約翰福音 5
Revised Chinese Union Version (Traditional Script) Shen Edition
在畢士大池邊治病
5 這些事以後，到了猶太人的一個節期，耶穌上耶路撒冷去。
2 在耶路撒冷，靠近羊門有一個池子，希伯來話叫畢士大[a]，旁邊有五個柱廊； 3 裏面躺着許多病人，有失明的、瘸腿的、癱瘓的[b]。 5 在那裏有一個人，病了三十八年。 6 耶穌看見他躺着，知道他病了很久，就問他：「你要痊癒嗎？」 7 病人回答他：「先生，水動的時候，沒有人把我放在池子裏；我正要去的時候，別人比我先下去了。」 8 耶穌對他說：「起來，拿起你的褥子走吧！」 9 那人立刻痊癒，就拿起自己的褥子走了。
那天是安息日， 10 所以猶太人對那被治好了的人說：「今天是安息日，你拿褥子是不合法的。」 11 他卻回答他們：「那使我痊癒的人對我說：『拿起你的褥子走吧！』」 12 他們問他：「對你說『拿起褥子走』的是甚麼人？」 13 那治好了的人不知道那人是誰，因為那裏人很多，耶穌已經躲開了。 14 後來耶穌在聖殿裏找到他，對他說：「你已經痊癒了，不要再犯罪，免得你的遭遇更壞。」 15 那人就去告訴猶太人，使他痊癒的是耶穌。 16 所以猶太人迫害耶穌，因為他在安息日做了這些事。 17 耶穌就回答他們：「我父做事直到如今，我也做事。」 18 為了這緣故，猶太人越發想要殺他，因為他不但犯了安息日，而且稱 神為他的父，把自己和 神看為同等。
聖子的權柄
19 於是耶穌回答，對他們說：「我實實在在地告訴你們，子憑着自己不能做甚麼，惟有看見父所做的，他才做；父所做的事，子也照樣做。 20 父愛子，將自己所做的一切事指示給他看，還要將比這更大的事給他看，使你們驚訝。 21 父怎樣叫死人復活，賜他們生命，子也照樣隨自己的意願賜人生命。 22 父不審判任何人，而是把審判的事全交給子， 23 為要使人都尊敬子，如同尊敬父一樣。不尊敬子的，就是不尊敬差子來的父。
24 「我實實在在地告訴你們，那聽我話又信差我來那位的，就有永生，不至於被定罪，而是已經出死入生了。 25 我實實在在地告訴你們，時候將到，現在就是了，死人要聽見 神兒子的聲音，聽見的人就要活了。 26 因為父怎樣自己裏面有生命，也照樣賜給他兒子自己裏面有生命， 27 並且賜給他施行審判的權柄，因為他是人子。 28 你們不要對這事感到驚訝，因為時候將到，凡在墳墓裏的，都要聽見他的聲音， 29 並且要出來：行善的，復活得生命；作惡的，復活被定罪。
30 「我憑着自己不能做甚麼。我怎麼聽見就怎麼審判，而我的審判是公平的，因為我不尋求自己的意願，只尋求差我來那位的旨意。」
為耶穌作見證
31 「我若為自己作見證，我的見證就不真。 32 另有一位為我作見證，我也知道他為我作的見證是真的。 33 你們曾差人到約翰那裏，他為真理作過見證。 34 其實，我所受的見證不是從人來的；然而，我說這些話是為了使你們得救。 35 約翰是點亮的明燈，你們情願因他的光歡欣一時。 36 但我有比約翰更大的見證：父交給我去完成的工作，就是我正在做的，為我作證是父差遣了我。 37 那差我來的父也為我作了見證。你們從來沒有聽見他的聲音，也沒有看見他的形像。 38 你們並沒有他的道存在心裏，因為你們不信他所差來的那一位。 39 你們查考聖經，因你們以為其中有永生；而這經正是為我作見證的。 40 然而，你們不肯到我這裏來得生命。
41 「我不接受從人來的榮耀， 42 但我知道，你們沒有愛 神的心。 43 我奉我父的名來了，你們並不接納我；若有別人奉自己的名來，你們倒會接納他。 44 你們互相受榮耀，卻不尋求從獨一 神來的榮耀，怎能信我呢？ 45 不要以為我會在父面前告你們；有一位告你們的，就是你們所仰望的摩西。 46 如果你們信摩西，也會信我，因為他寫過關於我的事。 47 你們若不信他的書，怎能信我的話呢？」
Johannes 5
Svenska 1917
5 Därefter inföll en av judarnas högtider, och Jesus for upp till Jerusalem.
2 Vid Fårporten i Jerusalem ligger en damm, på hebreiska kallad Betesda, och invid den finnas fem pelargångar.
3 I dessa lågo många sjuka, blinda, halta, förtvinade.
4 5 Där fanns nu en man som hade varit sjuk i trettioåtta år.
6 Då Jesus fick se denne, där han låg, och fick veta att han redan lång tid hade varit sjuk, sade han till honom: »Vill du bliva frisk?»
7 Den sjuke svarade honom: »Herre, jag har ingen som hjälper mig ned i dammen, när vattnet har kommit i rörelse; och så stiger en annan ditned före mig, medan jag ännu är på väg.»
