創世記 30
Chinese Contemporary Bible (Traditional)
30 拉結見自己沒有給雅各生孩子，就嫉妒姐姐。她對雅各說：「你給我孩子，不然我還不如死了！」 2 雅各氣憤地說：「使你不能生育的是上帝，難道我能代替上帝嗎？」 3 拉結說：「你去跟我的婢女辟拉同房吧，這樣她可以為我生孩子，我也可以留下後代。」 4 於是拉結把婢女辟拉給丈夫做妾，雅各和辟拉同房。 5 辟拉懷了孕，為雅各生下一個兒子。 6 拉結說：「上帝為我申了冤，也聽了我的懇求，賜給我一個兒子。」拉結就給孩子取名叫但[a]。 7 拉結的婢女辟拉又懷孕，為雅各生了第二個兒子。 8 拉結說：「我跟姐姐相爭，我得勝了。」她就給這孩子取名叫拿弗他利[b]。
9 利亞見自己不再生育，就把婢女悉帕給雅各做妾。 10 悉帕給雅各生了一個兒子。 11 利亞說：「真幸運！」她便給孩子取名叫迦得[c]。 12 悉帕又給雅各生了第二個兒子， 13 利亞說：「我真有福啊！婦女們會說我有福！」她就為孩子取名亞設[d]。
14 在收麥子的季節，呂便在田間找到一些風茄，拿回家給母親利亞。拉結知道後，對利亞說：「請給我一些你兒子找到的風茄。」 15 利亞說：「你搶了我丈夫還不夠嗎？現在還要搶我兒子的風茄嗎？」拉結回答說：「你給我風茄，今夜雅各就跟你同房。」 16 那天晚上，雅各從田間回來，利亞就出來迎接他說：「你要來跟我同房，因為我已經用兒子的風茄把你雇下來了。」於是，那天晚上雅各便跟利亞同房。 17 上帝答應利亞的祈求，使她懷孕，為雅各生了第五個兒子。 18 利亞說：「我把婢女送給丈夫做妾，現在上帝給我報酬了。」因此，她就為孩子取名叫以薩迦[e]。
19 後來，利亞又懷孕，給雅各生下第六個兒子。 20 她說：「上帝賜給我珍貴的禮物，現在我丈夫會尊重我，因為我給他生了六個兒子。」於是，她就給這個兒子取名叫西布倫[f]。 21 後來，利亞又生了一個女兒，給她取名叫底娜。
22 上帝眷顧拉結，聽了她的禱告，使她可以生育。 23 她就懷孕，生了一個兒子，說：「上帝除去了我的羞辱。」 24 她給孩子取名叫約瑟[g]，又說：「願上帝再給我添一個兒子！」
雅各與拉班的協議
25 拉結生約瑟以後，雅各對拉班說：「請讓我走吧！我想回故鄉， 26 請你讓我和妻兒一同回去吧！她們都是我替你工作得來的，你知道我怎樣努力為你工作。」
27 拉班卻挽留他，說：「如果你肯賞光，請你留下來！因為我占卜得知上帝為了你的緣故才賜福給我。 28 你要多少酬勞，只管說出來，我一定會給你。」
29 雅各回答說：「你知道我怎樣努力地服侍你，照顧你的牲畜。 30 我來以前，你的財產很少。上帝因為我的到來而賜福給你，使你財產大增。但我自己什麼時候才能興家立業呢？」
31 拉班問：「我該給你什麼呢？」雅各說：「你不用給我什麼，只要你答應一件事，我就繼續照料你的羊群。 32 今天讓我從你的羊群中挑出黑色或有斑點的綿羊，以及有斑點的山羊作為我的薪酬。 33 以後，如果你在給我作薪酬的羊群中發現白色的綿羊或沒有斑點的山羊，就算是我偷的。這樣你可以知道我是否誠實。」
34 拉班說：「好，就照你的話做！」 35 當天，拉班把有條紋或斑點的公山羊以及有斑點或夾雜白紋的母山羊，連同黑色的綿羊都挑出來，交給自己的兒子們看管。 36 然後，他離開雅各，彼此相隔三天的路程。雅各繼續為他照料其餘的羊。
37 雅各折下一些楊樹、杏樹和楓樹的嫩枝，削掉部分樹皮，露出白色的條紋， 38 然後把這些嫩枝插在羊喝水的水槽和水溝裡。羊群來喝水時互相交配。 39 牠們對著這些樹枝交配，就生下有條紋和有斑點的羊羔。 40 雅各把這些羊羔分出來，使牠們與拉班的羊各在一處。他把自己的羊安置在一處，不與拉班的羊攙雜在一起。 41 每當肥壯的羊交配時，雅各就把有條紋的枝子插在水溝裡，使羊對著樹枝交配。 42 但如果交配的羊是瘦弱的，他就不插枝子。這樣，瘦弱的羊歸拉班，肥壯的羊歸雅各。 43 因此，雅各變得極其富有，擁有很多羊、駱駝、驢和僕婢。
1 Moseboken 30
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
30 När Rakel förstod att hon inte kunde få några barn, blev hon avundsjuk på sin syster. ”Ge mig barn, annars dör jag!”, vädjade hon till Jakob. 2 Då blev Jakob arg och sa: ”Jag är väl inte Gud? Det är han som hindrat dig från att få barn.” 3 Då sa Rakel till honom: ”Ligg med min slavinna Bilha, så får hon föda barn åt mig[a].” 4 Hon gav honom alltså sin slavinna Bilha till bihustru[b]. Han låg med henne, 5 och hon blev med barn och födde honom en son. 6 Rakel sa: ”Gud har gett mig rättvisa, han har hört min bön och gett mig en son.” Hon gav därför honom namnet Dan.[c] 7 Rakels slavinna blev med barn igen och gav Jakob ytterligare en son. 8 Rakel sa: ”Jag har stridit Guds strider med min syster, och jag har vunnit.” Så gav hon pojken namnet Naftali.[d]
