Paulus arbete i Thessalonike

2 Kära bröder, ni vet själva hur värdefullt det besöket var.

² Ni vet hur illa vi blev behandlade i Filippi just innan vi kom till er, och hur mycket vi fick lida där. Men Gud gav oss mod att än en gång predika evangeliet, trots att vi var omgivna av fiender.

³ Ni måste förstå att vi inte hade några falska motiv eller bedrägliga avsikter i sinnet när vi predikade för er. Vi var fullständigt rättframma och uppriktiga.

⁴ Vi talar nämligen som budbärare från Gud, och han har gett oss uppdraget att berätta sanningen. Vi ändrar inte det minsta på det budskap han gett oss, för att det ska passa bättre för dem som hör det. Vi tjänar bara Gud, som genomskådar våra hjärtans innersta tankar.

⁵ Inte en enda gång försökte vi vinna er genom att ställa oss in hos er, och Gud vet att vi inte låtsades vara era vänner, för att ni skulle ge oss pengar.

⁶ Vi har aldrig strävat efter att få beröm av er eller någon annan,

⁷ även om vi som Kristi apostlar verkligen skulle ha rätt att bemötas med en viss respekt av er. Men vi var lika kärleksfulla mot er som en mor som vårdar och sköter sina barn.

⁸ Vi älskar er innerligt, så innerligt att vi inte bara gav er budskapet från Gud utan också våra egna liv.

⁹ Ni kommer nog ihåg, kära bröder, hur hårt vi arbetade bland er. Dag och natt slet vi och släpade för att tjäna tillräckligt för vårt uppehälle. Vi ville inte att våra utgifter under tiden som vi predikade Guds goda nyheter bland er, skulle bli till en börda för någon.

¹⁰ Och ni själva, liksom Gud, är vittnen att vi har varit rena, ärliga och fläckfria inför er allesammans.

¹¹ Vi talade till er som en far talar till sina egna barn. Kommer ni inte ihåg det? Vi förmanade er, uppmuntrade er och vädjade till er

¹² att leva så att det blev till ära och glädje för Gud, som har bjudit er in i sitt rike för att dela hans härlighet.

¹³ Och vi ska aldrig sluta att tacka Gud, för när vi predikade för er, så trodde ni inte att det vi sa bara var våra egna ord, utan ni tog emot det som Guds ord. Det var det naturligtvis och det förvandlade era liv.

¹⁴ Och sedan, kära bröder, fick ni lida på samma sätt som församlingarna i Judeen fick göra. Ni förföljdes av era egna landsmän, på samma sätt som de blev plågade av sina landsmän, judarna.

¹⁵ Sedan de först hade dödat sina egna profeter, avrättade de till och med Herren Jesus. Och nu har de förföljt oss lika hänsynslöst och drivit bort oss. De är fiender till både Gud och människor,

¹⁶ och de försöker hindra oss från att predika Guds ord för dem som inte är judar. De gör det av rädsla för att några bland dem ska bli frälsta. På så sätt blir deras synd allt större. Men nu har Guds vrede till slut drabbat dem.

¹⁷ Kära bröder, när vi hade lämnat er och varit borta från er en liten tid, fast ni fanns alltid i våra tankar, gjorde vi stora ansträngningar för att komma tillbaka och hälsa på er igen.

¹⁸ Vi ville väldigt gärna komma, och jag, Paulus, försökte gång på gång, men Satan hindrade oss.

¹⁹ Vi lever ju för er, det är ni som är vårt hopp och vår glädje, vår belöning och vår segerkrans. Ni ska vara vårt stora glädjeämne då vi tillsammans står inför vår Herre Jesus Kristus den dag han kommer tillbaka.

²⁰ Ja, ni är verkligen vår segerlön, vår ära.

Timotheos glädjande rapport

3 När jag till slut inte kunde stå ut längre, beslutade jag mig för att själv stanna kvar i Athen

^2-3 och skicka vår bror och medarbetare, Guds tjänare, Timo-theos för att besöka er. Han skulle styrka er tro, uppmuntra er och se till att ni inte tappar modet i alla de svårigheter som ni går igenom. Men ni vet förstås att sådana problem ingår i Guds plan med oss kristna.

⁴ Medan vi fortfarande var kvar hos er, lät vi er förstå att ni snart skulle möta lidanden och det gjorde ni.

⁵ När jag inte längre kunde stå ut med ovissheten, skickade jag som sagt Timotheos för att ta reda på om er tro stått emot alla angrepp. Jag var rädd att Satan kanske hade fått er på fall och att allt vårt arbete hade varit förgäves.

⁶ Och nu har Timotheos just återvänt och har med sig de välkomna nyheterna om att er tro och kärlek fortfarande är lika stark, och att ni minns vårt besök med glädje, och längtar lika mycket efter oss som vi efter er.

⁷ Kära bröder, nu känner vi oss tröstade i alla våra stora svårigheter och lidanden här. För nu vet vi att ni är trogna Herren.

⁸ Vi kan uthärda vad som helst, så länge vi vet att ni är fasta i er tro på Kristus.

⁹ Hur ska vi kunna tacka Gud tillräckligt för er och för den glädje och fröjd ni har gett oss när vi är i bön för er?

¹⁰ Dag och natt ber vi nämligen till Gud att vi ska få träffa er igen, för att få hjälpa er med de brister som ännu kan finnas i er tro.

¹¹ Vi ber att vår Gud och Far och vår Herre Jesus Kristus ska sända oss tillbaka till er igen.

¹² Och vi ber att Herren ska låta er kärlek till varandra och till alla människor växa och flöda över, precis som vår kärlek till er gör.

¹³ Då kommer Gud, vår Far, att styrka er och göra er heliga och fria från synd, så att ni är utan skuld den dag då vår Herre Jesus Kristus återvänder med alla dem som tillhör honom.