寡妇与法官的比喻

18 耶稣对他们讲了一个比喻,说他们必须常常祷告,不要丧胆。 他说:“某城里有一个审判官,他既不敬畏神,也不尊重人。 那城里有一个寡妇,经常到他那里去,说:‘请为我向我的对头讨个公道。’

“法官一直不肯,但是后来心里说:‘即使我不敬畏神,也不尊重人, 还是因为这寡妇不断地烦扰我,我就为她讨个公道,免得她一直来,到最后使我疲惫不堪!’”

主接着说:“你们当听这个不公义的审判官所说的! 难道神绝不会给那些他所拣选、日夜向他呼求的人主持公道吗?难道神会耽误帮助[a]他们吗? 我告诉你们:他会很快地给他们主持公道。不过人子回来的时候,难道在地上能找到这样的信仰吗?”

法利赛人与税吏的比喻

耶稣还对某些自以为义而藐视其他人的,讲了这个比喻: 10 “有两个人上圣殿去祷告。一个是法利赛人,另一个是税吏。 11 法利赛人站着,向自己祷告这些话[b]:‘神哪,我感谢你,因为我不像其他人那样:勒索、不义、通奸,也不像这个税吏。 12 我一周禁食两次,并奉献我所有收入的十分之一。’

13 “那税吏却远远地站着,甚至不敢举目望天,可是捶着胸说:‘神哪,你宽恕我这个罪人吧!’ 14 我告诉你们:下去回家时已经被称为义的是这个税吏,而不是那个法利赛人。因为每一个自我高举的都会被降卑;而自我降卑的都会被高举。”

祝福小孩子

15 有些人把婴孩也带到耶稣那里,好让耶稣摸他们一下。门徒们看见了却责备那些人。 16 但耶稣把他们叫过来,说:“让小孩子到我这里来,不要阻止他们,因为神的国正属于这样的人。 17 我确实地告诉你们:无论谁不像小孩子一样接受神的国,就绝不能进去。”

富有的青年官员

18 有一个首领问耶稣,说:“良善的老师,我该做什么才会继承永恒的生命呢?”

19 耶稣对他说:“你为什么称我是良善的呢?除了神一位之外,没有一个是良善的。 20 你是知道这些诫命的:

‘不可通奸、
不可杀人、
不可偷窃、
不可做伪证、
要孝敬父母。’[c]

21 那个人说:“这一切我从年少就遵守了。”

22 耶稣听了就对他说:“你还缺少一件:把你所拥有的一切都卖掉,分给穷人,这样你将有财宝在天上;然后你来跟从我。”

23 那个人听了这些话就变得很忧愁,因为他极其富有。

财富与天国

24 耶稣看见他变得很忧愁[d],就说:“有钱财的人进入神的国,是多么困难! 25 骆驼穿过针眼,比富有的人进入神的国更容易呢!”

26 听见的人就说:“那么,谁能得救呢?”

27 耶稣说:“在人不可能的事,在神都是可能的。”

28 彼得说:“看,我们舍弃自己所拥有的[e],跟从了你!”

29 耶稣对他们说:“我确实地告诉你们:没有谁为神国的缘故舍弃房屋,或妻子,或兄弟,或父母,或儿女, 30 而不会在今世得到许多倍,在来世得到永恒生命的。”

第三次预言受难

31 耶稣把十二使徒[f]带到一边,对他们说:“看,我们现在上耶路撒冷去,那藉着先知们所写的一切有关人子的事,都要成就。 32 要知道,他将被交给外邦人,被戏弄、受凌辱、被人吐唾沫; 33 他们要鞭打他,并杀害他;然后在第三天,他要复活。”

34 但门徒们一点也不领悟这些话。这话对他们是隐藏的,他们不知道他在说什么。

治愈耶利哥的盲人

35 耶稣快到耶利哥的时候,有一个瞎眼的坐在路边乞讨。 36 他听见人群经过那里,就问到底是什么事。 37 有人告诉他:“拿撒勒人耶稣经过这里。”

38 他就呼喊说:“耶稣啊,大卫的后裔[g],可怜我吧!” 39 走在前头的人就责备他,要他安静。可是,他却更加大声呼叫:“大卫的后裔[h],可怜我吧!”

40 耶稣就停住,吩咐把他带到他面前来;那人走近了,耶稣就问他: 41 “你要我为你做什么呢?”

他说:“主啊,我要重见光明!”

42 耶稣对他说:“你重见光明吧!你的信救了你。” 43 他立刻重见光明,于是跟随耶稣,一路上荣耀神。民众都看到了,就赞美神。

Footnotes

  1. 路加福音 18:7 帮助——辅助词语。
  2. 路加福音 18:11 那法利赛人站着,向自己祷告这些话——或译作“那法利赛人独自站着,这样祷告说”。
  3. 路加福音 18:20 《出埃及记》20:12-16;《申命记》5:16-20。
  4. 路加福音 18:24 有古抄本没有“变得很忧愁”。
  5. 路加福音 18:28 自己所拥有的——有古抄本作“一切”。
  6. 路加福音 18:31 使徒——辅助词语。
  7. 路加福音 18:38 大卫的后裔——或译作“大卫之子”。
  8. 路加福音 18:39 大卫的后裔——或译作“大卫之子”。

Parábola de la viuda insistente

18 Jesús contó a sus discípulos una parábola para mostrarles que debían orar siempre, sin desanimarse. Les dijo: «Había en cierto pueblo un juez que no tenía temor de Dios ni consideración de nadie. En el mismo pueblo había una viuda que insistía en pedirle: “Hágame usted justicia contra mi adversario”. Durante algún tiempo él se negó, pero por fin concluyó: “Aunque no temo a Dios ni tengo consideración de nadie, como esta viuda no deja de molestarme, voy a tener que hacerle justicia, no sea que con sus visitas me haga la vida imposible”».

Continuó el Señor: «Tengan en cuenta lo que dijo el juez injusto. ¿Acaso Dios no hará justicia a sus escogidos, que claman a él día y noche? ¿Se tardará mucho en responderles? Les digo que sí les hará justicia y sin demora. No obstante, cuando venga el Hijo del hombre, ¿encontrará fe en la tierra?».

Parábola del fariseo y del recaudador de impuestos

A algunos que, confiando en sí mismos, se creían justos y que despreciaban a los demás, Jesús les contó esta parábola: 10 «Dos hombres subieron al Templo a orar; uno era fariseo, y el otro, recaudador de impuestos. 11 El fariseo, puesto en pie y a solas, oraba: “Oh Dios, te doy gracias porque no soy como otros hombres —ladrones, malhechores, adúlteros— ni como ese recaudador de impuestos. 12 Ayuno dos veces a la semana y doy la décima parte de todo lo que recibo”. 13 En cambio, el recaudador de impuestos, que se había quedado a cierta distancia, ni siquiera se atrevía a alzar la vista al cielo, sino que se golpeaba el pecho y decía: “¡Oh Dios, ten compasión de mí, que soy pecador!”.

14 »Les digo que este y no aquel volvió a su casa justificado ante Dios. Pues todo el que a sí mismo se enaltece será humillado y el que se humilla será enaltecido».

Jesús y los niños(A)

15 También le llevaban niños pequeños a Jesús para que los tocara. Al ver esto, los discípulos reprendían a quienes los llevaban. 16 Pero Jesús llamó a los niños y dijo: «Dejen que los niños vengan a mí; no se lo impidan, porque el reino de Dios es de quienes son como ellos. 17 Les aseguro que el que no reciba el reino de Dios como un niño, de ninguna manera entrará en él».

El dirigente rico(B)

18 Cierto dirigente preguntó a Jesús:

—Maestro bueno, ¿qué debo hacer para heredar la vida eterna?

