Add parallel Print Page Options

追述 神的作为训诲后世

亚萨的训诲诗。

78 我的民哪!你们要留心听我的教训,

侧耳听我口中的言语。(本节在《马索拉文本》包括细字标题)

我要开口用比喻,

把古时隐秘的事说出来,

就是我们所听过所知道的,

也是我们的列祖告诉我们的,

我们不把这些事向他们的子孙隐瞒,

却要把耶和华应得的赞美、他的能力,

和他所行的奇事,

都向后代的人述说。

他在雅各设立法度,

在以色列中制订律法,

就是他吩咐我们的列祖,

去教训他们的子孙的,

好使后代的人,包括将要出生的儿女,都可以知道;

他们也要起来,告诉他们的子孙,

使他们信靠 神,

不忘记 神的作为,

谨守他的诫命;

免得他们像他们的列祖,

成了顽梗悖逆的一代,

心不坚定的一代,

他们的心对 神不忠。

以法莲的子孙,虽然备有弓箭,

在争战的日子,却转身逃走。

10 他们不谨守 神的约,

不肯遵行他的律法。

11 他们忘记了 神的作为,

和他显给他们看的奇事。

12 他在埃及地,在琐安的田野,

在他们列祖的眼前,行了奇事。

13 他把海分开,领他们走过去,

又使海水直立像一道堤坝。

14 白日他用云彩,

夜间他用火光引导他们。

15 他在旷野使盘石裂开,

给他们水喝,多如深渊的水。

16 他使水从盘石中涌出来,

使水好象江河一般流下。

17 但他们仍然犯罪顶撞他,

在干旱之地仍然悖逆至高者。

18 他们心里试探 神,

随着自己的欲望要求食物。

19 他们妄论 神,说:

“ 神可以在旷野摆设筵席吗?

20 他虽曾击打盘石,使水涌出来,

好象江河泛滥,

他还能赐粮食吗?

他还能为自己的子民预备肉食吗?”

21 因此耶和华听见了,就大怒;

有烈火在雅各烧起,

有怒气向以色列发作。

22 因为他们不相信 神,

不倚靠他的拯救。

23 然而,他吩咐天上的云彩,

打开天上的门户。

24 他降吗哪给他们吃,

把天上的食物赐给他们。

25 于是人吃了天使的食物,

是 神赐下的食粮,使他们饱足。

26 他从天空刮起东风,

施能力领出南风。

27 他降肉食给他们,多如尘土;

又降飞鸟给他们,多如海沙。

28 他使飞鸟落在他们的营中,

在他们住处的四围。

29 他们吃了,而且吃得很饱,

这样, 神把他们所愿的都赐给他们了。

30 他们还没有因所愿的满足,

食物仍在他们口中的时候,

31  神的怒气就向他们发作,

杀了他们中间最肥壮的人,

击倒了以色列的年轻人。

32 虽然经历了这一切,他们仍然犯罪;

尽管看见这些奇事,他们仍不相信。

33 所以 神使他们的日子在虚空中消逝,

使他们的岁月在惊恐中完结。

34  神击杀他们的时候,他们就寻求他;

他们回转过来,切切求问 神。

35 他们也想起 神是他们的盘石,

至高的 神是他们的救赎主。

36 但他们仍然用口欺骗他,

用舌头向他说谎。

37 他们的心对他不坚定,

也不忠于和他所立的约。

38 他却有怜悯,赦免罪孽,没有把他们灭绝,

并且多次抑制自己的怒气,

没有完全宣泄他的烈怒。

39 他顾念他们不过是人,

是一阵吹去不再返回的风。

40 他们多少次在旷野悖逆他,

在沙漠使他担忧;

41 他们再三试探 神,

使以色列的圣者忧伤。

42 他们忘记了他的能力(“他的能力”直译是“他的手”),

就是他救赎他们脱离敌人的日子,

43 他怎样在埃及显神迹,

在琐安的田野行奇事。

44 他把他们的江河都变为血,

使他们不能喝河流的水。

45 他使成群的苍蝇到他们中间来,吞吃他们;

又使青蛙来毁灭他们。

46 他把他们的农产交给蚱蜢,

把他们辛劳的收获交给蝗虫。

47 他用冰雹摧毁他们的葡萄树,

用严霜冻坏他们的桑树。

48 又把他们的牲畜交给冰雹,

把他们的群畜交给闪电。

49 他使猛烈的怒气、忿怒、愤恨、患难,

好象一群降灾的使者,临到他们中间。

50 他为自己的怒气修平了路,

不惜使他们死亡,

把他们的性命交给瘟疫。

51 他在埃及击杀了所有的长子,

在含的帐棚中击杀了他们强壮时生的头胎子。

52 他却把自己的子民领出来好象领羊群,

在旷野引导他们像引导群畜一样。

53 他带领他们平平安安地走过去,所以他们不惧怕;

海却淹没了他们的仇敌。

54 他领他们进入自己圣地的境界,

到他右手所得的这山地。

55 他在他们面前把外族人赶出去,

用绳子量地,分给他们作为产业,

又使以色列众支派的人居住在自己的帐棚里。

56 但他们仍然试探和悖逆至高的 神,

不谨守他的法则。

57 他们背信不忠,像他们的列祖一样;

他们改变了,如同不可靠的弓。

58 因他们的邱坛,惹起他的怒气,

因他们雕刻的偶像,激起他的愤恨。

59  神听见就大怒,

完全弃绝了以色列。

60 他丢弃了在示罗的居所,

就是他在世人中间居住的帐棚。

61 他又把象征他权能的约柜交给人掳去,

把他的荣美交在敌人的手里,

62 并且把自己的子民交给刀剑,

向自己的产业大发烈怒。

63 他们的青年被火吞灭,

他们的少女也听不见结婚的喜歌。

64 他们的祭司倒在刀下,

他们的寡妇却不能哀哭。

65 那时主好象从睡眠中醒过来,

如同勇士酒后清醒一样。

66 他击退了他的敌人,

使他们永远蒙羞受辱。

67 他弃绝约瑟的帐棚,

不拣选以法莲支派,

68 却拣选了犹大支派,

他所爱的锡安山。

69 他建造了自己的圣所好象在高天之上,

又像他所建立永存的大地。

70 他拣选了自己的仆人大卫,

把他从羊圈中召出来;

71 他领他出来,使他不再跟着那些母羊,

却要牧养他的子民雅各,

和他的产业以色列。

72 于是大卫以正直的心牧养他们,

灵巧地引导他们。

Dom och frälsning i Israels historia

78 En vishetspsalm av Asaf.

Lyssna, mitt folk,
        till min undervisning,
    vänd era öron till min muns ord!
Jag vill öppna min mun
        för att tala visdomsord[a],
    lägga fram gåtor från gången tid.
(A) Vad vi har hört och lärt känna,
    vad våra fäder berättat för oss
vill vi inte dölja för deras barn.
    För det kommande släktet
        förkunnar vi Herrens lov,
    hans makt och de under han gjort.

(B) Han upprättade
    ett vittnesbörd i Jakob,
        han gav sin undervisning i Israel
    och befallde våra fäder
        att lära ut den till sina barn,
så att den blev känd
    för det kommande släktet,
        de barn som skulle födas.
    De i sin tur skulle
        berätta för sina barn,
så att de sätter sitt hopp till Gud
    och inte glömmer Guds gärningar
        utan följer hans bud.
(C) De ska inte bli som sina fäder,
    ett trotsigt och upproriskt släkte
        med opålitligt hjärta
            och en ande trolös mot Gud.

Efraims söner,
        beväpnade bågskyttar,
    vände på stridens dag.
10 (D) De höll inte Guds förbund
    utan vägrade följa hans lag,
11 de glömde hans gärningar
    och undren han visat dem.

12 (E) Inför deras fäder
    hade han gjort under
        i Egyptens land, på Soans mark[b].
13 (F) Han klöv havet
        och förde dem igenom,
    han lät vattnet stå som en mur.
14 (G) Han ledde dem
        med molnskyn om dagen
    och med eldsken
        hela natten.
15 (H) Han klöv klippor i öknen
    och lät dem dricka
        som ur väldiga hav,
16 han lät bäckar rinna fram
        ur klippan
    och vatten skölja ner
        som strömmar.

17 Men de fortsatte att synda
        mot honom,
    de gjorde uppror
        mot den Högste i öknen.
18 (I) De frestade Gud i sina hjärtan
    genom att kräva mat efter sitt begär.
19 De talade mot Gud, de sade:
    "Kan Gud duka ett bord i öknen?
20 Visst slog han klippan
    så att vattnet flödade
        och bäckar strömmade fram,
    men kan han också ge bröd
        eller skaffa kött åt sitt folk?"

21 (J) När Herren hörde det
        blev han vred.
    Eld blossade upp mot Jakob,
        vrede vällde fram mot Israel,
22 för de trodde inte på Gud
    och litade inte på hans frälsning.

23 Ändå gav han befallning
    åt skyarna i höjden
        och öppnade himlens portar.
24 (K) Han lät manna regna över dem
        till mat
    och gav dem säd från himlen.
25 Människor fick äta änglars bröd,
    han sände dem mat
        så att de blev mätta.
26 (L) Han lät östanvinden
        komma från himlen
    och styrde sunnanvinden dit
        med sin makt.
27 Han lät kött regna över dem
        som stoft,
    bevingade fåglar som havets sand.
28 Han lät dem falla mitt i deras läger,
    runt omkring deras[c] boningar.
29 De åt och blev övermätta,
    han lät dem få vad de haft begär till.
30 Men innan de släckt sitt begär,
    medan maten ännu var
        i deras mun,
31 (M) kom Guds vrede över dem.
    Han dödade bland de starkaste
        och slog ner Israels utvalda[d] män.

