Lukas 2
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Jesus föds i Betlehem
2 Vid den tiden beslutade den romerske kejsaren Augustus att alla innevånare i landet skulle registreras, så man kunde beskatta dem.
2 Detta gjordes när Quirinius var landshövding i Syrien.
3 Var och en fick då resa till sin hemstad för att registrera sig.
4 Eftersom Josef tillhörde den kungliga släkten måste han resa från staden Nasaret i Galileen till Betlehem i Judeen, kung Davids stad.
5 Han tog med sig Maria, sin trolovade, som nu väntade barn.
6 Medan de var i Betlehem blev det dags för henne att föda,
7 och hon fick en pojke. Hon svepte om honom och lade honom i en krubba, för det fanns inte plats för dem i värdshuset.
Några herdar besöker Jesus
8 Samma natt var några herdar ute på fälten utanför staden och vaktade sina får.
9 Plötsligt stod en ängel framför dem, och Guds härlighet lyste omkring dem. De blev fruktansvärt rädda,
10 men ängeln lugnade dem.Var inte rädda!, sa han. Jag kommer till er med en fantastisk nyhet, och den gäller alla!
11 I natt har Frälsaren fötts i Betlehem. Han är Messias, Herren.
12 Ni kommer att känna igen honom på att han är lindad och ligger i en krubba.
13 Plötsligt var ängeln omgiven av en himmelsk armé av änglar som lovprisade Gud.
14 Ära ske Gud i höjden, sjöng de, och fred på jorden bland människor som han älskar.
15 När alla änglar hade farit ifrån dem upp till himlen, sa herdarna till varandra: Kom! Nu går vi till Betlehem! Vi måste se det fantastiska som hänt och som Herren har låtit oss få veta!
16 De sprang in till staden, och hittade Maria och Josef och barnet i krubban.
17 Herdarna berättade för alla vad de varit med om, och vad ängeln sagt om barnet.
18 Alla häpnade över herdarnas ord,
19 men Maria behöll allt som hänt för sig själv. Hon lade det noga på minnet och tänkte ofta på det.
20 Herdarna vände sedan tillbaka till sina får. De tackade Gud för allt de hade fått se och höra, precis som ängeln hade sagt.
Maria och Josef tar med Jesus till templet
21 Åtta dagar senare när pojken omskars, fick han namnet Jesus, det namn som ängeln gav honom innan han ens blivit till.
22 När tiden för föräldrarnas rening var över tog de med honom till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren, så som det föreskrivs i Moses lag.
23 Där har nämligen Gud befallt att om en kvinnas första barn är en pojke, ska han överlåtas åt Herren.
24 Samtidigt bar föräldrarna fram det reningsoffer, ett par turturduvor eller två unga duvor, som lagen föreskrev.
25 Just den dagen var Symeon, en man från Jerusalem, i templet. Han var en god och gudfruktig man, fylld av den helige Ande, och han väntade ständigt på att Messias skulle komma.
26 Den helige Ande hade nämligen gjort klart för honom att han inte skulle dö förrän han hade sett Messias, Guds utvalde kung.
27 Och den helige Ande hade uppmanat honom att gå till templet just den dagen. När Maria och Josef kom för att bära fram Jesus inför Herren enligt lagens bud,
28 var alltså Symeon där. Han tog då barnet i sina armar och tackade Gud.
29-31 Herre, sa han, nu kan jag dö i frid! Jag har sett honom som du lovade att jag skulle få se, Frälsaren, som du har gett till världen.
32 Han är det ljus som ska lysa för alla folk, och han ska ge ära åt ditt folk Israel.
33 Josef och Maria var mycket förvånade över vad han sa om Jesus.
34-35 Symeon välsignade dem, och sa sedan till Maria: Ett svärd kommer att genomborra din själ, för många i Israel kommer att stöta bort detta barn, och det ska bli deras fördärv. Men för många ska han bli till stor glädje. Och många människors hemligaste tankar ska komma i dagen.
36-37 En gammal kvinna, som hette Hanna och som hade profetisk gåva, var också i templet. Hon var dotter till Fanuel från Asers stam. Efter att i sin ungdom ha varit gift i sju år, levde hon nu som änka. Hon var åttiofyra år, och hon lämnade aldrig templet, utan var där dag och natt och tjänade Gud genom att be och fasta.
38 Just när Symeon samtalade med Maria och Josef kom hon dit, och hon började tacka och lovprisa Gud. Hon berättade öppet för alla som väntade på Jerusalems befrielse att Messias hade kommit.
39 När föräldrarna hade gjort allt det som Guds lag föreskrev, återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen.
40 Där växte Jesus upp, och han blev känd för att vara ovanligt förståndig för sin ålder. Och Guds välsignelse vilade över honom.
