“人生在世岂不像服劳役吗?
他有生之年岂不像个雇工吗?
他像切望阴凉的奴隶,
又如盼望报酬的雇工。
同样,我注定要度过虚空的岁月,
熬过悲惨的黑夜。
我躺在床上,想着何时起来。
长夜漫漫,我辗转难眠,直到拂晓。
我身上布满蛆虫、伤疤,
皮肤破裂,流脓不止。
我的年日飞逝,比梭还快,
转眼结束,毫无盼望。

“上帝啊,别忘了我的生命不过是一口气,
我再也看不见幸福。
注视我的眼睛将再也看不见我,
你将寻找我,而我已不复存在。
人死后一去不返,
就像烟消云散;
10 他永不再返回家园,
故土也不再认识他。

11 “因此我不再缄默不语,
我要吐露胸中的悲愁,
倾诉心里的苦楚。
12 上帝啊,我岂是大海,岂是海怪,
值得你这样防范我?
13 我以为床铺是我的安慰,
卧榻可解除我的哀愁,
14 你却用噩梦惊我,
用异象吓我,
15 以致我宁愿窒息而死,
也不愿这样活着。
16 我厌恶生命,不想永活。
不要管我,因为我的日子都是虚空。

17 “人算什么,你竟这样看重他,
这样关注他?
18 你天天早上察看他,
时时刻刻考验他。
19 你的视线何时离开我,
给我咽口唾沫的时间?
20 鉴察世人的主啊,
我若犯了罪,又于你何妨?
为何把我当成你的箭靶?
难道我成了你的重担?
21 为何不赦免我的过犯,
饶恕我的罪恶?
我很快将归于尘土,
你将寻找我,
而我已不复存在。”

Job frågar Gud

Tänk vad människan måste kämpa här på jorden. Hennes liv är ett enda långt och hårt slavarbete.

Vad hon längtar efter att dagen ska ta slut! Hon arbetar och ser fram mot lönen.

Så har jag genomlidit månader av elände och långa, sömnlösa nätter.

När jag går och lägger mig, tänker jag: 'Om det ändå vore morgon!' och sedan kastar jag mig oroligt av och an ända till gryningen.

Min hud är full av maskar och alldeles mörk. Huden spricker av variga sår.

Mitt liv drar förbi, den ena hopplösa dagen efter den andra.

Mitt liv är som en vindfläkt, och inget gott finns kvar.

Ni ser mig ännu, men inte länge till. Snart är jag död.

Som ett moln upplöses och försvinner, så ska de som dör försvinna för alltid,

10 och för alltid vara borta från hem och familj.

11 Jag måste få ge uttryck åt min ångest! Låt mig få ge utlopp för min bitterhet!

12 Gud, är jag ett monster, eftersom du aldrig kan låta mig vara i fred?

13-14 Till och med när jag försöker få vila i sömnen, plågar du mig med mardrömmar.

15 Jag skulle föredra att bli strypt och dö, hellre än att fortsätta så här.

16 Jag avskyr att leva. Lämna mig ifred, mitt liv är meningslöst!

17 Vad är då en människa, eftersom du går in så för att plåga henne?

18 Måste du syna henne varje morgon och pröva henne varje ögonblick av dagen?

19 Varför kan du inte lämna mig ensam ens för ett ögonblick?

20 Har min synd skadat dig, Gud, du mänsklighetens ordningsman? Varför har du valt mig till måltavla? Har jag blivit en sådan börda för dig?

21 Varför förlåter du inte min synd och låter allt vara glömt? Snart kommer jag att ligga i smutsen och dö, och när du letar efter mig, kommer jag att vara borta.