羅馬書 4
Chinese Standard Bible (Traditional)
亞伯拉罕因信稱義
4 那麼,我們說我們肉體上的先祖亞伯拉罕得到了什麼呢? 2 事實上,如果亞伯拉罕本於行為被稱為義,他就有可誇耀的;然而在神面前他並沒有可誇耀的。 3 經上到底是怎麼說的呢?
「亞伯拉罕信神,
這就被算為他的義。」[a]
4 做工的人得工錢,不算是恩典,而是應得的; 5 但是,一個人雖沒有做工,卻信靠那稱不敬虔之人為義的神,這人的信就被算為義。
大衛的話
6 正如大衛也論到神所算為義之人的福份,這義與行為無關;他說:
亞伯拉罕在受割禮前被稱為義
9 既然如此,這福份到底是只賜給那些受割禮的人,還是也賜給那些沒有受割禮的人呢?我們說:「亞伯拉罕因著信,就被算為義了。」[d] 10 那麼,是怎麼被算為義的呢?到底是在他受割禮之後,還是在他沒有受割禮的時候呢?不是在受割禮之後,而是在沒有受割禮的時候。 11 並且他領受了割禮的標記,做為他沒有受割禮時因信稱義的印證,使他成為所有不憑著割禮而信之人的父,也使他們被算為義; 12 而且他也成為受割禮之人的父,不僅為那些受了割禮的人,還為那些順著我們的先祖亞伯拉罕信心之腳蹤行走的人;亞伯拉罕的信心在他沒有受割禮的時候就已經有了。
因信承受應許
13 原來,賜給亞伯拉罕和他後裔繼承世界的應許,不是藉著律法,而是藉著因信而得的義。 14 這是因為,如果本於律法的才是繼承人,信就落了空,應許也就無效了。 15 事實上,律法帶來了震怒,所以哪裡沒有律法,哪裡也就沒有過犯。
16 為此,這應許是本於信,好使這應許照著恩典,能確保給所有的後裔——不僅是給屬律法的,也是給屬亞伯拉罕信心的。亞伯拉罕在神面前是我們每個人的父, 17 正如經上所記:「我已經指派你為眾多民族的父。」[e]亞伯拉罕所信的那一位,就是叫死人得生命、使無變為有的神。 18 亞伯拉罕在沒有盼望的時候,仍然懷著盼望去相信,因而成為眾多民族的父,[f]正如先前所說:「你的後裔將要如此眾多[g]。」[h] 19 他快到一百歲的時候,想到自己的身體如同[i]已經死了,又想到撒拉也已經不能生育,但是他的信仰卻沒有軟弱。 20 他也沒有因著不信去懷疑神的應許,反而因著信得以剛強,把榮耀歸給神, 21 並且確信不疑:神所應許的,神也能成就。 22 因此,這就被算為他的義了。[j] 23 不但如此,「被算為他的義」這句話不僅是為亞伯拉罕寫的, 24 也是為我們寫的;我們信靠使我們的主耶穌從死人中復活的那一位,就將被算為義。 25 主耶穌被交出去,是為了我們的過犯;復活,是為了我們稱義。
羅 馬 書 4
Chinese New Testament: Easy-to-Read Version
亚伯拉罕之例
4 那么,关于我们的祖先亚伯拉罕,我们该说什么呢?关于信仰,他发现了什么呢? 2 假如亚伯拉罕凭他的行为得到上帝的认可,那么,他就有理由骄傲了,但是他却不能在上帝面前骄傲。 3 《经》上是怎么说的呢?“亚伯拉罕相信了上帝,因为他相信了,上帝像接受一位行为正直的人一样接受了他。”
4 给工作的人付工资,不是出于恩典给他的,而是出于义务。 5 如果一个人没有做任何工作,但他却信任让人改邪归正的上帝, 那么上帝就会接受他的信仰,并得到上帝的认可。 6 同样,大卫也说过同样的话,他说到如果一个人,上帝不计较他的行为而得到他的认可的人,他是有福的。他说:
7 “不法行为被宽恕的人,是有福的,
罪被遮盖的人,是有福的,
8 主不把他的罪过记在账上的人,是有福的。”
9 那么,这种祝福只施给那些受过割礼的人吗?或者也会施给那些未受过割礼的人吗?(是的,它也会降临在未受割礼的人的身上的)我们说过,亚伯拉罕因为他的信仰得到了上帝的认可。 10 这是在什么情况下发生的呢?是在他受割礼之前,还是在他受割礼之后呢?是在之前,而不是在之后。 11 他后来接受了割礼,他的割礼只是一个标记,表明在他受割礼之前,已由于信仰得到了上帝的认可。所以,亚伯拉罕是所有相信、但没有受割礼的人的祖先。这些人,得到了上帝的认可。 12 亚伯拉罕也是那些受到割礼的人之父,割礼并没有使他成为他们的父亲,而是靠信仰生活,亚伯拉罕才成为他们之父,亚伯拉罕受割礼之前已有了这信仰。
凭信仰得到上帝的许诺
13 亚伯拉罕和他的后代得到许诺,他们将会得到整个世界。亚伯拉罕得到这许诺,不是由于他服从了律法,而是因为通过他的信仰得到了上帝的认可。 14 如果通过守法就能得到上帝的许诺,那么信仰就毫无价值了,上帝对亚伯拉罕的许诺也就一钱不值了, 15 因为律法只能导致上帝对那些违法人的愤怒。如果没有律法,也就不会出现违背的事情了。
16 所以,由于信仰,人们得到上帝的许诺,因此这许诺是无偿的馈赠)。既然这许诺是无偿的,那么所有的亚伯拉罕的子民都能得到它。这许诺不仅仅是给予那些生活在摩西律法之下的人们,也是给予那些像亚伯拉罕那样靠信仰生活的人。亚伯拉罕是我们所有人的祖先, 17 正如《经》上所说∶“我使你成为众多民族的祖先。” [a]在上帝眼里,亚伯拉罕是我们的祖先,他信仰的上帝,既让死人复活、从无创造了万物的上帝。
18 亚伯拉罕没有指望有孩子,但他仍然相信上帝,继续心怀希望,为此他成为众多民族的祖先。正如上帝对他所说的那样∶“你的后代将多如天上的繁星。” [b] 19 亚伯拉罕将近一百岁了,他的肉体也行将就木,撒拉也不能再生育了,但是,亚伯拉罕的信仰却丝毫没有削弱, 20 他对于上帝会履行许诺毫不怀疑,他从未停止过相信上帝。他对上帝的信仰反而更加坚定,并把荣耀归于上帝。 21 他完全相信上帝能够实现他的诺言, 22 所以,这是为什么∶“他被接受,因为他仿佛做了正义的事。” [c] 23 这些话“他被接受,”不仅仅是针对亚伯拉罕所说的。 24 这些话也是针对我们而说的,因为我们相信,所以上帝也会接受我们。我们信仰使耶稣—我们的主,从死里复活的上帝。 25 为我们的罪恶,耶稣被交给了死亡,然后又让他从死里复活,为的是让我们得到上帝的认可。
Footnotes
- 羅 馬 書 4:17 引自《创世记》17:5
- 羅 馬 書 4:18 引自《创世记》17:5
- 羅 馬 書 4:22 引自《创世记》17:6
Romarbrevet 4
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Abrahams föredöme
1-2 Abraham var mänskligt sett den judiska nationens grundare. Vad var hans erfarenhet av att bli frälst genom tro? Var det på grund av hans goda gärningar som Gud tog emot honom? Om det var så, då hade han haft något att skryta med. Men från Guds sida sett hade Abraham inte alls någon anledning att berömma sig själv.
3 För Skriften säger oss att Abraham trodde på Gud, och det var därför som Gud förlät honom hans synder och förklarade honom rättfärdig.
4-5 Men förtjänade han inte rätten till himlen genom alla de goda gärningar han gjorde? Nej, frälsningen är en gåva. Om man kan förtjäna den genom att vara god så är den inte gratis. Den ges inte som ersättning för något vi uträttar. För Gud förklarar en syndare oskyldig bara genom hans tro på Kristus, som räddar honom från Guds vrede.
