John 1
Jubilee Bible 2000
1 ¶ In the beginning was the Word, and the Word was with the God, and the Word was God.
2 The same was in the beginning with the God.
3 All things were made by him, and without him was not any thing made that was made.
4 In him was life, and the life was the light of men.
5 ¶ And the light shines in the darkness, and the darkness apprehended it not.
6 There was a man sent from God, whose name was John.
7 The same came for a witness, to bear witness of the Light, that all men through him might believe.
8 He was not the Light, but was sent to bear witness of the Light.
9 That Word was the true Light, which lightens every man that comes into this world.
10 He was in the world, and the world was made by him, and the world knew him not.
11 He came unto his own, and his own received him not.
12 But as many as received him, to them gave he power to become sons of God, even to them that believe on his name,
13 who are not born of blood, nor of the will of flesh, nor of the will of man, but of God.
14 And the Word was made flesh and dwelt among us (and we beheld his glory, the glory as of the only begotten of the Father), full of grace and truth.
15 ¶ John bore witness of him and cried, saying, This is he of whom I spoke, He that comes after me is preferred before me, for he was before me.
16 And of his fullness we have all received, and grace for grace.
17 For the law was given through Moses, but the grace and the truth of God came through Jesus, the Christ.
18 No man has seen God at any time; the only begotten Son, which is in the bosom of the Father, he has declared him.
19 ¶ And this is the testimony of John, when the Jews sent priests and Levites from Jerusalem to ask him, Who art thou?
20 And he confessed and denied not, but confessed, I am not the Christ.
21 And they asked him, What then? Art thou Elijah? And he said, I am not. Art thou the prophet? And he answered, No.
22 Then said they unto him, Who art thou? that we may give an answer to those that sent us. What sayest thou of thyself?
23 He said, I am the voice of one crying in the wilderness, Make straight the way of the Lord, as said the prophet Isaiah.
24 And those who were sent were of the Pharisees.
25 And they asked him and said unto him, Why dost thou baptize then if thou art not the Christ, nor Elijah, nor the prophet?
26 John answered them, saying, I baptize with water, but there stands one among you, whom ye know not;
27 he it is, who coming after me is preferred before me, whose shoe’s latchet I am not worthy to unloose.
28 These things were done in Bethabara beyond Jordan, where John was baptizing.
29 ¶ The next day John saw Jesus coming unto him and said, Behold the Lamb of God, who takes away the sin of the world.
30 This is he of whom I said, After me comes a man who is preferred before me, for he was before me.
31 And I knew him not; but that he should be made manifest to Israel, therefore am I come baptizing with water.
32 And John gave testimony, saying, I saw the Spirit descending from heaven like a dove, and it abode upon him.
33 And I knew him not; but he that sent me to baptize with water, the same said unto me, Upon whom thou shalt see the Spirit descending and abiding on him, the same is he who baptizes with the Holy Spirit.
34 And I have seen and have given testimony that this is the Son of God.
35 And again the next day John stood, and two of his disciples,
36 and looking upon Jesus as he walked, he said, Behold the Lamb of God!
37 ¶ And the two disciples heard him speak and followed Jesus.
38 Then Jesus turned and saw them following and said unto them, What seek ye? They said unto him, Rabbi (which is to say, being interpreted, Master), where dwellest thou?
39 He said unto them, Come and see. They came and saw where he dwelt and abode with him that day, for it was about the tenth hour.
40 One of the two who heard John speak and followed him was Andrew, brother of Simon Peter.
41 He first found his own brother Simon and said unto him, We have found the Messias, which is, being interpreted, the Christ.
42 And he brought him to Jesus. And when Jesus beheld him, he said, Thou art Simon the son of Jonah: thou shalt be called Cephas, which is by interpretation, A stone.
43 ¶ The day following Jesus desired to go forth into Galilee and found Philip and said unto him, Follow me.
44 Now Philip was of Bethsaida, the city of Andrew and Peter.
45 Philip found Nathanael and said unto him, We have found him of whom Moses in the law and the prophets wrote: Jesus of Nazareth, the son of Joseph.
46 And Nathanael said unto him, Can any good thing come out of Nazareth? Philip said unto him, Come and see.
47 Jesus saw Nathanael coming to him and said of him, Behold a true Israelite, in whom is no guile!
48 Nathanael said unto him, From where dost thou know me? Jesus answered and said unto him, Before Philip called thee, when thou wast under the fig tree, I saw thee.
49 Nathanael answered and said unto him, Rabbi, thou art the Son of God; thou art the King of Israel.
50 Jesus answered and said unto him, Because I said unto thee, I saw thee under the fig tree, believest thou? thou shalt see greater things than these.
51 And he said unto him, Verily, verily, I say unto you, Hereafter ye shall see the heaven open and the angels of God ascending and descending upon the Son of man.
Johannes 1
Svenska Folkbibeln
Ordet blev kött
1 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Han var i begynnelsen hos Gud. 3 Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. 4 I honom var liv, och livet var människornas ljus. 5 Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.
6 En man trädde fram, sänd av Gud. Hans namn var Johannes. 7 Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, för att alla skulle komma till tro genom honom. 8 Själv var han inte ljuset, men han kom för att vittna om ljuset.
9 Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen. 10 Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, och världen kände honom inte. 11 Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom. 12 Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. 13 De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja utan av Gud.
