² Endast hos Gud söker min själ sin ro,
från honom kommer min frälsning.
³ Endast han är min klippa och min frälsning,
min borg, jag skall inte vackla.
⁴ Hur länge vill ni rasa mot denne man,
tillsammans slå ner honom
som om han vore en lutande vägg,
    en nerbruten mur?
⁵ De rådslår om att störta honom ner från hans höjd.
De älskar lögn,
    med munnen välsignar de,
men i sitt innersta förbannar de. Sela.
⁶ Endast i Gud har du din ro, min själ,
ty från honom kommer mitt hopp.
⁷ Endast han är min klippa och min frälsning,
min borg, jag skall inte vackla.
⁸ Hos Gud är min frälsning och min ära,
min starka klippa, min tillflykt har jag i Gud.
⁹ Förtrösta alltid på honom, du folk,
    utgjut era hjärtan för honom.
Gud är vår tillflykt. Sela.

¹⁰ Människobarn är bara en vindpust,
myndiga herrar fulla av lögn.
    I vågskålen är de för lätta,
tillsammans väger de mindre än luft.
¹¹ Lita inte på våld
    sätt inte ert hopp till stulet gods.
Fäst inte hjärtat vid rikedom,
    även om den växer.

¹² En gång har Gud sagt det,
    två gånger har jag hört det:
Hos Gud är makten,
¹³ och hos dig, Herre, är nåd.
    Du lönar var och en efter hans gärningar.