路加福音 23
Chinese Union Version Modern Punctuation (Simplified)
将耶稣解交彼拉多
23 众人都起来，把耶稣解到彼拉多面前， 2 就告他说：“我们见这人诱惑国民，禁止纳税给恺撒，并说自己是基督，是王。” 3 彼拉多问耶稣说：“你是犹太人的王吗？”耶稣回答说：“你说的是。” 4 彼拉多对祭司长和众人说：“我查不出这人有什么罪来。” 5 但他们越发极力地说：“他煽惑百姓，在犹太遍地传道，从加利利起直到这里了。” 6 彼拉多一听见，就问：“这人是加利利人吗？” 7 既晓得耶稣属希律所管，就把他送到希律那里去。那时希律正在耶路撒冷。
耶稣在希律前被藐视
8 希律看见耶稣，就很欢喜，因为听见过他的事，久已想要见他，并且指望看他行一件神迹。 9 于是问他许多的话，耶稣却一言不答。 10 祭司长和文士都站着，极力地告他。 11 希律和他的兵丁就藐视耶稣，戏弄他，给他穿上华丽衣服，把他送回彼拉多那里去。 12 从前希律和彼拉多彼此有仇，在那一天就成了朋友。
在彼拉多前受审
13 彼拉多传齐了祭司长和官府并百姓， 14 就对他们说：“你们解这人到我这里，说他是诱惑百姓的。看哪，我也曾将你们告他的事在你们面前审问他，并没有查出他什么罪来。 15 就是希律也是如此，所以把他送回来。可见他没有做什么该死的事。 16 故此，我要责打他，把他释放了。”[a]
除掉耶稣释放巴拉巴
18 众人却一齐喊着说：“除掉这个人！释放巴拉巴给我们！” 19 这巴拉巴是因在城里作乱杀人，下在监里的。 20 彼拉多愿意释放耶稣，就又劝解他们。 21 无奈他们喊着说：“钉他十字架！钉他十字架！” 22 彼拉多第三次对他们说：“为什么呢？这人做了什么恶事呢？我并没有查出他什么该死的罪来。所以，我要责打他，把他释放了。” 23 他们大声催逼彼拉多，求他把耶稣钉在十字架上，他们的声音就得了胜。 24 彼拉多这才照他们所求的定案， 25 把他们所求的那作乱杀人下在监里的释放了，把耶稣交给他们，任凭他们的意思行。
26 带耶稣去的时候，有一个古利奈人西门从乡下来，他们就抓住他，把十字架搁在他身上，叫他背着跟随耶稣。
许多人为耶稣号啕痛哭
27 有许多百姓跟随耶稣，内中有好些妇女，妇女们为他号啕痛哭。 28 耶稣转身对她们说：“耶路撒冷的女子，不要为我哭，当为自己和自己的儿女哭。 29 因为日子要到，人必说：‘不生育的和未曾怀胎的、未曾乳养婴孩的有福了！’ 30 那时，人要向大山说‘倒在我们身上！’，向小山说‘遮盖我们！’。 31 这些事既行在有汁水的树上，那枯干的树将来怎么样呢？”
32 又有两个犯人，和耶稣一同带来处死。
耶稣被钉十字架
33 到了一个地方，名叫髑髅地，就在那里把耶稣钉在十字架上，又钉了两个犯人，一个在左边，一个在右边。 34 当下耶稣说：“父啊，赦免他们！因为他们所做的他们不晓得。”兵丁就拈阄分他的衣服。 35 百姓站在那里观看。官府也嗤笑他，说：“他救了别人，他若是基督，神所拣选的，可以救自己吧！” 36 兵丁也戏弄他，上前拿醋送给他喝， 37 说：“你若是犹太人的王，可以救自己吧！” 38 在耶稣以上有一个牌子[b]，写着：“这是犹太人的王。”
犯人求主记念
39 那同钉的两个犯人，有一个讥诮他说：“你不是基督吗？可以救自己和我们吧！” 40 那一个就应声责备他说：“你既是一样受刑的，还不怕神吗？ 41 我们是应该的，因我们所受的与我们所做的相称，但这个人没有做过一件不好的事。” 42 就说：“耶稣啊，你得国降临的时候，求你记念我！” 43 耶稣对他说：“我实在告诉你：今日你要同我在乐园里了！”
耶稣死的景象
44 那时约有午正，遍地都黑暗了，直到申初， 45 日头变黑了，殿里的幔子从当中裂为两半。 46 耶稣大声喊着说：“父啊，我将我的灵魂交在你手里！”说了这话，气就断了。 47 百夫长看见所成的事，就归荣耀于神，说：“这真是个义人！” 48 聚集观看的众人见了这所成的事，都捶着胸回去了。 49 还有一切与耶稣熟识的人和从加利利跟着他来的妇女们，都远远地站着看这些事。
安放在新坟墓里
50 有一个人名叫约瑟，是个议士，为人善良公义， 51 众人所谋所为他并没有附从；他本是犹太亚利马太城里素常盼望神国的人。 52 这人去见彼拉多，求耶稣的身体。 53 就取下来，用细麻布裹好，安放在石头凿成的坟墓里，那里头从来没有葬过人。 54 那日是预备日，安息日也快到了。 55 那些从加利利和耶稣同来的妇女跟在后面，看见了坟墓和他的身体怎样安放。 56 她们就回去，预备了香料香膏。
她们在安息日便遵着诫命安息了。
Footnotes
- 路加福音 23:16 有古卷在此有：17每逢这节期，巡抚必须释放一个囚犯给他们。
- 路加福音 23:38 有古卷在此有：用希腊、罗马、希伯来的文字。
Lukas 23
Svenska 1917
23 Och de stodo upp, hela hopen, och förde honom till Pilatus.
2 Där begynte de anklaga honom och sade: »Vi hava funnit att denne man förleder vårt folk och vill förhindra att man giver kejsaren skatt, och att han säger sig vara Messias, en konung.»
