃飯的時候，耶穌拿起餅來，祝謝後，掰開遞給他們。 31 忽然他們眼睛明亮了，認出是耶穌。耶穌很快從他們眼前消失了。
32 二人彼此議論說：「一路上祂和我們說話、為我們解釋聖經的時候，我們心裡不是很火熱嗎？」 33 二人馬上趕回耶路撒冷，看到十一位使徒及其同伴正聚在一起談論： 34 「主真的復活了，祂向西門顯現了。」
35 二人也把路上發生的事以及掰餅時認出主的經過述說了一遍。
36 正說的時候，耶穌出現在他們中間，說：「願你們平安！」 37 他們又驚又怕，以為是看見了鬼魂。
38 耶穌說：「你們為什麼憂心忡忡？為什麼心存疑惑呢？ 39 你們看我的手和腳，就知道真的是我。來摸摸看，鬼魂沒有骨和肉，你們看！我有。」 40 說完，便伸出手和腳給他們看。
41 門徒又驚又喜，半信半疑。耶穌問：「你們這裡有吃的嗎？」 42 他們便給祂一片烤魚， 43 祂接過魚來在他們面前吃了。
44 耶穌對他們說：「我跟你們在一起的時候曾經說過，摩西的律法書、先知的書以及詩篇裡有關我的記載都要應驗。」 45 於是，耶穌開啟了他們的心竅，使他們明白這些經文， 46 又對他們說：「聖經上說，基督必受害，然後在第三天從死裡復活， 47 人們要奉祂的名傳揚悔改、赦罪的福音，從耶路撒冷一直傳遍萬國。
48 「你們是這些事的見證人， 49 我要把我父所應許的賜給你們。不過，你們要留在城裡，直到你們得到天上來的能力。」
耶穌升天
50 耶穌帶著門徒來到伯大尼附近，舉起雙手為他們祝福。 51 正祝福的時候，祂就離開了他們，被接到天上去了。 52 門徒都敬拜祂，然後歡歡喜喜地回到耶路撒冷。 53 他們常在聖殿裡讚美上帝。
Lukas 24
Svenska 1917
24 Men på första veckodagen kommo de, tidigt i själva dagbräckningen, till graven med de välluktande kryddor som de hade tillrett.
2 Och de funno stenen vara bortvältrad från graven.
3 Då gingo de ditin, men funno icke Herren Jesu kropp.
4 När de nu icke visste vad de skulle tänka härom, se, då stodo två man framför dem i skinande kläder.
5 Och de blevo förskräckta och böjde sina ansikten ned mot jorden. Då sade mannen till dem »Varför söken I den levande bland de döda?
6 Han är icke har, han är uppstånden. Kommen ihåg vad han talade till eder, medan han ännu var i Galileen, huru han sade:
7 'Människosonen måste bliva överlämnad i syndiga människors händer och bliva korsfäst; men på tredje dagen skall han uppstå igen.'»
8 Då kommo de ihåg hans ord.
9 Och de vände tillbaka från graven och omtalade allt detta för de elva och för alla de andra. --
10 Kvinnorna voro Maria från Magdala och Johanna och den Maria som var Jakobs moder. Och jämväl de andra kvinnorna instämde med dem och sade detsamma till apostlarna.
11 Deras ord syntes dock för dessa vara löst tal, och de trodde dem icke.
12 Men Petrus stod upp och skyndade till graven; och när han lutade sig ditin såg han där allenast linnebindlarna. Sedan gick han hem till sitt, uppfylld av förundran över det som hade skett.
13 Men två av dem voro samma dag stadda på vandring till en by som hette Emmaus, och som låg sextio stadiers väg från Jerusalem.
14 Och de samtalade med varandra om allt detta som hade skett.
15 Medan de nu samtalade och överlade med varandra, nalkades Jesus själv och gick med dem.
16 Men deras ögon voro tillslutna, så att de icke kände igen honom.
17 Och han sade till dem: »Vad är det I talen om med varandra, medan I gån här?» Då stannade de och sågo bedrövade ut.
18 Och den ene, som hette Kleopas, svarade och sade till honom: »Du är väl en främling i Jerusalem, den ende som icke har hört vad där har skett i dessa dagar?»
