路加福音 23
Chinese New Version (Simplified)
耶稣被押交彼拉多(A)
23 众人都起来，把耶稣押到彼拉多那里， 2 控告他说：“我们查出这个人煽惑我们的同胞，阻止纳税给凯撒，并且自称是基督，是王。” 3 彼拉多问他：“你是犹太人的王吗？”耶稣回答：“你已经说了（“你已经说了”或译：“这是你说的”）。” 4 彼拉多对祭司长和众人说：“我在这人身上，查不出有甚么罪。” 5 但他们极力说：“他在犹太全地教导人，煽动群众，从加利利直到这里。”
希律王藐视耶稣
6 彼拉多听见了，就问耶稣是不是加利利人。 7 既然知道他是属于希律管辖的，就把他送回希律那里；那时希律正在耶路撒冷。 8 希律看见耶稣，非常欢喜，因为他曾经听过耶稣的事，早就想要见他，希望看他行个神迹。 9 于是他问了耶稣许多话，但耶稣甚么也不回答。 10 祭司长和经学家站着，猛烈地控告他。 11 希律和他的侍卫就藐视耶稣，戏弄他，给他穿上华丽的衣服，把他送回彼拉多那里。 12 希律和彼拉多从前原是彼此为仇，在那一天就成了朋友。
彼拉多判耶稣钉十字架(B)
13 彼拉多召集了祭司长、官长和民众， 14 对他们说：“你们把这人押到我这里来，说他煽惑群众，我已经在你们面前审讯过，在他身上一点也找不到你们控告他的罪状， 15 连希律也找不到，又把他送回我这里，可见他没有作过该死的事。 16 我要责打他，然后把他释放。”（有些抄本有第17节：“每逢节期，他必须照例给他们释放一个囚犯。”也有些抄本把这句放在第19节后） 18 众人齐声喊叫：“除掉这个人，给我们释放巴拉巴！” 19 这巴拉巴是因为在城里作乱杀人而入狱的。 20 彼拉多再向他们说明，愿意释放耶稣。 21 然而他们高声呼叫：“把他钉十字架，把他钉十字架！” 22 彼拉多第三次对他们说：“这人作过甚么恶事呢？我在他身上找不出甚么该死的罪。所以我要责打他，然后把他释放。” 23 但他们大声吵闹，要他把耶稣钉十字架，他们的声音就得了胜。 24 彼拉多就宣判，照他们的要求， 25 把他们所求那作乱杀人入狱的释放了，却把耶稣交出来，随他们的意思处理。
耶稣被钉十字架(C)
26 他们把耶稣带走的时候，抓住了一个从乡下来的古利奈人西门，把十字架放在他身上，叫他背着跟在耶稣后面。 27 一大群人跟随他，有些妇女为他捶胸痛哭。 28 耶稣转过身来对她们说：“耶路撒冷的女儿啊，不要为我哭，却要为你们自己和你们的儿女哭。 29 日子将到，人必说：‘不生育的和没有怀过胎的，也没有哺养过婴儿的有福了。’
30 那时人要对大山说：
‘倒在我们身上！’
对小山说：
‘遮盖我们！’
31 他们在青绿的树上，既然这样作；在枯干的树上，又会怎样呢？”
32 他们另外带来两个犯人，和耶稣一同处死， 33 到了那名叫“髑髅”的地方，就把耶稣钉在十字架上，也钉了那两个犯人，一左一右。 34 耶稣说：“父啊，赦免他们！因为他们不知道自己所作的是甚么。”士兵抽签，分了他的衣服。 35 群众站着观看，官长们嗤笑说：“他救了别人，如果他是基督，是 神所拣选的，让他救自己吧！” 36 士兵也上前戏弄他，拿酸酒给他喝， 37 说：“如果你是犹太人的王，救你自己吧！” 38 在耶稣的头以上有一个牌子写着：“这是犹太人的王。”
39 悬挂着的犯人中，有一个侮辱他说：“你不是基督吗？救你自己和我们吧！” 40 另一个就应声责备他说：“你是同样受刑的，还不惧怕 神吗？ 41 我们是罪有应得的。我们所受的与所作的相称，然而这个人并没有作过甚么不对的事。” 42 他又对耶稣说：“耶稣啊，你得国降临的时候，求你记念我。” 43 耶稣对他说：“我实在告诉你，今天你必定同我在乐园里了。”
耶稣死时的情形(D)
44 从大约正午直到下午三点钟，遍地都黑暗了。 45 太阳没有光，圣所的幔子从当中裂开。 46 耶稣大声呼叫：“父啊，我把我的灵魂交在你手里。”说了这话，气就断了。 47 百夫长看见所发生的事，就颂赞 神，说：“这真是个义人！” 48 聚集观看的群众，看见所发生的事，都捶着胸回去了。 49 与耶稣熟悉的人，和从加利利跟随他来的妇女，都远远地站着，看这些事。
耶稣葬在坟墓里(E)
50 有一个人名叫约瑟，是个议员，为人良善公义， 51 是犹太地亚利马太城的人，一向等候 神的国，并不附和众人的计谋和行为。 52 这人去见彼拉多，求领耶稣的身体。 53 他把身体取下来，用细麻布裹好，放在从石头凿出来的坟墓里，这坟墓是从来没有葬过人的。 54 那天是预备日，安息日就要开始， 55 那些从加利利和耶稣一起来的妇女，跟着来了。她们看见了坟墓，和他的身体怎样安葬， 56 就回去预备香料和香膏。
安息日，她们遵着诫命安息。
Lukas 23
Svenska 1917
23 Och de stodo upp, hela hopen, och förde honom till Pilatus.