3 Då frågade Pilatus honom och sade: Är du judarnas konung?» Han svarade honom och sade: »Du säger det själv.»
4 Men Pilatus sade till översteprästerna och till folket: »Jag finner intet brottsligt hos denne man.»
5 Då blevo de ännu ivrigare och sade: »Han uppviglar med sin lära folket i hela Judeen, allt ifrån Galileen och ända hit.»
6 När Pilatus hörde detta, frågade han om mannen var från Galileen.
7 Och då han fick veta att han var från det land som lydde under Herodes' välde, sände han honom bort till Herodes, som under dessa dalar också var i Jerusalem.
8 När Herodes fick se Jesus, blev han mycket glad, ty han hade sedan lång tid velat se honom; han hade nämligen hört talas om honom, och han hoppades nu att få se honom göra något tecken.
9 Men fastän han ställde ganska många frågor på Jesus, svarade denne honom intet.
10 Och översteprästerna och de skriftlärde stodo där och anklagade honom häftigt.
11 Men Herodes och hans krigsfolk bemötte honom med förakt och begabbade honom; och sedan de hade satt på honom en lysande klädnad, sände de honom tillbaka till Pilatus.
12 Och Herodes och Pilatus blevo den dagen vänner med varandra; Förut hade nämligen dem emellan rått ovänskap.
13 Sedan kallade Pilatus tillhopa översteprästerna och rådsherrarna och folket
14 och sade till dem: »I haven fört till mig denne man och sagt att han förleder folket; och jag har nu i eder närvaro anställt rannsakning med honom, men icke funnit honom skyldig till något av det som I anklagen honom för.
15 Och ej heller Herodes har funnit honom skyldig; han har ju sänt honom tillbaka till oss. I sen alltså att denne icke har gjort något som förtjänar döden.
16 Därför vill jag giva honom lös, medan jag har tuktat honom.»
18 Då skriade hela hopen och sade: »Hav bort denne, och giv oss Barabbas lös.»
19 (Denne man hade blivit kastad i fängelse på grund av ett upplopp, som hade ägt rum i staden, och för ett dråps skull.)
20 Åter talade Pilatus till dem, ty han önskade att kunna giva Jesus lös.
21 Men de ropade emot honom: »Korsfäst, korsfäst honom!»
22 Då talade han till dem för tredje gången och frågade: »Vad ont har denne då gjort? Jag har icke funnit honom skyldig till något som förtjänar döden Därför vill jag giva honom lös, sedan jag har tuktat honom.»
