Jesus uppväcker Lasarus

11 En man som hette Lasarus var sjuk. Han var från Betania,^[a] den by där Maria och hennes syster Marta bodde. ² Det var Maria som smorde Herren med välluktande olja och torkade hans fötter med sitt hår, och det var hennes bror Lasarus som var sjuk. ³ Systrarna skickade då bud till Jesus och lät säga: "Herre, den som du har kär ligger sjuk." ⁴ Jesus hörde det och sade: "Denna sjukdom skall inte sluta med döden. Den är till Guds ära, så att Guds Son blir förhärligad genom den." ⁵ Jesus älskade Marta och hennes syster och Lasarus.

⁶ När Jesus nu hörde att Lasarus var sjuk, stannade han två dagar där han befann sig. ⁷ Därefter sade han till sina lärjungar: "Låt oss gå tillbaka till Judeen." ⁸ Lärjungarna sade till honom: "Rabbi, nyss försökte judarna stena dig, och nu går du dit igen." ⁹ Jesus svarade: "Har inte dagen tolv timmar? Den som vandrar om dagen snavar inte, eftersom han ser denna världens ljus. ¹⁰ Men den som vandrar om natten snavar, därför att ljuset inte finns i honom." ¹¹ Sedan han sagt detta tillade han: "Vår vän Lasarus sover, men jag går för att väcka honom." ¹² Då sade lärjungarna till honom: "Herre, sover han, så blir han frisk." ¹³ Jesus hade talat om hans död, men de trodde att han talade om vanlig sömn. ¹⁴ Nu sade Jesus helt öppet till dem: "Lasarus är död. ¹⁵ Och för er skull, för att ni skall tro, är jag glad att jag inte var där. Men låt oss nu gå till honom." ¹⁶ Thomas, han som kallades Tvillingen,^[b] sade då till de andra lärjungarna: "Låt oss gå och dö med honom."

¹⁷ När Jesus kom fram, fann han att Lasarus redan hade legat fyra dagar i graven. ¹⁸ Betania låg nära Jerusalem, ungefär femton stadier därifrån. ¹⁹ Många judar hade kommit ut till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över deras bror. ²⁰ När Marta fick höra att Jesus hade kommit, gick hon ut och mötte honom. Men Maria stannade kvar hemma. ²¹ Marta sade till Jesus: "Herre, om du hade varit här, skulle min bror inte ha dött. ²² Men också nu vet jag att Gud kommer att ge dig vad du än ber honom om." ²³ Jesus sade: "Din bror skall uppstå." ²⁴ Marta svarade: "Jag vet att han skall uppstå vid uppståndelsen på den yttersta dagen." ²⁵ Jesus sade: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, ²⁶ och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?" ²⁷ Hon svarade: "Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma till världen."

²⁸ Då hon hade sagt detta, gick hon och kallade på sin syster Maria och viskade till henne: "Mästaren är här och kallar på dig." ²⁹ Så snart hon hörde det, reste hon sig och gick ut till honom. ³⁰ Men Jesus hade ännu inte kommit in i byn utan var kvar på det ställe där Marta hade mött honom. ³¹ Judarna som var hemma hos Maria och tröstade henne, såg att hon hastigt reste sig och gick ut. De följde då efter henne i tron att hon skulle gå till graven för att gråta där.

³² När Maria kom till den plats där Jesus var och fick se honom, föll hon ner vid hans fötter och sade till honom: "Herre, om du hade varit här skulle min bror inte ha dött." ³³ När Jesus såg att hon grät och att judarna som följde med henne grät, blev han häftigt upprörd ³⁴ och frågade: "Var har ni lagt honom?" De svarade: "Herre, kom och se." ³⁵ Och Jesus grät. ³⁶ Då sade judarna: "Se, hur han älskade honom!" ³⁷ Men några bland dem sade: "Kunde inte han som öppnade ögonen på den blinde ha hindrat att Lasarus dog?"

³⁸ Jesus blev åter häftigt upprörd och gick till graven. Det var en klippgrav med en sten för öppningen. ³⁹ Jesus sade: "Tag bort stenen!" Den dödes syster Marta sade till honom: "Herre, han luktar redan, det är fjärde dagen." ⁴⁰ Jesus sade till henne: "Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?" ⁴¹ De tog bort stenen, och Jesus lyfte blicken mot himlen och sade: "Fader, jag prisar dig för att du hör mig. ⁴² Själv vet jag att du alltid hör mig, men för att folket som står här skall tro att du har sänt mig bad jag denna bön." ⁴³ När han hade sagt det ropade han med hög röst: "Lasarus, kom ut!" ⁴⁴ Då kom den döde ut, med fötter och händer inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sade till dem: "Befria honom och låt honom gå."

⁴⁵ Många judar, som hade kommit till Maria och sett vad Jesus gjorde, kom till tro på honom. ⁴⁶ Men några av dem gick till fariseerna och berättade för dem vad Jesus hade gjort. ⁴⁷ Översteprästerna och fariseerna kallade då samman Stora rådet och sade: "Vad gör vi?^[c] Den här mannen gör många tecken. ⁴⁸ Om vi låter honom hålla på så här, kommer alla att tro på honom, och sedan kommer romarna och tar ifrån oss både vårt tempel och vårt folk." ⁴⁹ En av dem, Kajfas, som var överstepräst det året, sade till dem: "Ni förstår ingenting. ⁵⁰ Inser ni inte att det är bättre för er att en man dör i folkets ställe än att hela folket går under?" ⁵¹ Detta sade han inte av sig själv, utan som överstepräst det året profeterade han att Jesus skulle dö för folket. ⁵² Ja, han skulle inte bara dö för folket utan också för att samla och förena Guds kringspridda barn. ⁵³ Från den dagen överlade de om att döda honom. ⁵⁴ Jesus vandrade därför inte längre öppet omkring bland judarna utan begav sig bort därifrån till landsbygden nära öknen, till en stad som heter Efraim.^[d] Där var han tillsammans med sina lärjungar.

⁵⁵ Judarnas påsk var nära, och många gick från landsbygden upp till Jerusalem före påsken för att rena sig.^{[e] 56} De sökte efter Jesus och sade till varandra där de stod på tempelplatsen: "Vad tror ni? Kommer han inte alls till högtiden?" ⁵⁷ Men översteprästerna och fariseerna hade gett befallning om att den som visste var han fanns skulle tala om det, så att de kunde gripa honom.