Förrådd av en falsk vän

55 För körledaren, till stränginstrument. En vishetspsalm av David.

Lyssna, Gud, till min bön,
    göm dig inte när jag ber om nåd,
hör på mig och svara mig!
    Jag är rastlös av mitt bekymmer
        och våndas
när fienden ropar
        och den gudlöse skränar,
    för de vräker ondska över mig
        och jagar mig i vrede.

(A) Mitt hjärta grips av ångest
        i mitt inre,
    dödens fasor faller över mig.
Fruktan och bävan drabbar mig,
    skräck lamslår mig
och jag säger:
    Tänk om jag hade[a] vingar
        som duvan!
    Då skulle jag flyga bort
        och söka mig ett bo,
(B) ja, fly långt bort
    och stanna i öknen. Sela
Jag skulle skynda mig
        att söka skydd
    mot vinande vind och storm.

10 (C) Förvirra dem, Herre,
        splittra deras tungor,
    för jag ser våld och bråk i staden.
11 Dag och natt går de runt den
        uppe på murarna,
    ondska och olycka råder därinne.
12 Den är full av fördärv,
    förtryck och svek viker inte
        från dess torg.

13 Det är inte en fiende som hånar mig,
        det kunde jag bära.
    Det är inte min ovän
        som förhäver sig mot mig,
    för honom kunde jag
        gömma mig.
14 (D) Nej, det är du, min like,
    min vän och förtrogne –
15 vi som levde i ljuvlig förtrolighet,
    vi som gick till Guds hus
        i högtidsskaran!
16 (E) Låt döden drabba dem,
    låt dem gå levande ner
        i dödsriket,
    för ondskan råder i deras boning,
        mitt ibland dem.[b]

17 Men jag ropar till Gud,
    och Herren ska frälsa mig.
18 (F) Afton, morgon och middag
        vill jag sucka och klaga,
    och han ska höra min röst.
19 (G) Han friköper min själ
        och fredar mig
    så att de inte kan närma sig[c],
        för det är många
            som är emot mig.
20 (H) Gud ska höra mig
        och förödmjuka dem,
    han som från urminnes tid
        sitter på sin tron. Sela
    De ändrar sig inte,
        de fruktar inte Gud.

21 (I) Han bär hand på sina vänner,
    han kränker sitt förbund.
22 (J) Hans mun är halare än smör,
        men han har strid i sitt hjärta.
    Hans ord är lenare än olja,
        men de är dragna svärd.

23 (K) Kasta din börda på Herren,
        han ska ta hand om dig.
    Han låter aldrig
        den rättfärdige vackla.
24 (L) Du, Gud, ska störta dem ner
        i fördärvets grop.
    Blodtörstiga och bedragare
        når inte ens halva sin ålder.
    Men jag förtröstar på dig.

Footnotes

  1. 55:7 Tänk om jag hade   Annan översättning: "Vem kan ge mig …?".
  2. 55:16 i deras boning, mitt ibland dem   Annan översättning: "i deras hjärtan, inom dem".
  3. 55:19 närma sig   Annan översättning: "strida mot mig".

Yo siempre confío en Dios

SALMO 55 (54)

Poema de David. Instrucciones para el director del coro: Este poema deberá cantarse acompañado de instrumentos de cuerda.

55 Dios mío,
no me des la espalda;
presta oído a mi oración.
2-3 ¡Atiéndeme!
¡Respóndeme!
Estoy angustiado,
y no encuentro paz.
Me asusta oír los gritos
de los malvados enemigos
que me oprimen.
No sólo se enojan conmigo;
para colmo, me persiguen.

Siento que el corazón
se me sale del pecho;
el miedo a la muerte me domina.
Estoy temblando de susto;
¡realmente estoy espantado!
¡Quisiera yo tener alas,
y volar como paloma
hasta un lugar tranquilo!
Me iría muy lejos de aquí:
¡me iría a vivir al desierto!
¡Buscaría refugio,
y me pondría a salvo
de los que me atormentan!

Dios mío,
destruye sus planes;
no los dejes ponerse de acuerdo.
En la ciudad sólo veo
sangre y violencia;
10 dentro de sus murallas
reinan día y noche,
la intriga y la maldad;
11 el engaño y la opresión
dominan en todas sus calles.

12-14 ¡Amigo mío,
hasta tú me has ofendido!
Tú, que eres igual que yo,
tú, que eres como mi hermano,
y que ibas conmigo al templo.
Si otro me hubiera insultado,
lo podría soportar;
si otro me hubiera humillado,
podría esconderme de él.

15 ¡Ojalá que a mis enemigos
la muerte los tome por sorpresa!
¡Ojalá que los entierren vivos,
porque en ellos sólo hay maldad!
16 Yo, por mi parte,
voy a pedirle ayuda a Dios;
¡él habrá de salvarme!
17 Mañana, tarde y noche,
no dejaré de rogarle;
¡él habrá de escucharme!

18 Mucha gente me ataca,
pero él me rescatará;
me hará salir sano y salvo
de la lucha que ahora libro.
19 Dios, el rey eterno,
humillará a mis enemigos.
Son gente que nunca cambia
ni sabe honrar a Dios;
20 amenazan a sus amigos,
y nunca cumplen sus promesas.
21 Dentro de ellos
sólo piensan en pelear.
Sus palabras son amables
y suaves como la mantequilla;
¡son más suaves que el aceite,
pero más cortantes que un cuchillo!

22-23 Dios mío,
¡tú echarás a los malvados
hasta el fondo de la tumba!
¡Esos asesinos mentirosos
no vivirán ni la mitad de su vida!

Mi amigo, te aconsejo
que pongas en manos de Dios
todo lo que te preocupa;
¡él te dará su apoyo!
¡Dios nunca deja fracasar
a los que lo obedecen!
¡Por eso siempre confío en él!