预言旱灾

14 耶和华告诉耶利米有关旱灾的事:

“犹大充满悲泣,
她的城邑衰败,
人人坐在地上痛哭,
耶路撒冷哀鸣四起。
贵族派仆人去水池打水,
仆人去那里发现没有水,
就带着空瓶垂头丧气、
羞愧难当地回去了。
天不下雨,
土地干裂,
农夫沮丧地抱着头。
因为没有草,
田野的母鹿抛弃了刚生下来的小鹿;
因为没有草,
野驴站在光秃的山头上像豺狼一样喘气,双目无神。”

耶和华啊,虽然我们的罪控告我们,
我们屡屡叛逆得罪你,
求你为了自己的尊名而拯救我们。
以色列的盼望和患难时的救主啊,
你为什么在这里像一个异乡人,
像一个只住一夜的旅客呢?
你为什么像一个受惊的人,
像一个无力救人的勇士呢?
耶和华啊,你一直都在我们中间,
我们属于你的名下,
求你不要抛弃我们。

10 论到这些百姓,耶和华这样说:
“他们喜欢流浪,
不约束自己的脚步,
因此耶和华不喜欢他们。
现在祂要清算他们的罪恶,
追讨他们的罪。”

11 耶和华对我说:“你不要为这百姓祷告。 12 他们禁食,我也不会听他们的呼求;他们献上燔祭和素祭,我也不会悦纳。我要用战争、饥荒和瘟疫灭绝他们。” 13 我说:“主耶和华啊!众先知不停地告诉他们不会有战争,也不会遭遇饥荒,说耶和华必在这地方赐给他们永久的平安。”

14 耶和华对我说:“那些先知奉我的名说假预言,我并没有差派他们,没有委任他们,也没有对他们说话。他们对你们说的预言是假异象,是占卜,是凭空捏造。 15 我没有差派他们,他们却奉我的名说这地方必没有战争和饥荒。他们必死于战争和饥荒。这是耶和华说的。 16 至于听他们说预言的人以及那些人的妻子儿女,必因饥荒和战争而暴尸耶路撒冷街头。因为我要使他们受到应得的报应。

17 “耶利米,你要对他们说,
‘让我昼夜泪眼汪汪吧,
因为我的同胞遭受重创,
遍体鳞伤。
18 我走到田间,
眼前是具具被杀的尸体;
我进入城里,
见饥荒肆虐,
祭司和先知也流亡异乡[a]。’”

19 耶和华啊,你完全丢弃犹大了吗?
你厌恶锡安吗?
你为什么把我们打得伤痕累累,以致无法医治?
我们期待平安,却没有平安;
渴望得到医治,却饱受惊吓。
20 耶和华啊,我们承认自己和我们祖先的罪,
我们都得罪了你。
21 为了你的尊名,
求你不要厌恶我们,
不要让你荣耀的宝座蒙羞。
求你顾念你与我们立的约,
不要废除它。
22 在列国供奉的偶像中,
谁能赐下雨水呢?
天能自降甘霖吗?
我们的上帝耶和华啊,
难道不是只有你能行这些事吗?
是你赐雨水降甘霖,
所以我们仰望你。

Footnotes

  1. 14:18 祭司和先知也流亡异乡”或译“连祭司和先知也浑浑噩噩,不知道自己做什么”。

Sécheresse et famine

14 Voici ce que dit l’Eternel à Jérémie concernant la sécheresse :

Juda est dans le deuil,
ses villes dépérissent,
leurs habitants sont affligés, ╵au sujet du pays[a],
et le cri plaintif de Jérusalem ╵se fait entendre.
Les notables envoient ╵les gens de basse condition ╵chercher de l’eau.
Arrivés aux citernes, ╵ils ne trouvent pas d’eau,
et ils reviennent ╵avec des cruches vides ;
tout honteux et penauds,
ils se voilent la face[b].
Le sol est crevassé
car la pluie a manqué ╵dans le pays,
et les cultivateurs, ╵déçus dans leurs espoirs,
se voilent le visage.
La biche, dans les champs,
abandonne son faon ╵après l’avoir mis bas,
car il n’y a plus de verdure.
Les onagres se tiennent ╵sur les hauteurs,
et ils flairent le vent ╵comme font les chacals ;
mais leurs yeux se fatiguent
car il n’y a plus d’herbe.