6 Kung David beskrev en människas befriande och oförtjänta glädje när hon förklaras icke skyldig av Gud genom att säga:
7 Vilken lycka för dem som fått sin skuld förlåten! Vilken glädje när synderna plånas ut.
8 Vilken befrielse det blir för dem som har bekänt sina synder.
9 Nu är frågan den: Ges denna välsignelse bara till dem som tror på Kristus och samtidigt håller de judiska lagarna? Eller ges den till dem som inte följer de judiska reglerna, utan bara tror på Kristus? Vad hände med Abraham? Vi säger att han tog emot dessa välsignelser genom sin tro. Var det enbart genom tron? Eller på grund av att han också höll de judiska lagarna?
10 För att kunna svara på den frågan måste man först svara på den här: När gav Gud sin välsignelse åt Abraham? Det var innan han blev jude - innan han genomgick den judiska ceremoni, som kallas omskärelse.
11 Det var inte förrän senare, efter det att Gud hade lovat att välsigna honom på grund av tron, som han omskars. Omskärelseceremonin var ett tecken på att Abraham redan hade tro och att Gud hade tagit emot honom innan ceremonin ägde rum - och förklarat honom rättfärdig och god i sina ögon. Därför är Abraham den andlige fadern för alla som tror utan att också lyda de judiska lagarna.
12 Och Abraham är också den andlige fadern för alla som är omskurna. De kan genom hans exempel se att det inte är ceremonin som räddar dem, för Abraham blev godkänd av Gud enbart för sin tro, och det innan han blev omskuren.
13 Det är därför klart att Guds löfte att ge hela jorden åt Abraham och hans ättlingar inte var en följd av att Abraham rättade sig efter Guds lagar, utan av att han litade på att Gud skulle hålla sitt löfte.
14 Om man fortfarande påstår att Guds välsignelse går till dem som är tillräckligt goda, säger man alltså att Guds löften till dem som har tro är meningslösa och att det är dåraktigt att tro.
15 Men detta är sanningen: när vi försöker skaffa oss Guds välsignelse och godkännande genom att hålla hans lagar, så drabbas vi till slut alltid av hans vrede, för vi kommer att misslyckas med att hålla dem. Det enda som kan rädda oss från att vara lagbrytare är att inte ha några lagar att bryta!
16 Därför ges Guds välsignelser till oss helt gratis när vi tror. Och vi kan vara säkra på att få dem vare sig vi följer judiska seder eller inte, bara vi har samma tro som Abraham, för Abraham är ju allas vår far.
17 Det är det som menas i Skrifterna när det står att Gud gjorde Abraham till far åt många folk. I Guds ögon är han vår far, för han trodde på den Gud som gör de döda levande igen och som talar om kommande händelser med samma säkerhet som om de redan hade ägt rum.
18 När Gud talade om för Abraham att han skulle ge honom en son och att han skulle bli far till många folk, trodde Abraham därför på Gud, trots att ett sådant löfte inte såg ut att kunna infrias.
19 Och därför att hans tro var stark, så oroade han sig inte över det faktum att han vid hundra års ålder var alltför gammal att bli far, och att Sara, hans fru som var nittio år gammal, inte längre kunde föda barn.
20 Men Abraham tvivlade aldrig. I stället växte sig hans tro allt starkare, och han tackade Gud för gåvan redan innan han hade fått den.
21 Han var helt övertygad om att Gud skulle hålla vad han hade lovat.
22 Och på grund av Abrahams tro, förlät Gud honom hans synder och förklarade honom icke skyldig.
23 Detta frikännande uttalades inte bara för Abrahams skull.
24 Det gäller också oss. Gud kommer att ta emot oss på samma sätt som han tog emot Abraham - genom att vi tror på Guds löften, den Gud som lät Jesus, vår Herre, stå upp från de döda.
25 Han dog för våra synder och uppstod till livet för att föra oss in i ett rätt förhållande till Gud.
Copyright © 2011 by Global Bible Initiative
Copyright © 2004 by World Bible Translation Center
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica