Liknelsen om det försvunna fåret

15 Ohederliga tullindrivare och andra ökända syndare kom ofta för att lyssna till Jesus när han predikade.

² Judarnas religiösa ledare och lag-experter däremot, kritiserade honom för att han umgicks med så dåliga människor, och till och med åt med dem!

^3-4 Därför berättade Jesus denna liknelse: Om en av er har hundra får och ett av dem går vilse i öknen, lämnar han då inte de nittionio andra för att gå och söka efter det som är försvunnet tills han finner det?

⁵ Sedan bär han glad hem det på sina axlar.

⁶ När han kommer hem samlar han sina vänner och grannar, så att de också kan glädjas med honom därför att han har hittat sitt försvunna får.

⁷ Så kommer man också att glädja sig i himlen över en syndare som gått vilse och återvänder till Gud, mer än över nittionio andra som aldrig gått vilse!

Liknelsen om det borttappade myntet

⁸ Eller ta den här bilden: En kvinna har tio värdefulla silvermynt och tappar bort ett. Tänder hon inte då en lampa och vänder upp och ner på huset och letar i varje vrå tills hon hittar det?

⁹ Och kallar hon inte sedan på sina vänner och grannar för att de ska glädjas med henne?

¹⁰ På samma sätt gläder sig Guds änglar när en syndare omvänder sig.

Liknelsen om den förlorade sonen

¹¹ För att ytterligare förklara denna tanke berättade han följande: En man hade två söner.

¹² Den yngre sa till sin far: 'Jag vill ha min del av arvet nu, i stället för att vänta tills du dör.' Då gick fadern med på att dela sin egendom mellan sönerna.

¹³ Några dagar senare gav sig den yngre sonen iväg till ett främmande land. Där levde han livets glada dagar och gjorde slut på alla sina pengar.

¹⁴ En svår hungersnöd drabbade landet och han började lida nöd.

¹⁵ I sin förtvivlan bad han då en lantbrukare att anställa honom för att vakta hans svin.

¹⁶ Men så småningom blev han så hungrig, att han till och med skulle ha kunnat äta svinens mat, men ingen gav honom något.

¹⁷ När han till sist tog sitt förnuft till fånga sa han till sig själv: 'Hemma har till och med de anställda vad de behöver och mer därtill, och här går jag och håller på att dö av hunger!

¹⁸ Jag går hem till min far och säger: 'Far, jag har syndat mot både Gud och dig,

¹⁹ och jag är inte längre värd att kallas din son. Men var snäll och låt mig få arbeta som en av dina tjänare.'

²⁰ Han återvände alltså hem till sin far. Medan han fortfarande var långt borta såg hans far honom och fylldes av kärlek och medkänsla. Han sprang emot sin son och kramade om honom och kysste honom.

²¹ Sonen utbrast: 'Far, jag har syndat mot Gud och mot dig och är inte längre värd att kallas din son.'

²² Men hans far sa till tjänarna: 'Skynda er! Ta fram den bästa högtidsdräkten i huset och sätt på honom den. Och en ring med juveler och ett par skor!

²³ Och slakta gödkalven som vi har. Vi måste fira det här.

²⁴ För min son var död, men han har återvänt till livet. Han var förlorad, men är återfunnen.' Och så började festen.

²⁵ Under tiden kom den äldre sonen hem. Han hade arbetat ute på åkrarna, och redan på långt håll hörde han musik och dans från huset.

²⁶ Förvånad frågade han en av tjänarna vad det var man firade.

²⁷ 'Din bror har kommit tillbaka

²⁸ Då blev den äldre brodern rasande och ville inte gå in i huset. Hans far gick ut och försökte övertala honom att komma in,

²⁹ men han svarade: 'I alla dessa år har jag arbetat hårt, och inte en enda gång har jag vägrat att göra vad du har bett mig om. Men under hela denna tid har du aldrig ens gett mig en killing så att jag kunde ha en fest med mina vänner.

³⁰ Men nu när den där slösaren kommer hem, som har gjort av med dina pengar ihop med prostituerade, då firar du det med att slakta den bästa kalv som fanns här på gården.'

³¹ 'Se så, min käre son

³² Men nu måste vi vara glada och fira det som hänt, för han är din bror, och han var död men lever igen. Han var borta och förlorad, men nu har han kommit hem igen.'