Add parallel Print Page Options

历言人生逝世甚速

14 “人为妇人所生,日子短少,多有患难。 出来如花,又被割下,飞去如影,不能存留。 这样的人,你岂睁眼看他吗?又叫我来受审吗? 谁能使洁净之物出于污秽之中呢?无论谁也不能。 人的日子既然限定,他的月数在你那里,你也派定他的界限,使他不能越过, 便求你转眼不看他,使他得歇息,直等他像雇工人完毕他的日子。

“树若被砍下,还可指望发芽,嫩枝生长不息。 其根虽然衰老在地里,干也死在土中, 及至得了水气,还要发芽,又长枝条,像新栽的树一样。 10 但人死亡而消灭,他气绝,竟在何处呢? 11 海中的水绝尽,江河消散干涸。 12 人也是如此,躺下不再起来,等到天没有了,仍不得复醒,也不得从睡中唤醒。

13 “唯愿你把我藏在阴间,存于隐密处,等你的愤怒过去。愿你为我定了日期,记念我。 14 人若死了,岂能再活呢?我只要在我一切争战的日子,等我被释放[a]的时候来到。 15 你呼叫,我便回答;你手所做的,你必羡慕。 16 但如今你数点我的脚步,岂不窥察我的罪过吗? 17 我的过犯被你封在囊中,也缝严了我的罪孽。

18 “山崩变为无有,磐石挪开原处; 19 水流消磨石头,所流溢的洗去地上的尘土。你也照样灭绝人的指望。 20 你攻击人常常得胜,使他去世;你改变他的容貌,叫他往而不回。 21 他儿子得尊荣,他也不知道;降为卑,他也不觉得。 22 但知身上疼痛,心中悲哀。”

Footnotes

  1. 约伯记 14:14 “被释放”或作“改变”。

14 El hombre nacido de mujer, corto de días, y harto de sinsabores;

que sale como una flor abierta y es cortado; y huye como la sombra, y no permanece.

¿Y sobre éste abres tus ojos, y me traes a juicio contigo?

¿Quién hará limpio de inmundo? Nadie.

Si sus días están determinados, y el número de sus meses está cerca de ti; tú le pusiste términos, de los cuales no pasará.

Si tú lo dejares, él dejará de ser; entre tanto deseará, como el jornalero, su día.

Porque si el árbol fuere cortado, aún queda de él esperanza; retoñará aún, y sus renuevos no faltarán.

Si se envejeciere en la tierra su raíz, y su tronco fuere muerto en el polvo,

al olor del agua reverdecerá, y hará copa como nueva planta.

10 Mas cuando el hombre muera, y sea cortado; y perezca el hombre, ¿adónde estará él?

11 Las aguas del mar se fueron, y se agotó el río, se secó.

12 Así el hombre yace, y no se tornará a levantar; hasta que no haya cielo no despertarán, ni levantarán de su sueño.

13 ¡Oh quién me diera que me escondieras en el Seol, que me encubrieras hasta apaciguarse tu ira, que me pusieras plazo, y de mí te acordaras!

14 Si el hombre muriere, ¿por ventura vivirá? Todos los días de mi edad esperaré, hasta que venga mi transformación.

15 Entonces llamarás, y yo te responderé, a la obra de tus manos desearás.

16 Pues ahora me cuentas los pasos, y no das dilación a mi pecado.

17 Tienes sellada en manojo mi prevaricación, y enmiendas a mi iniquidad.

18 Y ciertamente el monte que cae se deshace, y las peñas son traspasadas de su lugar;

19 las piedras son quebrantadas con el agua impetuosa, que se lleva el polvo de la tierra, de tal manera haces perder al hombre la esperanza.

20 Para siempre serás más fuerte que él, y él se va; demudarás su rostro, y lo enviarás.

21 Sus hijos serán honrados, y él no lo sabrá; o serán afligidos, y no entenderá de ellos.

22 Mas mientras su carne estuviere sobre él se dolerá, y su alma se entristecerá en él.

14 “Mortals, born of woman,(A)
    are of few days(B) and full of trouble.(C)
They spring up like flowers(D) and wither away;(E)
    like fleeting shadows,(F) they do not endure.(G)
Do you fix your eye on them?(H)
    Will you bring them[a] before you for judgment?(I)
Who can bring what is pure(J) from the impure?(K)
    No one!(L)
A person’s days are determined;(M)
    you have decreed the number of his months(N)
    and have set limits he cannot exceed.(O)
So look away from him and let him alone,(P)
    till he has put in his time like a hired laborer.(Q)