9 När Lea nu insåg att hon inte längre kunde bli med barn, gav hon sin slavinna Silpa till Jakob som bihustru, 10 och snart födde också Silpa honom en son. 11 Lea sa: ”Till lycka!” och gav honom namnet Gad.[e] 12 Sedan födde Silpa honom ytterligare en son, 13 och Lea sa: ”Jag är lycklig! De andra kvinnorna kommer att prisa mig lycklig.” Och hon gav pojken namnet Asher.[f]
14 En dag under veteskörden när Ruben var ute på fälten fann han några kärleksäpplen[g] som han tog med sig hem till sin mor Lea. Rakel bad då henne: ”Ge mig några av din sons kärleksäpplen!” 15 Men Lea svarade: ”Räcker det inte med att du har tagit min make ifrån mig? Nu vill du ha min sons kärleksäpplen också!”
Rakel sa: ”Han får ligga med dig i natt i utbyte mot kärleksäpplena.” 16 När Jakob kom hem från fälten den kvällen, gick Lea ut för att möta honom. ”Du måste komma till mig”, sa hon. ”Jag har nämligen gett min sons kärleksäpplen som betalning för dig.” Då låg han med henne den natten. 17 Och Gud svarade på Leas böner. Hon blev med barn igen och födde sin femte son åt Jakob. 18 Hon sa: ”Gud har belönat mig för att jag har gett min slavinna till min man.” Så gav hon honom namnet Isaskar.[h] 19 Sedan blev hon med barn igen och födde en sjätte son åt Jakob. 20 Då sa hon: ”Gud har gett mig en god gåva. Nu kommer min man att hedra mig för att jag har gett honom sex söner.” Och hon gav pojken namnet Sebulon.[i] 21 Senare födde hon också en dotter som hon gav namnet Dina.
22 Då kom Gud ihåg Rakel och hörde hennes böner och gjorde henne fruktsam. 23 Hon blev med barn och födde en son. ”Gud har tagit bort min skam”, sa hon. 24 Hon gav sonen namnet Josef[j], för hon sa: ”Må Herren ge mig ytterligare en son.”
Jakob blir en rik man
25 Efter att Rakel fött Josef, sa Jakob till Laban: ”Låt mig resa tillbaka hem till mitt land! 26 Låt mig ta med mig mina hustrur och mina barn som jag har arbetat hos dig för och resa min väg. Nog har jag väl arbetat tillräckligt för dig nu!”
27 Laban sa till honom: ”Visa mig välvilja och stanna! Jag har förstått genom spåtecken att Herren har välsignat mig för din skull. 28 Hur mycket vill du ha som lön? Jag tänker betala vad du än begär.” 29 Jakob svarade: ”Du vet hur troget jag har tjänat dig under alla dessa år och hur din boskap har blivit i min vård. 30 Du hade inte mycket när jag kom, men din rikedom har blivit enorm. Herren har välsignat dig genom allt jag gör. När ska jag få en chans att skaffa något åt min egen familj?”