Jesus samtalar med präster och lärare i templet
41-42 När Jesus var tolv år gammal följde han med sina föräldrar till Jerusalem, till den årliga påskhögtiden som de varje år brukade delta i.
43 När högtidsdagarna var över och de skulle fara hem igen stannade Jesus kvar i Jerusalem.Hans föräldrar saknade honom inte den första dagen,
44 för de trodde att han var tillsammans med sina kamrater i ressällskapet. Men när kvällen kom och de inte såg till honom började de söka efter honom bland släktingar och vänner.
45 Och när de inte kunde hitta honom, vände de tillbaka till Jerusalem för att leta efter honom där.
46-47 När de hade letat efter honom i tre dagar hittade de honom till sist i templet. Där satt han mitt ibland lärarna och lyssnade och ställde frågor. Alla som hörde på blev förbluffade över hur förståndig han var och över de svar han gav.
48 Hans föräldrar visste inte vad de skulle säga när de såg honom sitta där helt lugnt. Men Jesus, sa Maria, hur kunde du göra så mot oss? Vi har varit förtvivlade och letat efter dig överallt!
49 Men varför har ni letat efter mig? frågade han. Förstår ni inte att jag måste vara i templet, i min fars hus?
50 Men de begrep inte vad han menade.
51 Sedan följde han med dem hem till Nasaret, och han lydde dem på alla sätt. Men hans mor tänkte ofta på allt som hade hänt.
52 Och Jesus växte upp och blev stark och fick mer och mer visdom, och både Gud och människor älskade honom.
Luc 2
La Bible du Semeur
La naissance de Jésus(A)
2 En ce temps-là, l’empereur Auguste[a] publia un édit qui ordonnait le recensement de tous les habitants de l’Empire. 2 Ce recensement, le premier du genre, eut lieu à l’époque où Quirinius était gouverneur de la province de Syrie.
3 Tout le monde allait se faire recenser, chacun dans la localité dont il était originaire. 4 C’est ainsi que Joseph, lui aussi, partit de Nazareth et monta de la Galilée en Judée, à Bethléhem, la ville de David : il appartenait, en effet, à la famille de David. 5 Il s’y rendit pour se faire recenser avec Marie, sa fiancée, qui attendait un enfant.
6 Or, durant leur séjour à Bethléhem, arriva le moment où Marie devait accoucher. 7 Elle mit au monde un fils : son premier-né. Elle lui mit des langes et le coucha dans une mangeoire parce qu’il n’y avait pas de place pour eux dans la pièce réservée aux hôtes.
8 Dans les champs environnants, des bergers passaient la nuit pour garder leurs troupeaux. 9 Un ange du Seigneur leur apparut et la gloire du Seigneur resplendit autour d’eux. Une grande frayeur les saisit.
10 Mais l’ange leur dit : N’ayez pas peur : je vous annonce une nouvelle qui sera pour tout le peuple le sujet d’une très grande joie. 11 Un Sauveur vous est né aujourd’hui dans la ville de David ; c’est lui le Messie, le Seigneur. 12 Et voici à quoi vous le reconnaîtrez : vous trouverez un nouveau-né dans ses langes et couché dans une mangeoire.
13 Et tout à coup apparut, aux côtés de l’ange, une multitude d’anges de l’armée céleste qui chantaient les louanges de Dieu :
14 Gloire à Dieu au plus haut des cieux !
Et paix sur la terre aux hommes qu’il aime[b].
15 Quand les anges les eurent quittés pour retourner au ciel, les bergers se dirent l’un à l’autre : Allons donc jusqu’à Bethléhem pour voir ce qui est arrivé, ce que le Seigneur nous a fait connaître.
16 Ils se dépêchèrent donc d’y aller et trouvèrent Marie et Joseph avec le nouveau-né couché dans une mangeoire. 17 Quand ils le virent, ils racontèrent ce qui leur avait été dit au sujet de cet enfant. 18 Tous ceux qui entendirent le récit des bergers en furent très étonnés. 19 Marie, elle, conservait le souvenir de toutes ces paroles et y repensait souvent.
20 Les bergers s’en retournèrent, glorifiant et louant Dieu au sujet de tout ce qu’ils avaient vu et entendu : c’était bien ce que l’ange leur avait annoncé.
Jésus présenté au Temple
21 Lorsque, huit jours plus tard, arriva le moment de circoncire l’enfant, on lui donna le nom de Jésus : c’était le nom que l’ange avait indiqué avant qu’il fût conçu. 22 Puis, une fois passé le temps prescrit par la Loi de Moïse pour leur purification, les parents de Jésus l’emmenèrent à Jérusalem pour le présenter au Seigneur. 23 En effet, il est écrit dans la Loi du Seigneur :
Tout garçon premier-né sera consacré au Seigneur[c] .
24 Ils venaient aussi offrir le sacrifice requis par la Loi du Seigneur : une paire de tourterelles ou deux jeunes pigeons[d].
