約伯自述無辜

約伯回答說:

「要是能秤量我的苦難,
把我的災殃放在秤上,
那將比海沙還重;
所以我言語魯莽。
因為全能者的箭射中我,
箭毒侵蝕我的靈,
祂使恐懼列隊襲來。
野驢有草豈會叫喚?
牛有飼料豈會哞叫?
淡食無鹽豈可下嚥?
蛋白有什麼滋味呢?
我碰都不想碰,
它們令我噁心。
唯願我的祈求蒙應允,
願上帝成全我的冀望,
願祂壓碎我,
伸手毀滅我。
10 這樣,我還能感到欣慰,
在殘酷的痛苦中雀躍,
因我沒有違背聖者之言。
11 我有何力量可以支撐下去?
有何前景讓我忍耐下去?
12 我的力量豈能堅如石?
我豈是銅造之軀?
13 我毫無自救之力,
已到窮途末路。

14 「即使絕望者拋棄對上帝的敬畏,
也應該得到朋友的恩待。
15 我的弟兄難以信賴,如同季節河,
又像變化無常的河道——
16 結冰後顏色發黑,
融雪後水流漲溢;
17 水流在乾季時消失,
河床在烈日下乾涸。
18 商隊偏離原路來找水喝,
結果在荒漠中死去。
19 提瑪的商隊來找水喝,
示巴的旅客指望解渴,
20 結果希望化為泡影,
到了那裡大失所望。
21 同樣,你們幫不了我,
你們看見災禍便害怕。
22 我何嘗對你們說過,
『請你們供應我,
把你們的財產給我一份,
23 從仇敵手中拯救我,
從殘暴之徒手中救贖我』?

24 「請多賜教,我會閉口不言;
請指出我錯在何處。
25 忠言何等逆耳!
但你們的指責有何根據?
26 你們既視絕望者的話如風,
還要來糾正嗎?
27 你們甚至抽籤得孤兒,
把朋友當貨物賣掉。
28 懇請你們看著我,
我在你們面前撒過謊嗎?
29 請以仁慈為懷,公正一點;
請以仁慈為懷,因我誠實無過。
30 我豈會說詭詐之言?
我豈會是非不辨?

Jobs svar på Elifas första tal

Då tog Job till orda och sade:

O, att min sorg kunde vägas
    och min olycka läggas i samma vågskål!
Den är nu tyngre än havets sand,
    därför kan jag inte styra mina ord.
Ty den Allsmäktiges pilar har träffat mig,
min ande dricker deras gift.
    Fasor från Gud går i stridsställning mot mig.
Skriar vildåsnan över sitt gräs,
    råmar oxen över sitt foder?
Kan det smaklösa förtäras utan salt,
    och är det någon smak i äggets vita?
Jag vägrar att röra detta,
    det är för mig kväljande mat.

O, att min begäran blev hörd
    och att Gud uppfyllde min längtan,
att Gud ville krossa mig,
    räcka ut sin hand och skära av mitt liv!
10 Då skulle ännu finnas tröst för mig,
jag skulle jubla, fastän plågad utan förskoning.
Jag har ej förnekat den Heliges ord.

11 Vilken är då min kraft,
    att jag skulle hoppas?
Vilket är mitt slut,
    att jag skulle vara tålig?
12 Är min kraft som stenens,
    min kropp av koppar?
13 Nej, hjälpen kommer inte från mig,
varje utväg har stängts för mig.

14 Den förtvivlade borde röna godhet från sin vän,
men man fruktar ej längre den Allsmäktige.
15 Mina bröder är trolösa som bäckar,
lika bäckarnas rännilar som snart sinar ut,
16 som är mörka av is,
    när snön har fallit och gömt sig i dem.
17 När hettan kommer försvinner de,
    i värmen torkar de bort från sin plats.
18 De ändrar kurs från sitt lopp,
    rinner ut i intet och försvinner.
19 Karavaner från Tema spanade efter dem,
resande från Saba satte sitt hopp till dem.
20 De blev svikna i sin förhoppning,
    när de kom fram blev de bestörta.
21 Så har ni nu blivit till ingenting,
    ni ser det förskräckliga och känner fruktan.
22 Har jag sagt: "Ge mig en gåva, betala en del av er förmögenhet till mig,
23 rädda mig från fiendens hand,
    friköp mig från utpressarna?"

