Add parallel Print Page Options

105 Den gracias al Señor por todas las maravillas que hace; proclámenlo a todas las naciones. Cántenle, sí, cántenle alabanzas; y hablen a todos de sus milagros. ¡Siéntanse orgullosos de su santo nombre; adoradores de Dios, alégrense!

Busquen al Señor y su fortaleza; sigan siempre buscándolo.

Recuerden las maravillas que él ha hecho, los milagros y los juicios que de él hemos recibido. ¡Ustedes, hijos de Abraham, siervo de Dios! ¡Ustedes, descendientes de Jacob, el elegido de Dios! Él es el Señor Dios nuestro. Su gobierno se ve por doquier en la tierra. Aunque pasen mil generaciones, él jamás olvida sus promesas. Es el pacto que él hizo con Abraham, el juramento que le hizo a Isaac. 10 Se lo confirmó a Jacob como una ley, al pueblo de Israel como un pacto eterno, 11 cuando dijo: «Te daré la tierra de Canaán como la herencia que te toca». 12 Él dijo esto cuando sólo eran unos cuantos en número, un grupo muy pequeño en la tierra de Canaán. 13 Andaban siempre de nación en nación y de reino en reino, 14 pero en todo a nadie permitió que los oprimiera, por ellos reprendió a los reyes: 15 «No toquen a mis ungidos; no hagan daño a mis profetas», advirtió. 16 Hizo venir el hambre sobre la tierra de Canaán, cortando su fuente de alimento. 17 Luego, envió delante de ellos a José, al que vendieron como esclavo a Egipto. 18 Allá en la cárcel le sujetaron los pies con grilletes y le pusieron la cabeza en cepo de hierro, 19 hasta que llegó el tiempo de que se cumpliera lo que él predijo y el Señor probó el carácter de José. ¡Cómo le probó Dios su paciencia! 20 Entonces el faraón lo mandó llamar y lo puso en libertad, el gobernante de la nación abrió las puertas de su prisión. 21 Pusieron a su cargo todo lo que le pertenecía al faraón, él mandaba sobre todas las cosas que eran del faraón. 22 Él podía instruir a su antojo a los ayudantes del rey, y enseñar a sus consejeros.

23 Y luego Israel llegó a Egipto y vivió allí, como un extranjero, en la tierra de Cam. 24 El Señor hizo que su pueblo se multiplicara; lo hizo más numeroso que sus enemigos. 25 En esas circunstancias, Dios enemistó a los egipcios contra los israelitas; y conspiraron en contra de los siervos del Señor.

26 Pero Dios envió a su siervo Moisés, junto con Aarón, a quien había escogido; 27 ellos hicieron señales maravillosas entre los egipcios, y milagros en la tierra de Cam. 28 El Señor envió tinieblas, y la tierra se oscureció, pero ellos no atendieron a sus palabras. 29 Convirtió en sangre sus aguas y causó la muerte de sus peces. 30 Todo Egipto se infestó de ranas; ¡hasta las habitaciones del rey! 31 Cuando él habló, moscas y mosquitos cubrieron como nubes a Egipto de un extremo al otro. 32 En vez de lluvia envió mortal granizo, y los rayos sobrecogieron a la nación. 33 Sus viñas y sus higueras se arruinaron; todos los árboles quedaron despedazados. 34 Dio una orden y millares de langostas acudieron, ¡muchísimos saltamontes! 35 Devoraron toda la vegetación y destruyeron todas las cosechas. 36 Luego mató al hijo mayor de cada familia egipcia: el orgullo y alegría de cada familia. 37 Sacó de Egipto a su pueblo, cargado de oro y plata; en aquel tiempo no había entre ellos débiles. 38 Egipto se alegró de que se fueran, porque le inspiraban profundo terror.

39 Él extendió sobre ellos una nube para protegerlos del sol abrasador, y les dio una columna de fuego por la noche para iluminarlos. 40 Pidieron carne y les mandó codornices, y les dio maná: pan del cielo. 41 Él abrió una roca, y de ella brotó agua que formó un río por entre la tierra seca y estéril; 42 porque él recordó su sagrada promesa a Abraham su siervo.