14 Och Ordet blev kött och bodde bland oss,[a] och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning. 15 Johannes vittnar om honom och ropar: "Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är före mig, eftersom han var före mig." 16 Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd. 17 Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. 18 Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud,[b] och är hos Fadern, har gjort honom känd.
Johannes Döparens vittnesbörd
19 Detta är Johannes vittnesbörd, när judarna[c] hade sänt till honom präster och leviter från Jerusalem för att fråga honom vem han var. 20 Han bekände och förnekade inte sanningen. Han bekände: "Jag är inte Messias." 21 De frågade honom: "Vad är du då? Är du Elia?" Han sade: "Nej, det är jag inte." "Är du Profeten?"[d] Han svarade: "Nej." 22 Då sade de till honom: "Vem är du då? Vi måste ge ett svar till dem som har sänt oss. Vad säger du om dig själv?" 23 Han svarade med profeten Jesajas ord: "Jag är rösten som ropar i öknen: Gör vägen rak för Herren!" [e]
24 Några fariseer hade också sänts ut, 25 och de frågade honom: "Varför döper du, om du inte är Messias och inte heller Elia eller Profeten?" 26 Johannes svarade dem: "Jag döper i vatten. Men mitt ibland er står en som ni inte känner, 27 han som kommer efter mig. Jag är inte värd att knyta upp remmen på hans sandaler." 28 Detta hände i Betania på andra sidan Jordan, där Johannes döpte.
29 Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: "Se Guds lamm,[f] som tar bort världens synd. 30 Det var om honom jag sade: Efter mig kommer en man som är före mig, ty han var före mig. 31 Och jag kände honom inte. Men för att han skulle uppenbaras för Israel har jag kommit och döper i vatten."
32 Johannes vittnade och sade: "Jag såg Anden komma ner som en duva från himlen och bli kvar över honom. 33 Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa i vatten sade till mig: Den som du ser Anden komma ner och bli kvar över, han är den som döper i den helige Ande. 34 Och jag har sett det och har vittnat att han är Guds Son."
Jesu första lärjungar
35 Nästa dag stod Johannes där igen med två av sina lärjungar. 36 När han såg Jesus komma sade han: "Se Guds lamm!" 37 De båda lärjungarna hörde vad han sade och följde Jesus. 38 Jesus vände sig om, och när han såg att de följde honom, frågade han dem vad de ville. De svarade: "Rabbi" - det betyder lärare - "var bor du?" 39 Han sade till dem: "Kom och se!" Då gick de med honom och såg var han bodde och stannade hos honom den dagen. Det var omkring tionde timmen.
40 Andreas, Simon Petrus bror, var en av de två som hade hört vad Johannes sade och som hade följt Jesus. 41 Han fann först sin bror Simon och sade till honom: "Vi har funnit Messias" - det betyder Kristus. 42 Och han förde honom till Jesus. Jesus såg på honom och sade: "Du är Simon, Johannes son, du skall heta Kefas"[g] - det betyder Petrus.
43 Nästa dag beslöt Jesus att gå därifrån till Galileen. Han fann då Filippus och sade till honom: "Följ mig!" 44 Filippus var från Betsaida, från samma stad som Andreas och Petrus. 45 Filippus fann Natanael och sade till honom: "Den som Mose har skrivit om i lagen och som profeterna har skrivit om, honom har vi funnit, Jesus, Josefs son, från Nasaret." 46 Natanael sade till honom: "Kan något gott komma från Nasaret?" Filippus svarade: "Kom och se!" 47 När Jesus såg Natanael komma sade han om honom: "Se, han är en verklig israelit. I honom finns inget svek." 48 Natanael frågade honom: "Hur kan du känna mig?" Jesus svarade: "Innan Filippus kallade på dig, såg jag dig där du var under fikonträdet." 49 Natanael svarade: "Rabbi, du är Guds Son, du är Israels konung." 50 Jesus svarade honom: "Därför att jag sade att jag såg dig under fikonträdet, tror du. Det som är större än detta skall du få se." 51 Sedan sade han till honom: "Amen, amen[h] säger jag er: Ni kommer att få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen."
Footnotes
- Johannes 1:14 bodde bland oss Ordagrant: "tältade bland oss". Tälthelgedomen, tabernaklet, var i det gamla förbundet platsen för Guds uppenbarelse (2 Mos 25).
- Johannes 1:18 Den Enfödde, som själv är Gud Andra handskrifter: "Den enfödde Sonen".
- Johannes 1:19 judarna Här, liksom ofta i detta evangelium, åsyftas närmast det judiska folkets ledare, dvs medlemmarna i Stora rådet.
- Johannes 1:21 Profeten Den i 5 Mos 18:15, 18 utlovade Profeten har av judarnas skriftlärda uppfattats som en från Messias skild person (v. 25). Denne profet identifieras emellertid av Johannes Döparen (liksom av aposteln Petrus i Apg 3:22) med Messias.
- Johannes 1:23 Jes 40:3
- Johannes 1:29 Guds lamm Detta uttryck kan ses i ljuset av GT:s profetior om 1) offerlammet (3 Mos 4:32f), 2) påskalammet (2 Mos 12:3f) och 3) lammet som bild av den ställföreträdande Herrens tjänare, som "likt ett lamm förs bort att slaktas" (Jes 53:7, Jer 11:19).
- Johannes 1:42 Kefas Se not till Matt 16:18.
- Johannes 1:51 Amen, amen Se not till Matt 5:18.
Copyright © 2013, 2020 by Ransom Press International
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln