Herre, gå till rätta med dem som går till rätta med mig,
strid mot dem som strider mot mig.
² Tag sköld och rustning,
    och kom till min hjälp.
³ Drag fram spjutet och spärra vägen
    för mina förföljare.
Säg till min själ:
    "Jag är din frälsning."

⁴ Låt dem komma på skam och blygas som står efter mitt liv.
Låt dem tvingas tillbaka med skam
    som tänker ut ont mot mig.
⁵ Låt dem bli som agnar för vinden,
    låt Herrens ängel driva bort dem.
⁶ Låt deras väg bli mörk och hal,
    låt Herrens ängel förfölja dem.
⁷ Ty utan orsak har de gömt sin nätgrop för att fånga mig,
utan orsak har de grävt den för att ta mitt liv.
⁸ Låt ödeläggelse oväntat komma över dem,
så att de själva fångas i det nät de lagt ut
och till sitt fördärv faller i sin egen grop.
⁹ Min själ skall jubla i Herren
    och vara glad över hans frälsning.
¹⁰ Varje ben i min kropp skall säga:
    " Herre, vem är dig lik,
du som räddar den betryckte från hans överman,
den betryckte och fattige från den som plundrar honom?"

¹¹ Falska vittnen träder fram,
    de frågar mig om sådant som jag inte vet.
¹² De lönar mig med ont för gott,
    min själ är övergiven.
¹³ Jag bar sorgdräkt när de var sjuka,
jag kuvade min själ med fasta
    och bad med nersänkt huvud.
¹⁴ Jag handlade som om det gällt min vän, min bror.
Lik den som sörjer sin mor
    gick jag sorgklädd och nerböjd.
¹⁵ Men de gläder sig över mitt fall,
    de gaddar ihop sig,
onda människor gaddar ihop sig mot mig - jag vet ej varför.
De hånar mig utan uppehåll.
¹⁶ Bland gudlösa som hånar för en kaka bröd,
gnisslar de tänder mot mig.

¹⁷ Herre, hur länge skall du se på?
    Befria min själ från deras ödeläggelse,
mitt dyrbara liv undan lejonen.
¹⁸ Då skall jag tacka dig i den stora församlingen,
bland mycket folk skall jag prisa dig.

¹⁹ Låt inte dem få glädja sig över mig
som utan orsak är mina fiender.
    Låt inte dem få blinka med ögonen
som utan anledning hatar mig.
²⁰ Ty det är inte frid de talar,
    svekets ord tänker de ut
mot de stilla i landet.
²¹ De spärrar upp munnen mot mig,
    de säger: "Rätt åt honom,
nu ser vi det med egna ögon!"
²² Du, Herre, ser det, tig ej.
    Herre, var inte långt ifrån mig.
²³ Vakna, stå upp, skaffa mig rätt,
    tag dig an min sak, du min Gud och Herre.
²⁴ Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, Herre, min Gud,
låt dem inte få glädjas över mig.
²⁵ Låt dem inte säga i sina hjärtan:
    "Det var rätt åt honom, det gick som vi ville!"
Låt dem inte få säga: "Vi har uppslukat honom."
²⁶ Låt alla komma på skam och blygas
som gläds över min olycka.
    Låt dem gå klädda i skam och blygsel,
dessa som förhäver sig över mig.
²⁷ Låt dem jubla och glädja sig
    som unnar mig min rätt.
Låt dem alltid kunna säga:
    "Lovad vare Herren,
som unnar sin tjänare frid!"
²⁸ Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet,
ditt lov dagen lång.