“At least there is hope for a tree:(R)
    If it is cut down, it will sprout again,
    and its new shoots(S) will not fail.(T)
Its roots may grow old in the ground
    and its stump(U) die in the soil,
yet at the scent of water(V) it will bud
    and put forth shoots like a plant.(W)
10 But a man dies and is laid low;(X)
    he breathes his last and is no more.(Y)
11 As the water of a lake dries up
    or a riverbed becomes parched and dry,(Z)
12 so he lies down and does not rise;(AA)
    till the heavens are no more,(AB) people will not awake
    or be roused from their sleep.(AC)

13 “If only you would hide me in the grave(AD)
    and conceal me till your anger has passed!(AE)
If only you would set me a time
    and then remember(AF) me!(AG)
14 If someone dies, will they live again?
    All the days of my hard service(AH)
    I will wait for my renewal[b](AI) to come.
15 You will call and I will answer you;(AJ)
    you will long for the creature your hands have made.(AK)
16 Surely then you will count my steps(AL)
    but not keep track of my sin.(AM)
17 My offenses will be sealed(AN) up in a bag;(AO)
    you will cover over my sin.(AP)

18 “But as a mountain erodes and crumbles(AQ)
    and as a rock is moved from its place,(AR)
19 as water wears away stones
    and torrents(AS) wash away the soil,(AT)
    so you destroy a person’s hope.(AU)
20 You overpower them once for all, and they are gone;(AV)
    you change their countenance and send them away.(AW)
21 If their children are honored, they do not know it;
    if their offspring are brought low, they do not see it.(AX)
22 They feel but the pain of their own bodies(AY)
    and mourn only for themselves.(AZ)

Footnotes

  1. Job 14:3 Septuagint, Vulgate and Syriac; Hebrew me
  2. Job 14:14 Or release

Job ifrågasätter Guds handlande

14 Människan, av kvinna född,
    lever ett kort liv, fyllt av bekymmer.
Hon växer som en blomma, vissnar
    och försvinner som en flyende skugga.
Och en sådan stirrar du på
    och kräver räkenskap av!
Vem kan begära renhet av en som är oren?
    Ingen![a]
Du har ju bestämt människans dagar
    och antal månader,
satt en gräns för hennes liv som hon inte kan överskrida.
    Vänd då bort din blick från henne,
låt henne vara ifred
    och unna henne lite ro
innan hennes dagar är över som en daglönares!

Det finns alltid hopp för ett träd.
    Om det blir nerhugget,
kan det växa upp igen och skjuta nya skott.
    Även om dess rötter åldras i jorden
och dess stubbe tynar bort,
    kan det spira igen och skjuta skott som en ung planta
        så fort det får en aning vatten.
10 Men när en människa dör,
    när hon ger upp andan och blir liggande – 
var är hon då?
11     Som vattnet försvinner från havet,
och som en flod sinar och torkar ut,
12     så lägger sig en människa ner
och reser sig inte
    förrän himlarna inte längre finns till.
Hon väcks inte upp ur sin sömn.

13 Om du ändå ville gömma mig i dödsriket
    och dölja mig tills din vrede har gått över,
bestämma en tid då du vill komma ihåg mig igen!
14     Om en människa dör, kan hon då få liv igen?
Då skulle jag hålla ut i min trältjänsts dagar,
    fram till dess att min avlösning kom.
15 Då skulle du kalla på mig,
    och jag skulle svara.
Du skulle längta efter den du skapat.
16     Du räknar mina steg,
men inte mina synder.
17     Mina överträdelser ligger förseglade i en pung,
och du täcker över min synd.

18 Bergen vittrar sönder och rasar,
    klippan förflyttar sig från sin plats.
19 Så som vattnet mal stenen till sand
    och vattenströmmarna sköljer bort jorden,
    så utplånar du människans hopp.
20 Du slår ner henne för alltid,
    och hon försvinner från scenen.
Du förändrar hennes utseende,
    och sedan skickar du bort henne.
21 Om hennes söner blir hedrade
    får hon aldrig veta,
om de blir ringa
    ser hon det inte.
22 Hon känner bara smärtan i sin egen kropp
    och sorgen i sin själ.

Footnotes

  1. 14:4 Grundtextens innebörd är osäker.