43 Sacó a su pueblo, a sus escogidos, con gozo y alegría. 44 Les entregó las tierras de los gentiles, cosecharon lo que otros habían plantado. 45 Esto se hizo para que siguieran y obedecieran sus leyes. ¡Aleluya! ¡Alabado sea el Señor!

Psalm 105

Herrens gärningar mot sitt folk

Tacka Herren, åkalla hans namn,
    gör hans gärningar kända bland folken!
Sjung till hans ära, lovprisa honom,
tala om alla hans under!
Beröm er av hans heliga namn!
    De som söker Herren må glädja sig av hjärtat.
Fråga efter Herren och hans makt,
sök alltid hans ansikte.
Tänk på de under han har gjort,
    på hans tecken och hans domslut,
ni Abrahams barn, hans tjänare,
    ni Jakobs söner, hans utvalda.

Han är Herren, vår Gud,
    över hela jorden når hans domar.
Han tänker för evigt på sitt förbund,
på det ord han påbjudit för tusen släkten,
på det förbund han slöt med Abraham
och på sin ed till Isak.
10 Han fastställde det för Jakob som en stadga,
för Israel som ett evigt förbund.
11 Han sade: Åt dig ger jag Kanaans land,
det skall bli er arvedel.
12 Då var de en liten skara,
    de var få och främlingar i landet.

13 De vandrade från folk till folk,
    från ett land till ett annat.
14 Han tillät ingen att skada dem,
    han straffade kungar för deras skull:
15 Rör inte mina smorda,
    gör inte mina profeter något ont!
16 När han sände hungersnöd över landet
så att de led brist på bröd,
17 då sände han en man framför dem,
Josef som blev såld till slav.
18 Man slog hans fötter i bojor,
    i järn låg han bunden,
19 till den tid då hans ord uppfylldes
och Herrens tal bevisade hans oskuld.
20 Då släpptes han på kungens befallning,
folkens härskare gav honom fri.
21 Han satte honom till herre över sitt hus,
till att råda över allt han ägde,
22 för att binda hans furstar efter sin vilja
och lära hans äldste vishet.
23 Och Israel kom till Egypten,
    Jakob blev gäst i Hams land.
24 Herren gjorde sitt folk mycket fruktsamt
    och mäktigare än deras ovänner.
25 Han förvandlade deras hjärtan,
    så att de hatade hans folk
och handlade svekfullt mot hans tjänare.

26 Han sände Mose, sin tjänare,
    och Aron som han utvalt.
27 De gjorde hans tecken bland dem
    och under i Hams land.
28 Han sände mörker och allt blev mörkt,
och de stod inte emot hans ord.
29 Han förvandlade deras vatten till blod
och deras fiskar dog.
30 Deras land vimlade av paddor,
    ända in i deras kungars kamrar.
31 Han befallde och svärmar av insekter kom,
mygg över hela deras land.
32 Han gav dem hagel i stället för regn
och sände eldslågor i landet.
33 Han slog ner deras vinstockar och fikonträd
och bröt sönder träden i landet.
34 Han befallde och gräshoppor kom
och gräsmaskar i oräknelig mängd.
35 De åt upp alla örter i landet,
    de åt upp grödan på marken.
36 Han slog allt förstfött i landet,
    förstlingen av deras livskraft.

37 Så förde han dem ut med silver och guld,
i hans stammar stapplade ingen.
38 Egyptierna gladde sig när de drog ut,
ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem.
39 Han bredde ut ett moln till skydd
    och en eld som lyste om natten.
40 De bad, och han lät vaktlar komma
och mättade dem med bröd från himlen.
41 Han öppnade klippan och vatten flödade,
det rann genom öknen som en ström.
42 Ty han tänkte på sitt heliga löfte
    till Abraham, sin tjänare.
43 Så förde han ut sitt folk med glädje,
sina utvalda med jubel.
44 Han gav hednafolkens länder åt dem,
det folken arbetat ihop fick de ärva,
45 för att de skulle hålla hans stadgar
och ta vara på hans undervisning.
    Halleluja!