2 Där begynte de anklaga honom och sade: »Vi hava funnit att denne man förleder vårt folk och vill förhindra att man giver kejsaren skatt, och att han säger sig vara Messias, en konung.»
3 Då frågade Pilatus honom och sade: Är du judarnas konung?» Han svarade honom och sade: »Du säger det själv.»
4 Men Pilatus sade till översteprästerna och till folket: »Jag finner intet brottsligt hos denne man.»
5 Då blevo de ännu ivrigare och sade: »Han uppviglar med sin lära folket i hela Judeen, allt ifrån Galileen och ända hit.»
6 När Pilatus hörde detta, frågade han om mannen var från Galileen.
7 Och då han fick veta att han var från det land som lydde under Herodes' välde, sände han honom bort till Herodes, som under dessa dalar också var i Jerusalem.
8 När Herodes fick se Jesus, blev han mycket glad, ty han hade sedan lång tid velat se honom; han hade nämligen hört talas om honom, och han hoppades nu att få se honom göra något tecken.
9 Men fastän han ställde ganska många frågor på Jesus, svarade denne honom intet.
10 Och översteprästerna och de skriftlärde stodo där och anklagade honom häftigt.
11 Men Herodes och hans krigsfolk bemötte honom med förakt och begabbade honom; och sedan de hade satt på honom en lysande klädnad, sände de honom tillbaka till Pilatus.
12 Och Herodes och Pilatus blevo den dagen vänner med varandra; Förut hade nämligen dem emellan rått ovänskap.
13 Sedan kallade Pilatus tillhopa översteprästerna och rådsherrarna och folket
14 och sade till dem: »I haven fört till mig denne man och sagt att han förleder folket; och jag har nu i eder närvaro anställt rannsakning med honom, men icke funnit honom skyldig till något av det som I anklagen honom för.
15 Och ej heller Herodes har funnit honom skyldig; han har ju sänt honom tillbaka till oss. I sen alltså att denne icke har gjort något som förtjänar döden.
16 Därför vill jag giva honom lös, medan jag har tuktat honom.»
18 Då skriade hela hopen och sade: »Hav bort denne, och giv oss Barabbas lös.»
19 (Denne man hade blivit kastad i fängelse på grund av ett upplopp, som hade ägt rum i staden, och för ett dråps skull.)
20 Åter talade Pilatus till dem, ty han önskade att kunna giva Jesus lös.
21 Men de ropade emot honom: »Korsfäst, korsfäst honom!»
22 Då talade han till dem för tredje gången och frågade: »Vad ont har denne då gjort? Jag har icke funnit honom skyldig till något som förtjänar döden Därför vill jag giva honom lös, sedan jag har tuktat honom.»
23 Men de lågo över honom med höga rop och begärde att han skulle låta korsfästa honom; och deras rop blevo honom övermäktiga.
24 Då dömde Pilatus att så skulle ske, som de begärde.
25 Och han lösgav den man de begärde, den som hade blivit kastad i fängelse för upplopp och dråp; men Jesus utlämnade han, för att med honom skulle ske efter deras vilja.
26 När de sedan förde bort honom, fingo de fatt en man, Simon från Cyrene, som kom utifrån marken; på honom lade de korset, för att han skulle bära det efter Jesus.
27 Men en stor hop folk följde med honom, bland dem också kvinnor som jämrade sig och gräto över honom.
28 Då vände Jesus sig om till dem och sade: »I Jerusalems döttrar, gråten icke över mig, utan gråten över eder själva och över edra barn.
29 Ty se, den tid skall komma, då man skall säga: 'Saliga äro de ofruktsamma, de moderliv som icke hava fött barn, och de bröst som icke hava givit di.'
30 Då skall man begynna säga till: bergen: 'Fallen över oss', och till höjderna: 'Skylen oss.'
31 Ty om han gör så med det friska trädet, vad skall icke då ske med det torra!»
32 Jämväl två andra, två ogärningsmän, fördes ut för att avlivas tillika med honom.
33 Och när de hade kommit till den plats som kallades »Huvudskallen» korsfäste de honom där, så ock ogärningsmännen, den ene på högra sidan och den andre på vänstra.
34 Men Jesus sade. »Fader, förlåt dem; ty de veta icke vad de göra. Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. --
35 Men folket stod och såg därpå. Och jämväl rådsherrarna drevo gäck med honom och sade: »Andra har han hjälpt; nu må han hjälpa sig själv, om han är Guds Smorde, den utvalde.»
36 Också krigsmännen gingo fram och begabbade honom och räckte honom ättikvin
37 och sade: »Är du judarnas konung, så hjälp dig själv.»
38 Men över honom hade man ock satt upp en överskrift: »Denne är judarnas konung.»
39 Och en av de ogärningsmän som voro där upphängda smädade honom och sade: »Du är ju Messias; hjälp då dig själv och oss.»
40 Då tillrättavisade honom den andre och svarade och sade: »Fruktar icke heller du Gud, du som är under samma dom?
41 Oss vederfares detta med all rätt, ty vi lida vad våra gärningar äro värda, men denne man har intet ont gjort.»
42 Sedan sade han: »Jesus, tänk på mig, när du kommer i ditt rike.»
43 Han svarade honom: »Sannerligen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset.»
44 Det var nu omkring sjätte timmen; då kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen,
45 i det att solen miste sitt sken. Och förlåten i templet rämnade mitt itu.
46 Och Jesus ropade med hög röst och sade: »Fader, i dina händer befaller jag min ande.» Och när han hade sagt detta, gav han upp andan.
47 Men när hövitsmannen såg vad som skedde, prisade han Gud och sade: »Så var då denne verkligen en rättfärdig man!»
48 Och när allt folket, de som hade kommit tillsammans för att se härpå, sågo vad som skedde, slogo de sig för bröstet och vände hem igen.
49 Men alla hans vänner stodo på avstånd och sågo detta, bland dem också några kvinnor, de som hade följt med honom från Galileen.
50 Nu var där en rådsherre, vi namn Josef, en god och rättfärdig man,
51 som icke hade samtyckt till deras rådslag och gärning. Han var från Arimatea, en stad i Judeen; och han väntade på Guds rike.