Même si nos péchés ╵témoignent contre nous,
ô Eternel, agis ╵pour l’honneur de ton nom !
Nos infidélités ╵se sont multipliées,
nous avons péché contre toi.
Toi, l’espérance d’Israël,
toi qui le sauves ╵au temps de la détresse,
pourquoi te conduis-tu ╵comme un simple étranger ╵dans le pays,
ou comme un voyageur ╵qui se détourne de sa route ╵pour passer la nuit quelque part ?
Pourquoi te conduis-tu ╵comme un homme éperdu,
comme un guerrier ╵qui ne peut délivrer ?
Et pourtant, tu es parmi nous, ╵ô Eternel,
et nous portons ton nom :
ne nous délaisse pas !

10 Voici ce que déclare ╵l’Eternel à ce peuple :
« Ils trouvent leur plaisir ╵à vagabonder çà et là
sans retenir leurs pas.
L’Eternel ne les agrée pas.
Il va se souvenir ╵maintenant de leurs crimes,
il va châtier leurs fautes. »

11 Et l’Eternel me dit : Ne prie pas pour le bien-être de ce peuple ! 12 Ils auront beau jeûner, je n’écouterai pas leurs supplications, et s’ils m’offrent des holocaustes et des offrandes, je ne les agréerai pas, je m’en vais les exterminer : par l’épée, par la famine et par la peste.

13 Et je lui répondis : Ah ! Seigneur, Eternel, les prophètes leur disent : « Vous ne connaîtrez pas la guerre et vous ne subirez pas la famine, car je vous donnerai en ce lieu-ci une paix véritable. »

14 Et l’Eternel me dit : En mon nom, ces prophètes profèrent des mensonges. Je ne les ai pas mandatés, je ne leur ai rien ordonné et je ne leur ai pas parlé : toutes leurs prophéties sont visions mensongères, oracles sans valeur, des inventions venant d’eux-mêmes. 15 C’est pourquoi voici ce que déclare l’Eternel au sujet des prophètes qui prophétisent en son nom sans avoir été envoyés, ces prophètes qui disent : « La guerre et la famine ne viendront pas dans ce pays ». C’est par la guerre et la famine que ces prophètes périront, 16 et les gens du peuple auxquels ils prophétisent seront jetés à terre dans les rues de Jérusalem par la famine et par l’épée, sans qu’il y ait personne pour les mettre au tombeau, ni eux, ni leurs femmes, ni leurs fils, ni leurs filles ; je ferai retomber sur eux le mal qu’ils ont commis.

17 Et toi, dis-leur ceci :

« Sans cesse, nuit et jour, ╵mes yeux versent des larmes, ╵ils ne tarissent pas !
Car un malheur terrible va atteindre
la communauté de mon peuple :
c’est une plaie très douloureuse.
18 Si je sors dans les champs,
je vois des morts, ╵victimes de l’épée ;
si j’entre dans la ville,
je vois des gens, ╵affaiblis par la faim !
Le prophète et le prêtre ╵parcourent le pays
sans rien comprendre. »

19 As-tu donc vraiment rejeté Juda ?
As-tu pris Sion en dégoût ?
Pourquoi nous as-tu infligé ╵de telles plaies
sans qu’il y ait ╵de guérison pour nous ?
Nous espérions la paix,
et rien de bon n’arrive,
un temps de guérison,
en fait, c’est l’épouvante.
20 Eternel, nous reconnaissons ╵notre méchanceté,
les fautes de nos pères.
Car nous avons ╵commis des péchés contre toi.
21 Pour l’honneur de ton nom, ╵ne nous méprise pas,
ne laisse pas déshonorer ╵le trône de ta gloire[c] ;
et n’oublie pas l’alliance ╵que tu as conclue avec nous, ╵ne la révoque pas !
22 Qui, parmi les faux dieux ╵des autres peuples,
peut donner de la pluie ?
Ou bien est-ce le ciel ╵qui pourrait, par lui-même, ╵déclencher les averses ?
N’est-ce pas toi, ╵Eternel, notre Dieu,
toi sur qui nous comptons ?
Car c’est toi seul, ╵qui fais toutes ces choses.

