² Fräls, Herre, ty de fromma är borta,
de trofasta har försvunnit från människors barn.
³ De talar lögn, den ene med den andre,
med hala läppar och dubbelt hjärta talar de.
⁴ Herre, utrota alla hala läppar,
    den tunga som talar stora ord.
⁵ De säger:
    "Genom vår tunga är vi starka,
våra läppar hjälper oss,
    vem är herre över oss?"

⁶ "Eftersom de svaga utsätts för våld
    och de fattiga klagar,
vill jag nu gripa in", säger Herren,
    "jag skall ge frälsning åt den som längtar därefter."
⁷ Herrens tal är ett rent tal,
    likt silver som rinner ner på jorden,
luttrat i degeln, renat sju gånger.
⁸ Du, Herre, skall bevara dem,
    du skall för evigt beskydda dem för detta släkte.
⁹ Runt omkring drar ogudaktiga fram,
när uselhet prisas av människors barn.