52 Denne gick till Pilatus och utbad sig att få Jesu kropp.
53 Och han tog ned den och svepte den i en linneduk. Sedan lade han den i en grav som var uthuggen i klippan, och där ännu ingen hade varit lagd.
54 Det var då tillredelsedag, och sabbatsdagen begynte ingå.
55 Och de kvinnor, som med honom hade kommit från Galileen, följde efter och sågo graven och sågo huru hans kropp lades ned däri.
56 Sedan vände de hem igen och redde till välluktande kryddor och smörjelse; men på sabbaten voro de stilla, efter lagens bud.
Lukas 23
Svenska Folkbibeln
Jesus inför Pilatus
23 Alla de församlade bröt nu upp och förde honom inför Pilatus. 2 Där började de anklaga honom och säga: "Vi har funnit att den här mannen förleder vårt folk, förbjuder oss betala skatt till kejsaren och säger att han är Messias, en konung." 3 Pilatus frågade honom: "Är du judarnas konung?" Jesus svarade: "Du själv säger det." 4 Pilatus sade då till översteprästerna och till folket: "Jag finner inget brottsligt hos den här mannen." 5 Men de var påstridiga och sade: "Han uppviglar med sin lära folket över hela Judeen, från Galileen och ända hit." 6 När Pilatus hörde detta, frågade han om mannen var från Galileen. 7 Och då han fick veta att Jesus kom från Herodes område, skickade han honom till Herodes, som också var i Jerusalem under de dagarna.
Jesus inför Herodes
8 När Herodes fick se Jesus, blev han mycket glad. Han hade länge velat träffa honom, eftersom han hade hört talas om honom, och han hoppades nu få se honom göra något tecken. 9 Herodes ställde rätt många frågor till honom, men Jesus svarade inte. 10 Översteprästerna och de skriftlärda stod där och anklagade honom häftigt. 11 Herodes och hans soldater bemötte honom med förakt och gjorde narr av honom, och sedan han låtit sätta på honom en praktfull dräkt, skickade han honom tillbaka till Pilatus. 12 Den dagen blev Herodes och Pilatus vänner med varandra. Förut hade det rått fiendskap mellan dem.
Jesus döms till döden
13 Pilatus kallade samman översteprästerna och rådsmedlemmarna och folket 14 och sade till dem: "Ni har fört den här mannen till mig och sagt att han uppviglar folket. Jag har nu förhört honom i er närvaro men inte funnit honom skyldig till det som ni anklagar honom för. 15 Inte heller Herodes har funnit honom skyldig, och därför har han skickat honom tillbaka till oss. Ni ser att mannen inte har gjort något som förtjänar döden. 16 Därför vill jag bestraffa[a] honom och sedan frige honom."[b] 18 Då skrek hela hopen: "Bort med honom! Låt oss få Barabbas fri!" - 19 Barabbas var en man som hade kastats i fängelse för ett upplopp i staden och för mord. - 20 Pilatus talade till dem igen, ty han ville frige Jesus. 21 Men de skrek: "Korsfäst! Korsfäst honom!" 22 För tredje gången sade han till dem: "Vad har han då gjort för ont? Jag har inte funnit honom skyldig till något som förtjänar döden. Därför vill jag bestraffa honom och sedan frige honom." 23 Men de låg över honom med höga rop och krävde att Jesus skulle korsfästas, och deras rop blev allt starkare. 24 Pilatus beslöt då att de skulle få vad de begärde. 25 Han frigav den som de ville ha fri - mannen som var fängslad för upplopp och mord - men Jesus utlämnade han, så att de fick som de ville.