8 Jesus sade till honom: »Stå upp, tag din säng och gå.»
9 Och strax blev mannen frisk och tog sin säng och gick. Men det var sabbat den dagen.
10 Därför sade judarna till mannen som hade blivit botad: »Det är sabbat; det är icke lovligt för dig att bära sängen.»
11 Men han svarade dem: »Den som gjorde mig frisk, han sade till mig: 'Tag din säng och gå.'»
12 Då frågade de honom: »Vem var den mannen som sade till dig att du skulle taga sin säng och gå?»
13 Men mannen som hade blivit botad visste icke vem det var; ty Jesus hade dragit sig undan, eftersom mycket folk var där på platsen. --
14 Sedan träffade Jesus honom i helgedomen och sade till honom: »Se, du har blivit frisk; synda icke härefter, på det att icke något värre må vederfaras dig.»
15 Mannen gick då bort och omtalade för judarna, att det var Jesus som hade gjort honom frisk.
16 Därför förföljde nu judarna Jesus, eftersom han gjorde sådant på sabbaten.
17 Men han svarade dem: »Min Fader verkar ännu alltjämt; så verkar ock jag.»
18 Och därför stodo judarna ännu mer efter att döda honom, eftersom han icke allenast ville göra sabbaten om intet, utan ock kallade Gud sin Fader och gjorde sig själv lik Gud.
19 Då talade Jesus åter och sade till dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Sonen kan icke göra något av sig själv, utan han gör allenast vad han ser Fadern göra; ty vad han gör, det gör likaledes ock Sonen.
20 Ty Fadern älskar Sonen och låter honom se allt vad han själv gör; och större gärningar, än dessa äro, skall han låta honom se, så att I skolen förundra eder.
21 Ty såsom Fadern uppväcker döda och gör dem levande, så gör ock Sonen levande vilka han vill.
22 Icke heller dömer Fadern någon, utan all dom har han överlåtit åt Sonen,
23 för att alla skola ära Sonen såsom de ära Faderns. Den som icke ärar Sonen, han ärar icke heller Fadern, som har sänt honom.
24 Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som hör mina ord och tror honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer icke under någon dom, utan har övergått från döden till livet.
25 Sannerligen säger jag eder: Den stund kommer, jag, den är redan inne, så de döda skola höra Guds Sons röst, och de som höra den skola bliva levande.
26 Ty såsom Fadern har liv i sig själv, så har han ock givit åt Sonen att hava liv i sig själv.
27 Och han har givit honom makt att hålla dom, eftersom han är Människoson.
28 Förundren eder icke över detta. Ty den stund kommer, då alla som äro i gravarna skola höra hans röst
29 och gå ut ur dem: de som hava gjort vad gott är skola uppstå till liv, och de som hava gjort vad ont är skola uppstå till dom.
30 Jag kan icke göra något av mig själv. Såsom jag hör, så dömer jag; och min dom är rättvis, ty jag söker icke min vilja, utan dens vilja, som har sänt mig.
31 Om jag själv vittnar om mig, så gäller icke mitt vittnesbörd.
32 Men det är en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är sant.
33 I haven sänt bud till Johannes, och han har vittnat för sanningen,
34 Dock, det är icke av någon människa som jag tager emot vittnesbörd om mig; men jag säger detta, för att I skolen bliva frälsta.
35 Han var den brinnande, skinande lampan, och för en liten stund villen I fröjdas i dess ljus.
36 Men jag har ett vittnesbörd om mig, som är förmer än Johannes' vittnesbörd: de gärningar som Fadern har givit mig att fullborda, just de gärningar som jag gör, de vittna om mig, att Fadern har sänt mig.
37 Ja, Fadern, som har sänt mig, han har själv vittnat om mig. Hans röst haven I aldrig någonsin hört, ej heller haven I sett hans gestalt,
38 och hans ord haven I icke låtit förbliva i eder. Ty den han har sänt, honom tron I icke.
39 I rannsaken skrifterna, därför att I menen eder i dem hava evigt liv; och det är dessa som vittna om mig.
40 Men I viljen icke komma till mig för att få liv.
41 Jag tager icke emot pris av människor;
42 men jag känner eder och vet att I icke haven Guds kärlek i eder.
43 Jag har kommit i min Faders namn, och I tagen icke emot mig; kommer en annan i sitt eget namn, honom skolen I nog mottaga.
44 Huru skullen I kunna tro, I som tagen emot pris av varandra och icke söken det pris som kommer från honom som allena är Gud?
45 Menen icke att det är jag som skall anklaga eder hos Fadern. Den som anklagar eder är Moses, han till vilken I sätten edert hopp.
46 Trodden I Moses, så skullen I ju tro mig, ty om mig har han skrivit.
47 Men tron I icke hans skrifter, huru skolen I då kunna tro mina ord?»
和合本修訂版經文 © 2006, 2010, 2017 香港聖經公會。蒙允許使用。 Scripture Text of Revised Chinese Union Version © 2006, 2010, 2017 Hong Kong Bible Society. www.hkbs.org.hk/en/ Used by permission.