Genesis 3
New King James Version
The Temptation and Fall of Man(A)
3 Now (B)the serpent was (C)more cunning than any beast of the field which the Lord God had made. And he said to the woman, “Has God indeed said, ‘You shall not eat of every tree of the garden’?”
2 And the woman said to the serpent, “We may eat the (D)fruit of the trees of the garden; 3 but of the fruit of the tree which is in the midst of the garden, God has said, ‘You shall not eat it, nor shall you (E)touch it, lest you die.’ ”
4 (F)Then the serpent said to the woman, “You will not surely die. 5 For God knows that in the day you eat of it your eyes will be opened, and you will be like God, knowing good and evil.”
6 So when the woman (G)saw that the tree was good for food, that it was [a]pleasant to the eyes, and a tree desirable to make one wise, she took of its fruit (H)and ate. She also gave to her husband with her, and he ate. 7 Then the eyes of both of them were opened, (I)and they knew that they were naked; and they sewed fig leaves together and made themselves [b]coverings.
8 And they heard (J)the [c]sound of the Lord God walking in the garden in the [d]cool of the day, and Adam and his wife (K)hid themselves from the presence of the Lord God among the trees of the garden.
9 Then the Lord God called to Adam and said to him, “Where are you?”
10 So he said, “I heard Your voice in the garden, (L)and I was afraid because I was naked; and I hid myself.”
11 And He said, “Who told you that you were naked? Have you eaten from the tree of which I commanded you that you should not eat?”
12 Then the man said, (M)“The woman whom You gave to be with me, she gave me of the tree, and I ate.”
13 And the Lord God said to the woman, “What is this you have done?”
The woman said, (N)“The serpent deceived me, and I ate.”
14 So the Lord God said to the serpent:
“Because you have done this,
You are cursed more than all cattle,
And more than every beast of the field;
On your belly you shall go,
And (O)you shall eat dust
All the days of your life.
15 And I will put enmity
Between you and the woman,
And between (P)your seed and (Q)her Seed;
(R)He shall bruise your head,
And you shall bruise His heel.”
16 To the woman He said:
“I will greatly multiply your sorrow and your conception;
(S)In pain you shall bring forth children;
(T)Your desire shall be [e]for your husband,
And he shall (U)rule over you.”
17 Then to Adam He said, (V)“Because you have heeded the voice of your wife, and have eaten from the tree (W)of which I commanded you, saying, ‘You shall not eat of it’:
(X)“Cursed is the ground for your sake;
(Y)In toil you shall eat of it
All the days of your life.
18 Both thorns and thistles it shall [f]bring forth for you,
And (Z)you shall eat the herb of the field.
19 (AA)In the sweat of your face you shall eat bread
Till you return to the ground,
For out of it you were taken;
(AB)For dust you are,
And (AC)to dust you shall return.”
20 And Adam called his wife’s name (AD)Eve,[g] because she was the mother of all living.
21 Also for Adam and his wife the Lord God made tunics of skin, and clothed them.
22 Then the Lord God said, “Behold, the man has become like one of Us, to know good and evil. And now, lest he put out his hand and take also of the tree of life, and eat, and live forever”— 23 therefore the Lord God sent him out of the garden of Eden (AE)to till the ground from which he was taken. 24 So (AF)He drove out the man; and He placed (AG)cherubim (AH)at the east of the garden of Eden, and a flaming sword which turned every way, to guard the way to the tree of (AI)life.
Footnotes
- Genesis 3:6 Lit. a desirable thing
- Genesis 3:7 girding coverings
- Genesis 3:8 Or voice
- Genesis 3:8 Or wind, breeze
- Genesis 3:16 Lit. toward
- Genesis 3:18 cause to grow
- Genesis 3:20 Lit. Life or Living
1 Mosebok 3
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Adam och Eva syndar
3 Ormen var det listigaste av alla djur som Herren Gud hade skapat. Ormen kom till kvinnan och sa: Jaså, verkligen? Får ni inte äta av någon frukt i trädgården? Säger Gud att ni inte får äta något av det?
2-3 Naturligtvis får vi äta frukten, svarade kvinnan. Det är bara av trädet mitt i trädgården som vi inte får äta. Gud säger att vi inte får äta eller ens röra dess frukt, för då kommer vi att dö.
4 Det är lögn! väste ormen. Ni kommer inte att dö!
5 Gud vet mycket väl att i samma ögonblick som ni äter av den kommer ni att bli som han. Era ögon kommer att öppnas, och ni kommer att kunna skilja mellan gott och ont!
6 Kvinnan lät sig övertygas. Frukten såg god och saftig ut! Och den skulle ju ge henne vishet! Därför åt hon lite av den och gav en bit till sin man, som också smakade på den.
7 Men när de åt av frukten blev de plötsligt medvetna om att de var nakna och blev generade. Därför band de ihop fikonlöv runt höfterna för att skyla sig.
8 När de den kvällen hörde Herren Gud vandra omkring i trädgården gömde de sig bland träden.
9 Herren Gud ropade till Adam: Varför gömmer du dig?
10 Adam svarade: Jag hörde att du kom och ville inte att du skulle se mig naken.
11 Vem har talat om för dig att du är naken? frågade Herren Gud. Har du ätit av frukten från trädet som jag varnade dig för?
12 Ja, erkände Adam, Kvinnan, som jag fick av dig gav mig en bit, och jag åt.
13 Då frågade Herren Gud kvinnan: Hur kunde du göra något sådant? Ormen lurade mig, svarade hon.
14 Därför sa Herren Gud till ormen: Det här ska bli ditt straff: Jag skiljer dig från alla husdjur och vilda djur på hela jorden. Jag förbannar dig. Du ska kräla på marken så länge du lever, och du ska äta jord.
15 Från och med nu kommer du och kvinnan att vara fiender, och samma förhållande ska gälla mellan din avkomma och hennes barn. Barnet kommer att krossa ditt huvud, medan du kommer att hugga det i hälen.
16 Sedan sa Gud till kvinnan: Du kommer att föda barn med smärta och plågor. Trots detta kommer du att välkomna din mans kärlek, och han ska råda över dig.
17 Till Adam sa Gud: Eftersom du lyssnade till din hustru och åt frukten, fast jag hade sagt att du inte fick det, låter jag en förbannelse vila över marken. Hela ditt liv kommer du att få slita för ditt uppehälle.
18 Marken ska ge dig tistlar och törnen, och du ska äta dess örter.
19 Hela livet ända tills du dör kommer du att få kämpa för att bruka den. Sedan kommer du att återvända till den jord du kom ifrån, för du skapades av jord, och till jorden ska du återvända.
20 Mannen kallade sin hustru Eva, som betyder den livgivande, för han sa: Hon ska bli mor till hela människosläktet.
21 Och Herren Gud gav Adam och hans hustru kläder av djurhudar.
22 Sedan sa Herren Gud: Eftersom mannen har blivit som vi är och kan skilja det goda från det onda, vad kommer då att hända om han äter av frukten på Livets Träd och lever i evighet?
23 Därför visade Herren Gud ut honom ur Edens trädgård och skickade bort honom för att bruka den jord som han hade skapats av.
24 På så sätt drev Herren ut honom, och öster om Edens trädgård placerade Gud mäktiga änglar med flammande svärd för att skydda vägen till Livets Träd.
Scripture taken from the New King James Version®. Copyright © 1982 by Thomas Nelson. Used by permission. All rights reserved.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica