Print Page Options Listen to 詩篇 69

祈求上帝拯救的禱告

大衛作的詩,交給樂長,調用「百合花」。

69 上帝啊,求你拯救我,
因為洪水快把我淹沒;
我深陷泥沼,無法站穩腳;
我落入深淵,被洪流淹沒。
我連連呼救,已聲嘶力竭;
我期盼上帝的幫助,望眼欲穿。
無故恨我的人不計其數,
無故害我的仇敵勢力強大,
逼我償還我沒有偷過的東西。
上帝啊,你知道我的愚昧,
我的罪惡也瞞不過你。
主——萬軍之耶和華啊,
求你不要使等候你的人因我而受辱;
以色列的上帝啊,
求你不要讓信靠你的人因我而蒙羞。
我為了你的緣故遭受辱罵,
羞辱滿面。
我的弟兄視我為陌生人,
我的手足看我為外人。
我對你的殿充滿炙熱的愛,
辱罵你之人的辱罵都落在我身上。
10 我悲傷禁食,
他們就羞辱我。
11 我披上麻衣,
他們就譏笑我。
12 我成了街談巷議的話題,
醉漢作歌取笑我。

13 可是,耶和華啊,
在你悅納人的時候,
我向你禱告。
上帝啊,
求你以你的大愛和信實拯救我。
14 求你救我脫離泥沼,
不要讓我沉下去;
求你救我脫離恨我的人,
使我離開深淵。
15 求你不要讓洪水淹沒我,
深淵吞滅我,
墳墓吞噬我。

16 耶和華啊,求你答應我的禱告,
因為你充滿慈愛和良善;
求你以無限的憐憫眷顧我。
17 求你不要掩面不理你的僕人。
我正身陷困境,
求你快快答應我。
18 求你前來拯救我,
把我從仇敵手中救贖出來。
19 你知道我受的辱罵、欺凌和羞辱,
你看到了我仇敵的所作所為。
20 他們的辱罵使我心碎,
令我絕望無助。
我渴望有人同情,卻沒有一個;
期望有人安慰,卻無一人。
21 他們給我苦膽當食物,
又拿醋給我解渴。

22 願他們面前的宴席變為網羅,
成為他們的陷阱。
23 願他們眼目昏暗,無法看見;
願他們哆哆嗦嗦,直不起腰來。
24 求你把烈怒傾倒在他們身上,
將怒氣撒向他們。
25 願他們的家園一片荒涼,
願他們的帳篷無人居住。
26 因為他們迫害你擊打過的人,
嘲笑你所打傷之人的痛苦。
27 求你清算他們的種種罪行,
不要讓他們有份於你的拯救之恩。
28 願他們的名字從生命冊上被抹去,
不得和義人的名字列在一起。
29 上帝啊,
我陷入痛苦和憂傷,
求你拯救我,保護我。
30 我要用歌聲讚美上帝的名,
以感恩的心尊崇祂。
31 這要比獻上有蹄有角的公牛等祭牲更討耶和華喜悅。
32 卑微的人看見這一切就歡喜快樂,
願你們尋求上帝的人精神振奮。
33 耶和華垂聽窮苦人的祈求,
不輕看祂被囚的子民。
34 願天地都讚美祂,
願海和其中的一切都讚美祂!
35 因為上帝必拯救錫安,
重建猶大的城邑。
祂的子民要住在那裡,
擁有那片土地。
36 祂僕人的後裔要承受那地方為業,
凡愛祂的人都要住在那裡。

69 Save me, O God; for the waters are come in unto my soul.

I sink in deep mire, where there is no standing: I am come into deep waters, where the floods overflow me.

I am weary of my crying: my throat is dried: mine eyes fail while I wait for my God.

They that hate me without a cause are more than the hairs of mine head: they that would destroy me, being mine enemies wrongfully, are mighty: then I restored that which I took not away.

O God, thou knowest my foolishness; and my sins are not hid from thee.

Let not them that wait on thee, O Lord God of hosts, be ashamed for my sake: let not those that seek thee be confounded for my sake, O God of Israel.

Because for thy sake I have borne reproach; shame hath covered my face.

I am become a stranger unto my brethren, and an alien unto my mother's children.

For the zeal of thine house hath eaten me up; and the reproaches of them that reproached thee are fallen upon me.

10 When I wept, and chastened my soul with fasting, that was to my reproach.

11 I made sackcloth also my garment; and I became a proverb to them.

12 They that sit in the gate speak against me; and I was the song of the drunkards.

13 But as for me, my prayer is unto thee, O Lord, in an acceptable time: O God, in the multitude of thy mercy hear me, in the truth of thy salvation.