Jesus korsfästes
26 När de förde bort honom, grep de en man som kom från landet, Simon från Cyrene. På honom lade de korset, för att han skulle bära det efter Jesus. 27 En stor folkmassa följde honom, bland dem många kvinnor som sörjde och grät över honom. 28 Då vände Jesus sig om och sade till dem: "Jerusalems döttrar, gråt inte över mig, utan gråt över er själva och era barn. 29 Ty det kommer en tid då man skall säga: Saliga är de ofruktsamma, de moderliv som inte har fött, och de bröst som inte har gett di. 30 Då skall man säga till bergen: Fall över oss, och till höjderna: Dölj oss! 31 Ty om man gör så med det friska trädet, vad skall då inte ske med det torra?"
32 Två andra brottslingar[c] fördes också ut för att avrättas tillsammans med honom. 33 Och när de kom till den plats som kallas Huvudskallen, korsfäste de honom och brottslingarna där, den ene på hans högra sida och den andre på hans vänstra. 34 Men Jesus sade: "Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör."[d] Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. 35 Folket stod där och såg på. Men medlemmarna i Stora rådet hånade honom och sade: "Andra har han hjälpt. Nu får han hjälpa sig själv, om han är Guds Messias, den Utvalde." 36 Även soldaterna gick fram och hånade honom. De räckte honom surt vin 37 och sade: "Om du är judarnas konung, så hjälp dig själv." 38 Över honom fanns det också ett anslag: "Detta är judarnas konung." 39 En av brottslingarna som var upphängda där skymfade honom och sade: "Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss!" 40 Men den andre tillrättavisade honom och sade: "Fruktar inte heller du Gud, du som är under samma dom? 41 Vår dom är rättvis. Vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont." 42 Och han sade: "Jesus, tänk på mig, när du kommer till ditt rike." 43 Jesus svarade: "Amen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset."
Jesus dör
44 Det var nu omkring sjätte timmen. Då kom över hela landet ett mörker som varade ända till nionde timmen. 45 Solen förmörkades, och förlåten[e] i templet brast mitt itu. 46 Och Jesus ropade med hög röst: "Fader, i dina händer överlämnar jag min ande." [f] Och när han hade sagt detta gav han upp andan.
47 Officeren som såg det som hände, prisade Gud och sade: "Den mannen var verkligen rättfärdig." 48 Allt folket hade samlats för att se på, och de slog sig för bröstet[g] när de såg vad som skedde och vände hem igen. 49 Men alla hans vänner, också de kvinnor som hade följt honom från Galileen, hade stått på avstånd och sett detta.
Jesu begravning
50 Nu fanns där en rådsherre vid namn Josef, en god och rättfärdig man, 51 som inte hade samtyckt till vad de hade beslutat och gjort. Han var från den judiska staden Arimatea, och han väntade på Guds rike. 52 Han gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. 53 Han tog ner den, svepte den i ett linnetyg och lade den i en uthuggen klippgrav, där ännu ingen hade blivit lagd. 54 Det var tillredelsedag, och sabbaten skulle just börja.
55 De kvinnor som hade kommit tillsammans med Jesus från Galileen, följde efter och såg graven och hur hans kropp lades där. 56 Sedan vände de hem och gjorde i ordning välluktande kryddor och oljor. Och på sabbaten var de i stillhet efter lagens bud.
Footnotes
- Lukas 23:16 bestraffa Dvs "gissla". Se not till Matt 10:17.
- Lukas 23:16 En del handskrifter tillägger (v. 17): "- Vid varje högtid måste han frige en fånge åt dem. -" Jfr Matt 27:15, Mark 15:6, Joh 18:39.
- Lukas 23:32 Två andra brottslingar Genom denna formulering påminner evangelisten om Jesajas ord: "Han blev räknad bland brottslingar" (Jes 53:12).
- Lukas 23:34 Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör Dessa ord saknas i vissa handskrifter.
- Lukas 23:45 förlåten Se not till Matt 27:51.
- Lukas 23:46 Ps 31:6.
- Lukas 23:48 slog sig för bröstet Se not till 18:13.
Chinese New Version (CNV). Copyright © 1976, 1992, 1999, 2001, 2005 by Worldwide Bible Society.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln