尼希米记 13
Chinese Contemporary Bible (Simplified)
与外族人隔离
13 那天，有人给民众宣读摩西律法书时，发现书上说亚扪人和摩押人永不可加入上帝的会众。 2 因为他们没有用食物和水接待以色列人，还雇巴兰咒诅他们，但我们的上帝将咒诅变为祝福。 3 以色列人听到律法书上的话，便逐出所有外族人。
尼希米的改革
4 这事之前，被委派负责上帝殿库房的以利亚实祭司因与多比雅是亲戚， 5 就为多比雅预备了一个大房间，这房间从前用来存放素祭、乳香、器皿，按律法给利未人、歌乐手、殿门守卫的十分之一五谷、新酒和新油，以及给祭司的举祭。 6 这一切发生的时候，我不在耶路撒冷，因为我已在巴比伦王亚达薛西三十二年回到王那里。过了一段日子，我向王请求离开。 7 我返回耶路撒冷后，才得知以利亚实在上帝殿的院内为多比雅预备房间的恶事。 8 我非常愤怒，把多比雅所有的物品从房间里扔出去， 9 下令洁净那些房间，然后搬回上帝殿内的器皿、素祭和乳香。
10 我发现利未人没有得到应得之份，以致当值的利未人和歌乐手都跑回自己的田地。 11 我斥责众首领说：“为何忽略上帝的殿？”然后，我招聚利未人，叫他们各归各职。 12 犹大人都把他们的五谷、新酒和新油的十分之一送进库房。 13 我派示利米雅祭司、律法教师撒督及利未人毗大雅管理库房，并派撒刻的儿子、玛他尼的孙子哈难做他们的助手。这些人忠诚可靠，他们负责把物品分配给他们的弟兄。 14 我的上帝啊，求你因这事而记念我，不要涂抹我为上帝的殿和其中的敬拜礼仪所做的善事。
15 那些天，我在犹大看见有人在安息日榨酒，搬运禾捆驮在驴背上，又在安息日把酒、葡萄、无花果和各样的出产带进耶路撒冷。我就在他们卖食物的那天警告他们。 16 一些住在耶路撒冷的泰尔人运来鱼和各样货物，在安息日卖给耶路撒冷的犹大人。 17 我斥责犹大的贵族说：“你们为何做这恶事干犯安息日？ 18 你们的祖先难道不是犯了这样的罪，以致我们的上帝使一切灾祸临到我们和这城吗？如今你们干犯安息日，使上帝的愤怒更多地临到以色列。”
19 我下令在安息日之前夜幕来临时关上耶路撒冷城门，一直到安息日完毕才打开。我又派我的一些仆人把守城门，不准在安息日带货物进城。 20 有一两次，商人和贩卖各样货物的曾在耶路撒冷城外住宿。 21 我警告他们说：“你们为什么在城墙外面住宿呢？若再这样，我必拘捕你们。”从此，他们就不再在安息日来了。 22 我吩咐利未人洁净自己，然后来看守城门，尊安息日为圣日。我的上帝啊，求你因此而记念我，按你丰盛的慈爱怜悯我。
23 那些天，我见犹大人娶了亚实突、亚扪和摩押的女子为妻。 24 他们半数的子女说亚实突话或其他外族人的话，不懂得犹大话。 25 我就斥责他们，咒诅他们，打了他们其中一些人，又扯他们的头发，要他们奉上帝的名起誓不再让自己的子女与外族人通婚，自己也不娶外族女子。 26 我说：“这岂不是以色列王所罗门所犯的罪吗？众国中没有王可与他相比，他的上帝爱他，立他做全以色列的王。然而，连他也被外族女子引入罪中。 27 我怎能听凭你们行这大恶，因娶外族女子而背叛我们的上帝呢？” 28 以利亚实大祭司的孙子、耶何耶大的一个儿子娶了和伦人参巴拉的女儿，我就把他赶了出去。 29 我的上帝啊，求你记住他们，因为他们玷污了祭司的职分，违背了你与祭司和利未人所立的约。
30 这样，我清除了他们当中的一切外族之物，并指定祭司和利未人的职分，使他们各尽其职， 31 又让民众定期供应木柴和初熟的物产。
我的上帝啊，求你记念我，施恩于我。
Nehemja 13
Svenska 1917
13 Vid samma tid föreläste man ur Moses bok för folket, och man fann däri skrivet att ingen ammonit eller moabit någonsin skulle få komma in i Guds församling,
2 därför att de icke hade kommit Israels barn till mötes med mat och dryck, utan hade lejt Bileam emot dem till att förbanna dem; fastän vår Gud förvandlade förbannelsen till välsignelse.
3 Och när de hade hört lagen, avskilde de allt slags främmande folk från Israel.
4 Men en tid förut hade prästen Eljasib, som var satt att förestå kammaren i vår Guds hus, och som var en frände till Tobia,
5 åt denne inrett en stor kammare, där man förut plägade lägga in spisoffret, rökelsen och kärlen och den tionde av säd, vin och olja, som var bestämd åt leviterna, sångarna och dörrvaktarna, så ock offergärden åt prästerna.
6 Men under allt detta var jag icke i Jerusalem; ty i den babyloniske konungen Artasastas trettioandra regeringsår hade jag återkommit till konungen. Men sedan jag efter någon tid hade utbett mig tillstånd av konungen,
7 begav jag mig till Jerusalem. Och när jag där förnam det onda som Eljasib hade gjort till förmån för Tobia, då han hade inrett åt honom en kammare i förgårdarna till Guds hus,
8 misshagade detta mig högeligen; och jag lät kasta allt Tobias bohag ut ur kammaren.
9 Därefter tillsade jag att man skulle rena kamrarna, och jag lät åter ställa in i dem Guds hus' kärl, så ock spisoffret och rökelsen.
10 Och när jag vidare fick veta att man icke hade givit åt leviterna vad dem tillkom, varför ock leviterna och sångarna, i stället för att förrätta sina sysslor, hade avvikit var och en till sitt jordagods,
11 då förebrådde jag föreståndarna detta och sade: »Varför har Guds hus blivit så försummat?» Och jag hämtade dem tillhopa och lät dem inställa sig på sina platser.
12 Och hela Juda förde fram till förrådshusen sin tionde av säd, vin och olja;
13 och jag satte prästen Selemja och Sadok, den skriftlärde, och Pedaja, en av leviterna, till förvaltare över förrådshusen och gav dem till biträde Hanan, son till Sackur, son till Mattanja; ty dessa voro ansedda såsom pålitliga män, och de skulle nu ombesörja utdelningen åt sina bröder.
14 Tänk fördenskull på mig, min Gud, och låt icke de fromma gärningar bliva utplånade, som jag har gjort för min Guds hus och för tjänstgöringen där!
15 Vid samma tid såg jag i Juda huru man trampade vinpressarna på sabbaten och förde hem säd, som man lastade på åsnor, så ock vin, druvor och fikon och annat lastgods av olika slag, och huru man förde sådant till Jerusalem på sabbatsdagen; och jag varnade dem, när de sålde dessa livsförnödenheter.
16 Och tyrierna, som vistades där, förde in fisk och alla slags varor och sålde dem på sabbaten till judarna, och detta i Jerusalem.
17 Då förebrådde jag Juda ädlingar detta och sade till dem: »Huru kunnen I handla så illa och därmed ohelga sabbatsdagen?
18 Var det icke därför att edra fäder gjorde sådant som vår Gud lät all denna olycka komma över oss och över denna stad? Och nu dragen I ännu större vrede över Israel genom att så ohelga sabbaten.»
19 Och så snart det begynte bliva mörkt i Jerusalems portar före sabbaten, tillsade jag att man skulle stänga dörrarna; jag tillsade ock att man icke skulle öppna dem förrän efter sabbaten. Och jag ställde några av mina tjänare på vakt vid portarna, för att intet lastgods skulle kunna föras in på sabbatsdagen.