14 Deliver me out of the mire, and let me not sink: let me be delivered from them that hate me, and out of the deep waters.

15 Let not the waterflood overflow me, neither let the deep swallow me up, and let not the pit shut her mouth upon me.

16 Hear me, O Lord; for thy lovingkindness is good: turn unto me according to the multitude of thy tender mercies.

17 And hide not thy face from thy servant; for I am in trouble: hear me speedily.

18 Draw nigh unto my soul, and redeem it: deliver me because of mine enemies.

19 Thou hast known my reproach, and my shame, and my dishonour: mine adversaries are all before thee.

20 Reproach hath broken my heart; and I am full of heaviness: and I looked for some to take pity, but there was none; and for comforters, but I found none.

21 They gave me also gall for my meat; and in my thirst they gave me vinegar to drink.

22 Let their table become a snare before them: and that which should have been for their welfare, let it become a trap.

23 Let their eyes be darkened, that they see not; and make their loins continually to shake.

24 Pour out thine indignation upon them, and let thy wrathful anger take hold of them.

25 Let their habitation be desolate; and let none dwell in their tents.

26 For they persecute him whom thou hast smitten; and they talk to the grief of those whom thou hast wounded.

27 Add iniquity unto their iniquity: and let them not come into thy righteousness.

28 Let them be blotted out of the book of the living, and not be written with the righteous.

29 But I am poor and sorrowful: let thy salvation, O God, set me up on high.

30 I will praise the name of God with a song, and will magnify him with thanksgiving.

31 This also shall please the Lord better than an ox or bullock that hath horns and hoofs.

32 The humble shall see this, and be glad: and your heart shall live that seek God.

33 For the Lord heareth the poor, and despiseth not his prisoners.

34 Let the heaven and earth praise him, the seas, and every thing that moveth therein.

35 For God will save Zion, and will build the cities of Judah: that they may dwell there, and have it in possession.

36 The seed also of his servants shall inherit it: and they that love his name shall dwell therein.

69  Az éneklõmesternek a sósannimra; Dávidé.

Szabadíts meg engemet, oh Isten, mert a vizek lelkemig hatottak.

Mély sárba estem be, hol meg nem állhatok; feneketlen örvénybe jutottam, és az áradat elborít engem.

Elfáradtam a kiáltásban, kiszáradt a torkom; szemeim elbágyadtak, várván Istenemet.

Többen vannak fejem hajszálainál, a kik ok nélkül gyûlölnek engem; hatalmasok a vesztemre törõk, a kik ellenségeim alap nélkül; a mit nem ragadtam el, azt kell megfizetnem!

Oh Isten, te tudod az én balgatagságomat, és az én bûneim nyilván vannak te elõtted:

Ne szégyenüljenek meg miattam, a kik te benned remélnek, Uram, Seregeknek Ura! Ne pironkodjanak miattam, a kik téged keresnek, oh Izráelnek Istene!

Mert te éretted viselek gyalázatot, [és] borítja pironság az én orczámat.

Atyámfiai elõtt idegenné lettem, és anyám fiai elõtt jövevénynyé.

10 Mivel a te házadhoz való féltõ szeretet emészt engem, a te gyalázóidnak gyalázásai hullanak reám.

11 Ha sírok és bõjtöléssel [gyötröm] lelkemet, az is gyalázatomra válik.

12 Ha gyászruhába öltözöm, akkor példabeszédül vagyok nékik.

13 A kapuban ülõk rólam szólanak, és a borozók rólam énekelnek.

14 Én pedig néked könyörgök, oh Uram; jókedvednek idején, oh Isten, a te kegyelmed sokaságához képest hallgass meg engem a te megszabadító hûségeddel.

15 Ments ki engem az iszapból, hogy el ne sülyedjek; hadd szabaduljak meg gyûlölõimtõl és a feneketlen vizekbõl;

16 Hogy el ne borítson a vizek árja, és el ne nyeljen az örvény, és a veremnek szája be ne záruljon felettem!

17 Hallgass meg engem, Uram, mert jó a te kegyelmességed! A te irgalmasságodnak sokasága szerint tekints én reám;

18 És ne rejtsd el orczádat a te szolgádtól; mert szorongattatom nagyon: siess, hallgass meg engem!

19 Légy közel az én lelkemhez és váltsd meg azt; az én ellenségeimért szabadíts meg engem.

20 Te tudod az én gyalázatomat, szégyenemet és pirulásomat; jól ismered minden szorongatómat.

21 A gyalázat megtörte szívemet és beteggé lettem; várok vala részvétre, de hiába; vigasztalókra, de nem találék.

22 Sõt ételemben mérget adnak vala, és szomjúságomban eczettel itatnak vala engem.

23 Legyen az õ asztalok elõttök tõrré, és a bátorságosoknak hálóvá.

24 Setétüljenek meg az õ szemeik, hogy ne lássanak; és az õ derekukat tedd mindenkorra roskataggá.

25 Öntsd ki a te haragodat reájok, és a te haragodnak búsulása érje utól õket.