24 Undervisa mig, och jag skall tiga,
    lär mig förstå var jag gått vilse.
25 Hur inträngande är inte uppriktiga ord,
men tillrättavisning från er, vad gagnar den?
26 Tänker ni märka ord
    och betrakta en förtvivlad mans ord som luft?
27 Skulle ni också kasta lott om en faderlös och köpslå om er vän?

28 Men se nu på mig!
    Jag skall inte ljuga er rakt i ansiktet.
29 Vänd om, må ingen orätt ske,
    vänd om, min sak är rättfärdig!
30 Bor orätt på min tunga,
    skulle min mun ej förstå ondska?

Y respondió Job y dijo:

¡Oh, si pesaren al justo mi queja y mi tormento, y se alzaren igualmente en balanza!

Porque mi tormento pesaría más que la arena del mar; y por tanto mis palabras son tragadas.

Porque las saetas del Todopoderoso están en mí, cuyo veneno bebe mi espíritu; y terrores de Dios me combaten.

¿Acaso gime el asno montés junto a la hierba? ¿Muge el buey junto a su pasto?

¿Por ventura se comerá lo desabrido sin sal? ¿O habrá gusto en la clara del huevo?

Las cosas que mi alma no quería tocar antes, ahora por los dolores son mi comida.

¡Quién me diera que viniera mi petición, y que Dios me diera lo que espero;

y que quisiera Dios quebrantarme; y que soltara su mano, y me despedazare!

10 Y en esto crecería aún consolación, si me asare con dolor sin haber misericordia; no que haya contradicho las palabras del que es Santo.

11 ¿Cuál es mi fortaleza para esperar aún? ¿Y cuál mi fin para dilatar mi vida?

12 ¿Es mi fortaleza la de las piedras? O mi carne, ¿es de acero?

13 ¿No me ayudo cuanto puedo, y con todo eso el poder me falta del todo?

14 ¶ El atribulado merece recibir misericordia de su compañero; pero se ha abandonado el temor del Omnipotente.

15 Mis hermanos me han mentido como arroyo; se pasaron como las riberas impetuosas,

16 que están escondidas por la helada, y encubiertas con nieve.

17 Que al tiempo del calor son deshechas, y calentándose, desaparecen de su lugar;

18 apártanse de las sendas de su camino, suben en vano y se pierden.

19 Las miraron los caminantes de Temán, los caminantes de Sabá esperaron en ellas;

20 pero fueron avergonzados por su esperanza; porque vinieron hasta ellas, y se hallaron confusos.

21 Ahora ciertamente vosotros sois como ellas; que habéis visto el tormento, y teméis.

22 ¿Os he dicho yo: Traedme, y pagad por mí de vuestra hacienda;

23 y libradme de la mano del angustiador, y rescatadme del poder de los violentos?

24 Enseñadme, y yo callaré; y hacedme entender en qué he errado.

25 ¡Cuán fuertes son las palabras de rectitud! Mas ¿qué reprende el argumento de vosotros?

26 ¿No estáis pensando las palabras para reprender, y echáis al viento palabras perdidas?

27 También os arrojáis sobre el huérfano, y hacéis hoyo delante de vuestro amigo.

28 Ahora pues, si queréis, mirad en mí, y ved si mentiré delante de vosotros.

29 Tornad ahora, y no haya iniquidad; volved aún a mirar por mi justicia en esto.

30 Si hay iniquidad en mi lengua; o si mi paladar no discierne los tormentos.