31 ”Vad ska jag ge dig?” frågade Laban igen. Jakob svarade: ”Du ska inte ge mig någonting, men om du gör som jag föreslår, ska jag fortsätta att vakta dina får och getter. 32 Låt mig gå ut bland dina hjordar i dag och välja ut alla brokiga, spräckliga och mörka djur bland fåren och dem som är spräckliga och brokiga bland getterna. Ge dem till mig som lön. 33 Så ska min hederlighet kunna testas i framtiden när du kommer för att se vad som blivit min lön: om det finns några getter i min hjord som inte är brokiga eller spräckliga eller får som inte är mörka, så ska de betraktas som stulna.”
34 ”Överenskommet!” svarade Laban. ”Vi gör som du säger!”
35 Redan samma dag samlade han ihop alla bockar som var strimmiga och brokiga, alla getter som var brokiga eller spräckliga, alla med vita fläckar och alla mörka bland fåren. Han överlämnade dem till sina söner. 36 Han höll tre dagsresors avstånd mellan sig själv och Jakob, medan Jakob vaktade resten av Labans hjord.
37 Jakob tog friska skott från poppel, mandel och platan och skalade av delar av barken, så det blev vita strimlor i den. 38 Han lade ut käpparna han skalat strimlor på vid vattenhoarna, så att djuren hade dem framför sig när de kom för att dricka. De parade sig när de kom för att dricka. 39 Hjordarna parade sig alltså framför käpparna, och deras avkomma blev brokig, spräcklig och strimmig.[k] 40 Jakob förde sedan undan ungdjuren i en egen hjord. De övriga djuren ställde han mot de strimmiga och mörka i Labans hjord. Så skaffade han sig egna hjordar som han inte blandade med Labans. 41 Varje gång de kraftiga tackorna skulle para sig, lade han fram de strimmiga grenarna i hoarna, så att de parade sig framför dem. 42 Men när de svaga djuren skulle para sig, lade han inte dit dem. Så fick Laban de svaga djuren och Jakob de starka. 43 Jakob blev mycket rik och hade stora flockar av småboskap, många slavar och slavinnor, kameler och åsnor.
Footnotes
- 30:3 Ordagrant: på mina knän eller i mitt knä. Det innebar att barnen adopterades.
- 30:4 Se not till 22:24.
- 30:6 Dan kommer från hebreiskans skaffa rätt.
- 30:8 Naftali kommer från hebreiskans strida. Att Rakel benämner sina strider som Guds strider kan ha sin bakgrund i tron att det var Gud som hindrade henne från att själv få barn (se v. 2).
- 30:11 Gad kommer från hebreiskans lycka eller fröjd.
- 30:13 Namnet Ashers betydelse ligger nära Gads, lycklig.
- 30:14 Troligtvis alrunor, Mandragora officinarum, vars gula, äppelliknande bär användes för att främja fruktsamheten. Man brukade också tillaga en kärleksdryck av alrunor. Rakel tog alltså till magi.
- 30:18 Isaskar kommer från hebreiskans lön eller belöning.
- 30:20 Sebulon kan anspela på hebreiskans ord för gåva, ära eller hedra och även hålla sig till eller bli kvar hos. Det är något osäkert hur Leas ord hedra ska förstås och översättas.
- 30:24 Josef kommer från hebreiskans ta bort och ge ytterligare.
- 30:39 Jakob tog till magi, men han erkänner senare att det var Gud som gav honom rikedomen. Se 31:9,42.
Genesis 30
King James Version
30 And when Rachel saw that she bare Jacob no children, Rachel envied her sister; and said unto Jacob, Give me children, or else I die.
2 And Jacob's anger was kindled against Rachel: and he said, Am I in God's stead, who hath withheld from thee the fruit of the womb?
3 And she said, Behold my maid Bilhah, go in unto her; and she shall bear upon my knees, that I may also have children by her.
4 And she gave him Bilhah her handmaid to wife: and Jacob went in unto her.
5 And Bilhah conceived, and bare Jacob a son.
6 And Rachel said, God hath judged me, and hath also heard my voice, and hath given me a son: therefore called she his name Dan.