19 —¿Por qué me llamas bueno? —respondió Jesús—. Nadie es bueno sino solo Dios. 20 Ya sabes los mandamientos: “No cometas adulterio, no mates, no robes, no presentes falso testimonio, honra a tu padre y a tu madre”.[a]

21 —Todo eso lo he cumplido desde que era joven —dijo el hombre.

22 Al oír esto, Jesús añadió:

—Todavía te falta una cosa: vende todo lo que tienes y repártelo entre los pobres, y tendrás tesoro en el cielo. Luego ven y sígueme.

23 Cuando el hombre oyó esto, se entristeció mucho, pues era muy rico. 24 Al verlo tan afligido, Jesús comentó:

—¡Qué difícil es para los ricos entrar en el reino de Dios! 25 En realidad, le resulta más fácil a un camello pasar por el ojo de una aguja que a un rico entrar en el reino de Dios.

26 Los que lo oyeron preguntaron:

—Entonces, ¿quién podrá salvarse?

27 —Lo que es imposible para los hombres es posible para Dios —aclaró Jesús.

28 —Mira —le dijo Pedro—, nosotros hemos dejado todo lo que teníamos para seguirte.

29 —Les aseguro —respondió Jesús— que todo el que por causa del reino de Dios haya dejado casa, esposa, hermanos, padres o hijos 30 recibirá mucho más en este tiempo; y en la edad venidera, la vida eterna.

Jesús predice de nuevo su muerte(C)

31 Entonces Jesús tomó aparte a los doce y dijo: «Ahora vamos subiendo a Jerusalén, donde se cumplirá todo lo que escribieron los profetas acerca del Hijo del hombre. 32 En efecto, será entregado a los gentiles. Se burlarán de él, lo insultarán, le escupirán; 33 y, después de azotarlo, lo matarán. Pero al tercer día resucitará».

34 Los discípulos no entendieron nada de esto. Les era incomprensible, pues no captaban el sentido de lo que hablaba.

Un mendigo ciego recibe la vista(D)

35 Sucedió que al acercarse Jesús a Jericó, estaba un ciego sentado junto al camino pidiendo limosna. 36 Cuando oyó a la multitud que pasaba, preguntó qué acontecía.

37 —Jesús de Nazaret está pasando por aquí —respondieron.

38 —¡Jesús, Hijo de David, ten compasión de mí! —gritó el ciego.

39 Los que iban delante lo reprendían para que se callara, pero él se puso a gritar aún más fuerte:

—¡Hijo de David, ten compasión de mí!

40 Jesús se detuvo y mandó que se lo trajeran. Cuando el ciego se acercó, preguntó Jesús:

41 —¿Qué quieres que haga por ti?

Y él dijo:

—Señor, quiero ver.

42 —¡Recibe la vista! —le dijo Jesús—, tu fe te ha sanado.

43 Al instante recobró la vista. Entonces, glorificando a Dios, comenzó a seguir a Jesús y todos los que lo vieron daban alabanza a Dios.

Änkan och domaren

18 Jesus berättade för dem en liknelse för att visa att de alltid borde be utan att tröttna. "I en stad fanns en domare som varken fruktade Gud eller hade respekt för människor. I samma stad fanns en änka, som gång på gång kom till honom och sade: Ge mig rätt inför min motpart. Till en tid ville han inte, men sedan sade han till sig själv: Även om jag inte fruktar Gud eller har respekt för någon människa, skall jag ändå ge den här änkan rätt, därför att hon är så besvärlig. Annars kommer hon till sist att pina livet ur mig med sina ständiga besök."

Och Herren sade: "Hör vad den orättfärdige domaren säger. Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda, som ropar till honom dag och natt, då han ju lyssnar tåligt till dem? Jag säger er: Han kommer snart att skaffa dem rätt. Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna en sådan tro på jorden?"