32 (N) Ändå fortsatte de att synda
    och trodde inte på hans under.
33 (O) Då lät han deras dagar försvinna
        i tomhet
    och deras år i plötslig skräck.
34 När han dräpte dem
        frågade de efter honom,
    de vände om och sökte Gud.
35 (P) De mindes att Gud är deras klippa,
    att Gud den Högste
        är deras befriare.
36 (Q) De försökte bedra honom
        med sina ord,
    de ljög för honom med sin tunga.
37 Deras hjärtan var inte uppriktiga
        mot honom,
    de var inte trogna
        mot hans förbund.

38 (R) Men han är barmhärtig
    och försonar skuld,
        han vill inte förgöra.
    Ofta höll han tillbaka sin vrede
        och lät inte hela sin glöd
            bryta fram.
39 (S) Han tänkte på att de bara är kött,
    en vind[e] som försvinner
        och inte kommer åter.

40 Hur ofta trotsade de honom inte
        i öknen
    och bedrövade honom
        i ödemarken!
41 Gång på gång frestade de Gud
    och kränkte Israels Helige.
42 De kom inte ihåg hans hand
    eller dagen då han befriade dem
        från fienden,
43 då han gjorde sina tecken i Egypten
    och sina under på Soans mark.

44 (T) Han förvandlade deras floder
        till blod
    så att de inte kunde dricka
        ur bäckarna.
45 (U) Han sände flugsvärmar
        som förtärde dem
    och grodor som förstörde för dem,
46 (V) han gav deras gröda åt larver
    och deras skördar åt gräshoppor.
47 (W) Han slog deras vinstockar
        med hagel
    och deras fikonträd med skyfall[f],
48 han utlämnade deras boskap åt hagel
    och deras hjordar åt blixtar.
49 (X) Han sände över dem sin vredesglöd,
    harm, vrede och nöd,
        en skara av olycksänglar.
50 (Y) Han gav fritt utlopp åt sin vrede,
    han skonade inte deras själ
        från döden
    utan utlämnade deras liv åt pesten.
51 (Z) Han slog allt förstfött i Egypten,
    livskraftens förstling
        i Hams hyddor.

52 (AA) Han lät sitt folk bryta upp
        som en fårflock
    och förde dem som en hjord
        genom öknen.
53 (AB) Han ledde dem tryggt,
    de behövde inte vara rädda,
        deras fiender svaldes av havet.
54 (AC) Han förde dem till sitt heliga land,
    till det berg som hans högra hand
        hade vunnit.
55 (AD) Han fördrev hednafolken
        framför dem,
    han gav dem deras land
        som arvedel
    och lät Israels stammar bo
        i deras hyddor.

56 (AE) Men de trotsade och frestade
        Gud den Högste,
    de höll inte fast
        vid hans vittnesbörd.
57 (AF) De vek trolöst tillbaka
        som sina fäder,
    de gav vika som en opålitlig båge.
58 (AG) De väckte hans vrede
        med sina offerhöjder
    och kränkte honom
        med sina avgudabilder.

59 Gud hörde det och blev vred,
    han förkastade Israel med all kraft.
60 (AH) Han övergav sin boning i Shilo[g],
    det tält han rest bland människorna.
61 (AI) Han gav sin makt i fångenskap
    och sin ära[h] i fiendehand.
62 (AJ) Sitt folk utlämnade han åt svärdet,
    han blev vred på sin arvedel.
63 Deras unga män förtärdes av eld,
    deras unga kvinnor
        blev utan brudsång.
64 (AK) Deras präster föll för svärd,
    deras änkor kunde inte
        hålla dödsklagan.

65 Då vaknade Herren som ur sömn,
    som en hjälte bedövad av vin.
66 Han slog tillbaka sina fiender
    och drog evig skam över dem.
67 Han förkastade Josefs hydda
    och utvalde inte Efraims stam,
68 (AL) men Juda stam utvalde han,
    Sions berg som han älskar.
69 (AM) Han byggde sin helgedom
        hög som himlen,
    grundade den likt jorden för evigt.

70 (AN) Han utvalde sin tjänare David
    och tog honom från fårens fållor,
71 (AO) han hämtade honom från tackorna
    och satte honom till herde
        för Jakob, sitt folk,
            för Israel, sin arvedel.
72 Han var deras herde med rent hjärta
    och ledde dem
        med förståndig hand.

Footnotes

  1. 78:2 visdomsord   Annan översättning: "liknelser". Jfr Matt 13:35 där versen citeras i samband med Kristi undervisning.
  2. 78:12 Soans mark   Det deltaområde i nordöstra Egypten där israeliterna bodde före uttåget.
  3. 78:28 deras … deras   Andra handskrifter: "sitt … sina".
  4. 78:31 utvalda   Annan översättning: "unga".
  5. 78:39 vind   Annan översättning: "ande".
  6. 78:47 skyfall   Ordets innebörd oklar. Annan möjlig översättning: "frost" (så Septuaginta).
  7. 78:60 Shilo   Plats strax norr om Jerusalem där tabernaklet stod under domartiden (se t ex 1 Sam 1:3f).
  8. 78:61 sin makt … sin ära   Guds förbundsark som utlämnades åt filisteerna (se 1 Sam 4-6).