25 Il y avait alors, à Jérusalem, un homme appelé Siméon. C’était un homme juste et pieux ; il vivait dans l’attente de la consolation d’Israël, et le Saint-Esprit reposait sur lui. 26 L’Esprit Saint lui avait révélé qu’il ne mourrait pas avant d’avoir vu le Messie, l’Envoyé du Seigneur.
27 Poussé par l’Esprit, il vint au Temple. Quand les parents de Jésus apportèrent le petit enfant pour accomplir les rites qu’ordonnait la Loi, 28 Siméon le prit dans ses bras et loua Dieu en disant :
29 Maintenant, Seigneur, ╵tu laisses ton serviteur
s’en aller en paix : ╵tu as tenu ta promesse ;
30 car mes yeux ont vu ╵le salut qui vient de toi,
31 et que tu as suscité ╵en faveur de tous les peuples :
32 il est la lumière ╵pour éclairer les nations[e],
il sera la gloire ╵d’Israël ton peuple.
33 Le père et la mère de Jésus étaient émerveillés de ce qu’il disait de lui.
34 Siméon les bénit et dit à Marie, sa mère : Sache-le : cet enfant est destiné à être, pour beaucoup en Israël, une occasion de chute ou de relèvement. Il sera un signe qui suscitera la contradiction : 35 ainsi seront dévoilées les pensées cachées de bien des gens. Quant à toi, tu auras le cœur comme transpercé par une épée.
36 Il y avait aussi une prophétesse, Anne, fille de Phanuel, de la tribu d’Aser[f]. Elle était très âgée. Dans sa jeunesse, elle avait été mariée pendant sept ans, 37 puis elle était devenue veuve et avait vécu seule jusqu’à quatre-vingt-quatre ans. Elle ne quittait jamais le Temple où elle servait Dieu, nuit et jour, par le jeûne et la prière. 38 Elle arriva, elle aussi, au même moment ; elle louait Dieu et parlait de l’enfant à tous ceux qui attendaient que Dieu délivre Jérusalem.
39 Après avoir accompli tout ce que la Loi du Seigneur ordonnait, Marie et Joseph retournèrent en Galilée, à Nazareth, leur village. 40 Le petit enfant grandissait et se développait. Il était plein de sagesse, et la grâce de Dieu reposait sur lui.
Jésus dans le Temple à douze ans
41 Les parents de Jésus se rendaient chaque année à Jérusalem pour la fête de la Pâque. 42 Quand Jésus eut douze ans[g], ils y montèrent selon la coutume de la fête.
43 Une fois la fête terminée, ils prirent le chemin du retour, mais Jésus, leur fils, resta à Jérusalem et ses parents ne s’en aperçurent pas. 44 Ils supposaient, en effet, qu’il se trouvait avec leurs compagnons de voyage et firent ainsi une journée de marche. Ils se mirent alors à le chercher parmi leurs parents et leurs connaissances. 45 Mais ils ne le trouvèrent pas. Aussi retournèrent-ils à Jérusalem pour le chercher.
46 Trois jours plus tard, ils le retrouvèrent dans le Temple, assis au milieu des maîtres ; il les écoutait et leur posait des questions. 47 Tous ceux qui l’entendaient s’émerveillaient de son intelligence et de ses réponses. 48 Ses parents furent très étonnés de le voir là, et sa mère lui dit : Mon enfant, pourquoi nous as-tu fait cela ? Tu sais, ton père et moi, nous étions très inquiets et nous t’avons cherché partout.
49 – Pourquoi m’avez-vous cherché ? leur répondit Jésus. Ne saviez-vous pas que je dois m’occuper des affaires de mon Père ?
50 Mais ils ne comprirent pas ce qu’il leur disait.
51 Il repartit donc avec eux et retourna à Nazareth. Et il leur était obéissant. Sa mère gardait précieusement dans son cœur le souvenir de tout ce qui s’était passé. 52 Jésus grandissait et progressait en sagesse, et il se rendait toujours plus agréable à Dieu et aux hommes.
Footnotes
- 2.1 Empereur romain qui a régné de 29 av. J.-C. à 14 apr. J.-C. et a fait plusieurs recensements.
- 2.14 Autre traduction, d’après certains manuscrits : paix sur terre, bienveillance pour les hommes.
- 2.23 Ex 13.2, 12, 15.
- 2.24 Lv 12.8.
- 2.32 Es 42.6 ; 49.6.
- 2.36 L’une des douze tribus d’Israël.
- 2.42 A cet âge, les jeunes Juifs étaient considérés comme majeurs pour les questions religieuses.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
La Bible Du Semeur (The Bible of the Sower) Copyright © 1992, 1999 by Biblica, Inc.®
Used by permission. All rights reserved worldwide.