8 Gud tänkte på Noa och alla vilda och tama djur i arken. Han lät en vind blåsa över jorden så att vattnet började sjunka undan. ² Djupets källor och himlens luckor stängdes, och skyfallen avtog. ³ Vattnet fortsatte att sjunka undan. Efter 150 dagar minskade vattnet så mycket ⁴ att arken stannade på Araratbergen på sjuttonde dagen i sjunde månaden. ⁵ På första dagen i tionde månaden hade vattnet minskat så mycket att bergstoppar började bli synliga.

⁶ Efter fyrtio dagar öppnade Noa fönstret som han hade gjort i arken ⁷ och släppte ut en korp som flög fram och tillbaka tills jorden blivit torr. ⁸ Sedan skickade Noa också ut en duva för att se om den kunde hitta torr mark, ⁹ men duvan fann ingen plats att vila på utan återvände till Noa i arken. Vattnet stod fortfarande för högt på jorden. Då sträckte Noa ut sin hand och tog in duvan i arken igen.

¹⁰ Sju dagar senare släppte Noa än en gång ut duvan ur arken, ¹¹ och nu återvände fågeln mot kvällen med ett friskt olivlöv i näbben. Då visste Noa att vattnet sjunkit undan. ¹² En vecka senare släppte han ut duvan igen och den gången kom den inte tillbaka.

¹³ I Noas sexhundraförsta år, på första månadens första dag, hade vattnet torkat bort från jorden. Noa tog bort arkens tak och såg att marken hade torkat upp. ¹⁴ På tjugosjunde dagen i andra månaden var jorden torr. ¹⁵ Då sa Gud till Noa: ¹⁶ ”Gå ut ur arken, du och din hustru, dina söner och dina svärdöttrar. ¹⁷ Ta med dig ut alla djur som är hos dig, fyrfotadjur, fåglar och markens kräldjur. Det ska bli ett myller av dem på jorden. De ska föröka sig och bli många på jorden.” ¹⁸ Noa, hans söner, hans hustru och hans svärdöttrar gick ut. ¹⁹ Fyrfotadjuren, kräldjuren och fåglarna, allt som rör sig på jorden lämnade arken, den ena sorten efter den andra.

²⁰ Sedan byggde Noa ett altare åt Herren. På det offrade han fyrfotadjur och fåglar av alla rena sorter som brännoffer. ²¹ Herren kände den behagliga doften och sa för sig själv: ”Jag ska aldrig mer förbanna jorden för människans skull, för människans hjärtas tankar är onda redan från den tidigaste ungdomen. Jag ska aldrig mer förgöra allt levande som jag nu har gjort.