Footnotes

  1. 14.2 Autre traduction : abattus à même le sol.
  2. 14.3 En signe de confusion ou de deuil.
  3. 14.21 C’est-à-dire le coffre de l’alliance et, par extension, le temple qui le contient, la ville où il se trouve (voir 3.16-17).

14 Detta är det HERRENS ord som kom till Jeremia angående torkan.

Juda ligger sörjande, dess portar äro förfallna, likasom i sorgdräkt luta de mot jorden, och ett klagorop stiger upp från Jerusalem.

Stormännen där sända de små efter vatten, men när de komma till dammarna, finna de intet vatten; de måste vända tillbaka med tomma kärl. De stå där med skam och blygd och måste hölja över sina huvuden.

För markens skull, som ligger vanmäktig, därför att intet regn faller på jorden, stå åkermännen med skam och måste hölja över sina huvuden.

Ja, också hinden på fältet övergiver sin nyfödda kalv, därför att intet grönt finnes

Och vildåsnorna stå på höjderna och flämta såsom schakaler; deras ögon försmäkta, därför att gräset är borta.

Om än våra missgärningar vittna emot oss, så hjälp dock, HERRE, för ditt namns skull. Ty vår avfällighet är stor; mot dig hava vi syndat.

Du Israels hopp dess frälsare i nödens tid, varför är du såsom en främling i landet, lik en vägfarande som slår upp sitt tält allenast för en natt?

Varför är du lik en rådlös man, lik en hjälte som icke kan hjälpa? Du bor ju dock mitt ibland oss, HERRE, och vi äro uppkallade efter ditt namn; så övergiv oss då icke.

10 Så säger HERREN om detta folk: På detta sätt driva de gärna omkring, de hålla icke sina fötter i styr. Därför har HERREN intet behag till dem; nej, han kommer nu ihåg deras missgärning och hemsöker deras synder.

11 Och HERREN sade till mig: Du må icke bedja om något gott för detta folk.

12 Ty om de än fasta, så vill jag dock icke höra deras rop, och om de än offra brännoffer och spisoffer så har jag intet behag till dem, utan vill förgöra dem med svärd, hungersnöd och pest.

13 Då sade jag: »Ack Herre, HERRE! Profeterna säga ju till dem: I skolen icke se något svärd, ej heller skall hungersnöd träffa eder, nej, en varaktig frid skall jag giva eder på denna plats.»

14 Men HERREN sade till mig: Profeterna profetera lögn i mitt namn; jag har icke sänt dem eller givit dem någon befallning eller talat till dem. Lögnsyner och tomma spådomar och fåfängligt tal och sina egna hjärtans svek är det de profetera för eder.

15 Därför säger HERREN så om de profeter som profetera i mitt namn, fastän jag icke har sänt dem, och som säga att svärd och hungersnöd icke skola komma i detta land: Jo, genom svärd och hunger skola dessa profeter förgås.

16 Och folket som de profetera för, både män och hustrur, både söner och döttrar, skola komma att ligga på Jerusalems gator, slagna av hunger och svärd, och ingen skall begrava dem; och jag skall utgjuta deras ondska över dem.

17 Men du skall säga till dem detta ord: Mina ögon flyta i tårar natt och dag och få ingen ro, ty jungfrun, dottern mitt folk har drabbats av stor förstöring, av ett svårt och oläkligt sår.

18 Om jag går ut på marken, se, då ligga där svärdsslagna män; och kommer jag in i staden, så mötes jag där av hungerns plågor. Ja, både profeter och präster nödgas draga från ort till ort, till ett land som de icke känna.

19 Har du då alldeles förkastat Juda? Har din själ begynt försmå Sion? Eller varför har du slagit oss så, att ingen kan hela oss? Vi bida efter frid, men intet gott kommer, efter en tid då vi skulle bliva helade, men se, förskräckelse kommer.

20 HERRE, vi känna vår ogudaktighet, våra fäders missgärning, ty vi hava syndat mot dig.

21 För ditt namns skull, förkasta oss icke, låt din härlighets tron ej bliva föraktad; kom ihåg ditt förbund med oss, och bryt det icke.

22 Finnas väl bland hedningarnas fåfängliga avgudar sådana som kunna giva regn? Eller kan himmelen av sig själv låta regnskurar falla? Är det icke dig, HERRE, vår Gud, som vi måste förbida? Det är ju du som har gjort allt detta.

Drought, Famine, Sword

14 This is the word of the Lord that came to Jeremiah concerning the drought:(A)

“Judah mourns,(B)
    her cities languish;
they wail for the land,
    and a cry goes up from Jerusalem.
The nobles send their servants for water;
    they go to the cisterns
    but find no water.(C)
They return with their jars unfilled;
    dismayed and despairing,
    they cover their heads.(D)
The ground is cracked
    because there is no rain in the land;(E)
the farmers are dismayed
    and cover their heads.
Even the doe in the field
    deserts her newborn fawn
    because there is no grass.(F)
Wild donkeys stand on the barren heights(G)
    and pant like jackals;
their eyes fail
    for lack of food.”(H)

Although our sins testify(I) against us,
    do something, Lord, for the sake of your name.(J)
For we have often rebelled;(K)
    we have sinned(L) against you.
You who are the hope(M) of Israel,
    its Savior(N) in times of distress,(O)
why are you like a stranger in the land,
    like a traveler who stays only a night?
Why are you like a man taken by surprise,
    like a warrior powerless to save?(P)
You are among(Q) us, Lord,
    and we bear your name;(R)
    do not forsake(S) us!

10 This is what the Lord says about this people:

“They greatly love to wander;
    they do not restrain their feet.(T)
So the Lord does not accept(U) them;
    he will now remember(V) their wickedness
    and punish them for their sins.”(W)

11 Then the Lord said to me, “Do not pray(X) for the well-being of this people. 12 Although they fast, I will not listen to their cry;(Y) though they offer burnt offerings(Z) and grain offerings,(AA) I will not accept(AB) them. Instead, I will destroy them with the sword,(AC) famine(AD) and plague.”(AE)

13 But I said, “Alas, Sovereign Lord! The prophets(AF) keep telling them, ‘You will not see the sword or suffer famine.(AG) Indeed, I will give you lasting peace(AH) in this place.’”

14 Then the Lord said to me, “The prophets are prophesying lies(AI) in my name. I have not sent(AJ) them or appointed them or spoken to them. They are prophesying to you false visions,(AK) divinations,(AL) idolatries[a] and the delusions of their own minds. 15 Therefore this is what the Lord says about the prophets who are prophesying in my name: I did not send them, yet they are saying, ‘No sword or famine will touch this land.’ Those same prophets will perish(AM) by sword and famine.(AN) 16 And the people they are prophesying to will be thrown out into the streets of Jerusalem because of the famine and sword. There will be no one to bury(AO) them, their wives, their sons and their daughters.(AP) I will pour out on them the calamity they deserve.(AQ)

17 “Speak this word to them:

“‘Let my eyes overflow with tears(AR)
    night and day without ceasing;
for the Virgin(AS) Daughter, my people,
    has suffered a grievous wound,
    a crushing blow.(AT)
18 If I go into the country,
    I see those slain by the sword;
if I go into the city,
    I see the ravages of famine.(AU)
Both prophet and priest
    have gone to a land they know not.(AV)’”

19 Have you rejected Judah completely?(AW)
    Do you despise Zion?
Why have you afflicted us
    so that we cannot be healed?(AX)
We hoped for peace
    but no good has come,
for a time of healing
    but there is only terror.(AY)
20 We acknowledge(AZ) our wickedness, Lord,
    and the guilt of our ancestors;(BA)
    we have indeed sinned(BB) against you.
21 For the sake of your name(BC) do not despise us;
    do not dishonor your glorious throne.(BD)
Remember your covenant(BE) with us
    and do not break it.
22 Do any of the worthless idols(BF) of the nations bring rain?(BG)
    Do the skies themselves send down showers?
No, it is you, Lord our God.
    Therefore our hope is in you,
    for you are the one who does all this.(BH)

Footnotes

  1. Jeremiah 14:14 Or visions, worthless divinations