25 Av David. Till dig, HERRE, upplyfter jag min själ.

² Min Gud, på dig förtröstar jag; låt mig icke komma på skam, låt icke mina fiender fröjda sig över mig.

³ Nej, ingen kommer på skam, som förbidar dig; på skam kommer de som, utan sak, handla trolöst.

⁴ HERRE, kungör mig dina vägar, lär mig dina stigar.

⁵ Led mig i din sanning, och lär mig, ty du är min frälsnings Gud; dig förbidar jag alltid.

⁶ Tänk, HERRE, på din barmhärtighet och din nåd, ty de äro av evighet.

⁷ Tänk icke på min ungdoms synder och på mina överträdelser, utan tänk på mig efter din nåd, för din godhets skull, HERRE.

⁸ HERREN är god och rättfärdig, därför undervisar han syndare om vägen.

⁹ Han leder de ödmjuka rätt, han lär de ödmjuka sin väg.

¹⁰ Alla HERRENS vägar äro nåd och trofasthet för dem som hålla hans förbund och vittnesbörd.

¹¹ För ditt namns skull, HERRE, förlåt min missgärning, ty den är stor.

¹² Finnes det en man som fruktar HERREN, då undervisar han honom om den väg han bör välja.

¹³ Han själv skall leva i lycka, och hans efterkommande skola besitta landet.

¹⁴ HERREN har sin umgängelse med dem som frukta honom, och sitt förbund vill han kungöra för dem.

¹⁵ Mina ögon se alltid till HERREN, ty han drager mina fötter ur nätet.

¹⁶ Vänd dig till mig och var mig nådig; ty jag är ensam och betryckt.

¹⁷ Mitt hjärtas ångest är stor; för mig ut ur mitt trångmål.

¹⁸ Se till mitt lidande och min vedermöda, och förlåt mig alla mina synder.

¹⁹ Se därtill att mina fiender äro så många och hata mig med orätt.

²⁰ Bevara min själ och rädda mig; låt mig icke komma på skam, ty jag tager min tillflykt till dig.

²¹ Ostrafflighet och redlighet bevare mig, ty jag förbidar dig.

²² Förlossa Israel, o Gud, ur all dess nöd.