Job 39
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
39 Kan du jaga upp byten åt lejoninnan för att stilla lejonungarnas hunger,
2 där de ligger i sina hålor eller väntar bland savannens snår?
3 Vem är det som skaffar mat åt korpen, när hans ungar skriker till Gud om hjälp och drivna av hunger försöker kravla sig ur boet?
4 Vet du hur stengeten gör när den föder sina ungar, och har du sett hjorten kalva?
5-6 Vet du hur många månader de går havande, innan det är dags för dem att lägga sig ner och föda sina ungar och bli av med sin tunga börda?
7 Deras ungar växer upp på de öppna fälten. Sedan lämnar de sina föräldrar och kommer aldrig mer tillbaka till dem.
8 Vem är det som förvildar vildåsnan, vem knöt upp det rep som band henne?
9 Jag har gett henne hedmarken och saltslätterna att bo på.
10 Hon skrattar åt stadens buller och slipper pådrivarens rop.
11 Bergskedjorna är hennes betesmark. Där söker hon efter allt som är grönt.
12 Skulle vildoxen kunna bli din trogne tjänare? Skulle han stanna vid din krubba om natten?
13 Skulle du kunna använda honom framför plogen? Skulle han dra harven åt dig?
14 Vågar du lita på honom och hans styrka?
15 Vill du låta honom avgöra var han ska arbeta? Kan du sända ut honom att hämta säden till tröskning på logen?
16 Strutsen flaxar glatt med sina vingar, men hennes fjädrar kan inte jämföras med storkens.
17 Hon lägger sina ägg i sanden att värmas av solen
18 och tänker inte på att någon kan trampa på dem och krossa dem eller att djur kan äta upp dem.
19 Hon struntar i sina ungar precis som om de inte var hennes egna och frågar inte efter om de så skulle dö,
20 för Gud har skapat henne utan förstånd och förnuft.
21 Men så snart hon reser sig upp för att springa, överträffar hon den snabbaste ryttare.
22 Har du gett hästen hans styrka eller klätt hans hals med den yviga manen?
23 Är det du som lärt honom löpa, att hoppa över hinder och att sätta sig i respekt med sitt frustande?
24-26 Han skrapar med hoven i marken och gläds över sin styrka. I strid är han orädd och flyr inte. Pilkogret slår mot hans sida bredvid blixtrande spjut och lans.
27 Rasande skrapar han med hovarna i marken och rusar in i striden när stridssignalen ljuder.
28 Vid trumpetstöten frustar han till. Han känner på långt håll när det ligger strid i luften. Han gläder sig åt stridslarmet och befälhavarens rop.
29 Känner du till hur det kommer sig att falken flyger högt där uppe och breder ut sina vingar mot söder?
30-31 Är det på din befallning som örnen flyger där uppe och bygger sitt näste högt uppe bland klipporna? Där bor han, och klippan är hans fästning.
32 Därifrån spanar han in sitt byte på långt håll.
33 Hans ungar frossar på blod, för där det slagna ligger där finns örnen.
34 Herren fortsatte:
35 Vill du fortfarande diskutera med den Allsmäktige? Eller tänker du sluta? Har du som kritiserar Gud några svar att komma med?
36 Då svarade Job Gud:
37 Jag är ingenting, hur skulle jag kunna finna några svar? Jag sätter händerna för munnen och tiger.
38 Jag har redan sagt för mycket.
Job 39
New King James Version
God Continues to Challenge Job
39 “Do you know the time when the wild (A)mountain goats bear young?
Or can you mark when (B)the deer gives birth?
2 Can you number the months that they fulfill?
Or do you know the time when they bear young?
3 They bow down,
They bring forth their young,
They deliver their [a]offspring.
4 Their young ones are healthy,
They grow strong with grain;
They depart and do not return to them.
5 “Who set the wild donkey free?
Who loosed the bonds of the [b]onager,
6 (C)Whose home I have made the wilderness,
And the [c]barren land his dwelling?
7 He scorns the tumult of the city;
He does not heed the shouts of the driver.
8 The range of the mountains is his pasture,
And he searches after (D)every green thing.
9 “Will the (E)wild ox be willing to serve you?
Will he bed by your manger?
10 Can you bind the wild ox in the furrow with ropes?
Or will he plow the valleys behind you?
11 Will you trust him because his strength is great?
Or will you leave your labor to him?
12 Will you trust him to bring home your [d]grain,
And gather it to your threshing floor?
13 “The wings of the ostrich wave proudly,
But are her wings and pinions like the kindly stork’s?
14 For she leaves her eggs on the ground,
And warms them in the dust;
15 She forgets that a foot may crush them,
Or that a wild beast may break them.
16 She (F)treats her young harshly, as though they were not hers;
Her labor is in vain, without [e]concern,
17 Because God deprived her of wisdom,
And did not (G)endow her with understanding.
18 When she lifts herself on high,
She scorns the horse and its rider.
19 “Have you given the horse strength?
Have you clothed his neck with [f]thunder?
20 Can you [g]frighten him like a locust?
His majestic snorting strikes terror.
21 He paws in the valley, and rejoices in his strength;
(H)He gallops into the clash of arms.
22 He mocks at fear, and is not frightened;
Nor does he turn back from the sword.
23 The quiver rattles against him,
The glittering spear and javelin.
24 He devours the distance with fierceness and rage;
Nor does he come to a halt because the trumpet has sounded.
25 At the blast of the trumpet he says, ‘Aha!’
He smells the battle from afar,
The thunder of captains and shouting.
26 “Does the hawk fly by your wisdom,
And spread its wings toward the south?
27 Does the (I)eagle mount up at your command,
And (J)make its nest on high?
28 On the rock it dwells and resides,
On the crag of the rock and the stronghold.
29 From there it spies out the prey;
Its eyes observe from afar.
30 Its young ones suck up blood;
And (K)where the slain are, there it is.”
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Scripture taken from the New King James Version®. Copyright © 1982 by Thomas Nelson. Used by permission. All rights reserved.
