Herren är mitt ljus och min frälsning,
för vem skulle jag frukta?
    Herren är mitt försvar,
för vem skulle jag vara rädd?
² När de onda kommer emot mig
    och vill uppsluka mig,
mina motståndare och fiender,
    då skall de själva stappla och falla.
³ Om en här belägrar mig
    fruktar ej mitt hjärta.
Om krig bryter ut mot mig
    är jag ändå trygg.

⁴ Ett har jag begärt av Herren,
    det längtar jag efter:
Att få bo i Herrens hus
    i alla mitt livs dagar
för att se Herrens ljuvlighet
    och betrakta hans tempel.
⁵ Ty han håller mig gömd i sin hydda på olyckans dag.
Han beskyddar mig i sin boning,
    han för mig upp på klippan.
⁶ Nu kan mitt huvud höja sig
    över mina fiender runt omkring mig.
Jag vill offra jublets offer i hans hydda,
jag vill sjunga till Herrens ära och lova honom.

⁷ Hör, Herre!
    Jag höjer min röst och ropar,
var mig nådig och svara mig.
⁸ Mitt hjärta tänker på ditt ord:
    "Sök mitt ansikte!"
Ja, ditt ansikte, Herre, söker jag,
⁹ dölj inte ditt ansikte för mig.
    Driv inte bort din tjänare i vrede,
du som har varit min hjälp.
    Släpp mig inte, överge mig inte,
du, min frälsnings Gud.
¹⁰ Om än min far och mor överger mig,
tar Herren emot mig.
¹¹ Visa mig, Herre, din väg,
    led mig på en jämn stig
för mina förföljares skull.
¹² Överlämna mig inte åt mina ovänners illvilja,
ty mot mig uppträder falska vittnen som andas våld.

¹³ Jag är viss om att få se Herrens godhet
i de levandes land.
¹⁴ Hoppas på Herren,
    var stark och frimodig i ditt hjärta,
ja, vänta på Herren!