20 Då stannade köpmän och försäljare av alla slags varor utanför Jerusalem över natten, och det både en och två gånger.
21 Men jag varnade dem och sade till dem: »Varför stannen I över natten framför muren? Om I ännu en gång gören så, skall jag låta min hand drabba eder.»
22 Och jag tillsade leviterna att de skulle rena sig och komma och hålla vakt vid portarna, för att sabbatsdagen måtte hållas helig. Tänk ock därför på mig, min Gud, och hav misskund med mig efter din stora nåd!
23 På den tiden såg jag också judiska män som hade tagit till sig asdoditiska, ammonitiska och moabitiska kvinnor.
24 Och deras barn talade till hälften asdoditiska -- ty judiska kunde de icke tala riktigt -- eller ock något av de andra folkens tungomål.
25 Då förebrådde jag dem detta och uttalade förbannelser över dem, ja, några av dem slog jag och ryckte jag i skägget. Och jag besvor dem vid Gud och sade: »I skolen icke giva edra döttrar åt deras söner, ej heller skolen I av deras döttrar taga hustrur åt edra söner eller åt eder själva.
26 Var det icke med sådant som Salomo, Israels konung, försyndade sig? Det fanns bland de många folken ingen konung som var hans like, ty han var älskad av sin Gud, och Gud satte honom till konung över hela Israel. Likväl kommo de främmande kvinnorna också honom att synda.
27 Och nu skulle vi om eder få höra att I haven gjort allt detta stora onda och varit otrogna mot vår Gud, i det att I haven tagit till eder främmande kvinnor!»
28 Och en son till Jojada, översteprästen Eljasibs son, var måg till horoniten Sanballat; honom drev jag bort ifrån mig.
29 Tänk på dem, min Gud, därför att de hava befläckat prästadömet och prästadömets och leviternas förbund!
30 Så renade jag folket ifrån allt främmande väsen; och jag fastställde vad prästerna och leviterna skulle iakttaga, var och en i sin syssla,
31 och huru vedoffret på bestämda tider skulle avlämnas, och huru med förstlingsgåvorna skulle förfaras. Tänk härpå, min Gud, och räkna mig det till godo!
Nehemiah 13
EasyEnglish Bible
Nehemiah tells people to obey God's Law
13 On that day, we read the book of Moses aloud to the people. One of the laws said that no descendant of Ammon or Moab should ever join with God's people when they met together. 2 This was because they had not given the Israelites food and water. Instead, they had paid Balaam to curse the Israelites. But God did not agree to curse them. He blessed them instead.[a]
3 When the Israelite people heard this law, they sent away all the people who had foreign ancestors.
4 Before this happened, I had given Eliashib the priest authority over the temple rooms where they stored special things. Eliashib was a friend of Tobiah.[b] 5 Eliashib let Tobiah use one of these rooms in the temple. It was a large room where they had stored the grain offerings, the incense and the special plates and tools that they used in the temple. They also stored the tithes of grain, wine and olive oil in that room. These gifts were for the Levites, the temple singers and guards, and also for the priests.
6 But when this happened, I was not in Jerusalem. In the 32nd year that King Artaxerxes ruled in Babylon, I had returned to visit him. After I had been there for some time, I asked the king to let me return to Jerusalem. 7 When I arrived back in Jerusalem, I heard about the evil thing that Eliashib had done. He had given Tobiah a large room in the yards of God's temple.[c] 8 I was very angry, so I threw all Tobiah's things out of the room. 9 I gave a command that they must make the rooms clean again. Then I put back the special plates and tools that they used in the temple. I also put back the grain offerings and the incense.
10 I also discovered that there was no food that should have been there for the Levites. As a result, the Levites and the singers had returned to work in their fields. They were not doing their work in God's temple. 11 I warned the officers. I told them, ‘You have stopped taking care of God's temple!’ Then I told the Levites and the other workers to return to their jobs in the temple.
12 After that, all the people in Judah brought their tithes of grain and wine and olive oil to store in the temple rooms. 13 I gave Shelemiah the priest, Zadok, the student of God's Law, and Pedaiah, a Levite, authority to take care of the rooms. Hanan, son of Zaccur and Mattaniah's grandson, helped them. People knew that these men were faithful workers. They had authority to give out the offerings to the other workers who served God.
14 Please remember what I have done, my God. I have been faithful to take care of the temple of my God, so that people can worship you there.
15 In those days, I saw people in Judah who were working on Sabbath days.[d] They were making wine. They were bringing their grain from the fields. They were making their donkeys carry the grain, as well as wine, grapes, figs and other things. They were bringing all those things into Jerusalem when it was a Sabbath day. I warned them that they must not sell things on any Sabbath day.
16 People from Tyre who lived in Jerusalem sold fish and other things when it was a Sabbath day. They even brought those things into Jerusalem and sold them to the people of Judah. 17 I was angry with the leaders of Judah. I said to them, ‘You are doing an evil thing. You are not making the Sabbath a special day. 18 Your ancestors did the same thing. That is why God punished them and he brought trouble on this city. Now you will make God even more angry with us, Israel's people. You are insulting God's Sabbath day.’
19 So I gave a command to the guards at the city's gates. I told them, ‘You must close the gates in the evening before each Sabbath day begins. Do not open the gates again until the Sabbath day has finished.’ I told some of my own men to stand at the gates. They would watch carefully so that no traders would bring things into Jerusalem on any Sabbath day.
20 A few times, some traders stayed outside Jerusalem all night, with the things that they wanted to sell. 21 I warned them, ‘Do not stay beside the city's wall all night. If you do this again, I will take hold of you.’ After I said that, they did not come again to Jerusalem on a Sabbath day. 22 Then I told the Levites that they must make themselves ready to serve God. I told them to go and stand at the gates as guards. They must keep the Sabbath day as a special day for God.
My God, please remember this good thing that I have done. Because of your faithful love, please be kind to me.
23 Also at that time, I discovered that men from Judah had married foreign women.[e] They were women who came from Ashdod, Ammon and Moab. 24 Half of their children spoke the language of Ashdod, or a language of the other foreign nations. They did not know how to speak the language of Judah.
25 I was angry with them. I asked God to curse them. I hit some of the men. I pulled out the hair of some of them. I told them to make a promise in God's name. I said to them, ‘You must not let your daughters marry the sons of those foreign people. You must not let their daughters marry your sons. You yourselves must not marry foreign women either. 26 Solomon, king of Israel, did a bad thing when he married foreign women. There was no other king as great as him in any other nation. God loved him. God chose him to be king over all Israel. But Solomon's foreign wives caused him to do bad things, even though he was so great.
27 We can never agree to all the evil things that you have done. If we all married foreign women, we would not be faithful to our God.’
28 Joiada was the son of Eliashib, the leader of the priests. One of Joiada's sons had married a daughter of Sanballat, who came from Horon. I sent Joiada's son away from Jerusalem.
29 My God, remember what these people have done. They have not been faithful to you as your priests. They have spoiled the covenant that you made with the priests and the other descendants of Levi.
30 After that, I made the priests and the Levites clean to serve God. I made them become separate from any foreign thing. I told each of them which job they should do. 31 I also made sure that people brought wood to the temple for sacrifices on the altar. I made them bring the first crops and fruits from their fields for the offerings.
My God, please remember to bless me.
Footnotes
- 13:2 This was at the time when the Israelites had left Egypt. They were travelling to the land that God had promised to give them. See Deuteronomy 23:3-5; Numbers 22:1-6.
- 13:4 ‘a friend’ or ‘a relative’
- 13:7 Because Tobiah was a foreigner and not a Jew, it was a very bad thing that Eliashib had done.
- 13:15 God had told Moses that the Israelites must not work on the Sabbath day. They must make it a special day to worship God. See Exodus 20:8-11.
- 13:23 God wants his people to worship only him. If the Israelites marry foreign wives, they may also start to worship foreign gods.
Chinese Contemporary Bible Copyright © 1979, 2005, 2007, 2011 by Biblica® Used by permission. All rights reserved worldwide.
EasyEnglish Bible Copyright © MissionAssist 2019 - Charitable Incorporated Organisation 1162807. Used by permission. All rights reserved.