Davids regering

(11:1—29:30)

David blir kung över hela Israel

(2 Sam 5:1-3; 5:6-10)

David intar Jerusalem

11 Hela Israel samlades hos David i Hebron och sa: ”Vi är ditt eget kött och blod, ² och redan när Saul var kung var det du som anförde Israel i strid. Herren, din Gud, har sagt till dig: ’Du ska vara herde för mitt folk Israel, du ska vara furste över Israel!’ ”

³ Alla de äldste i Israel kom alltså till kung David i Hebron. David slöt ett förbund med dem inför Herren, och de smorde honom till kung över Israel, precis som Herren hade talat genom Samuel.

⁴ Sedan tågade David och hela Israel mot Jerusalem, alltså Jevus, där jevuséerna bodde. ⁵ Men jevuséerna sa till David: ”Här kommer du inte in!” David intog då Sions borg, Davids stad, ⁶ och sa: ”Den som anfaller jevuséerna blir överbefälhavare!” Joav, Serujas son, gick upp först och blev så överbefälhavare. ⁷ David bosatte sig i borgen, och därför kallades den Davids stad. ⁸ Han byggde staden runt borgen, från Millo och vidare runt omkring, medan Joav restaurerade återstoden av staden. ⁹ David blev allt mäktigare, för härskarornas Herre var med honom.

Davids hjältar

(2 Sam 23:8-39)

¹⁰ Dessa är de förnämsta bland Davids hjältar, som tillsammans med hela Israel gav hans kungadöme starkt stöd och gjorde honom till kung över hela landet, som Herren hade talat till Israel.

¹¹ Detta är förteckningen över Davids hjältar: Jishbaal, son till en man av Hakmonis släkt, den förnämste bland de trettio^[a], som vid ett tillfälle dödade 300 man med sitt spjut.

¹² Närmast honom i rang var Elasar, son till Dodo av Achoachs släkt. Han var en av de tre hjältarna. ¹³ Han var med David vid Pas Dammim, när filistéerna hade samlats till strid. Där fanns en åker full med korn. Israeliterna flydde för filistéerna. ¹⁴ De ställde sig mitt på åkern, försvarade den, slog filistéerna, och genom honom utförde Herren en stor räddning.

¹⁵ En annan gång gick tre av de trettio förnämsta kämparna ner för klippan till David i Adullams grotta, medan filistéerna hade slagit läger i Refaimdalen, ¹⁶ David befann sig i borgen och en filisteisk utpost fanns i Betlehem.

¹⁷ David sa längtansfullt: ”Ack om någon kunde hämta lite vatten från källan vid porten till Betlehem!” ¹⁸ De tre bröt sig då igenom filistéernas läger och hämtade upp vatten ur brunnen vid Betlehems stadsport och förde det med sig tillbaka till David. Men David vägrade att dricka det och hällde ut det som ett dryckesoffer till Herren ¹⁹ och sa: ”Nej, Gud förbjude att jag skulle göra något sådant! Skulle jag dricka blodet av dessa män som riskerat sina liv för att hämta det?” Eftersom de riskerat sina liv för att hämta vattnet, ville han inte dricka det. Sådana var de tre hjältarnas bedrifter.

²⁰ Avishaj, Joavs bror, var befälhavare för de trettio^[b]. En gång dödade han 300 man med sitt spjut, och han blev lika berömd som de tre. ²¹ Hans anseende blev större än någon bland de tre och han blev deras befälhavare, men han räknades inte som en av dem.

²² Benaja var son till Jojada och en tapper soldat från Kavseel. Han gjorde många stordåd och dödade två av Moabs bästa män^[c]. Han gick också ner och slog ihjäl ett lejon i en brunn en snöig dag. ²³ En annan gång dödade han en storväxt egypter som var 2,5 meter lång och hade ett spjut tjockt som en vävbom. Benaja gick fram till honom beväpnad med en stav. Han ryckte spjutet från egypterns hand och dödade honom med det. ²⁴ Sådana var Benajas, Jojadas sons, bedrifter, och han fick stort anseende bland de tre^[d] hjältarna. ²⁵ Han var mer berömd än de trettio, men han räknades inte med bland de tre. David gav honom befälet över sin livvakt.