19 Han frågade dem: »Vad då?» De svarade honom: »Det som har skett med Jesus från Nasaret, vilken var en profet, mäktig i gärningar och ord inför Gud och allt folket:
20 huru nämligen våra överstepräster och rådsherrar hava utlämnat honom till att dömas till döden och hava korsfäst honom.
21 Men vi hoppades att han var den som skulle förlossa Israel. Och likväl, till allt detta kommer att det redan är tredje dagen sedan detta skedde.
22 Men nu hava därjämte några av våra kvinnor gjort oss häpna; ty sedan de bittida på morgonen hade varit vid graven
23 och icke funnit hans kropp, kommo de igen och sade att de till och med hade sett en änglasyn, och änglarna hade sagt att han levde.
24 Och när några av dem som voro. med oss gingo bort till graven, funno de det vara så som kvinnorna hade sagt, men honom själv sågo de icke.»
25 Då sade han till dem: »O, huru oförståndiga ären I icke och tröghjärtade till att tro på allt vad profeterna hava talat!
26 Måste icke Messias lida detta, för I att så ingå i sin härlighet?»
27 Och han begynte att genomgå Moses och alla profeterna och uttydde för dem vad som i alla skrifterna var sagt om honom.
28 När de nu nalkades byn dit de voro på väg, ställde han sig som om han ville gå vidare.
29 Men de nödgade honom och sade: »Bliv kvar hos oss, ty det lider mot aftonen, och dagen nalkas redan sitt slut.» Då gick han ditin och stannade kvar hos dem.
30 Och när han nu låg till bords med dem, tog han brödet och välsignade och bröt det och räckte åt dem.
31 Därvid öppnades deras ögon, så att de kände igen honom. Men då försvann han ur deras åsyn.
32 Och de sade till varandra: »Voro icke våra hjärtan brinnande i oss, när han talade med oss på vägen och uttydde skrifterna för oss?»
33 Och i samma stund stodo de upp och vände tillbaka till Jerusalem; och de funno där de elva församlade, så ock de andra som hade slutit sig till dem.
34 Och dessa sade: »Herren är verkligen uppstånden, och han har visat sig för Simon.»
35 Då förtäljde de själva vad som hade skett på vägen, och huru han hade blivit igenkänd av dem, när han bröt brödet.
36 Medan de nu talade härom, stod han själv mitt ibland dem och sade till dem: »Frid vare med eder.
37 Då blevo de förfärade och uppfylldes av fruktan och trodde att det var en ande de sågo.
38 Men han sade till dem: »Varför ären I så förskräckta, och varför uppstiga tvivel i edra hjärtan?
39 Sen här mina händer och mina fötter, och sen att det är jag själv; ja, tagen på mig och sen. En ande har ju icke kött och ben, såsom I sen mig hava.»
40 Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sina fötter.
41 Men då de ännu icke trodde, för glädjes skull, utan allenast förundrade sig, sade han till dem: »Haven I här något att äta?»
42 Då räckte de honom ett stycke stekt fisk och något av en honungskaka;
43 och han tog det och åt därav i deras åsyn.
44 Och han sade till dem: »Det är såsom jag sade till eder, medan jag ännu var bland eder, att allt måste fullbordas, som är skrivet om mig i Moses' lag och hos profeterna och i psalmerna.»
45 Därefter öppnade han deras sinnen, så att de förstodo skrifterna.
46 Och han sade till dem: »Det är så skrivet, att Messias skulle lida och på tredje dagen uppstå från de döda,
47 och att bättring till syndernas förlåtelse i hans namn skulle predikas bland alla folk, och först i Jerusalem.
48 I kunnen vittna härom.
49 Och se, jag vill sända till eder vad min Fader har utlovat. Men I skolen stanna kvar här i staden, till dess I från höjden bliven beklädda med kraft.»
50 Sedan förde han dem ut till Betania; och där lyfte han upp sina händer och välsignade dem.
51 Och medan han välsignade dem, försvann han ifrån dem och blev upptagen till himmelen.
52 Då tillbådo de honom och vände sedan tillbaka till Jerusalem, uppfyllda av stor glädje.
53 Och de voro sedan alltid i helgedomen och lovade Gud.