7 And Bilhah Rachel's maid conceived again, and bare Jacob a second son.
8 And Rachel said, With great wrestlings have I wrestled with my sister, and I have prevailed: and she called his name Naphtali.
9 When Leah saw that she had left bearing, she took Zilpah her maid, and gave her Jacob to wife.
10 And Zilpah Leah's maid bare Jacob a son.
11 And Leah said, A troop cometh: and she called his name Gad.
12 And Zilpah Leah's maid bare Jacob a second son.
13 And Leah said, Happy am I, for the daughters will call me blessed: and she called his name Asher.
14 And Reuben went in the days of wheat harvest, and found mandrakes in the field, and brought them unto his mother Leah. Then Rachel said to Leah, Give me, I pray thee, of thy son's mandrakes.
15 And she said unto her, Is it a small matter that thou hast taken my husband? and wouldest thou take away my son's mandrakes also? And Rachel said, Therefore he shall lie with thee to night for thy son's mandrakes.
16 And Jacob came out of the field in the evening, and Leah went out to meet him, and said, Thou must come in unto me; for surely I have hired thee with my son's mandrakes. And he lay with her that night.
17 And God hearkened unto Leah, and she conceived, and bare Jacob the fifth son.
18 And Leah said, God hath given me my hire, because I have given my maiden to my husband: and she called his name Issachar.
19 And Leah conceived again, and bare Jacob the sixth son.
20 And Leah said, God hath endued me with a good dowry; now will my husband dwell with me, because I have born him six sons: and she called his name Zebulun.
21 And afterwards she bare a daughter, and called her name Dinah.
22 And God remembered Rachel, and God hearkened to her, and opened her womb.
23 And she conceived, and bare a son; and said, God hath taken away my reproach:
24 And she called his name Joseph; and said, The Lord shall add to me another son.
25 And it came to pass, when Rachel had born Joseph, that Jacob said unto Laban, Send me away, that I may go unto mine own place, and to my country.
26 Give me my wives and my children, for whom I have served thee, and let me go: for thou knowest my service which I have done thee.
27 And Laban said unto him, I pray thee, if I have found favour in thine eyes, tarry: for I have learned by experience that the Lord hath blessed me for thy sake.
28 And he said, Appoint me thy wages, and I will give it.
29 And he said unto him, Thou knowest how I have served thee, and how thy cattle was with me.
30 For it was little which thou hadst before I came, and it is now increased unto a multitude; and the Lord hath blessed thee since my coming: and now when shall I provide for mine own house also?
31 And he said, What shall I give thee? And Jacob said, Thou shalt not give me any thing: if thou wilt do this thing for me, I will again feed and keep thy flock.
32 I will pass through all thy flock to day, removing from thence all the speckled and spotted cattle, and all the brown cattle among the sheep, and the spotted and speckled among the goats: and of such shall be my hire.
33 So shall my righteousness answer for me in time to come, when it shall come for my hire before thy face: every one that is not speckled and spotted among the goats, and brown among the sheep, that shall be counted stolen with me.
34 And Laban said, Behold, I would it might be according to thy word.
35 And he removed that day the he goats that were ringstraked and spotted, and all the she goats that were speckled and spotted, and every one that had some white in it, and all the brown among the sheep, and gave them into the hand of his sons.
36 And he set three days' journey betwixt himself and Jacob: and Jacob fed the rest of Laban's flocks.
37 And Jacob took him rods of green poplar, and of the hazel and chesnut tree; and pilled white strakes in them, and made the white appear which was in the rods.
38 And he set the rods which he had pilled before the flocks in the gutters in the watering troughs when the flocks came to drink, that they should conceive when they came to drink.
39 And the flocks conceived before the rods, and brought forth cattle ringstraked, speckled, and spotted.
40 And Jacob did separate the lambs, and set the faces of the flocks toward the ringstraked, and all the brown in the flock of Laban; and he put his own flocks by themselves, and put them not unto Laban's cattle.
41 And it came to pass, whensoever the stronger cattle did conceive, that Jacob laid the rods before the eyes of the cattle in the gutters, that they might conceive among the rods.
42 But when the cattle were feeble, he put them not in: so the feebler were Laban's, and the stronger Jacob's.
43 And the man increased exceedingly, and had much cattle, and maidservants, and menservants, and camels, and asses.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.