18 Den egensinnige följer sin egen lystnad, med all makt söker han strid.

² Dåren frågar ej efter förstånd, allenast efter att få lägga fram vad han har i hjärtat.

³ Där den ogudaktige kommer, där kommer förakt, och med skamlig vandel följer smälek.

⁴ Orden i en mans mun äro såsom ett djupt vatten, såsom en flödande bäck, en vishetens källa.

⁵ Att vara partisk för den skyldige är icke tillbörligt ej heller att vränga rätten för den oskyldige.

⁶ Dårens läppar komma med kiv, och hans mun ropar efter slag.

⁷ Dårens mun är honom själv till olycka, och hans läppar äro en snara hans liv.

⁸ Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.

⁹ Den som är försumlig i sitt arbete, han är allaredan en broder till rövaren.

¹⁰ HERRENS namn är ett starkt torn; den rättfärdige hastar dit och varder beskyddad.

¹¹ Den rikes skatter äro honom en fast stad, höga murar likna de, i hans inbillning.

¹² Före fall går högmod i mannens hjärta, och ödmjukhet går före ära.

¹³ Om någon giver svar, förrän han har hört, så tillräknas det honom såsom oförnuft och skam.

¹⁴ Mod uppehåller mannen i hans svaghet; men ett brutet mod, vem kan bära det?

¹⁵ Den förståndiges hjärta förvärvar kunskap, och de visas öron söka kunskap.

¹⁶ Gåvor öppna väg för en människa och föra henne fram inför de store.

¹⁷ Den som först lägger fram sin sak har rätt; sedan kommer vederparten och uppdagar huru det är.

¹⁸ Lottkastning gör en ände på trätor, den skiljer mellan mäktiga män.

¹⁹ En förorättad broder är svårare att vinna än en fast stad, och trätor äro såsom bommar för ett slott.

²⁰ Av sin muns frukt får envar sin buk mättad, han varder mättad av sina läppars gröda.

²¹ Död och liv har tungan i sitt våld, de som gärna bruka henne få äta hennes frukt.

²² Den som har funnit en rätt hustru, han har funnit lycka och har undfått nåd av HERREN.

²³ Bönfallande är den fattiges tal, men den rike svarar med hårda ord.

²⁴ Den som ävlas att få vänner, han kommer i olycka; men vänner finnas, mer trogna än en broder.