Farisén och publikanen i templet

För några som var säkra på att de själva var rättfärdiga och som föraktade andra, berättade Jesus också denna liknelse: 10 "Två män gick upp till templet för att be. Den ene var farisé och den andre publikan. 11 Farisén stod och bad för sig själv: Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor, rånare, brottslingar, äktenskapsbrytare, eller som den där publikanen. 12 Jag fastar två gånger i veckan, jag ger tionde av allt jag tjänar. 13 Publikanen stod långt borta och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog sig för bröstet[a] och bad: Gud, var nådig mot mig, syndare. 14 Jag säger er: Han gick hem rättfärdig, inte den andre. Ty var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd."

Jesus och barnen

15 Man bar också fram spädbarn till Jesus för att han skulle röra vid dem. När lärjungarna såg det, visade de bort dem. 16 Men Jesus kallade dem till sig och sade: "Låt barnen komma till mig och hindra dem inte, ty Guds rike tillhör sådana. 17 Amen säger jag er: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn, han kommer aldrig ditin."

Jesus och den rike mannen

18 En man i hög ställning[b] frågade Jesus: "Gode Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv?" 19 Jesus sade till honom: "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en, och det är Gud. 20 Buden känner du: Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte mörda, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Hedra din far och din mor."[c] 21 Mannen sade: "Allt detta har jag hållit sedan jag var ung." 22 Jesus hörde det och sade till honom: "Ett fattas dig ännu. Sälj allt vad du äger och dela ut till de fattiga. Då skall du få en skatt i himlen, och kom sedan och följ mig." 23 När mannen hörde detta, blev han djupt bedrövad, eftersom han var mycket rik. 24 Jesus såg att han var bedrövad och sade: "Hur svårt är det inte för dem som är rika att komma in i Guds rike. 25 Det är lättare för en kamel att komma igenom ett synålsöga än för en rik att komma in i Guds rike." 26 De som hörde detta frågade: "Vem kan då bli frälst?" 27 Han svarade: "Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud."

28 Då sade Petrus: "Se, vi har lämnat det vi ägde och följt dig." 29 Jesus sade till dem: "Amen säger jag er: Var och en som har lämnat hus eller hustru eller bröder eller föräldrar eller barn för Guds rikes skull, 30 skall få mångdubbelt igen redan i den här världen, och sedan evigt liv i den kommande världen."

Jesus talar tredje gången om sin död

31 Jesus tog de tolv åt sidan och sade till dem: "Se, vi går upp till Jerusalem, och allt som genom profeterna är skrivet om Människosonen skall gå i uppfyllelse. 32 Ty han kommer att utlämnas åt hedningarna. De skall håna och skymfa honom, spotta på honom, 33 gissla honom och döda honom, och på tredje dagen skall han uppstå." 34 Men lärjungarna förstod ingenting av detta. Det var fördolt för dem, så att de inte fattade vad han menade.

Den blinde vid Jeriko

35 När Jesus närmade sig Jeriko, satt en blind man vid vägen och tiggde. 36 Han hörde folk gå förbi och frågade vad som stod på. 37 Man talade om för honom att det var Jesus från Nasaret som gick förbi, 38 och då ropade han: "Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!" 39 De som gick främst sade åt honom att tiga, men han ropade bara ännu mer: "Davids son, förbarma dig över mig!" 40 Jesus stannade och befallde att mannen skulle ledas fram till honom. När han kom frågade Jesus: 41 "Vad vill du att jag skall göra för dig?" Han svarade: "Herre, gör så att jag kan se." 42 Jesus sade till honom: "Du får din syn. Din tro har frälst dig." 43 Genast kunde han se, och han följde Jesus och prisade Gud. Och allt folket som såg det prisade Gud.

Footnotes

  1. Lukas 18:13 slog sig för bröstet på österländskt vis i sorg och förtvivlan.
  2. Lukas 18:18 En man i hög ställning Han kan ha varit föreståndare för synagogan eller medlem av Stora rådet.
  3. Lukas 18:20 2 Mos 20:12f, 5 Mos 5:16f.