23 Men de lågo över honom med höga rop och begärde att han skulle låta korsfästa honom; och deras rop blevo honom övermäktiga.
24 Då dömde Pilatus att så skulle ske, som de begärde.
25 Och han lösgav den man de begärde, den som hade blivit kastad i fängelse för upplopp och dråp; men Jesus utlämnade han, för att med honom skulle ske efter deras vilja.
26 När de sedan förde bort honom, fingo de fatt en man, Simon från Cyrene, som kom utifrån marken; på honom lade de korset, för att han skulle bära det efter Jesus.
27 Men en stor hop folk följde med honom, bland dem också kvinnor som jämrade sig och gräto över honom.
28 Då vände Jesus sig om till dem och sade: »I Jerusalems döttrar, gråten icke över mig, utan gråten över eder själva och över edra barn.
29 Ty se, den tid skall komma, då man skall säga: 'Saliga äro de ofruktsamma, de moderliv som icke hava fött barn, och de bröst som icke hava givit di.'
30 Då skall man begynna säga till: bergen: 'Fallen över oss', och till höjderna: 'Skylen oss.'
31 Ty om han gör så med det friska trädet, vad skall icke då ske med det torra!»
32 Jämväl två andra, två ogärningsmän, fördes ut för att avlivas tillika med honom.
33 Och när de hade kommit till den plats som kallades »Huvudskallen» korsfäste de honom där, så ock ogärningsmännen, den ene på högra sidan och den andre på vänstra.
34 Men Jesus sade. »Fader, förlåt dem; ty de veta icke vad de göra. Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. --
35 Men folket stod och såg därpå. Och jämväl rådsherrarna drevo gäck med honom och sade: »Andra har han hjälpt; nu må han hjälpa sig själv, om han är Guds Smorde, den utvalde.»
36 Också krigsmännen gingo fram och begabbade honom och räckte honom ättikvin
37 och sade: »Är du judarnas konung, så hjälp dig själv.»
38 Men över honom hade man ock satt upp en överskrift: »Denne är judarnas konung.»
39 Och en av de ogärningsmän som voro där upphängda smädade honom och sade: »Du är ju Messias; hjälp då dig själv och oss.»
40 Då tillrättavisade honom den andre och svarade och sade: »Fruktar icke heller du Gud, du som är under samma dom?
41 Oss vederfares detta med all rätt, ty vi lida vad våra gärningar äro värda, men denne man har intet ont gjort.»
42 Sedan sade han: »Jesus, tänk på mig, när du kommer i ditt rike.»
43 Han svarade honom: »Sannerligen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset.»
44 Det var nu omkring sjätte timmen; då kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen,
45 i det att solen miste sitt sken. Och förlåten i templet rämnade mitt itu.
46 Och Jesus ropade med hög röst och sade: »Fader, i dina händer befaller jag min ande.» Och när han hade sagt detta, gav han upp andan.
47 Men när hövitsmannen såg vad som skedde, prisade han Gud och sade: »Så var då denne verkligen en rättfärdig man!»
48 Och när allt folket, de som hade kommit tillsammans för att se härpå, sågo vad som skedde, slogo de sig för bröstet och vände hem igen.
49 Men alla hans vänner stodo på avstånd och sågo detta, bland dem också några kvinnor, de som hade följt med honom från Galileen.
50 Nu var där en rådsherre, vi namn Josef, en god och rättfärdig man,
51 som icke hade samtyckt till deras rådslag och gärning. Han var från Arimatea, en stad i Judeen; och han väntade på Guds rike.
52 Denne gick till Pilatus och utbad sig att få Jesu kropp.
53 Och han tog ned den och svepte den i en linneduk. Sedan lade han den i en grav som var uthuggen i klippan, och där ännu ingen hade varit lagd.
54 Det var då tillredelsedag, och sabbatsdagen begynte ingå.
55 Och de kvinnor, som med honom hade kommit från Galileen, följde efter och sågo graven och sågo huru hans kropp lades ned däri.
56 Sedan vände de hem igen och redde till välluktande kryddor och smörjelse; men på sabbaten voro de stilla, efter lagens bud.
Copyright © 2011 by Global Bible Initiative