卷三:诗篇73—89

上帝的公正审判

亚萨的诗。

73 上帝实在善待以色列人,
恩待那些内心纯洁的人。
我却身陷险地,
几乎失脚跌倒。
我看见狂傲的恶人亨通就心怀不平。
他们一生平顺,健康强壮。
他们不像别人受苦,
不像世人遭难。
他们把骄傲作项链戴在颈上,
把暴力作外袍裹在身上。
他们胖得眼睛凸出,
心中充满罪恶。
他们讥讽嘲笑,言语恶毒,
狂妄地以暴力相威胁。
他们亵渎上天,诋毁大地。
10 上帝的子民也跟随他们,
听从他们的话。
11 他们说:
“上帝怎能知道?
至高者会察觉吗?”
12 看这些恶人,
他们总是生活安逸,财富日增。
13 我洁身自爱,保持清白,
实属徒然。
14 我天天遭灾,日日受苦。
15 要是我这样说,
我就是背叛了你的子民。
16 我想明白这一切,
却百思不得其解。
17 直到我进入你的圣所,
才明白他们的结局。
18 你把他们放在容易滑倒的地方,
使他们落入毁灭中。
19 他们顷刻间被毁灭,
在恐怖中彻底灭亡。
20 他们不过是人醒来后的一场梦。
主啊,你一行动,
他们必灰飞烟灭。
21 我曾感到悲伤,心如刀绞。
22 我当时愚昧无知,
在你面前如同畜类。
23 然而,我一直和你在一起,
你牵着我的手引导我。
24 你以谆谆教诲指引我,
以后必接我到荣耀中。
25 除你以外,在天上我还有谁?
除你以外,在地上我别无爱慕。
26 尽管我身心俱衰,
上帝永远是我心中的力量,
永远属于我。
27 那些远离你的人必灭亡,
你必灭绝不忠于你的人。
28 对于我,到上帝面前是何等美好。
我以主耶和华为我的避难所,
并宣扬祂的一切作为。

TREDJE BOKEN

Psalm 73

Den gudfruktiges anfäktelse och tröst

En psalm av Asaf.

Gud är i sanning god mot Israel,
    mot dem som har rena hjärtan.
Men jag var nära att stappla med mina fötter,
mina steg var nära att slinta,
ty jag avundades de övermodiga,
    när jag såg att det gick de ogudaktiga väl.

Fria från lidanden är de till sin död,
och deras kropp är vid gott hull.
De kommer inte i olycka som andra dödliga,
de plågas inte som andra människor.
Därför är högmod deras halsprydnad
och våld de kläder de bär.
Ur deras feta ansikten tittar ögonen fram,
deras hjärtans inbillningar har ingen gräns.
De hånar och talar om förtryck i sin ondska,
överlägset talar de.
Med sin mun stiger de upp i himlen
och deras tunga far fram på jorden.
10 Därför vänder sig folket till dem.
    Vatten i mängd suger de i sig.
11 De säger: "Hur skulle Gud kunna veta det?
Skulle den Högste ha sådan kunskap?"
12 Så är det med de ogudaktiga,
    det går alltid väl för dem och deras rikedom växer.

13 Men förgäves bevarade jag mitt hjärta rent
och tvådde i oskuld mina händer.
14 Jag blev plågad hela dagen,
    var morgon blev jag tuktad.
15 Om jag hade sagt: "Så vill jag tala",
då hade jag svikit dina barns släkte.
16 När jag försökte förstå detta,
    då tycktes det mig alltför svårt,
17 till dess att jag gick in i Guds helgedom
och insåg hur det går dem till slut.

18 På hal mark ställer du dem,
    du störtar ner dem i fördärvet.
19 Hur plötsligt går de inte under!
    De förgås och får en ände med förskräckelse.
20 Liksom drömmen är borta när man vaknar,
skall du, Herre, förakta dem som skuggbilder,
när du griper in.

21 När mitt hjärta förbittrades
    och jag kände styng i mitt inre,
22 då var jag oförnuftig och förstod ingenting,
som ett djur var jag inför dig.

23 Men jag är alltid hos dig,
    du håller mig i min högra hand.
24 Du leder mig med ditt råd
    och tar sedan emot mig med ära.
25 Vem har jag i himlen utom dig!
    När jag har dig
frågar jag inte efter något på jorden.
26 Om än min kropp och min själ tynar bort,
så är Gud mitt hjärtas klippa och min del för evigt.
27 Ty de som är fjärran från dig går under,
du förgör alla som trolöst sviker dig.
28 Att vara i Guds närhet är lycka för mig.
Jag tar min tillflykt till Herren, Herren,
för att kunna tala om alla dina gärningar.