18 And he spake a parable unto them to this end, that men ought always to pray, and not to faint;

Saying, There was in a city a judge, which feared not God, neither regarded man:

And there was a widow in that city; and she came unto him, saying, Avenge me of mine adversary.

And he would not for a while: but afterward he said within himself, Though I fear not God, nor regard man;

Yet because this widow troubleth me, I will avenge her, lest by her continual coming she weary me.

And the Lord said, Hear what the unjust judge saith.

And shall not God avenge his own elect, which cry day and night unto him, though he bear long with them?

I tell you that he will avenge them speedily. Nevertheless when the Son of man cometh, shall he find faith on the earth?

And he spake this parable unto certain which trusted in themselves that they were righteous, and despised others:

10 Two men went up into the temple to pray; the one a Pharisee, and the other a publican.

11 The Pharisee stood and prayed thus with himself, God, I thank thee, that I am not as other men are, extortioners, unjust, adulterers, or even as this publican.

12 I fast twice in the week, I give tithes of all that I possess.

13 And the publican, standing afar off, would not lift up so much as his eyes unto heaven, but smote upon his breast, saying, God be merciful to me a sinner.

14 I tell you, this man went down to his house justified rather than the other: for every one that exalteth himself shall be abased; and he that humbleth himself shall be exalted.

15 And they brought unto him also infants, that he would touch them: but when his disciples saw it, they rebuked them.

16 But Jesus called them unto him, and said, Suffer little children to come unto me, and forbid them not: for of such is the kingdom of God.

17 Verily I say unto you, Whosoever shall not receive the kingdom of God as a little child shall in no wise enter therein.

18 And a certain ruler asked him, saying, Good Master, what shall I do to inherit eternal life?

19 And Jesus said unto him, Why callest thou me good? none is good, save one, that is, God.

20 Thou knowest the commandments, Do not commit adultery, Do not kill, Do not steal, Do not bear false witness, Honour thy father and thy mother.

21 And he said, All these have I kept from my youth up.

22 Now when Jesus heard these things, he said unto him, Yet lackest thou one thing: sell all that thou hast, and distribute unto the poor, and thou shalt have treasure in heaven: and come, follow me.

23 And when he heard this, he was very sorrowful: for he was very rich.

24 And when Jesus saw that he was very sorrowful, he said, How hardly shall they that have riches enter into the kingdom of God!

25 For it is easier for a camel to go through a needle's eye, than for a rich man to enter into the kingdom of God.

26 And they that heard it said, Who then can be saved?

27 And he said, The things which are impossible with men are possible with God.

28 Then Peter said, Lo, we have left all, and followed thee.

29 And he said unto them, Verily I say unto you, There is no man that hath left house, or parents, or brethren, or wife, or children, for the kingdom of God's sake,

30 Who shall not receive manifold more in this present time, and in the world to come life everlasting.

31 Then he took unto him the twelve, and said unto them, Behold, we go up to Jerusalem, and all things that are written by the prophets concerning the Son of man shall be accomplished.

32 For he shall be delivered unto the Gentiles, and shall be mocked, and spitefully entreated, and spitted on:

33 And they shall scourge him, and put him to death: and the third day he shall rise again.

34 And they understood none of these things: and this saying was hid from them, neither knew they the things which were spoken.

35 And it came to pass, that as he was come nigh unto Jericho, a certain blind man sat by the way side begging:

36 And hearing the multitude pass by, he asked what it meant.

37 And they told him, that Jesus of Nazareth passeth by.

38 And he cried, saying, Jesus, thou son of David, have mercy on me.

39 And they which went before rebuked him, that he should hold his peace: but he cried so much the more, Thou son of David, have mercy on me.

40 And Jesus stood, and commanded him to be brought unto him: and when he was come near, he asked him,

41 Saying, What wilt thou that I shall do unto thee? And he said, Lord, that I may receive my sight.

42 And Jesus said unto him, Receive thy sight: thy faith hath saved thee.

43 And immediately he received his sight, and followed him, glorifying God: and all the people, when they saw it, gave praise unto God.