26 Legyen az õ palotájok puszta, és az õ hajlékukban ne legyen lakos;

27 Mert a kit te megvertél, azt üldözik, és a tõled sujtottak fájdalmát szólják meg.

28 Szedd össze álnokságaikat, és a te igazságodra ne jussanak el.

29 Töröltessenek ki az élõk könyvébõl, és az igazak közé ne irattassanak.

30 Engem pedig, a ki nyomorult és szenvedõ vagyok, emeljen fel, oh Isten, a te segedelmed!

31 Dicsérem az Istennek nevét énekkel, és magasztalom hálaadással.

32 És kedvesebb lesz az Úr elõtt az ökörnél, a szarvas és hasadt körmû tuloknál.

33 Látják [ezt] majd a szenvedõk és örülnek; ti Istent keresõk, elevenedjék a ti szívetek!

34 Mert meghallgatja az Úr a szegényeket, és az õ foglyait nem veti meg.

35 Dicsérjék õt az egek és a föld; a tengerek és a mi csak mozog azokban!

36 Mert megtartja Isten a Siont, és megépíti Júdának városait; és ott lakoznak majd és bírni fogják azt.

37 És az õ szolgáinak maradékai öröklik azt, és abban laknak majd, a kik szeretik az õ nevét.

En väg till Gud genom prövningar och lidande

1-2 Rädda mig, Gud, för vattnet står mig upp till halsen!

Djupare och djupare sjunker jag i dyn, och vattnet bara stiger.

Jag har skrikit mig hes och är alldeles utmattad. Mina ögon är svullna av gråt, och förgäves har jag sett efter dig, min Gud.

De som hatar mig utan orsak är flera än hårstråna på mitt huvud. Det är inflytelserika män, som går samman för att döda mig trots att jag är oskyldig. De kräver att jag ska straffas för sådant som jag inte har gjort.

Gud, du vet så väl hur dåraktig jag har varit, och du känner till alla mina synder.

Herre, du som härskar över alla himmelska härar och är Israels Gud, låt mig inte vara en stötesten för dem som tror på dig. Om de ser att du lämnar mig i sticket blir de förvirrade.

Det är för din skull som de hånar och förbannar mig.

Till och med mina egna bröder skäms för mig och låtsas som om de inte känner mig!

10 Min iver för ditt tempel brinner som en eld inom mig. Alla förolämpningar mina fiender riktar mot dig, träffar också mig.

11 När jag sörjer och fastar inför dig, Herre, hånar de mig!

12 Alla talar om mig när jag går omkring sorgklädd! De småskrattar åt mig!

13 Jag är hela stadens samtalsämne, och i dryckesvisorna sjunger man om mig.

14 Men jag fortsätter att be till dig, Herre! Nu är tiden inne då du kommer att lyssna till mig. Du är beredd att ge mig din kärlek och godhet. Svara på min bön och rädda mig, eftersom du har lovat det.

15 Dra upp mig ur detta träsk! Låt mig inte sjunka! Rädda mig från dem som hatar mig och låt mig inte drunkna.

16 Låt inte vattenmassorna begrava mig eller strömmarna dra ner mig i djupet. Rädda mig från avgrunden!

17 Herre, svara på min bön, för din kärlek och godhet tröstar mig! Din nåd är så stor och så god.

18 Herre, du vet att jag inte ser någon utväg längre. Göm dig inte för mig. Skynda dig, och kom och rädda mig!

19 Kom, Herre, och befria mig från alla mina fiender!

20 Du vet hur skamligt alla talar om mig och hur de förolämpar mig. Du ser dem allesammans och vet vad var och en har sagt.

21 Deras förakt för mig har krossat mitt hjärta, och jag är förtvivlad. Om ändå någon kunde visa medlidande! Det finns ingen som kan trösta mig!

22 De blandade gift i min mat och i stället för vatten gav de mig ättika blandat med galla.

23 Låt deras festmåltider ruinera dem och deras frid försvinna.

24 Låt dem drabbas av mörker och blindhet och vrid deras höfter ur led.

25 Häll ut din vrede över dem! Låt dem känna din vredes glöd och

26 låt deras hem stå öde och övergivna!

27 Utan förbarmande förföljer de den som du redan har straffat och hånskrattar åt den du har sårat.

28 Låt dem stå till svars för varenda synd de gjort och ha inte överseende med dem.

29 Utplåna dessa människors namn från de levandes bok! Låt dem inte finnas där tillsammans med dem som lever efter din vilja.

30 Men, Herre, befria mig från mitt elände och mitt lidande.

31 Då ska jag prisa dig med min sång! I tacksamhet kommer jag att sjunga en lovsång till dig.

32 Du gläder dig mer över det än om jag offrar en tjur eller en oxe.

33 De förtryckta ska få se vad Gud gör för dem. Inte undra på att de kommer att bli glada! Alla som söker Gud ska få nytt mod,

34 för Herren hör hur de fattiga och behövande ropar. Och inte heller glömmer han dem som är fångar för hans skull.

35 Prisa honom, både himmel och jord! Prisa honom, alla hav och allt som finns i dem!

36 Gud ska nämligen rädda Jerusalem. Han ska bygga upp Juda städer igen, och hans folk ska bo i dem och inte drivas bort.

37 Deras barn ska ärva landet, och alla som älskar honom ska tryggt kunna bo där.

Psalm 69[a]

For the director of music. To the tune of “Lilies.” Of David.

Save me, O God,
    for the waters(A) have come up to my neck.(B)
I sink in the miry depths,(C)
    where there is no foothold.
I have come into the deep waters;
    the floods engulf me.
I am worn out calling for help;(D)
    my throat is parched.
My eyes fail,(E)
    looking for my God.
Those who hate me(F) without reason(G)
    outnumber the hairs of my head;
many are my enemies without cause,(H)
    those who seek to destroy me.(I)
I am forced to restore
    what I did not steal.

You, God, know my folly;(J)
    my guilt is not hidden from you.(K)

Lord, the Lord Almighty,
    may those who hope in you
    not be disgraced because of me;
God of Israel,
    may those who seek you
    not be put to shame because of me.
For I endure scorn(L) for your sake,(M)
    and shame covers my face.(N)
I am a foreigner to my own family,
    a stranger to my own mother’s children;(O)
for zeal for your house consumes me,(P)
    and the insults of those who insult you fall on me.(Q)
10 When I weep and fast,(R)
    I must endure scorn;
11 when I put on sackcloth,(S)
    people make sport of me.
12 Those who sit at the gate(T) mock me,
    and I am the song of the drunkards.(U)

13 But I pray to you, Lord,
    in the time of your favor;(V)
in your great love,(W) O God,
    answer me with your sure salvation.
14 Rescue me from the mire,
    do not let me sink;
deliver me from those who hate me,
    from the deep waters.(X)
15 Do not let the floodwaters(Y) engulf me
    or the depths swallow me up(Z)
    or the pit close its mouth over me.(AA)

16 Answer me, Lord, out of the goodness of your love;(AB)
    in your great mercy turn to me.
17 Do not hide your face(AC) from your servant;
    answer me quickly,(AD) for I am in trouble.(AE)
18 Come near and rescue me;
    deliver(AF) me because of my foes.

19 You know how I am scorned,(AG) disgraced and shamed;
    all my enemies are before you.
20 Scorn has broken my heart
    and has left me helpless;
I looked for sympathy, but there was none,
    for comforters,(AH) but I found none.(AI)
21 They put gall in my food
    and gave me vinegar(AJ) for my thirst.(AK)

22 May the table set before them become a snare;
    may it become retribution and[b] a trap.(AL)
23 May their eyes be darkened so they cannot see,
    and their backs be bent forever.(AM)
24 Pour out your wrath(AN) on them;
    let your fierce anger overtake them.
25 May their place be deserted;(AO)
    let there be no one to dwell in their tents.(AP)
26 For they persecute those you wound
    and talk about the pain of those you hurt.(AQ)
27 Charge them with crime upon crime;(AR)
    do not let them share in your salvation.(AS)
28 May they be blotted out of the book of life(AT)
    and not be listed with the righteous.(AU)

29 But as for me, afflicted and in pain—
    may your salvation, God, protect me.(AV)

30 I will praise God’s name in song(AW)
    and glorify him(AX) with thanksgiving.
31 This will please the Lord more than an ox,
    more than a bull with its horns and hooves.(AY)
32 The poor will see and be glad(AZ)
    you who seek God, may your hearts live!(BA)
33 The Lord hears the needy(BB)
    and does not despise his captive people.

34 Let heaven and earth praise him,
    the seas and all that move in them,(BC)
35 for God will save Zion(BD)
    and rebuild the cities of Judah.(BE)
Then people will settle there and possess it;
36     the children of his servants will inherit it,(BF)
    and those who love his name will dwell there.(BG)

Footnotes

  1. Psalm 69:1 In Hebrew texts 69:1-36 is numbered 69:2-37.
  2. Psalm 69:22 Or snare / and their fellowship become